overkligt

ja, många kanske tycker att jag är knäpp
eller trög på något sätt som inte förstår
att man vunnit en massa gåvor

idag trodde jag det skulle gå in
men jag vart helt i chock som sagt
blev sådär röd i ansiktet när man hade
förberett så fint för att vi skulle hämta bilen
kändes så roligt och overligt

det var så kul att min fina vän Rakel deltog vid bilhämtningen
kul att få dela den med fler än min man

efter bilen hämtats så åkte jag på en tur
jag träffade Jonna som åt lite lunch med mig på stan
satt där och pratade och hade en så trevlig stund tillsammans
så tacksam för hennes besök på sjukhuset och att hon åkte hem till mig
här i måndags kväll när jag hade kommit hem från sjukhuset
då kom hon och Rakel och uppmuntrade mig så himla kul att ses
saknar våra tjejkvällar och våra tjejhelger, snart blir det ändring på det :-)

efter bilturen åkte jag ju då hem och bädda ner mig
det är lätt att glömma av att man inte är helt kry
levde på lyckokänslorna under första delen av dagen
sen kom den där härliga baksmällen, kul = not

värk
smärta
värk

jag blev påmind om att jag måste ge min kropp tid nu
tid att vila och läka sig, det är ett viktigt val att göra
det är viktigt, för min egen del

så låg i soffan och vilade medans smärtlindringen skulle slå in
tittade på mina program som jag spelat in tidigare och sparat inför just detta
då jag ska vara hemma och vila mig för att kunna bli hel och helt kry igen
det var så himla mysigt och jag delade självklart soffan med min lilla bejbi
lilla Honey Boney, hon är så underbar och härligt

var rädd att hon skulle bli sur och trött på mig eftersom jag är så seg och svag
men ikke, hon lade sig glädjeligen brevid mig i soffan och gosade
snacka om livskvalité....

det är dom små stunderna som gör hela livet
så fantastiskt att leva och uppleva

som jag skrev tidigare är jag så tacksam
för allt jag har, inget nämnt och inget glömt
allt i min närhet gör att jag känner mig så välsignad
på så många sätt, och jag tänker fortsätta njuta av nuet
även om det inte är det jag helst vill,

Jag glömmer lätt bort, igår kom jag hem från sjukhuset
igår klockan 13 stängde vi av morfinpumpen
jag känner mig stark och envis inför denna kamp med smärtlindring

idag har jag vågat att känna efter mellan varje värktablett
jag har gett vanliga "mindre starka" värktabletter ett försök att hjälpa mig
sedan har jag fått gå steg för steg upp för att få ordning på smärtan

jag är så glad att jag beslutade mig för att åka hem
det var dags, det är aldrig bra läge för att påbörja den kampen
men nu är den igång och jag ser fram emot
att bli starkare och starkare för varje dag som går

snart är jag där som jag så länge önskat
tillbaka kry och energisk med massa kärlek att dela ut till alla jag möter

sen är jag självklart skör
inget snack om den saken
idag när det drog iväg fick jag paniken

nej
vill inte
ska inte
vägrar
ge upp
för
att åka in
eller
inte klara
denna kamp
hemma
med
mig själv

såå...nu vila inför morgondagen
då hoppas jag på en bra dag med mindre smärtor
om inte, så SKA jag vila mig och möta smärtan och kampen

för nu
ska jag
ta tillbaka
mitt liv

endometriosen har fått alldeles för mycket av mig
Payback time...

Puss & Kram

Nu kör vi....:-)

Äntligen...

