fredag 28 december 2012

blickar framåt

då var det alle redan fredag denna veckan
jag har nu snart arbetat mina 2 dagar denna veckan
nästa vecka börjar nya tag och då kör jag på 75 %
känns skönt att livet går vidare och att ett nytt år väntar
detta året har varit tungt och ljust på många håll
det har inneburit en hel del sorg och bedrövelse
men också så mycket kärlek och fin vänskap

2 operationer är avklarade och jag hoppas jag slipper operationer ett tag nu
att jag får lite vila och ro utan smärta eller sjukhusbesök och mediciner
jag vill ge tillbaka massa nu till mina medsystrar som flera av dom just nu är i vänteläge
inför operationer som dom ska genomgå, sen även stötta vänner som läker sig från motgångar
det är så skönt att få finnas för er så som ni funnits för mig detta året och även innan
det är så skönt att få komma varandra så nära som vi gör genom att tillsammans hjälpas åt
att läka, sörja, hantera, bearbeta och kriga mot smärtorna
jag känner mig så tacksam för att ni har valt mig som en vän och medsyster
det ska bli spännande att se vad som väntar oss nästa år - nya utmaningar och möten med andra

nu är det bara några få dagar kvar på detta året och det ska bli skönt att blicka framåt och släppa taget om det jobbiga som hänt detta året. Det gäller att hålla fokus på det som är bra och ta sig över de hinder som man utsätts för och jag har bestämt mig för att klara dom alla :) sen även hjälpa mina älskade medsystrar som  möter sina hinder och prövningar i livet med vår gemensamma sjukdom

nu väntar en skön myskväll hemma med Jessie på besök, så ska njuta till fullo och bädda ner oss i värmefilten i soffan hemma :)

Massa Styrkekramar till er som vill :)




torsdag 27 december 2012

Pajas Madde


Jag är så glad och välmående idag så bestämde mig för att spela in denna visa till er allas lycka

Massa Kramar till er alla mina medsystrar

tisdag 25 december 2012

Du fattas mig

Mommo - jag saknar dig
Oerhört och mycket
kan inte förstå att du inte längre finns
att du aldrig mer kommer hem
eller slår en signal
saknar dig
oerhört och mycket

julen känns underlig
när jag flera gånger igår var påväg att ringa dig och prata lite som vi alltid har gjort, att åka hem till dig och äta din goa risgrynsgröt som du gjorde varje år
Är så tacksam för allt du gjort för mig och den kärlek du visat mig, tack

vilken julhelg
Uppesittarkvällen i Bingolotto var så rolig och de timmarna bara svischade förbi
många roliga möte med människor
den kvällen är svårslagen och jag är så glad över att jag igen fick chansen att nämna min sjukdom som jag önskar vore mer uppmärksammad och betrodd.
Jag ser fram emot nästa år och dess utmaningar som väntar. Tack ni på Bingolotto som gav mig den kvällen!!!

Som grädden på moset fick jag också träffa min stora idol Magnus Carlsson.
Shit vad grym han är !!!

Idag har jag åkt skidor, för första gå gen på väldigt många år, jag älskar det :)
Jag trotsade de smärtor som idag dök upp och jag övervann dem alla,

Puss & kram från Branäs !!

Imorgon åker jag hem för ska jobba på torsdag och fredag :)

Styrkekramar till er alla krigarinnor där ute !!!








lördag 22 december 2012

ris och ros i mitt liv just nu

Godkväll,

Jag är både glad och ledsen på samma gång. Mycket tankar går till mina medsystrar som just nu har tuffa timmar i sina liv på grund av vår sjukdom endometrios. Jag vill och önskar jag kunde göra mer för dom. Det har varit riktigt oroligt för flera av dem den senaste tiden och en av mina närmsta vänner har varit riktigt illa ute men just nu är läget stabilt men tyvärr har hon fått genomlida många tuffa prövningar i rad och många saker som vi alla hoppades att vi slipper vid operation har hon dessvärre råkat ut för. När jag fick reda på vad som hänt så brast jag i tårar, jag önskar så att jag kunde byta med henne så att hon slapp alltsammans. Du är som en syster för mig vännen och jag önskar verkligen att detta inte hänt nu, men det får bli så bra som det kan bli av detta. Vi kommer fixa detta, du kommer fixa detta och bli bra och stark en dag igen. Jag vet det. Ge inte upp, jag kommer aldrig tillåta dig att göra det. För du kan klara detta jättebra.

