jag lade upp dessa när jag låg inlagd men då nådde dom ej fram tyvärr
här är några från fotograferingen av Malin min vän och hennes fina fina mage :-)
är så glad att jag fick äran att föreviga din graviditet, Tack !
Kram & Kärlek från mig till eder
tisdag 28 februari 2012
onsdag 22 februari 2012
Ensamt
nting inatt heller och försökte strypa smärtlindringen lite så att jag har full koll på vart på skalan smärtan ligger. På förmiddagen somnade jag till slut och när doktorn skulle träffa mig så märkte han att jag till slut hade lyckats somna så gott så han väckte inte mig. När han senare kom in och vi talades vid trodde jag att dom skulle försöka få mig att åka hem idag, det brukar vara så oavsett vad man själv känner eller mår. Istället meddelade han. Mig att dom vet om att jag nu har det kämpigt och att det inte var så att jag skulle åka hem. Jag fick höra att det får ta sin tid och vi skulle få bukt med denna smärtan innan jag skulle tänka på hemgång. För mig som är van vid tyvärr ett helt annat bemötande från läkare och sköterskor fick bita mig i läppen för att inte börja lipa av den sköna känslan och oron om att jag skulle vara tvungen att åka hem och klara mig på enbart panodil. Jag kände hur den tunga stenen släppte från mitt bröst. Jag var i bra händer och läkaren Bengt gav mig ett underbart bemötande med stor förståelse och respekt. Han frågade mig om personalen och sköterskorna var snälla mot mig, det har aldrig hänt heller att en läkare frågar mig den frågan.många av dom känner ju igen mig från förr. En sköterska som varit här alltid kom fram igår och berättade att hon känt igen mig på Bingolottos uppesittarkväll och såg när jag vann alla priserna. Hon tyckte det var jättekul att det var någon hon kände och detta hade hon berättat för dom andra sköterskorna. Hon är verkligen glad för mig det vet jag men hur den sköterskan som INTE gillar mig alls reagerat på min vinst hade jag gärna blivit varse om. Har svårt att se henne vara ärligt glad för min skull. Hon har inte alls någon livsgnista eller hjärtat på rätt ställe, hon är en person som njuter av att andra lider. Hemskt. Är du som läser med om kränkande beteende eller hemska upplevelser från vårdpersonal så våga anmäla det, genom din anmälan kan du rädda andra tjejer från att råka ut för samma sak som dig. Så våga säga ifrån och meddela enhetschef\avdelningschef om vad som hänt dig, dom kan hjälpa till att se till så att du aldrig mer blir omhändertagen av den som gjort dig illa.Nu, ska jag vila mitt huvud. Magen är så hemsk nu. Idag känner jag mig ensam. Har inga besök Ida så då känns det extra ensamt
Stor kram så länge, se nedan blomma från moster & syster Helen, tack!
Location:KK Sahlgrenska
tisdag 21 februari 2012
Me VS Mr pain
Jag är idag genomskinlig i min hud för jag fick ju nada sömn natten till idag. Jag är extremt trött när jag har dessa smärtkrig. Jag laddar fullt och efter typ 10 min av smärtpiken blir jag ett lätt byte som blir skör och svag. Varje minut i detta krig kostar 3000 ggr så mycket i form av livskvalitéts valuta. Varje sekund som går förlorad känns så otroligt jobbigt inombords. Det är lätt för mig att prioritera och motivera mig själv när jag vet vad det kostar mig.
Hade idag ett riktigt bra möte och läkarundersökning, kan vara mitt livs bästa läkarundersökning till och med. Hade en expertpanel bestående av tre läkare som alla visade ett stort intresse av att hjälpa mig att få bukt med den nuvarande smärtpiken. Jag hade svårt att tro mina ögon när jag kände av engagemanget och värmen dom visade mig. Vi gick tillsammans igenom min journal som inte är helt lätt att läsa sig genom. Anteckningar gjordes och frågor till mig ställdes. Det var inga konstigheter alls. Sen följde en smärtsam gynundersökning som inte skiljde sig från den tidigare som min läkare gjort. Sedan frågade läkarna mig om min psykiska hälsa och tankar omkring den.