åh vad härligt
kämpade upp imorse
in med smärtlindringen
sen följer en väntan
hoppas den ger resultat
fixa till mig
blir inget bra alls
iväg till Bilia

möter trevliga Ola
går igenom lite papper
leds ut till bilhallen
där står en skylt
grattis till mig
jag fattar ingenting
händer detta mig
Nääää

Joooo
av med skynket
jag blir damp-Madde
shiiiit
vilken snygg bil
wow känslor
Ola går igenom bilen
Jag bara gapar av kärlek till min nya bil
den e grymt snygg
så bekväm att sitta i
grym teknisk utrustning
wow

Ola säger tack och lycka till
Jag fattar nada
lyckorus med massa endorfiner
då kör jag iväg
helt i chock

åkt runt och njutit
jag e så tacksam
jag har allt som jag önskar

Nu ska jag bara vila och få till min hälsa så att jag kan njuta av det jag har omkring mig, alla de fina människorna och även prylarna :-) bil & MC

Puss på er, nu bäddar jag ner mig för att sova en stund, återkommer

Kram

underbara ögonblick

vilken lycka
vilken skatt
värdefullt är det
med sanna vänner

fick idag även besök av
en av mina goda vänner
hon bor inte längre inom räckhåll
så det var så kul att få se henne idag
som alltid så rinner tiden bara iväg
jag sitter som ett frågetecken när man inser vad klockan sprungit iväg

så dyrbart och fint var det
att få ta igen lite tid tillsammans
två tjattermajor som sitter i samma rum
då blir det bara så himla kul
tack Jonna för ditt besök idag
jag har saknat dig stort och mycket

sen kom även min fina pappa
alltid kommer han med ett leende
även om oron är stor så ler han
varje dag
kommer han
och kramar om mig
så som bara han kan göra
jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och att han alltid ställer upp när han kan, sådan har han alltid varit
jag uppskattar våra stunder tillsammans
våra samtal om livet eller minnen från förr, det är så värdefullt

sen var det mig då
hur mår lilla madde idag
nja, gick ut stark imorse
fick besked om att det var dags
att sänka på dosen i morfinpumpen
man måste försöka
jag vet det, jag är inte dum

det gick bra först
sen började smärtan vandra
hela vägen från tårna upp i mitt huvud
jag blev rädd, livrädd
skulle jag klara det eller vika undan
jag låg och tryckte på min pump
den lilla dosen pumpades in i mig
jag väntade
och väntade

ville inte röra mig ett dugg
var rädd att det skulle bli värre då
det blev värre, och det gav inte med sig
jag blev arg, bröt ihop lite grann
slängde bort täcket och ställde mig upp
gick bort och ställde mig framför spegeln

skit också
jag ser ut som - skit också
jag blev arg
värmevallningar kom och gjorde mitt
ansikte rött utan någon rouge
jag hade ett mål
att ta mig min första riktiga dusch

ringde på klockan
undersköterskan kom
hon var stressad och lite jäktad
jag undrade om hon kunde säga till
sjuksköterskan om att jag behövde hjälp med smärtlindring, hon svarade att hon skulle göra det men att det skulle ta lite tid då sjuksköterskan var lite upptagen just nu

okej sa jag
jag kämpar på lite till
sen gick jag med bestämda steg
bort till duschrummet och klädde av mig
den var lite krångligt eftersom jag hade pumpen på min högra arm, den är ju uppkopplad med nål och dropp
men
jag var bestämd
klädde av mig på det krångligaste vis
sen genomförde jag en så kallad
enarmsdusch, den var såå skön

när jag gick och lade mig igen ren och fräsch så var det som om jag vann guld i något slags mästerskap. Jag var stolt
I did it
men det kostade
för fy vad smärtan vart helt galen
det fanns ingen nåd i den inte
så fick slutligen be om lite hjälp ändå och fick en tablett, och den hjälpte

så idag har jag vågat möta rädslan
som man har när man haft ont varje dag i många dagar, då blir man rädd för smärtan. Den är hemsk men ibland måste man våga möta den så att man vet vart den ligger och på vilken skala

stolt
ren
fräsch
tacksam
och mätt - unnade mig en pizza idag

säger därmed tack och bock för idag
imorgon ska jag träffa min läkare och ha lite samtal med honom om hur vi går vidare härifrån, kanske om allt går väl och om jag får lite hjälp av änglarna så kanske jag kan få komma hem imon

det vore så skönt att få komma hem
pussa på min vovva och man
att slippa ligga ensam
jag är sällskapssjuk

tack för alla fina ögonblick idag livet
för dom finns där även om man ligger inlagd på sjukhuset och mår skit