Så till er andra som har tuffa dagar nu i denna julrush också önskar jag att ni mår bättre snarast möjligt, för det finns inget värre än att behöva boka om och lämna hem och allt under en sån fin och härlig helg som julen är, då vill man ju så gärna kunna delta och orka med allt det roliga.

Jag var med två av mina älskade vänner till akuten i torsdags kväll, vi satt där och kämpade tillsammans för att få tiden att gå och lindra alla era smärtor som ni stod ut med. Det var otroligt tufft att vänta med er i 7,5 timme och sedan få en ganska känslokall läkare som inte förstod något utav den sjukdom vi har alls. Det kände så jobbigt att inte ni fick den hjälp ni både behöver just nu. Då blir jag så arg och ledsen i djupet av mitt hjärta, för det finns så många duktiga och fantastiska läkare här som är så bra på att hjälpa till när ni väl kastar in handduken för att det inte längre går hemma på grund av smärtorna. Besöket och mötet med läkaren var allt annat än acceptabelt. Båda skickades hem och deras problem viftades bort tyvärr.
Det är vid dessa tillfällen jag undrar över när är det nog? Hur många ska behöva bli såhär dåligt behandlade av läkare som inte tycker endometrios är viktig nog att ta på allvar. Snälla Snälla, tjejer lider...

Så idag vill jag rikta mitt största stöd och kärlek till er alla där ute som lider och som inte får hjälp.
Ge inte upp, även om det kan vara minst sagt kränkande och fruktansvärt bemötande, ger er inte
Jag kommer kriga för detta i alla mina dagar i livet, för jag vet att det finns riktigt bra läkare som lyssnar och som förstår, dom ska bara övertyga sina kollegor om vad detta handlar om.

Jojjo, Malin, Sandra, Sara, Jossan, Tiina, Micaela m fler, måtte smärtan och besvär ge vika snarast möjligt !

Vad är jag glad över? Jo, imorgon kommer jag sitta med i Bingolotto Uppesittarkväll och prata lite, så om ni ska kika på nåt så se när jag är pajas i televisionen igen ha ha, nervös som alltid men så kul och så tacksam för att dom vill ha med mig :)

Ses imorgon då kanske,

Massa Kramar från en glad och samtidigt förkrossad medsyster....

tisdag 11 december 2012

lite uppdatering

det vart ju ett tag sedan jag skrev här i bloggen
har varit en del motgångar och bakslag den sista månaden
jag har haft smärtor i magen igen och fruktansvärda migränattacker
åkte in akut för migränen som låg i flera dagar i rad vilket körde slut på mig helt
men allt såg helt bra ut i röntgen av huvudet så det vart ju skönt
jag fick starkare medicin mot migränen i form av spruta som jag nu fått använda
det hjälper mot migränen men om jag stressar på så kommer den krypandes på kvällen
då får jag liksom panik och blir så ledsen för att jag inte fungerar normalt
så vart i säng tidigt och bäddat ner mig i hopp om att migränen ska försvinna

jag är lite tom i bollen idag också så känner inte direkt hur detta flyter på i dagens inlägg heller
julen närmar sig med stora steg och det känns helt okej, hoppas bara att jag mår bättre då så
jag kan fungera normalt som person. Ska upp till Branäs i jul och fira julen i fjällen och mysa på i snön

nu stänga ner mig lite inför dagens rusch på jobbet 

Puss & Kram

P.s är du en av oss tjejer med endometrios? Hör av dig till mig på Facebook så lägger jag gärna till er i Medsystrars grupper för kvinnor med endometrios. Läs mer på www.medsystrar.se


lördag 10 november 2012

intensiv och rolig vecka

hej på er

jag har då börjat arbeta denna veckan och det vart så sköj att vara tillbaka
har jobbat 50 % och ska jobba det ytterligare 1,5 vecka innan 100 % körs igång
mycket att ta in och uppdatera sig med, allt är hysteriskt roligt
det flöt på fram till i onsdags kväll, då kände jag av smärta men somnade till slut
när jag vaknade på torsdagen var det väldigt för mycket ont för min del
for upp och insåg att jag blödde blod, så tog mina mediciner och la mig igen
blev att meddela jobbet att jag blev hemma i torsdags och även igår fredag.
men jag känner ingen oro för det är alltid så första blödningen efter operation
så det är bara att vänta ut och vila kroppen så att den återhämtar sig
idag är det bra och skönt att det inte höll i sig längre, så nya tag igen

idag ska jag och min C åka till Lisebergshallen och se på MMA
Det ska bli jättekul eftersom jag gillar att se på det när det går på TV:n
så äntligen ska jag se detta live för första gången, får hoppas dom levererar lika bra som på TV:n
annars vilat och slappat idag, gjort lite god fisksoppa som slank ner så skönt i min kalla kropp

