mitt 2lax9

vilket år. många saker som hänt detta året som varit. många bra och många mindre bra.

jag känner en viss stolthet i min kropp. detta för att jag kämpat mer hemma med endometriosen än tidigare år som varit. det har varit hemskt och kanske inget att rekomendera men det känns skönt idag att jag orkat med det. visst har jag ibland gett upp och åkt in till slut. men jag har tämjt bra på mina egna gränser och pressat mig själv hårdare. jag har på något vis fått insikt i att jag inte kan hålla på att opereras hela tiden var 6:e månad som dessa tidigare 5 år. helt sjukt är det. inte konstigt att man kommit upp i 12 ingrepp och operationer. detta har jag klarat tack vare mina nära och kära såklart som stöttat mig i allt.

TACK - det finns ingen bättre julklapp eller present i världen som slår sann vänskap

främst har jag en mycket speciell person i mitt nära att tacka. Det är Jessie. Hon finns inte med i mitt liv just nu tyvärr vilket jag sörjer varje dag. jag vet att jag har skrivit mycket om det här och det är min ventilation. hon har alltid gett det lilla extra i allt precis som jag själv brukar göra och det har betytt väldigt mycket. Alla de gånger jag varit ledsen så har hon kramat och tröstat mig. Vi har gått igenom så oerhört mycket sedan vi lärde känna varandra. h

sen självklart min älskade Carlis. Han är så fantastiskt underbar och jag kunde aldrig drömma om att få en sådan sann prins in i mitt liv. Han ger så mycket av sig själv och så mycket kärlek han sprider omkring sig. Jag är så lycklig. Jag är verkligen välsignad att få vara hans tjej.

sen alla mina andra nära och godingar, tack för att ni gett mig styrka genom allt som varit.

det har varit en tuff resa detta året gällande far min. det är långt ifrån över men hoppas nu att allt ska komma på rätsida och att han tar tillbaka kontrollen över sitt liv. Vi är många som är anhöriga till alkoholister. alla känner vi samma känslor tror jag. man är så ledsen över alla tomma löften. man vill bara ha en väl fungerande familj. man får acceptera läget.

jag har någonstans också lagt ner stridsyxan gentemot min mamma. jag måste acceptera att det är som det är. man får försöka ta till vara på det som finns och är. inget jag heller kan påverka där. lägga det som varit bakom sig och ingen idé att försöka reda ut de sakerna. hon minns inte, för hon vill inte minnas. det gör alldeles för ont och så kanske hon skäms över vad hon gjort och sagt, eller kanske bär även hon på skuldkänslor ?!

jag har en stark känsla av att 2tusen10 kommer bli ett bra år....

Gott Nytt År på eder alla !

julefrid

hon är så ljuvlig lilla Honey. även om hon just nu är så långt ifrån sig själv som hon är. helt otroligt att det kan vara en sådan lång period som dom är skendräktiga. jag blir tokig. visst det kan väl inte vara så farligt. eller hur. jag blir galen. hon morrar , visar tänderna, skäller på alla som pratar med mig. liksom vaktar mig på alla håll och kanter sedan är hon en bitch mot mig , får ju knappt röra henne. i vanliga fall får hon aldrig nog av närhet och kel vilket även passar mig utmärkt. hon är en kelgris annars. vart tog den hunden vägen ?? ska hålla ut. imorgon kommer älsklingen hem igen och då kan man få lite avbyte i bredgottfabriken. ha ha

ser fram emot allt denna julen

• ledigheten
• kärlek och mys
• träffa både älsklingens och min familj
• börja med köksrenoveringen - såå gött
• få tillbaka min normala hund igen * saknar henne stort *

magen är OK. Helt sjukt snart är december över och det är den första julen som jag inte legat inlagd på alla dessa 5 år. sååå skön känsla inombords. få uppleva en normal julperiod med mig själv närvarande som jag är. håller tummar och tår att det håller i sig :-)

kärlek till er alla där ute i kylan

Min lilla snöboll

lucia , ett hemskt minne

jag gillar inte denna dagen. Lucia
det gör lika ont varje år. Jag försöker att tänka på annat och aktivera mig, men tankarna kommer och känslorna likaså. lilla lilla baba. du kommer alltid finnas kvar som en del av mig. helt plötsligt var fanns du inte mer.