Bilden nedan fick jag idag...min bejbi

Ce La Vie...

sköna söndag

idag har jag fått ett överraskande besök. Det var min goda kamrat och kollega Lena som bor i Ljusdahl. Hon var på besök hos sin syster i Göteborg och kontaktade min far via facebook för att få info om vart jag befann mig med mera. Han höll hennes besök hemligt då Lena ville överraska mig. Hon lyckades totalt och vi satt och pratade länge och vilken lycka att jag fått lära känna henne. Vi båda vann priset som årets medarbetare 2011 och åkte då ner på resa till Aten i mars 2011, vi hade en fantastisk resa och det var så kul att få uppleva och dela allt med henne där. Jag är så glad över att hon och hennes man väntar sitt första barn som kommer nu i Juni. Det var såå kul att få se hennes fina kropp med den vackra kulan. Så vacker var hon. Snacka om att få en god och rolig överraskning, precis vad jag behövde

jag hade en skitnatt inatt, vaknade massor av gånger av ont, tryckte på min pump tills det gav med sig, somnade om och blev sedan väckt för att jag skulle upp och kissa, man måste mäta det den första dagen så att allt fungerar efter operationen. Så vart inte så mycket djupsömn för min del inatt.

vet ni vad, nu ska jag äta pizza
unnar mig det idag, Parma Pizza från Restaurang Söder i stan, kan inte bli bättre, så nu ska jag njuta av den och även sällskapet av min man. Vad jag är välsignad som har träffat honom, han är en sådan bra man och vän. Sådana växer inte på träd. Sedan även detta att han stöttar mig i allt med min sjukdom. Jag saknar att få sova brevid honom och självklart att få träffa min lilla Honey...men snart så kommer jag nog kunna få komma hem och göra den sista rehabiliteringen hemma

jag längtar så efter att få vakna utan ont och den dagen närmar sig med STORA steg nu, gött e det

här är lite bilder från när vi var nere i Aten förra året och mottog priset som Årets medarbetare för Sverige :-)

ibland blir jag faktiskt lite stolt över mig själv, att jag har orkat att prestera trots min sjukdom, det går faktiskt, det går

hörs sen, har mer att berätta

God Lördag allihop

aj aj aj
nu var det inget roligt alls
att vakna i min kropp idag
om jag gjorde minsta rörelse
så kom knivhugget på min vänstra sida

lägg av
ska det va en sån dag idag?
en sån där skitdag då man ramlar
rakt ner på asfalten
utan att man kan ta emot smällen
med händerna
man börjar blöda men inget plåster i världen kan få stopp på blödningen

det som man hade i förhoppning
angående sitt tillfrisknande
försvinner

oron kommer tillbaka
för att inte tala om ångesten
ångesten känns som en bumerang
den hittar alltid ett sätt att ta sig tillbaka på
även om det är på ett ovärdigt sådant

tankarna ligger som en tät dimma
kommer jag aldrig bli frisk?

Ska jag en dag få uppleva sann smärtfrihet?

varför är jag drabbad & sjuk?

jag känner mig väldigt liten
finns ingen som är så ensam som mig
alla andra mår alltid toppen
alla andra har inga problem i sina liv

mitt i denna soppa av ångest och depp
får jag syn på mina blommor och små presenter från vänner och familj

det blir vad man gör det till tänker jag
jag bestämmer mig för att vända på mitt humör och inställning för denna dag
det ska bli en glad och rolig dag
idag tänker jag inte deppa

vrider mig och sträcker mig
ja, det gör ont
trycker på min lilla knapp
den är min hjälpande hand nu
det piper till och jag hör hur
pumpen med morfinet rullar igång

ligger helt stilla och tar lugna andetag
det gäller att inte spänna sig nu
då blir smärtan ännu värre

efter några minuter känner jag hur
knivhuggen blir mindre och svagare
efter tio minuter har jag fått ner smärtan
tillräckligt för att göra ett ryck och ta mig upp ur sängen, jag kliver upp

när man opererat buken så känns det väldigt mycket smärta/obehag när man ska röra på sig efter att man legat still länge, som under nattens sömn
men rörelse är ett ont måste

jag går, nä jag stapplar iväg och hämtar mig en bricka med frukost, ser gott ut
sätter mig på sängen och jag berömmer mig själv i min tystnad

