Omtumlad

LSå var det tisdag, och jag är kvar på sjukhuset ännu. Igår trodde jag att jag skulle kunna åka hem ett tag, sen försvann hoppet när jag strax efter fick upp de lilla jag fått i mig. 

Smärtan är så stark och påträngande

Det är svårt att försöka kolla bort den

Så vi gör nu allt som vi kan för att jag ska fungera så bra som möjligt.

Hur länge detta ska hålla på vet jag inte

Idag är det en vecka sedan det började 

Smärta som tilltar väldigt snabbt och innan de värktabletter jag har tagit hinner hjälpa så kommer allt upp igen, jag blir besviken och orolig för vad som

Händer i min kropp egentligen :o

Efter ännu en tuff natt med sömnavbrott så ska jag nu försöka somna om lite.

Sömn gör så mycket så jag ska ge den en chans nu, återkommer senare idag 

Massa kramar från mig till er

utmaningar

Just nu sätts jag på prov

hårt för den delen

från min egen kropp som kör på

den ligger på alldeles för hög hastighet

och borde fällas för fortkörning 

jag blir då utmattad helt och det som 

såg ut att bli en förtjusande natt

byttes om till en bråkig och tuff sådan

har sovit mellan 01-02:30 iallafall

men hade behövt ett bra tag till

så har försökt med alla de medel att

få ner smärtan och få återgå till lägre siffra på smärtskalan. Den har förblivit hög, så nu ännu en omgång med

smärtlindring för att kanske få bort en del

av den intensiva smärtan som nu träter

på min högersida, inifrån och ut.

blir så ledsen när det blir såhär

för vill ju se snabb förbättring så att jag 

kan få komma hem och klara mig hemma 

men det är en del av allt som är svårt 

med att leva med endometrios.

fullkomligt oberäknelig och den sviker ofta sitt lovord, men skakar av mig det

för att åter sätta in siktet på förbättring 

dom är så fina personalen mot mig på avd 67. Många känner jag sedan många år tillbaka och det är alltid skönt med att få någon som man känner och har stort förtroende för. De som är nya har vart så goa och omtänksamma och det får mig att känna lättnad att jag sökte in, ni är så fantastiska mot oss, tack för det !

var så lyckligt lottad igår här

fick två besök på dagen, gör massor

för mig att få besök. Jag känner mig lätt ensam och liten, då blir det tungt med det också. Tack Jossan som först kom med sin lilla prinsessa, hon är så söt

så fick lite baby time här på rummet

så mysigt och jag kan inte bärga mig förrän jag kommer hem och blir så frisk att jag kan besöka dom igen, fick fina

rosa rosor av dom, som nu pryder mitt 

nattduksbord här på salen. 

Lite senare kom även Jojjo, var också skönt att få träffa henne och prata om allt och ingenting, få skratta och balla ur lite mentalt är ju aldrig fel. Måste kunna se de komiska i en del saker som man råkar ut för. Då blir genast livet lite bättre.

shit, nu får jag avsluta

långa djupa andetag nu för jösses vad det ska bröts på med smärtor

jag får fortsätta senare, i förhoppningsvis bättre skick och välmående 💛

Massa styrkekramar till er alla där ute

och är du en medsyster till mig så gör dig en tjänst och vänta inte för länge innan du åker in, sök akut om det krävs.

Kram från mig Madde

Inlagd

Ligger på min sal 1

på avdelning 67 

Kvinnokliniken Sahlgrenska

Jag är matt och tom på energi 

Kroppen är helt och totalt nerkörd

tur att man har närstående som 

praktiskt taget tvingar mig att åka in

dom gör det av kärlek till mig

för att jag måste ge upp ibland

jag måste ta till hjälp när det blir såhär 

har spytt och febrat hemma sedan

i måndags, kroppen kunde inte

ta till vara något som jag åt

inga värktabletter och ingen mat

smärtan som just nu är så intensiv 

får mig att spy, och om d inte slutar

så kör jag på så länge jag bara kan

nu ligger man till sist på avdelningen

dropp och antibiotika samt hjälp

att hantera smärtorna genom hjälp

med smärtlindring.

jag är så trött, har sovit så dåligt hela denna veckan och då har man inga reserver kvar att hantera smärtan med

så är glad och tacksam, för er som 

stod på er idag och sa åt mig att åka in

just nu är jag glad över det, dom är så fina och underbara mot mig, all personal på Kvinnokliniken Sahlgrenska.