sen operationen så känns det så bra inombords
jag mår så mycket bättre och har fått tillbaka min energi på riktigt
ska köra igång med träning nästa vecka, inte stenhård såklart utan sakta men säkert

puss & Kram på er


torsdag 1 november 2012

en skön känsla äntligen :)

jag är ovan
vid detta nuvarande tillstånd i min kropp
smärtfrihet i princip är så underbart och underskattat
Jag känner enorm tacksamhet och lycka över att få uppleva detta
Igår var den 1 vecka sedan min operation genomfördes och jag mår kanon
ärren läker på fint, ingen smärtlindring alls sedan 2 dagar vilket känns så gött
inte ens Alvedon och annat - hur sjukt är inte det, men som sagt så underbart

idag är det murrigt väder vilket gör mig lite småuttråkad
jag skulle upp till sjukhuset i förmiddags för att kolla läget med min Jojjo
hon ligger på operationsbordet idag och jag ber och hoppas att hon mår fint efter det
dessa många dagar hon legat där i krig och smärta har varit allt annat än lätt tyvärr
men äntligen idag får hon någon slags besked och förbättring i sina smärtor hoppas jag
du är stark vännen så ge dig inte än - vi finns här för dig och ser fram emot din återhämtning

Det är slagsmål i princip i soffan mellan mig och Honey
båda vill vi ha värmefilten över oss och visst är hon bara en Chihuahua men en knasig sådanså vi ligger nerbäddade och myser till bra musik, ska ta oss en tur snart ut i burret
ska ta på mig min fina nya rosa mössa som jag fick av tjejerna, den är skön och varm
















Jag ser fram emot nästa vecka då jag äntligen ska återgå till jobbet igen
det ska bli så roligt och spännande att få komma på plats igen, ska jobba 50 % först i 2 veckor innan jag kör på med 100 % igen, tack för detta tips min kära handläggare på försäkringskassan. Du har också varit ett stort stöd under en lång tid och jag är så glad över att få ha dig som handläggare.

Fick en present via posten igår från min vän Noomi. Hon skickade mig sin skiva som hon spelat in och det var så roligt och skönt att få höra hennes röst i högtalarna - Heja dig Noomi :)
Tusen tack för den fina överraskningen och du är grym.

Igår följde jag med min Jessie på ett Yogapass på kvällen - det var så roligt och flummigt för mig i och med att jag är ganska nysnittad och otränad just nu :) genomförde det och grejade nästan allt. Vissa människor liksom lyfter hela sin kropp med ett finger och så kände inte jag mig igår direkt men fick mig några goa skratt och leenden när jag genomförde passet som visade sig vara 120 minuter och inte en timma, så blir det när jag & Jessie är i farten ha ha vi är så flummiga ibland. Men sköj var det.
Kroppen känns bra idag trots allt och det var skönt med att strecha igenom kroppen så igår, behövs när man går med spänningar och smärta under lång tid så det kan jag tipsa om att testa :)

Sen var det skönt att få besök av Jossan igår, vi låg båda två under värmefilten på dagen och käkade oss mätta och degade tillsammans. Det är skönt med medsystrar för dom förstår om man känner sig som en Picknick-Korv emellanåt, tack för besöket och så skönt med lätt till skratt trots motgångar och prövningar i livet. Tur att vi har skratt och skämt att dra till emellanåt :)

Nä nu är det dags för utgång igen, Puss & Kram från en mycket välmående Damp-Madde

lördag 27 oktober 2012

Tack du min fantastiska läkare

Min läkare är en hjälte för oss med min sjukdom endometrios. Jag gav honom ett kort om tacksamhet och blombukett från oss medsystrar. Han driver verkligen en bra vård och bemötande/behandling av oss sjuka och vi ville att han skulle få veta det. Här är en bild på blimbuketten och kortet från oss medsystrar

stor lättnad och tacksamhet

då var det lördag och kväll hos oss i Sverige
jag är hemma i mitt hem och nerbäddad i min soffa med min värmefilt
det känns nästan inte som på riktigt alltsammans
jag mår så himla bra efter operationen i onsdags

det har varit en stor och häftig resa denna veckan
jag känner mig så mycket bättre och känner mig långt ifrån ny opererad
såklart känner jag av värk i bröst och axlar efter sövningen men det är
inget som drar ner mig i huvud eller hjärta. Jag är så glad över att operationen är över
och återhämtningen har påbörjats. Jag är så glad att jag inte gett upp hoppet om
att någon gång vinna över endometriosen. Om det så bara varar en dag så är jag
djupt tacksam för den tid som blir.