Jag fick berätta min plan som nu är på gång med att börja hos psykolog. Detta välkomnades och stöttades till fullo. Jag njöt av berömmet och tackade. Planen nu är att smärtlindrande den nu pågående smärtpiken som härjar i min kropp. Jag har idag kämpat på med morfinsprutor och smärtlindringsbas. Det är inga roliga biverkningar som vanligt så som ihållande klåda över hela kroppen och kraftigt illamående. Det har precis gått jämt ut.
Dagens bästa händelser har varit mina besök under dagen.
Först ut var glada och omtänksamma Johanna kom och överraskade mig med tidning och goa kanelbullar. Tack! Så himla gulligt av dig!
Sen kom min lilla skrutta Honeys tidigare familj Caroline med fika och sin lilla busunge och hälsade på, ännu ett lyckorus. Så himla kul att ses igen :-) rart av dig att komma och hälsa på mig.
Malin med sin finfina gravidmage kom förbi och satt och tjutande glatt med mig, massa gamla minnen mm som vi pratade om och självklart om hennes buse inne i magen. Riktigt roligt! Tack så in i bänken för att du kom och alla godsaker du köpt med dig.
Sen kom även min älskade syster, moster Ann-Marie och mor min på besök. Det kan bli riktigt roliga möten när alla är trötta och flamsiga och skratt-attackerna är oändliga. Det var mycket skratt och glädje. Tack för vindruvorna och blommorna från er, dom piggar upp mig och ger mig energi.
Sen får jag inte glömma min älskade andra hälft som nu löser allt med min lilla bebis Honey. Tack!
Nu nytt försök att somna, men frågan är om det kommer gå för har katastrof ont just nu....
- Posted using BlogPress from my iPad
Hade idag ett riktigt bra möte och läkarundersökning, kan vara mitt livs bästa läkarundersökning till och med. Hade en expertpanel bestående av tre läkare som alla visade ett stort intresse av att hjälpa mig att få bukt med den nuvarande smärtpiken. Jag hade svårt att tro mina ögon när jag kände av engagemanget och värmen dom visade mig. Vi gick tillsammans igenom min journal som inte är helt lätt att läsa sig genom. Anteckningar gjordes och frågor till mig ställdes. Det var inga konstigheter alls. Sen följde en smärtsam gynundersökning som inte skiljde sig från den tidigare som min läkare gjort. Sedan frågade läkarna mig om min psykiska hälsa och tankar omkring den.
Jag fick berätta min plan som nu är på gång med att börja hos psykolog. Detta välkomnades och stöttades till fullo. Jag njöt av berömmet och tackade. Planen nu är att smärtlindrande den nu pågående smärtpiken som härjar i min kropp. Jag har idag kämpat på med morfinsprutor och smärtlindringsbas. Det är inga roliga biverkningar som vanligt så som ihållande klåda över hela kroppen och kraftigt illamående. Det har precis gått jämt ut.
Dagens bästa händelser har varit mina besök under dagen.
Först ut var glada och omtänksamma Johanna kom och överraskade mig med tidning och goa kanelbullar. Tack! Så himla gulligt av dig!
Sen kom min lilla skrutta Honeys tidigare familj Caroline med fika och sin lilla busunge och hälsade på, ännu ett lyckorus. Så himla kul att ses igen :-) rart av dig att komma och hälsa på mig.
Malin med sin finfina gravidmage kom förbi och satt och tjutande glatt med mig, massa gamla minnen mm som vi pratade om och självklart om hennes buse inne i magen. Riktigt roligt! Tack så in i bänken för att du kom och alla godsaker du köpt med dig.
Sen kom även min älskade syster, moster Ann-Marie och mor min på besök. Det kan bli riktigt roliga möten när alla är trötta och flamsiga och skratt-attackerna är oändliga. Det var mycket skratt och glädje. Tack för vindruvorna och blommorna från er, dom piggar upp mig och ger mig energi.
Sen får jag inte glömma min älskade andra hälft som nu löser allt med min lilla bebis Honey. Tack!
Nu nytt försök att somna, men frågan är om det kommer gå för har katastrof ont just nu....
