blickar mot mål

ännu en dag har passerat förbi
jag är nöjd med dagens insats
kom iväg och jobbade och kämpade på med
att fokusera och ha roligt under min arbetsdag
en dag i sänder är det verkligen nu, ibland en timme i taget
nu har jag varit hos min kära läkare förra veckan och
fick besluta om en ny operation, nummer 15 i ordningen
det var cystor som hade invaderat på min högra äggstock
tyvärr hade inte endometriosen lämnat min kropp utan
den fortsatte med sin aggressiva attityd...den vann nu och jag förlorade
så nu är det att sikta in sig på operation under v 12, v 13
hoppas nu bara att klara av dagarna tills dess hemma
utan några sjukhusbesök förhoppningsvis.
Jag lever just nu mycket på vad jag ska göra när jag blir bra igen
köra hojen på mysiga vägar och lyssna på bra musik
vara ute i naturen och fota och röra på mig
ta mig tid för att skapa och vara kreativ - det är magi för mig

jag har kommit till insikt om att det inte kommer
att fungera att orka jobba heltid fram till operationen
och samtidigt tro att man skulle fungera som en människa
så med den insikten har jag bestämt att inte jobba fulla veckor
det kommer inte bli bra för min egen del, jag kommer krascha
PANG är inte välkommet just nu, för jag vill hålla mig igång
och inte stanna upp för att helt gå hem tills operation
jag vet att jag klarar det om jag får en rättvis chans
en rättvis chans som jag kommit fram till är att jobba 80 %
att jobba 4 dagar i veckan och få vila ut helt 3, det är fair play
för just nu är min kropp inte min riktiga, den är olydig och lurig
när jag slappnar av och har som roligast hugger den mig djupt i magen
det får mig att böja mig dubbel av smärta och rädslan bubblar upp

hur ska jag klara detta? är det nu jag borde åka in egentligen?
massa frågor, inga enkla svar tyvärr
smärtan i magen är så intensiv att jag genast blir svag och uppgiven
när den slår till, den bryter ner mig mentalt och fysiskt
min kamp mot detta är långt ifrån över

annars har jag haft en rolig och underbar vecka på jobbet
har varit iväg och träffat andra kollegor i en annan stad
det bjöds på många skratt och berättelser, jag njöt av varje sekund
tack livet för dessa stunder, det är dom jag lutar mig tillbaka och ler åt

i morgon är det vilodag för min del, min kropp skriker efter det
det värker i alla mina leder i hela kroppen och den smärtan är
outhärdlig i och med att jag redan ligger på smärtgränsen för vad jag klarar av
jag ska sova ut och vila mig, ta en timme i taget och försöka ha en skön ledig dag

till eder alla, ge inte upp....en dag då vinner vi över denna sjukdom !!

Stor Styrkekram

tålamod

idag fick jag beskedet, jag ska få träffa min läkare

och prata igenom situationen och mina möjligheter

just nu har jag dragit i handbromsen angående hormonerna

det är nog för nu med alla dessa preparat som vi stoppar i oss

nu inväntar jag att dem ska lämna min kropp så jag får bli mig själv igen

det ser jag fram emot att få känna av, att få bli kvitt alla dessa biverkningarna

ser så mycket fram emot den dagen i framtiden som jag kan se denna tiden bakom mig

då ska jag sätta mig ner på en skön plats och dra en lättnadens suck

att jag genomförde och stod ut denna tid denna omgång

nu måste jag backa lite och fundera igenom vilket steg jag ska ta

det är en evig process men jag är inte redo för det större

då man ska ta bort livmoder och även min sista högra äggstock

det klivet känns inte moget i mitt inre, då blir allt så definitivt

detta är en känslig sak för många, men för mig är jag bekväm att prata om det

jag skäms inte för detta med min sjukdom och vart den har lett mig

det är viktigt att inte vika sig dubbel och vända sig inåt

alla känslor och alla tankar måste ut , ut i det fria och ventileras

så nu är det tålamod och lugn som gäller

det är lätt att säga för det är svårt att behålla samma känslosvall

om det mot förmodan skulle vara någon på besök här på bloggen

och som dömmer ut eller tycker det är gnäll och tjöt om dessa hormoner

gå och lägg dig, logga ut

för oss med sjukdomen endometrios är det ofta mängder och olika format

på just hormone som vi preppas med för att kanske lyckas besegra smärtan

och sjukdomens tillväxt, i mitt fall har jag haft otur, så är det men en dag

då ska jag också bli frisk och smärtfri

och samtidigt ska jag vara mig själv och ingen annan eller i någon annans kropp

nu önskar jag er alla en skön fredag

jag ska gossa och busa med min lilla "bebis" (jag vet det är en hund) Honey

hon har bra effekt på negativa dagar och tankar, hon bara gnyr och pussar bort alltsammans