Tack alla kära medsystrar och vänner, bekanta och familj för ert stöd denna långa period innan operation och även under mitt sjukhusbesök denna veckan. Det är så betydelsefullt med stöd och humor i allt som sker och prövar oss. Jag är lyckligt lottad som har er.

Jag ska vara så tråkig att lägga mig och sova nu men ni ska bara veta hur
skönt det ska bli att lägga mig i min egna säng och sova skönt hela natten
Jag ser fram emot att vakna imorgon brevid min fina man

Puss & Kram

Ge aldrig upp krigarinnor !!

tisdag 23 oktober 2012

dagen före operation

ligg-sitter i soffan
värken är konstant och väldigt intensiv
andas djupa långa andetag
jag håller ut ännu en dag i detta

för

imorgon är det dags
för min 16:e operation
skönt att få det gjort
jag har väntat länge på detta
sen vet ni ju att jag har kasst tålamod
det är inte min starkaste sida he he

värmefilten går på full värme
så skönt för är så frusen och kall
vart ute med min älskling och gått
blev genomkall av det

idag är det dags att packa väskan
bädda ner mysiga och svagt åtsittande kläder
för det finns inget värre än efter operationen
när man ska röra på sig och då har något tajt över magen
då är det inte roligt inte

det är en sak som är bra med alltsammans
jag har lärt mig hur jag ska tänka och packa inför operationen

hur känns det inombords nu då?
tja, det känns både bra och dåligt
helt naturligt antar jag
kommer väl aldrig vara helt bekväm att behöva opereras
imorgon drar känslor och andra tankar iväg när jag läggs in
då kommer mycket minnen och funderingar

Jag vet att det inte finns något val att göra
känner mig ok med risker och annat som kan komma att hända
men det är inget jag tänker eller tillåter ta över mitt inre
för då kastar man ju in handduken innan man ens gett det en chans
jag tänker förbli positiv som jag alltid varit och försökt hålla mig till

ska vila mitt huvud nu
för mycket som snurrar där inne
imorgon får ni gärna tänka på mig
för om ett dygn är jag förhoppningsvis på operationsbordet
sen följer resan mot återhämtning
den är inte rolig men viktig och nödvändig
jag ska upp och röra på mig - så är det bara

Jag vet att jag inte varit en lätt patient alla gånger
men det är ingen lätt sjukdom detta eller lätta val
denna sjukdomen går så djupt in i det mentala
den tvingar fram nödvändiga beslut som berör hela ens liv och framtid

jag har till exempel valt bort att bli mamma
det känns skönt och bra inombords
jag är för sjuk för att bli en bra mamma
om jag går tillbaka i tiden så är det ingen bra statistik
så att ha gjort det valet nu känns som en inre frid
sen lånar jag ju gärna andras goa ungar och blir moster till dom med :)

en sak som blir annorlunda denna omgången är mommo
hon finns inte längre där som en stöttepelare
men hon finns med mig ändå - det vet jag
saknar henne enormt mycket
varje dag

imorgon bär det av på en ny resa
och jag ska göra det bästa jag kan för att få det att funka
jag lovar er detta

jag vägrar ge upp !

dagens låt är en mycket fin låt från filmen  The Help
lyssna på den och ta till er alla krigarinnor

Puss & Kram Tant Madde





onsdag 17 oktober 2012

GAU - Ge aldrig upp

så var det dags för nedräkning på riktigt då det idag är exakt 1 vecka kvar till operation
det känns så skönt att det närmar sig med stora kliv efter denna långa väntan

denna dag är en riktigt bra dag som jag känner stor tacksamhet över
idag har jag fått nytt hopp och en skön energi från min läkare
han är en av många som kämpar för oss med endometrios och jag är så tacksam över att han finns och allt han gör för vår skull och som han har hjälpt oss genom - vi är många som känner så

det är en sak som man ALDRIG får glömma - att ge både ris och ros till sjukvården
även om det uppstår situationer som gör det svårt att lita på vissa experter så är det långt ifrån alla som gör så mot sina patienter. Det finns många duktiga människor inom sjukvården som verkligen ger kraft och ork till oss kvinnor som åker in och ut från avdelningar / gynakut på grund av smärtorna.
Glöm aldrig att säga det till dem som gör ett bra jobb - påminn dom om detta

Jag vet att jag dragit hastiga beslut och inte alltid har varit lätt att handskas med genom mina år av sjukhusbesök operationer mm, men jag är så tacksam för de gånger någon läkare lyssnat på mig och mitt inre och allt kaos som smärtan ger. Mycket rädsla och ångest, men också mycket stöd av personal på sjukhusen. Dom har tröstat och gett mig ork och hopp om att vinna mot smärtan.
Det var så skönt att få säga tack till de personer som gjort så mycket för mig under dessa åren som gått.
Till dem jag inte nått ännu ska jag också framföra detta. Jag har stor respekt mot de personer som brinner för att hjälpa mig och andra kvinnor med sjukdomen endometrios.
Är det någon av er som läser detta inlägg? I så fall så förlåt om jag varit en jobbig patient.

