jag ligger igen
det är skönt för både kropp och själ just nu
min kropp är inte sig lik och den utsätter mig för tuffa prövningar dagligen nu
smärtan väcker mig om och om igen om nätterna, vissa nätter knapp någon sömn alls
får jag inte vila och sömn så kraschar jag sakta men säkert och hamnar då på marken
med ansiktet neråt i asfalten, gruset hamnar i ögon och mun och det svider hårt
då finns det ingen reservenergi eller ork kvar, då försvinner jag in i någon slags dvala
dvalan tär på mig och min kropp svarar inte på något som jag försöker då, den vill inte alls då
då är den så slutkörd att den inte längre hittar ork att röra en enda kroppsdel och mitt mentala
är inte alls som det borde och brukar vara, då orkar man ingenting mentalt heller, man bara är
i den där världen av smärta och den värld som smärtan tar oss till emellanåt
jag har mycket prövningar på en gång just nu sedan en tid, det är mycket på en gång kan man säga
min pappa har varit väldigt sjuk och har krigat för att överleva, vilket han hittills gjort men han är också skadad på vägen och just nu kommer allt han gått igenom ikapp honom. Han har haft en tuff vår med en stor förlust av sin livskamrat. Det och hans sjukdomstid sedan midsommar har nu sprungit ikapp hans inre och han försöker nu hantera allt som händer på en och samma gång.
Jag försöker finnas där för honom så mycket jag bara kan och klarar, jag vill ge honom allt det som han ger mig när jag är sjuk eller utsätts för prövningar och kriser i livet. Han har alltid varit ett stort stöd oavsett vad som hänt och även om han inte alltid har gillat mina beslut som jag tagit i mitt liv så har han stöttat mig och haft ett stort behov av att vara mig nära och få vara min pappa, en pappa som står mig väldigt nära. Vi har haft många saker att gå igenom tillsammans och vi har haft många gräl och pauser med kontakt på grund av hans missbruk, men alltid har pappa kommit mig nära igen och han har lärt mig så mycket fantastiska saker och gester, jag ser mycket av honom i mig och mina gester, allt från små saker till större saker. Jag har så mycket att tacka honom för. Han är min idol.
Jag är så stolt att vara hans dotter och att få kallas en av hans prinsessor. Älskar honom så mycket !
Sedan insjuknade även min David hastigt och har sedan en tid legat inlagd på sjukhuset för TBE.
Han har mått så dåligt och det har varit så tufft för honom att ta sig genom detta. Att vakna med huvudvärk som aldrig gav vika, spy helt oförberett, ständig trötthet och hög feber som kommit och gått. Han har fått ligga i mörker och tystnad för han har inte orkat eller klarat av något av det.
Det har varit en väldigt tuff period för pappa och David och det har varit och är en tuff period för mig att se några som jag står så nära vara så sjuk och må så dåligt, och jag kan inget göra för att hjälpa till.
Det som slår mig är att såhär har mina anhöriga det när mina skov kommer och går, dom är maktlösa i allt som sker och kan inte hela vägen förstå vilket helvete man går igenom med dessa bakslag i sjukdomen endometrios. Jag tänker varje dag på alla de fina medmänniskor som jag har i mitt liv och haft i mitt liv under mina sjukdomsperioder, vilken fin gåva ni gett mig alla de dagar då livet testat mig. Vill tacka er alla som inte längre är med mig, och ni som finns där fortfarande, tack för att ni är en del av mitt liv och allt det stöd samt all den kärlek ni skänker mig dagligen !
Nu har jag preppat med nattens smärtlindring och ska försöka komma till ro för sömn.
Hoppas på en skön natt utan några smärtpåslag som väcker mig, ska sätta på Sommar i P1 nu
och lyssna till jag somnar :) imorgon bär det av till vårdcentralen för att vaccinera mig mot TBE
Vill inte riskera att åka på det, för det är ingen lek vill jag lova, har ni inte vaccinerat er så gör det!
Puss och Godnatt på eder