äter en macka
ringer min syster
säger till henne att jag saknar dom
mosters busfrön, jag älskar dom
syrran ger besked om att dom kommer
beskedet gör mig så lycklig och tacksam.

mätt och belåten blundar jag
jag somnar fort
så fort kroppen har en chans
att vila så tar den tillvara på den

vaknar senare till en viss sorts knackning på min dörr
jag hinner tänka:
jag känner igen denna knackningen

in kommer min pappa
världens bästa pappa
vi satt och hade kvalitetstid ihop
pratade om allt och ingenting

min pappa är en stor del av mig
så uppskattar varje stund med honom
han uppmuntrar mig alltid
jag känner verkligen hur stolt han är
över sina två döttrar, min syster och jag

klockan tickar iväg
som alltid när jag är med min pappa
så kommer det fler glädjande besök
mina två systerdöttrar och min syster
vi satt allihopa och skratta och pratade
min man kom också, likaså min bästa vän. Det var så härlig dag med massa skratt och mysiga stunder

tack livet för idag

nu ligger jag och kämpar mot illamående som vill vända ut och in på mig. Kan inte äta alls

så då ligger jag och drömmer
efter en god saftig oxfilé
stekt medium
mör och god

baj baj baj
goodnight
nu ska min kropp sova strax
imorgon är det 1:a april
då ska jag trappa ner
min dos med morfinpumpen
måtte det gå bra
för här vill ingen va

Kramar

gör om - gör rätt

skön dag
när jag vaknade såg jag
att himlen var så vackert blå
hade redan då mitt sikte inställt
på vad jag skulle genomföra och
ha som mål för denna dagen

jag skulle upp på benen och gå
oavsett hur ont det skulle göra
så skulle jag upp och ta det första
stegen sedan operationen i måndags

illamåendet var så intensivt redan när jag vaknade, bad sköterskan om hjälp med det och den hjälpen jag fick av henne hjälpte mig. Jag fick i mig frukost som bestod av två goda mackor

sen låg jag länge och sneglade ut
mot den blåa vackra himlen som visades utanför mitt sjukhusfönster
vad väntade jag på liksom

samlade mig och fick hjälp av min snälla sköterska att byta min skjorta
kändes genast så mycket bättre

sen reste jag mig sakta upp på benen
jag fattar inte att kroppen hinner tappa så mycket ork och kraft på att inte vara på benen och röra sig på några dar

jag var klen som en spagetti, en kokt spagetti dessutom, så klen och vek
stod stilla och rapporterade till min sköterska som var med och som var nervös för min skull att jag skulle svimma eller slå mig om kroppen la av

men stod en stund och hade ena handen om min lilla rullstolpe, jag var så glad över att bara detta klarades av
detta hade jag längtat efter sedan operationen gjordes i måndags

sen gick jag en sväng, det var så kul att det gick bra och vilken känsla att inte vara sängliggande bara längre

efter min lilla promenad vart jag helt slut i min kropp, utmattad vart den
så bäddade ner mig igen och fick öka på smärtlindringen som jag har genom pumpen, det fungerar så bra med den just nu för mig. Jag är så tacksam att den har hjälpt mig dessa dagar. Jag har vågat att utmana mina smärtor för att se vart jag befinner mig i skalan

jag hade besök av en läkare på ronden och jag berättade om hur veckan varit och hur jag upplevde min nuvarande situation på sjukhuset. Jag berättade om mina dagliga mål och planer och han höll med om att jag var rätt på rätt väg för mig själv och mitt tillfrisknande.