Jag känner stor lättnad av att under detta året lärt känna min kropp och mitt inre. Det har hjälpt mig att lära mig acceptera vad den här sjukdomen utsätter och testar oss för. Jag har tvingats tänka igenom allt jobbigt och genom stöd av mina vänner / medsystrar har jag kommit fram till mångt och mycket.
Just den saken som att bara på riktigt acceptera hur sjuk jag är gör stort för mitt inre. Detta innebär inte att jag lägger mig ner på golvet och ger upp - utan tvärtom. Jag lär mig anpassa mitt inre till min verklighet. Försöker och jobbar mycket med avslappning och inre ro för att undvika inre stress.
Stress är inget som gör saken bättre, tvärtom det ökar ju på allt inombords. Bara genom att tänka på stress och annan inre press hjälper jag mig själv enormt. Känner redan respons på detta i kroppen.
Jag har sakta trappat ut mina starka smärtlindring. Tar bassmärtlindring och lär känna min kropp på nytt eftersom den innan har tutat på i sin vanliga rytm som så många år tillbaka. Genom denna nedtrappning har jag lärt känna mina smärtor igen och genom att träna mig på att tänja på mina gränser så har det gett god effekt på mig och mitt inre. Jag är stolt över att jag genomfört det och verkligen har fått känna efter vart smärtorna sitter och på vilken nivå det ligger på. Sen har jag fått ta dom senare för att inte sumpa den chans att lyckas kapa toppen av smärtberget hemma utan akutbesök på gynakuten.

nu dags för nattens vila och återhämtning, när jag vaknar imorgon är det mindre än en vecka kvar till operation - det känns fantastiskt bra :)

Medsystrar - ge aldrig upp mot endometriosen

Bock och Tack för idag

Puss & Kram




söndag 14 oktober 2012

TMT - trött men tacksam

då var det söndag
regnet ramlar ner för fullt utanför fönstret
jag är trött och sliten inombords, en mindre bra dag igen
men snart är det dags, jag vet att jag tjajtar om detta :)
det är en stor del av mig detta med operation

gick jättebra i veckan och samtalen var bra på sjukhuset
jag har en inre ro inombords inför denna operation
många är rädda att jag ska göra mig själv besviken genom att tänka så
men jag måste få tänka så och ha den inställningen till operationen
detta kommer bli väldigt bra tror jag - tänker inte ändra på en inställningen

mycket som man går igenom just nu i tankar och bearbetning
en sak var när jag blev gravid oväntat efter att ha fått besked om att det skulle vara svårt.
trots det så blev det så - så man ska inte ge upp eller sluta tro och hoppas på saker.

när jag var gravid 2005 så skrev jag detta inlägg i min dagbok:

idag har jag varit hos min pappa och din blivande morfar, hjälpt honom med flyttlådor
han är bekymrad över dig och mig "baba", hela tiden är han orolig
men han menar väl. Min syster Helen är så glad och lycklig över beskedet om dig
hon är utom sig av glädje. Idag är det två dagar kvar tills jag mamma till dig ska opereras
dom ska ta bort en cysta där inne som är stor och som ger mycket smärta
Jag är rädd att något ska hända dig "baba" är rädd att förlora dig nu när du har lyckats bli till trots att det inte fanns en chans att det skulle kunna lyckas bli så. Du är en kämpe alle redan och jag är stolt över dig för det. En sann krigare från start är aldrig fel. Jag bär på en skatt och har nu blivit välsignad om att aldrig ge upp oavsett vad andra säger 

Jag fick inte behålla "baba" i min kropp och det var ett av det jobbigaste saker jag gått igenom
men också så tacksam för att allt är som det är idag i mitt liv. Jag är världens bästa moster och älskar att det är så. Så det är mitt uppdrag här i livet för barnen jag lär känna i mitt liv :)

