ont
suck
stön
stel som en pinne
minsta rörelse känns
i hela nedre magen
jag ligger och stirrar
i taket som är vitt
har ingen punkt att sikta på
ligger bara och glor
varför
jag har ju bett snällt
alla änglar och gudar
att det inte ska bli såhär
om mer tid, om några fler dagar
av livskvalité
men ändå kommer ännu en sådan här dag
är det bara för att jag ska uppskatta dagarna
utan smärta ännu mer?
gör jag inte det tillräckligt som det är?
jag som känner mig så blödig och övertacksam
varje minut jag får utan smärta eller påminnelse av min sjukdom
så idag är det tillbaka till en minut i taget, landa och vila kropp och själ
så hoppas jag att det händer något roligt trots denna skitdag
nu vila kroppen och återhämta mig för att ladda om för morgondagen då jag hoppas
jag mår bättre och fungerar igen, please please...