Dom bemöter mig med respekt och förståelse, så gott dom kan

tack, ni är våra hjältar 

Nä måste vila, är så trött och utmattad

så tar jag nya tag imorgon,

Kram Madde

Lyssna mer på kroppen

nerbäddad

först varm

Sedan kall

dessa hormoner

som får min kropp kluven

min dag har vart tuff

kroppen är så trött

på att ha ont

att aldrig hitta 

den där platsen

eller det där tillfället

då den får och har möjlighet

att helt få ta igen sig

jag har känt av ett tryck

det känns som om nån

står på mitt bröst

därigenom pressar på

det är en obehaglig känsla

och upplevelse som gör mig

lite rädd och stressad

jag vet

det kan handla om ångest

det är mycket just nu

det förnekar jag inte

får ta d ännu mer vackert

känns som att jag inte kan 

göra mindre än jag just nu gör

delar upp alla saker

i mindre delar och mindre mål

får ju försöka anpassa mig

lyssna på kroppen ännu mer

nu nytt försök till vila & sömn

hoppas ni som kanske läser

får en god natts sömn

Kram Madde

Krigets timmar & kamp

Ligger nerbäddad i sängen

Lyssnar på min lilla Honeys snarkningar och andetag

Tiden står stilla och har gjort det ett tag nu

Dagliga krig mot smärtorna, det tar energi

Vare sig jag vill det eller ej

Kan inte fly det

Det är så just nu

Blir besviken och framförallt frustrerad

Av att vakna med smärtorna 

tillbringa dagen i dess sällskap

gå och lägga sig tillsammans med dom

det blir ibland bara för mycket

stark intensiv ihållande smärta i min högra del av magen

dels upplever jag smärta på min högra äggstock

men också en bit in på högersidan, mot mitten om ni förstår

denna smärta är ny för mig, aldrig haft ont där innan

jag upplever att det är urinblåsan, hoppas jag har fel

Sen...

stark värk i mina armar & ben

framförallt underarmarna och nedre delen av benen mina

ibland

ber jag nån att ta sina händer och greppa runt en av underarmarna

för att sedan trycka allt vad man har, 

så smärtan som trycket ger domnar bort armen/benet

då känns det skönt för en kort stund, den stunden innan värken återkommer

svårt att förklara

men så kan man inte hålla på, jag vet

men

ibland är man bara desperat

sedan min komplikation vid "felstucken" EDA

bråkar mitt vänstra ben, det är en brännande smärta

den har ännu inte gett vika sedan detta hände mig januari 2013

Den är knivskarp som kan greppa taget om mig

det känns som om någon skär mig längs min baksida på benet med en kniv

denna smärta har aldrig svarat på någon av 

de preparat som jag intar som smärtlindring

dessvärre

men jag har gott hopp om att detta blir bättre, med tiden

bara jag fortsätter röra på mig och sedan återupptar min träning

styrketräning samt gymklasser

det hoppet gäller hela min hälsa och jag längtar

efter att få komma igång med träningen

det ligger ovanpå den smärta & värk oro inom mig

hur ska jag klara allt ekonomiskt just nu?