Puss & Kram

torsdag 11 oktober 2012

bara 14 dar kvar...shit och gött på samma gång

då var denna dagen över...
den har varit lång och tuff men så skönt att den är förbi
har varit inne på sjukhuset och tagit alla prover och träffat alla inför operationen, sjuksköterskor, läkare, narkosläkare mm. inskrivning inför operationen om 14 dar
så nu är det åter igen min bästa egenskap som återstår (not) tålamod och väntan
men å andra sidan har jag klarat av väntan såhär länge fixar jag detta också
har en skön ro och känsla i kroppen inför detta, även om jag egentligen inte ville göra någon mer operation i mitt liv så känns det absolut nödvändigt och viktigt att få detta gjort
jag är less på att vara i denna situationen - det är så mycket jag vill göra som just nu inte går så bra

jag har massa drömmar och visioner
ser fram emot varenda en av dem

var på sjukhuset ganska länge
men det var underbart att få träffa sjuksköterskorna, barnmorskan och andra som har hand om oss här på Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg - det var roligt att få träffa dem idag
både skratt och allvar på samma gång . men jag lämnade sjukhuset med en go känsla i magen

så tack alla ni på avd 67 för idag och ert bemötande - det gör det så mycket lättare att förbereda mig själv inför denna operationen. När jag tagit alla prover och träffat läkare där uppe så bar det av ner till narkosläkaren och prata och planera inför sövningen på operationsdagen och det vart också ett roligt möte i allt tungt som denna frågan berör - jag var så glad över att få berätta min plan och önskan inför operationen - det var inte alls samma som sist - jag önskar "bara" få ryggbedövning vid op och vet att den gör bra effekt och påverkan det första dygnet - så det var skönt att få visa att jag tar ett steg tillbaka i mitt inre kaos med allt som berör smärtlindring och förberedelser vid op - jag vill verkligen försöka innerligt att ha ryggbedövningen och sedan få hjälp om det tryter och drar iväg i smärtväg.

Sen fick jag även träffa flera medsystrar som var inlagda på avd 67 - skönt att få säga hej -  sen var grädden på moset att få träffa en annan medsyster som låg inlagd i samma sal som mig för 2 år sedan - hon mindes mig från då och det var roligt att få berätta om min väg till idag och vad som hänt i mitt liv - sen var det så underbart att hon delade med sig av sitt liv och sig själv - hon är exakt 20 år äldre än mig men vilken Kvinna hon är - helt fantastisk - önskar jag är sådan om 20 år också -

Det är många som är sjuka och dåliga just nu - jag sänder er massa styrkekramar och mod och kraft att orka fortsätta kriget mot allt som ni genomgår just nu - en dag kommer denna gåtan vara löst och jag har bestämt mig för att få uppleva det -

nu är det sängen - hoppas på en bra dag imorgon igen :)

Ge inte upp tjejer !!

tisdag 9 oktober 2012

tacksam

innerligt tacksam
över mångt och mycket
idag är en dag då jag kände av det direkt när jag vaknade
jag är en lyckligt lottad tjej

även om jag har denna sjukdomen
och även om den äter upp mig aggressivt
så är jag så tacksam
för det jag har omkring mig

en fin syster och hennes 3 små töser
fantastiska vänner och deras barn - jag är moster till hela bunten
underbara medsystrar - allihopa av er

tack för att ni finns där för mig
varje dag och att ni ger mig kärlek, förståelse och fantastisk livskvalité

här kommer en bild från förra op i mars i år, var så glad att det äntligen var dags

Kriga på ni som har det motigt nu - ger aldrig upp

Puss & Kram


söndag 7 oktober 2012

skynda långsamt

dagens låt:



söndagen är nu förbi
jag har legat och vilat en hel del i helgen
skönt att varva ner och landa
mycket strul som sker runt omkring mig
jag försöker att ta avstånd och inte ta in all sorg som kommer
när jag tänker på det

jag måste se till mig själv och mina närmsta
det går inte att rädda andra människor
dom måste själva vilja bli räddade
sen måste dom välja livet
det kan man inte övertala någon om
det måste komma inifrån

jag har valt livet
jag har valt att se saker ifrån en positiv vinkel
oavsett vad det handlar om
och det har hjälpt mig mycket
både mentalt och fysiskt

det är skönt att försöka se allt med andra ögon
att försöka hitta något litet att vara glad över
varje dag

det går om man bara lär sig att se de
små stegen som sker varje dag
omkring oss alla

nu blir det bedtime och vila
för imorgon är en ny dag och ny vecka

17 dagar kvar till operation :)

Puss & Kram

Tacksam idag för livet och dess överraskningar - så glad över mina medsystrar
Ni som inte sett innan så har jag dragit igång en stödgrupp för kvinnor med endometrios
Kolla in vår hemsida: www.medsystrar.se


onsdag 3 oktober 2012

Dumma mage

nerbädad i sängen
dags att försöka sova
min dumma mage bråkar med mig
min vänstra äggstock känns knas
det gör så ont i den
känns som om det är någon som skär i den och smärtan är vidrigt tuff

hoppas vilan löser detta
bara jag lyckas att somna
skönt att dagarna går mot operation
jag är i så uselt skick fysiskt
men, har jag klarat allt innan
så ska detta också gå bra !