- Posted using BlogPress from my iPad
Location:KK avdelning 67
Brainstorm
Det blåser utanför, det riktigt viner i vinden. Jag ligger i den stela, kalla och obekväma sängen på avdelning 67 på kvinnokliniken Sahlgrenska Sjukhuset. Detta stället är ett av de få platser på jorden som jag verkligen hatar. Jag har varit här så många gånger sedan 2004. Det sitter många jobbiga minnen med känslor i väggarna här som jag skjutit framför mig eller som jag valt att blunda för eller lagt vid sidan av på grund av att jag inte orkat bearbeta det. Dessa bubblar upp så fort jag känner lukten som är på sjukhus. Det är viktigt att inte begrava dom där för alltid utan bra att bearbeta dem som går. Varför jag tar upp detta är för att jag nu ska börja gå hos psykolog och prata i början på mars. Jag har inte varit hos en riktig sådan innan. En tid gick jag hos en smärtpsykolog men det vart inte alls så som jag förväntade eller hoppades på. Det var hon som pratade upp den timman och jag som gjorde mycket korta inlägg ibland. Det var inte riktigt vad jag behövde. Nu känner jag en stor lättnad över att äntligen få komma till en riktig psykolog som kan hjälpa mig bearbeta och reda ut saker i mitt liv nu och tidigare händelser.
Det finns mycket att jobba med.
Min uppväxt med en pappa med alkoholmissbruk samt en medberoende mamma. Det är idag svårt att minnas något gott minne alls när jag var liten eller yngre. Det är för min del bara tuffa och ledsamma minnen jag idag minns. Det gör speciellt ont när min pappa som fortfarande kämpar för nykterhet är nykter och börjar berätta historier om vad vi gjort när jag var liten eller yngre och var på jag sitter som ett frågetecken och inser att jag inte har några minnesbilder från händelsen alls. Jag kan sitta och grubbla och anstränga mig för att försöka minnas fina stunder eller händelser med min pappa från när jag vart liten och inte minnas något alls. Det gör så ont i mig för jag vet att min pappa har gjort så mycket roliga saker och gett mig och min syster så många roliga upplevelser som jag idag inte minns alls. Det smärtar så att se foton från dessa tider då det för mig är det enda bevis på att dessa goda och roliga minnen finns och händelserna har hänt mig. Det är så många som lever i en familj med missbruk på något sätt och det är ofta att man skäms över problemet. Det är folksjukdom som tyvärr inte minskar utan som snarare ökar i samhället. Jag är öppen om det som drabbat min familj och jag skäms inte över min pappa. Det är snarare tvärtom, när han är nykter är han min idol i livet. Han har ett oerhört stort hjärta för människor. Han vill hjälpa alla som han möter i sitt liv. Han ger massor av sig själv och sprudlar av kärlek och medkänsla. Hans personlighet berör människor som träffar honom stort och människor fattar gott tycke om honom. Mycket mer än han själv anar eller inser på djupet. Det värsta med min pappas missbruk är att hans självkänsla försvinner. Min pappa tror att folk inte ser honom för den han är, han tror ibland att folk dömer honom lika hårt som han själv gör mot sig själv. Detta att han inte duger eller är en ärlig och hederlig människa. Så ofta ber han om ursäkt för sig själv redan innan folk fått se honom. Det människor jag presenterat min pappa för som till exempel vänner till mig eller sköterskor på sjukhuset när jag varit inlagd berättar ofta för mig att dom gillar min pappa jättemycket. Varje gång berättar jag detta för min pappa, men han har lite svårt för sådan uppmuntran men jag hoppas att det nånstans går in i hans hjärta för det ska han veta. Fina och kärleksfulla medmänniskor ska uppmuntras så dom vet hur mycket människor uppskattar och värderar dom.
Pappa, Padro, Pappi du är en sådan bra förebild för mig och många andra.
Älskar dig
- Posted using BlogPress from my iPad
Det finns mycket att jobba med.