just nu när jag ligger här i sängen och ser tillbaka på denna veckan som varit så är jag tacksam, speciellt över hur otroligt viktigt det är att man har bra sköterskor och läkare med sig som man tillsammans hjälps åt för att det ska fungera så bra som möjligt.

dessa sköterskor som haft hand om mig dessa dagar har alla känt mig sedan år tillbaka, och dom tar min sjukdom på allvar. Jag har verkligen fått stöd och tröst av dem under stunder då man inte orkat mer eller blivit behandlad på ett felaktigt sätt

ibland är det jobbigt nog att vara sjuk
att sjukdomen sedan är kronisk och annat gör inte saken lättare att hantera

det är en väg vi alla måste vandra när man får diagnosen endometrios

varje dag kämpar tjejer hemma eller på sjukhus med oerhörda problem som orsakas av smärtan som sjukdomen kan ge, det är inga roliga dagar och stunder när man inte kan ta hand om sig själv och man blir beroende av andras kunskaper och insatser.

ingen ska behöva ligga med smärtor hemma och lida, det finns hjälp att söka och jag och många med mig kämpar för att få ut kunskap och förståelse om vår diagnos, så att misstag och annat tråkigt som sker ska undvikas, så att ingen ska bli bemött på ett sätt som inte är acceptabelt. Det finns många bra inom vården som vet och kan mycket om endometrios. Det är dom som är guldkornen för oss som åker in och ut från sjukhusen. Om du har råkat ut för ett oacceptabelt beteende så hör av dig. Det ska inte få gå till så.

alla tjejer i föreningen
alla tjejer i föreningar runt om i världen
dem seriösa och duktiga i vården
guldkornen till läkare i vården
alla anhöriga till oss med endometrios
alla vi kvinnor med sjukdomen

kämpar för ett mål - att bota sjukdomen

när vi kan bota sjukdomen...

då kan vi sjuka med endometrios en dag få uppleva smärtfrihet...

tills den dagen är här
måste vi alla hjälpas åt
och hjälpa varandra

jag vet att jag inte varit en rolig eller lätt patient i alla lägen, jag ber om ursäkt för det. Förlåt

det är ju inte någon ursäkt till mitt beteende förr men man är ju inte direkt i toppform när man väl söker sig in till sjukhus för vård, då är man som svagast. Sparkar man på någon som ligger ner?

men
jag skulle uppskatta om alla inom vården kunde tänka över sitt egna bemötande mot oss med sjukdomen
har någon gjort nåt fel
så våga be om ursäkt för det
och se till att det inte händer igen
för det får inte gå till så

gör om, gör rätt

De senaste dagarna på sjukhuset

hallå där
ursäkta
syster
fröken

det har hänt så mycket
dessa dagar som nu passerat under veckan som gått förbi oss

jag fattar nada
ligger på min fina sal och är tillbaka
efter två dagar som bestått av att flänga fram och tillbaka till intensiven och min avdelning på KK. Det vart svårt att få ordning på min morfinpump som jag hade planerat in tillsammans med narkosläkaren, väl där på intensiven så gjorde dom allt dom kunde och lite till för att bryta min smärtpik som höjde sig till skyarna. Jag låg där i mitten av allt kaos som var runt omkring mig. till slut så får jag höra en mansröst som berättar för mig om vad jag strax ska få genom nålen o armen. det kommer hjälpa mig säger han. Sen går följande fort.

Jag hinner inte direkt tänka någonting förrän allt som jag nyss såg omkring mig omvandlas till vitt, jag sitter på en gammal antik träbänk och är omgiven av endast vitt landskap. ser ingenting annat, känner en knut i min mage då jag tycker mig själv inse att jag är död och att ja passerat dödens port. Var det såhär den skulle se ut? Var detta platsen man hamnar när man lämnar jordelivet? Vart var himlen och alla jag känner som lämnat jordelivet. Besvikelsen om vart jag hamnat vällde över mig, jag blev tyst i huvudet.