Godnatt alla medsystrar och läsare

Här är en bild på Honey som jag tog idag :)

våga våga

jag bearbetar mycket varje dag
och det känns skönt inombords
idag kom allt med mommo över mig igen
hon fattas mig oerhört mycket
saknar hennes råd och skratt
hon brukade peppa mig inför varje operation
men jag vet att du finns där ändå
tack för allt du gjort för mig

en sak som vi pratade om och som hon proppsade på
har jag idag gjort slag i och fått gjort - nervös
men nu vet du att det blev av
även om det är flera månader sen
jag har inte tagit bort ditt telefonnummer än
är inte klar i allt med dig mommo
en dag i taget

-----

smärtorna
prövningarna som jag känner av varje dag
tog jag mig igenom även idag
känner mig stark för det
glad och nöjd i sinnet

jag fick boka om min tid för inskrivningen idag
så ska dit nästa onsdag istället
för vaknade av halsont idag
bidde rädd för att det skulle vara nån halsfluss eller så
men det har släppt nu under eftermiddag/kvällen
skönt - vill inte ha det

-----

jag resonerar med mig själv hela tiden
och finner ro i fler och fler frågor inför operationen
har insett att jag också måste skärpa mig
jag måste ge alla som jag möter under den kommande resan på
sjukhuset en ny chans - även om det tidigare varit katastrof i vissa bemötanden genom åren
jag ska ändå visa respekt och bra bemötande mot de jag möter
förlåt om jag vart en jobbig patient  - dumma mig
svårt att ångra men har insikt om hur svåra vi med denna sjukdomen är att ta hand om
det är många som inte har kunskap om sjukdomen - fortfarande
så nu hoppas jag att ni tagit in mer information och lärt er bemötande och respekten mot oss som hamnar i era händer och skötsel. Vi är sköra när vi väl åker in och när man mår som man gör när man når botten av flaskan är det svårt nog att bara stå ut med all smärta som vi utsätts för. Man behöver få bort toppen och få vila och sova utan smärttoppar och värk. Det är så frustrerande att inte kunna vara den man vill i dem situationerna. Jag tror att det fungerar som när man föder barn, man har ont och tror att man ska dö men alla kvinnor klarar sig genom det och blir chockade ibland av hur bra det gick.
Jag har ju inga egna barn men känner att jag som Moster Expert kan uttala mig om den frågan från alla er som fött dom goa barnen som jag får låna och ta hand om emellanåt :)

-----

idag har Bosse från Hemmets Journal varit här
det var roliga upplevelser att stå mitt i granskogen med vinterkläder och vantar på sig idag
reaktionen från dem som sprang eller gick förbi oss där skrattade och tittade konstigt på mig
jag försökte bita ihop och inte tänka på att dom stod eller gick förbi med STORA ögon på mig
va var jag för nån som stod i vinterkläder och skrattade åt min lilla Honey som skuttade runt mig och bajsade och busade samtidigt som jag skulle lyckas lyda fotografens instruktioner - samtidigt som jag inte ville visa på bilderna hur ont jag faktiskt hade under hela plåtningen
Det var som Bosse sa
- fattar dom inte hur din sjukdom styr och fungerar för dig så fattar dom bara inte, deras problem
sant och klokt sagt. min berättelse är inte till för att övertyga folk hur sjuk jag är utan för att beröra och nå andra tjejer där ute som går med den utan att veta om det. Sedan önskar jag också såklart att vård och omsorg tar till sig och utvecklas så som det måste göra. Så att vi kan få bra vård och förståelse.