jag står ensam nu på denna front och ber och hoppas

på att allt löser sig, bara man inte ger upp och ger det man kan

för att finnas där och hjälpa andra medmänniskor, 

ensamheten

en känslig fråga men så påtaglig och verklig

vet inte varför jag känner mig så ensam och liten just nu

men tränger inte bort de tankar & känslor som det medför

för att det är en del av mig och min kamp mot min sjukdom

Jag saknar en del viktiga och oerhört betydelsefulla personer i mitt liv

kärleken och saknaden av dem gör sig påmind ständigt just nu

vissa av dem kan jag aldrig mer omfamna eller anförtro mig till

det tynger mig, men det minnen jag fått genom dom tänker jag ofta på

då får jag en varm berörande känsla från knopp till tå

andra hoppas jag på att få återse i mitt liv igen

ska försöka somna igen, försök 37 idag,

Hoppas att morgondagen har goda och fina ögonblick att bjuda på

Kärlek från mig till dig, vem du än är

jag gjorde det

tack Evelina för ditt grymma initiativ
självklart måste jag haka på och göra detta också.
En bra idé som måste uppmuntras och jag hoppas det sprider sig
Jag har delat detta i mina grupper och jag hoppas att fler hakar på och vågar göra detta
Det är inte världens godaste smak på ett rått ägg men det är inte mycket uppoffring för denna sak
att kunna sprida budskapet kring endometrios, om det krävs så lite som att svälja ett rått ägg för att
nå ut och få ut mer info om sjukdomen så känner jag enkelt att det är värt det
För ni är alla värda det, mina fina krigande medsystrar där ute
Sen för er som vi förlorat på vägen, för er och era anhöriga känns allt viktigt och angeläget för att fortsätta arbetet, att förbättra förståelse och sprida ordet kring endometrios och livet med endometrios

Så våga göra detta, för alla de 2 miljoner människor som lever med denna sjukdomen varje dag

Kärlek från mig till er,

här är min video på när jag gör utmaningen ;) Lägg märke till Honey som också ställer upp

http://youtu.be/i_3_sPSG8x8

så bra idé !

grymt bra initiativ av en medsyster som heter Evelina
Hon har så härlig personlighet och charm som berör mig enormt
hennes idé gjorde mig så glad när jag såg den för några dagar sedan i vårt forum Medsystrar
Jag är så glad att hon startat detta som jag så gärna hoppas att fler antar där ute
allt för att sprida information kring vår gemensamma sjukdom endometrios

det hade vart så skönt om fler visste vad sjukdomen är och innebär
varje dag påminns jag om just detta, att många inte vet alls vad det handlar om
den drivkraften gör och gjorde att jag startade min stödgrupp medsystrar

det är viktigt att fortsätta kämpa på för att sprida kunskap
få upp ögonen för sjukdomen
och framför allt få till mer forskning om sjukdomen

så idag ska jag dricka ägg för mig och alla som inte längre är med oss pga endometrios
jag ser fram emot att få ge er en varm kram en dag,

R.I.P

till er andra medsystrar och anhöriga där ute, hjälp till och sprid och gör denna lilla uppgift själva så vi får till en spridning på detta, vi kan göra skillnad tillsammans

Kram från mig till er

att fånga ögonblick

det är en ständig balansgång
att vara sjuk och ha smärta/värk ofta
ständigt en balansgång med sig själv
samt känslor och tankar

jag kämpar på och försöker ställa mig upp
varje dag nu som jag vaknar upp till
det är ibland så svårt, men viljan är stark
och med den kommer jag ibland långt på min resa

jag inväntar samtal från kvinnokliniken och läkare
det är snart en lång veckas väntan utan någon slags kontakt
när det blir så känner jag ett svek tyvärr, för då känner man sig ensam
i allt krigande och kämpande, det är inte okej att det går till så, aldrig
det är just sådant som förgör många medsystrars inre
att man inte blir lyssnad på och tagen på allvar, det är en hemsk känsla
det är just det som gör att jag kommer fortsätta mitt arbete med min stödgrupp medsystrar

allt som har med arbete har fått ligga på is under dessa intensiva veckor av smärta
då måste jag lägga den energi och kraft jag har på mig själv,
när jag gör så känner jag ett stort samvete för att inte finnas där för mina älskade medsystrar
de känslorna och tankarna tynger mig lite extra när jag måste koppla bort alltsammans för en stund
men det är nödvändigt, jag vet det och alla som står mig nära påminner mig om just detta
när jag är så dålig och i skov så måste jag få tänka på mig och min kropp, mitt liv, min vardag