Min uppväxt med en pappa med alkoholmissbruk samt en medberoende mamma. Det är idag svårt att minnas något gott minne alls när jag var liten eller yngre. Det är för min del bara tuffa och ledsamma minnen jag idag minns. Det gör speciellt ont när min pappa som fortfarande kämpar för nykterhet är nykter och börjar berätta historier om vad vi gjort när jag var liten eller yngre och var på jag sitter som ett frågetecken och inser att jag inte har några minnesbilder från händelsen alls. Jag kan sitta och grubbla och anstränga mig för att försöka minnas fina stunder eller händelser med min pappa från när jag vart liten och inte minnas något alls. Det gör så ont i mig för jag vet att min pappa har gjort så mycket roliga saker och gett mig och min syster så många roliga upplevelser som jag idag inte minns alls. Det smärtar så att se foton från dessa tider då det för mig är det enda bevis på att dessa goda och roliga minnen finns och händelserna har hänt mig. Det är så många som lever i en familj med missbruk på något sätt och det är ofta att man skäms över problemet. Det är folksjukdom som tyvärr inte minskar utan som snarare ökar i samhället. Jag är öppen om det som drabbat min familj och jag skäms inte över min pappa. Det är snarare tvärtom, när han är nykter är han min idol i livet. Han har ett oerhört stort hjärta för människor. Han vill hjälpa alla som han möter i sitt liv. Han ger massor av sig själv och sprudlar av kärlek och medkänsla. Hans personlighet berör människor som träffar honom stort och människor fattar gott tycke om honom. Mycket mer än han själv anar eller inser på djupet. Det värsta med min pappas missbruk är att hans självkänsla försvinner. Min pappa tror att folk inte ser honom för den han är, han tror ibland att folk dömer honom lika hårt som han själv gör mot sig själv. Detta att han inte duger eller är en ärlig och hederlig människa. Så ofta ber han om ursäkt för sig själv redan innan folk fått se honom. Det människor jag presenterat min pappa för som till exempel vänner till mig eller sköterskor på sjukhuset när jag varit inlagd berättar ofta för mig att dom gillar min pappa jättemycket. Varje gång berättar jag detta för min pappa, men han har lite svårt för sådan uppmuntran men jag hoppas att det nånstans går in i hans hjärta för det ska han veta. Fina och kärleksfulla medmänniskor ska uppmuntras så dom vet hur mycket människor uppskattar och värderar dom.
Pappa, Padro, Pappi du är en sådan bra förebild för mig och många andra.
Älskar dig
- Posted using BlogPress from my iPad
Location:KK Sahlgrenska
måndag 20 februari 2012
Inlagd
Då vart jag inlagd, så nu har dom lovat mig smärtlindring så det hoppas jag räcker. Nu väntar en kämpig natt så just nu försöker jag förbereda mig, om d nu går vill säga. Har fått en till spruta nu och hoppas det räcker så. Kriga kriga
Jag blir så ledsen när jag ser mig omkring och inser att jag är här på KK igen, hatar detta ställe. Sen vart d inte bättre av läkaren som skrev in mig. Han var inte helt förstående men jag bet ihop. Det känns alltid tufft att ge sig och åka in men idag när jag tog smärtstillande kom det upp igen, fick inte behålla nåt alls. Så då är det inte lätt att smärtlindra sig själv heller. Denna smärttoppen började i lördags men jag bet ihop och var envis. När min sambo idag sa till mig att jag borde åka in till akuten när jag satt och stöna i soffan så insåg jag för ett ögonblick att han hade rätt. Så nu ligger man här på KK i sal 3 och väntar och ber för att smärtan ska besegras, för jag ska vinna och inte den. Så är det bara.
Godnatt från KK till er,
Jag blir så ledsen när jag ser mig omkring och inser att jag är här på KK igen, hatar detta ställe. Sen vart d inte bättre av läkaren som skrev in mig. Han var inte helt förstående men jag bet ihop. Det känns alltid tufft att ge sig och åka in men idag när jag tog smärtstillande kom det upp igen, fick inte behålla nåt alls. Så då är det inte lätt att smärtlindra sig själv heller. Denna smärttoppen började i lördags men jag bet ihop och var envis. När min sambo idag sa till mig att jag borde åka in till akuten när jag satt och stöna i soffan så insåg jag för ett ögonblick att han hade rätt. Så nu ligger man här på KK i sal 3 och väntar och ber för att smärtan ska besegras, för jag ska vinna och inte den. Så är det bara.
Godnatt från KK till er,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)