kärlek och styrka till er alla som behöver det <3

Dagens låt - Maxwell - This Woman's Work

sträckte ut en hand idag för hjälp

finner inga ord i denna stund

alltsammans är bara en enda tom kropp

min kropp är det inte iallafall, det är inte min kropp detta

den lyder inga steg jag försöker ta och inte mitt inre

ramlar och faller hårt mot asfalten

slår mig

blöder

samlar kraft och plåstrar om mig själv

orkar till slut ställa mig upp

sikta min blick mot himlen

blundar och slappnar av

känner smärtan, känner värken

knäcks mer och mer inombords

faller i tårar i min uppsökta ensamhet

vill inte visa mig, vill inte se mig själv

sen börjar det om

jag ramlar

jag slår mig

jag blöder

vart är min kropp?

vart är mitt riktiga jag?

det var detta jag var så rädd för

men jag är förberedd och medveten denna gången

jag säger stopp och belägg

så var det där med värdigt liv

detta är inte det, för jag har inte ens mig själv just nu

har fått någon annans kropp och inre

den personen som nu är inombords ser inget ljus

den ser bara mörker, oavsett vad som sker omkring

stopp

idag sträckte jag för första gången på alla dessa år ut en hand

en hand som söker hjälp i all denna oro, ångest, smärta och plågor

jag sträckte ut den till den jag känner mest tillit till angående detta

min mycket fantastiska läkare, jag bröt ihop för 199 gången och fick iväg

info till honom om hur mitt liv och vardag ser ut just nu

jag var fullkomligt livrädd att han inte skulle se eller höra mig

eller att det inte skulle finnas rum för en till som just nu mår såhär

för vi är så många, så många

just nu vill jag så mycket men min kropp lyder mig inte

mitt inre lyder mig inte, eller det går inte att vända dessa känslor och tankar

jag brukar vara en mästare på att se det ljusa i saker och ting, men ikke nu

i alla dessa biverkningar som är på besök för att kanske lyckas besegra mitt onda

min dumma sjukdom. Jag har stoppat i mig oändliga mängder hormoner nu

oändliga mängder mediciner, ni anar inte....

och nu säger jag stopp, för som det är nu lever jag hellre med smärtan

än att vara den jag just nu är, en tom omkring vandrande kvinnokropp

over and out

försöker landa

jag virvlar runt där uppe i det blå
alla vakna tankar och funderingar går kring en sak just nu
självklart Bingolotto vinsten
har inte kommit någonstans i insikten av vad som hänt mig
det är så trögt och svårt att smälta in och förstå
jag vaknar med ett leende på läpparna varje dag
även om det är tunga dagar med smärta så ler jag varje dag
jag går och flinar ni vet, på ett flummigt sätt

detta kommer bli så kul att få uppleva
allt ska upplevas tillsammans med min andra hälft såklart
detta är vår vinst anser jag, detta ska vi dela på och uppleva tillsammans
det kommer bli så roligt och spännande, precis vad man behöver ibland

magen har startat krig med mig igen under denna veckan
jag har krigat tillbaka och det har fungerat okej faktiskt men
det tar mö energi och ork och man får påminna sig själv om att bara tänka på sig själv nu
att inte köra på med alla saker nu utan det som behövs, det andra får jag ta sen
leva en dag i sänder, det är viktigt. Sen är det nyttigt att påminna sig om att det inte alltid
kommer se ut som det gör just nu, min kropp är inne i en fas nu och den kommer inte att
stanna här för resten av mitt liv, det kommer gå över och jag grejar detta

det som är värst just nu är
sömnen - så trött hela tiden
psyket - det är småtungt att hantera min sjukdom nu
kroppen - den är inte med mig just nu alls
känner av biverkningar på diverse mediciner och det HATAR jag