vackra Melissa Horn och jag

tack Melissa Horn för en magisk konsert

tårarna föll, men det var inte av sorg. det var en inre känsla som jag bärt länge som släpptes fri. alla sånger och all musik sjöng rakt in i min själ. jag sjöng med och kunde alla texterna. det var magi och alla som var där kände samma sak. jag ställde mig upp och sen stod vi alla upp och applåderade med stora klappar och lovord efter hennes vackra låtar och fina texter. så mycket jag bärt inom mig som jag fått ut genom att lyssna på hennes musik och röst. hennes skiva har inte grävt ner mig, tvärtom. den har fört mig till högre höjder och gett mig styrka. alla låtarna från förra skivan Långa Nätter förde mig tillabaka i tiden till olika tillfällen som jag lyssnat på hennes musik. Sjukhuset för exakt ett år sedan. Där lyssnade jag till henne varje dag massa timmar i sträck. det gav mig hopp och styrka. såklart kändes det lite extra när man inser allt med endometriosen som varit. helt sjukt. men skönt att ha det som ett blott minne och inte är mitt i det just nu. jag kämpar på. ska klara av att inte åka in mer i år. jag har bestämt mig för att lyckas. det bästa var att efter konserten få prata med henne och få sagt det som man känner och uppskattar med henne. Det kändes så bra att få ur sig det. Jag sade till henne att hon hjälpt mig jättemycket med sina låtar och texter. Hon blev rörd, och jag med av det. Sen fick jag hennes autograf och fick tagit ett kort på mig och henne. Roligt !

många av texterna stämmer in på så mycket just nu, en längtan och saknad efter min andra hälft här i livet. Min Jessie. om du visste hur jag saknar dig varje dag. känslor gällande min far och allt vad det river upp i mig. just nu förstår man inte hur man ska ta sig genom allt men klart man fixar det. ska plocka fram min inre styrka, göra saker som jag mår bra av och som får mitt inre att blomma. ägna mig åt lite mer estetiskt och kreativt. då trivs jag.

jag är så tacksam för att jag fått äran att få lyssna på henne live äntligen. får mersmak och längtar så efter nästa tillfälle för konsert med henne. Hoppas det blir snart.

tack Sara för en kanonhärlig kväll med god mat och ditt goa sällskap. Tacksam för att du finns i mitt liv och hjälper mig att se ljuset som finns omkring mig och att inte fastna i skuggan.

over and out

ork och kraft

tung dag idag. på många sätt. vart gör man av sitt inre dessa dagar. jag hade önskat att man kunde frysas ner dessa dagar så man slipper uppleva dom. det är värre än illa gällande far. han har den 10:e dec varit onykter i 7 månader i rad. ni fattar, det blir ju hjärnskador till sist. Vad gör man som dotter och anhörig ? Jag fick ett sånt där anfall igår efter att han ringt mig massor nu dom sista dagarna. jag ringde upp honom och kände väl att det kanske inte var bra egentligen men orkar inte med att han ringer ner mig. var inte så givande samtal som sagt. hade en snörfull far i andra änden av luren. helt overkligt på så många sätt. han är långt ifrån den människa jag haft som pappa. kände sen hur paniken kom inom mig. tog ett beslut och har idag pratat med hans socialsekreterare och fått lite info om läget, mer eller mindre krävde att dom ska sätta in ett omedelbart LVM ( Lag om vård av missbrukare ) så jag hoppas och ber just nu för att dom ska hitta honom imorgon så att han kan få slut på detta helvete för sig själv och oss omkring. Det är detta eller döden och då tycker jag det är självklart att man väljer livet. Kan bara hoppas att han känner likadant någon dag efter att denna karusellen är över. Självklart har detta tagit på min energi och mina tankar så nu ska jag försöka släppa allt och alla dessa känslor för att förhoppningsvis kunna få somna och sova en skön natt.

en sak till

önskar mig en fungerande trygg kärleksfull familj i julklapp !