idag hade jag en så härlig promenad på lunchen med min lilla Honey
solen sken och värmde oss och när jag blundade så kändes det som sommar igen
en helt fantastisk känsla och upplevelse, vi strosade och njöt av varje fotsteg tillsammans
jag stannade upp vid min lägenhet där rosbuskarna som är så fina blommade för fullt igen
så jag tog ett foto, vill dela med mig av det för det kanske ger någon där ute lite njutning
för mig var det ett halleluja moment som idag gjorde min dag så mycket bättre

till er alla kämpande systrar där ute
kriga på och ge inte upp era krig mot smärta och sjukdom
ni kan, ni klarar detta, vi klarar detta tillsammans, bara vi inte ger upp
saknar er som fattas oss oerhört och tänker så mycket på er
vill inte förlora någon mer av er, då ni alla betyder massor för mig och Medsystrar

dagens ord:

When a new day begins, dare to smile gratefully


Massa kramar och kärlek från mig till eder alla

Puss Madeleine Säljö

Stolt över min Medsyster Daniella

Hon har gjort en strålande insats i ett reportage från Aftonbladet TV där hon berättar om sitt liv med endometriosen,

Tack för din insats Daniella, så glad och tacksam att ha dig som medsyster,

Klicka på nedan länk för att se reportaget, sprid gärna :)

Puss & kram

http://tv.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/article50017.ab

Tack

Så ligger man inlagd igen. All energi och allt bränsle i kropp & själ är just nu borta. Det har gått åt att orka ta sig genom varje timma den sista tiden. Smärta och värk slukar upp den energi som man har lagrat och den går åt fort. För det finns så många saker och viktiga ingredienser i livet som man vill lägga sin sparade energi på. Jag vill ju orka vara en närvarande familjemedlem, en bra värdig vän , en bra och kärleksfull partner, en stöttande medsyster, en engagerad medmänniska. Helst allt på en och samma gång. Då är det tufft och motigt att leva med endometrios och hantera allt som sjukdomen berör. Det är lätt att känna sig väldigt liten och ensam, eller känna sig som en stor belastning för er mina anhöriga och vänner. Hur tufft och tungt allt än känns just nu så är det ändå värme och kärlek som omfamnar mig och min lilla kropp ikväll, för det finns delar av mig som endometriosen aldrig kan komma åt och skada eller ändra på. Jag har så mycket att glädjas åt oavsett prövningar och motgång med min sjukdom. Så till dig, du vet vem du är som på ett eller annat sätt finns i mitt liv, tack för det engagemang och den kärlek du har förmedlat till mig. Du har gett min kropp och själ bränsle vilket i sin tur har gett mig ork och styrka att kriga på mot min endometrios. Detta har sedan i sin tur gett mig mod & kraft att starta upp och bedriva min stödgrupp Medsystrar. Så istället för att känna mig ensam och liten här och nu, så väljer jag att se allt fint jag har i mitt liv. Alla dessa fina varma handlingar som du gjort mot mig. Det där uppmuntrande telefonsamtalet, ditt sms med omtanke eller styrkekramen du skrev på Facebook eller när du sände en tanke för mig. Du var den som gillade eller kommenterade min Instagram bild. Du är den sjukvårdspersonal som tagit så omsorgsfullt hand om mig idag och så många gånger innan under mina 11 år på sjukhuset. -TACK Jag är ju långt ifrån ensam 💛 

Kärlek från mig Madeleine Säljö 

#endometrios #endo #tack #tacksam #medmänniska #medsystrar #medsyster #kronisksjukdom #kronisk #sjukdom #ensamhet #oro #sorg #glädje #attväljaglädje #mod #omsorg #kärlek #vänskap #familj #djup #tacksamhet #välsignad #geinteupp #du #är #aldrig #ensam