Jag hade ju varit rejält ledsen och orolig inför min operation med titthålen, den hade ju gått bra så då slog tanken mig att jag inte undkom döden ändå, den vann

Sen hör jag mitt namn ropas på väldigt långt avstånd och jag ser ingenting eller känner ingenting. Jag hör bara rösten skrika mitt namn och jag kan nu urskilja att rösten tillhör en kvinnas.
sen känner jag hur någon drar i min överkropp och russkar på mig. Det är sköterskan som försöker få mig att vakna ifrån min sömn. Jag öppnar ögonen.

Jag lever
andas
djupa
långa
andetag

Sen jag vaknade har jag och läkarna testat och provat oss fram. Jag fick igår träffa en smärtläkare och sedan han lade fram en plan för mig så har jag en inre ro i kroppen. Hans ändring som gjordes igår då man justerade min basdos och tillsammans med min pump med smärtstillande fungerar det väldigt bra. Jag ligger nu på en nivå då jag klarar av smärtan och känner en otrolig lättnad över att den delen är ok.

Nu är det att ta en dag i sänder, leva i nuet och gå försiktigt fram. Denna gång som jag nu opererats och ligger inne ska bli en bra omgång då det fungerar fullt ut. Jag tänker inte åka hem för tidigt, det ska fungera med smärtlindringen som jag äter hemma innan jag åker hem.

Snart är jag redo för livet igen...snart

Tack till er som kommit och hälsat på mig, finns ingenting så tråkigt som att ligga inlagd på sjukhuset, ska idag försöka komma upp på benen idag

Tack Nathalie för blommorna & nallen
Så himla gulligt av dig :-)

Se bilder nedan på gulliga saker som mina vänner har gett mig, tack igen

Ola ringde ang bilen min igår, ska boka in en tid med honom nästa vecka, sjukt kul och spännande. Han skickade en bild på den, jag bara skrattar av lycka.

Kramar

Välkommen till mitt nya liv

Suckar
Pustar
Stönar

Det är över
Operationen är avklarad
Nu återstår det en sak
Återhämtning

Sakta
Försiktigt
Varsamt
Ska jag ta igen mig

idag vart en lång dag
först att vänta på att
få åka ner till operationen
Jag var så skör

Vilse
Ledsen
Känsloladdad
Men

Jag var öppen om hur jag kände inombords, fick lugnande och smärtlindring, vilket gjorde mig mer avslappnad

Det gjorde att jag fick ett värdefullt
Samarbete med operationsteamet
Dom höll handen min
Dom tröstade mig och förstod mig

Så när jag kände mig stöttad till 1000
Då sövde dom mig
Innan jag somna tänkte jag
Jag har mycket att se fram emot
Är så tacksam för allt jag har i mitt liv

Kände smärtan
Vaknade sen, men blundade
RingRostig
Hörde röster först
Massa väsen från utrustning mm
Det pep och höll på

Sakta vaknade jag till liv
Min kropp var tung som bly
Märkte hur mina ben var
Bortdomnade

Det blir så av den morfinspinal
Som dom gav mig innan operationen
Den kan göra så att man först upplever
Bortdomnade ben innan morfinet i den kickar igång, sen vaknar benen till liv mer och mer för varje minut som går

Den är väldigt bra för min del

Ligger nu i sängen
Tankar
Känslor
Smärta
Vandrar runt i min kropp

Detta som jag väntat på
så länge
har nu äntligen genomförts

Det känns skönt
det är nu mitt jobb att hämta mig själv
och få min kropp åter har börjat...