Puss & Kram

vilken helg

ofattbart är ett bra ord som beskriver alltihopa

jag är så långt ifrån insikten av vad som hände i fredags som jag kan komma

vad skedde där? Hur gick det till?

det har varit en tung tid nu det sista med min mage och sjukdom

kroppen har gjort allt annat än att lyda mig och vara nådig mot mig

det har varit många och tunga smärtutbrott som tagit energi ur mig

jag har varje dag försökt att ladda om och tänka positivt oavsett hur jag känt mig

det flyger en massa ork och kraft ur en när man måste tänka så

tankar som: -ge inte upp nu - kämpa på - kom igen du klarar det här

ibland har tårarna kommit då jag insett att jag inte är frisk utan har min sjukdom

som just nu är svår att besegra. Men en dag då.....

så är det allt med julen som kommer dessutom

min pappa är inte okej, han är onykter så han träffar jag inte

i år åker vi upp till min sambos familj och bäddar ner oss i soffan på fredagen

uppesittar kväll med bingolotto med svärmor och svärfar och självklart min sambo

smärtan är där och berör mig hela dagen och kvällen, tar ingen smärtstillande

så spelar vi bingo och har det härligt skönt. Sen sker alltsammans som nu

är så svårt att få in i sin skalle och inse....

på sista bingon så får jag en bingorad, tar fram luren och slår det numret som man ska

ringa om man får bingo. Inser inte alls vad som sker utan är ganska flummig även här :-)

så hör jag en kvinnoröst i luren och jag blir paff att någon svarar. Dom vill veta mitt namn och adress samt telefonnummer. Kvinnan i telefonen berättar att jag kommer få välja en lucka bland dom som är kvar och jag nickar. Sedan får jag info om att dom kommer att ringa upp mig om 15 minuter och då är det live i Bingolotto, jag tackar så länge och lägger på. Beskriver för mina 3 familjemedlemmar vad som precis hänt och dom Grattar mig för alltsammans. Vi är i chock.

Jag ringer upp min syster och meddelar henne att kolla på Bingolotto och se när jag ska välja låda mm. Hon tror precis som mig att det är ett skämt och inte verklighet. Vi lägger på och en kort stund senare ringer min telefon, det är Lotta Engberg som ropar hallå och undrar vem hon har i luren. Jag presenterar mig själv kort och blir ombed att välja en låda av det som finns kvar.

I början av Bingolotto spelet har jag nämnt till svärmor att om jag skulle vinna så skulle jag välja låda nummer 1 eller 11. Nummer 1 finns kvar så den är ett självklart val från min sida. En sak som är viktig att beskriva och berätta om är att det är en fördröjning på TV så mina nära och kära ser ju först några sekunder senare vad som hänt medans jag pratar med Lotta i realtid. Så händer det nåt underligt. Lotta skriker och ropar Grattis Madde du har fått färgfemman, jag tystnar och fattar ingenting. Va?! är det sant?! nä det kan inte vara sant?! Sen ser jag det några sekunder senare och blir galet överraskad och oerhört lycklig såklart. Hjälpes, då ska jag välja fler luckor och jag tänker inte alls på vad jag håller på att vinna. Jag är bara så glad över att jag fått min bingorad och fått komma med i TV ha ha, sen är det lite svårt att minnas dom kommande minuterna, det flyter samman av glädje, lycka och oerhört mycket tacksamhet!! Jag har ännu idag inte insett vad som hänt mig. Vad jag har vunnit. Jag vinner inte sånt, jag har ingen tur i sånt och sånt händer inte mig. Nu har det hänt, jag har fått allt vad man kan önska sig någonsin. En helt ny bil. Så snygg är den, min sambo har visat mig massa bilder på hur den ser ut men det går inte liksom in i mitt huvud. Jag har aldrig haft en helt ny bil. Så det kommer ta tid att smälta detta. Sen mat för 50 000:- är såå sjukt tacksamt, resor för 50 000:-, är också helt galet. Senast förra veckan satt jag och min sambo och pratade om att det vore så skönt att få komma iväg på en resa men vi insåg snabbt att vi inte hade pengar till det just nu. Nu har vi möjlighet till det och det ska bli så underbart. Sen inredning för 25 000:- på Mio, herrejösses alltså.

nu när jag är där jag är idag med min kropp som inte lyder mig. Det har varit en så tuff helg med smärtorna, jag fick bädda ner mig mitt i julmaten för smärtan tog all ork och kraft. Så jobbigt och trist men så är det just nu. Samma sak igår och idag. Smärtan är fruktansvärd. Smärtstillande har det blivit att ta till, det sista jag vill egentligen men måste få en kort paus. Måste få paus.

Jag har insett vad som håller på att hända i min kropp, den ska börja bråka nu igen. Tyvärr

men det oerhört härliga som jag fick uppleva nu när jag hade tuffa timmar var att jag har detta stora att vara glad och tacksam över. Jag kan inte vara tillräckligt tacksam för detta känns det som. Det är en oerhörd gåva att få vara med om. Det är skönt att veta att oavsett hur sjuk och dålig jag blir nu så kommer jag ha mat på bordet och mer därtill. Det är en trygghet. Det är svårslaget denna upplevelsen. Är så himla underbart tacksam att få dela detta med min man. Att få uppleva detta tillsammans och vara med om allt detta goda som det medför. Jag ska åka och köpa en blomma i denna veckan och lämna över den till gubben som stod och sålde bingolotterna till mig i förra veckan. Han är alltid där och står och säljer lotter. Han ska få en blomma för att han gav mig en vinstlott. Ska bli kul att lämna över en blomma till honom. Sen har jag blivit så rörd av alla kommentarer som folk skrivit till mig på Facebook. Att så många är så glada för min skull och dessa fina ord som dom skriver om att jag är värd detta. Tack för att ni är så snälla och rara. Det värmer oerhört mycket i hjärtat mitt.

nu ska jag bädda ner mig i min värmefilt och försöka slappna av så jag orkar kriga mot smärtan

den är så rå och hemsk just nu.

Hoppas att ni alla haft en skön jul och helg!

kramar

Jag vann igår

Vilken kväll igår, jag lyckades vinna på Bingolotto igår så jag e inne i en bubbla av glädje just nu.

Puss & Kram

det blir inte alltid som man tänkt sig

denna veckan blev svart

den bringade mig ingen lycka

ingen lycka alls

utan bara grubblerier och en stor sorg

jag var på besök hos min doktor i måndags

rutinkontroll och genomgång av mediciner och hormonbehandlingar

jag var glad och lättad över att det äntligen skulle kollas över

sen blev det svart i mitt huvud, jag föll till tårar i bilen efter

besöket, det var dags. Det är tillbaka igen, min endometrios

denna gången sitter den på höger äggstock

med nya cystor och skit, jag vart så arg på allt

förtvivlad och insåg att jag inte är klar med min sjukdom ännu

jag har njutit och fått distans under dessa 6 månader sen förra operationen

jag har verkligen levt så som jag så länge drömt om

utan oro för smärta och värk, utan starka starktabletter ALLT

nu ligger det en oro i luften igen

en rädsla för att jag inte ska klara av detta igen

att jag ska falla handlöst ner i asfalten och slå mig

skrapa upp mitt ansikte så att ingen känner igen mig längre

som grädde på moset fick jag världens största migränattack under kvällen och

kunde inte köra bilen hem, det var helt sjukt jobbigt och där satt jag

i bilen i ösregnet och sprang ut och in vartefter att jag spydde

det var fruktansvärt och jag kom till många insikter

livet har många utmaningar för mig just nu

men jag ska inte ramla tillbaka och ligga där på gatan medans världen rullar på

jag ska resa mig upp nu igen och fajtas och leva ändå

sen är det helt okej att vara ledsen och upprörd över min sjukdom

men jag tänker inte ge upp, ALDRIG för det är MITT liv

sen ska jag medge att jag är fullkomligt livrädd

för alla dessa hormonbehandlingar som jag nu ska utsätta mig för igen

motvilligt men det är inget att välja på

är så tacksam för mina vänner som omfamnar mig

i dessa tunga tider, ni är så himla vackra

tack, älskar er

dagens låt - Peter Jöback - Varmt igen

http://www.youtube.com/watch?v=n5GnGd-xirI&feature=colike

min lilla skrutta

min lilla skrutta har det inte heller lätt just nu

hon har fått lite hormonrubbning som gör att hon tror att hon

ska löpa som hon "brukade" göra denna tiden men inte nu sedan

hennes livmoder opererades bort för ett år sedan exakt. Stackarn

svälter sig själv och spyr och håller på...mitt lilla hjärta