Har fått hjälp med injektioner nu då det börjat braka loss igen
den smyger sig sakta på
nu har jag en stor utmaning framför mig
Jag ska känna efter mellan smärtlindringen för att se vart smärtan sitter och hur stark den är

det är lätt att bli rädd för smärtan här
det är jag nu, den får inte ta över
Jag måste få kontroll på den tillsammans med min sköterska

denna gång ska jag inte åka hem
om någon beter sig fel på tex kränkande sätt med mer så kommer jag stå kvar, det är slut på att åka hem med skyhöga smärtor och genomgå ett helvete hemma eftersom mina smärtstillande inte hjälper...

tyvärr har jag gjort så mot mig själv
alldeles för länge
och
alldeles för många gånger

Suckar
Pustar
Stönar

nu bär det av på en smärtsam återhämtning men jag har mycket att påminna mig själv om som ger mig:

ork
kraft
vilja
motivation
Kärlek

en sak till...
alla som skrivit en rad till mig där man visar sann vänskap
medmänsklighet
Kärlek och stöd

det går inte att värdera den känslan och styrkan det ger mig...blir så berörd på insidan. tack alla !

ska ge sömnen ett försök nu
riktigt svårt att sova på grund av
smärtan som jag just nu upplever

längtar så tills dess att detta är över
när jag slipper alla mediciner och skit
det är sådan rikedom att slippa dem

för nu börjar mitt nya liv...

utan dessa kroniska smärtorna
utan dessa smärtstillande
utan alla hormonbehandlingar
utan mängder biverkningar
utan all nedstämdhet och ångest

Istället kommer mitt liv innehålla en enda sak som innehåller allt jag drömt och längtat så efter i alla dessa 8 år

Nämligen livskvalité med smärtfrihet

kärlek & kramar till alla som vill
over and out from avd 67, room 8

Tuff men givande dag i Stockholmo

Då sitter jag på tåget
Mina ben ligger som två spagetti mot stolen, jag är så trött. Är fortfarande i chock över att jag kom upp imorse när klockan ringde kl 04:45. Ni som känner mig vet hur sömnig och morgontrött jag är. Satt 5 timmar på tåget, snarkade och dreglade garanterat, bjuder på det i så fall. Sen vart det Tunnelbanan ut mot Saltsjöö Bo. Sen bjöds d på god middag och jag fick träffa två tjejer i föreningen som jobbar med layout och även ordförande. Vi gick igenom mötesagendan och vips var klockan mycket och d var dags att åka hemåt. Nu när jag sitter på tåget önskar jag så jag vore hemma lite snabbare än till kl 22 ikväll. Hem o pussa på C & Honey och soooova

Kramis

I win - You loose

Jag ligger, smärtan liksom pulserar
Det hjälper mig inte alls just nu
Jag måste stänga av mitt inre
Imorgon är en stor dag som ska orkas med
Jag ska göra en sak för föreningen
Imorgon ska jag få äran att delta på ett möte med layoutgruppen i föreningen
Självklart pratar jag om min kära endometriosförening, även om du inte är sjuk med endometrios så gå med som stödmedlem för att hjälpa oss

Så ska upp snart kl 05:00
Men tankar snurrar
Magen torterar mig just nu
Hårda råa smärtattacker som
Är så svåra att hantera

Andas djupt
Andas igen
Rädslan kommer
Tankarna kommer
Ska det aldrig gå över?
Sen samlar jag mig
Sträcker på mig och tänker
Jag ska vinna över denna sjukdom
För den har fått råda över för många
Stunder
Ögonblick
Moment
Alldeles för länge

Nu e det min tur
Denna operationen ska förändra mitt
Liv och ge mig mitt liv tillbaka

Jag längtar
Jag kommer aldrig ge upp
Även om det finns svaga stunder
Då jag inte tror på mig själv och min egna mentala förmåga eller känner för att finnas i detta livet längre

9 dar kvar med denna smärta
Vad är det i jämförelse mot ett liv sen utan smärtor, ja, så resonerar jag för jag ska få ordning på detta

En gång för alla, alla för en

Du...endometrios, du ska frukta
För här kommer Madde Padde
Jag är ingen man ska va dum åt
För jag ler och vinner över dig
Jag har muskler, hjärta, hjärna
Du endometrios har bara ditt namn
Du är väldigt liten och ensam för när du är så elak och taskig mot så många....
Då vill ingen vara med dig

Jag vinner, du loosar
Pillutta dig vet ja, fnys

Natti på er