-----

jag längtar efter att denna operationen är över
men nu är klockan över tolv på natten så den 3 oktober skriver jag detta inlägg
det innebär att 21 dagar kvar till operation - gött - sen ska jag njuta av mindre smärtor och mer energi

-----

dagens bilder är såklart min bejbi Honey & dom fina presenter jag fått av tjejer i Medsystrar
ni är så himla fina och goa, tack för att ni är dom ni är och ger så mycket av er själva till andra sjuka

är du en kvinna som kanske har vår sjukdom endometrios?
gå in och kolla på vår hemsida om sjukdomen mm: www.medsystrar.se

vill ni veta mer om mig? www.mittlillajag.se

Puss&kram från mig och Honey Boney



måndag 1 oktober 2012

förbereder mig

godkväll gott folk

det regnar lika mycket som när jag vaknade imorse
lagom kul att släpa min lilla Chihuahua Honey ut på promenaden
hon är alltid lika sur för att hon blir blöt om tassarna och pälsen
så hon inleder alltid promenaderna i total vägran att gå ett enda
chihuahua-steg utanför vår port här hemma, men jag är envis
så fort man kommer ut så börjar hon ruska på sig för att hon blir blöt
och tar förstiktiga små mini chihuahua-steg under resten av promenaden
när vi är påväg hem igen går hennes tassar helt plötsligt så snabbt igen
däremot släpar hon sin vackra och kvinnliga svans i backen vilket ser hysteriskt roligt ut
när vi är tillbaka i trappuppgången så är det en genomsur Chihuahua som blänger på mig
sen får jag torka av henne allt grus och bös som hon samlat på sig under magen för att
sedan bädda ner henne och mig i värmefilten så vi blir i fungerande skick igen :)

hursomhelst

måndag idag
idag är det den 1 oktober så nu börjar min resa på nedräkning till min operation den 24 okt
känns såklart både upp och ner när jag tänker på det, jag trodde jag var klar nu vid min 15 operation
men tydligen så var inte min endometrios det så det är bara att göra det bästa av saken och ta allt i ministeg nu så att kroppen och knoppen hinner med alla dessa processer att bearbeta :)
jag må vara en gammal räv i denna sjukdom men inte blir man klar med den processen tror jag
bearbetningen och processen är lika kronisk som sjukdomen endometrios i sig o inte vänjer man sig
det är min personliga åsikt om saken och jag kan lättare acceptera läget när jag funderar på allt i mitt liv kring min sjukdom. Det är en nödvändig mental resa för att inte gå under av sorg och negativitet
det känns så bra även om det också är jobbigt, bägge delar på en och samma gång.
Igår kom det över mig igen när jag funderade på den stundande operationen som kommer

alla de tankar och känslor som många av oss gång på gång får bemöta och hantera
det är alltid ännu en prövning av allt som man bär med sig i sitt bagage och tidigare erfarhit
alla dessa känslor, all oro, all ångest görs till en cocktail av reaktioner och bearbetningar
det är så svårt att förlika sig och acceptera att jag inte kan styra allt helt själv, mycket av min sjukdom kan jag inte kontrollera eller påverka, men det jag kan påverka är mina tankar och hur jag väljer att se allt på saken, det gör att jag blir starkare och starkare men att jag ändå inte blir bitter och arg

något som jag ser positivt på i år trots många motgångar på många olika håll är att jag ännu inte lagt mig ner och gett upp hoppet, hoppet om att bli bättre än jag är just nu, hoppet om att jag kommer klara det kommande utmaningar som ligger framför mig som jag ännu inte vet om

det är skönt att känna att jag finns kvar och lever, jag får inte ge upp nu
idag när en vän ringde och påminde mig om varför hon uppskattade mig så föll jag i tårar efter samtalet för jag hade inte alls samma självbild som henne. Det är så fantastiskt med äkta vänner för dom vet man vart man har och man vet att det inte är påhitt utan sanning för henne. Tack för att ni fina underbara vänner påminner mig om att ta hand om mig själv och mitt inre, för ibland vill man bara fly från allt med denna sjukdomen, men det får inte ta över och precis som jag ger råd till andra i deras liv och situationer så vill ju andra hjälpa mig, tack för all den omtanken ni alla gör. Den är guld värd i livet, ingen nämn och ingen glömd, alla ni är fantastiska själva, glöm inte det

imorgon blir det sjukhuset, inför operation, ska lägga mig nu och stänga mina ögon för vila, det har varit en tuff dag på många håll och kanter men så länge jag följer mitt inre så vet jag att jag får stöd och medvind i det saker som sker i mitt liv, det är så häftigt :)

på eftermiddagen kommer Bosse fotograf från Hemmets Journal hit och ska fota mig och Honey lite
jag föredrar att fotografera andra och blir som en barnunge när någon ska fota mig - gaaahhh
men han vet ju redan den sedan förra gången :) ska bli kul att se artikeln när den kommer ut. Det har och är en riktigt ball upplevelse allt sedan jag vann förra året. Så tacksam för det. Kommer alltid vara tacksam för det. Jag är också så glad att det skedde precis då för det gjorde att Mommo fick uppleva det också, hon har alltid i alla år skojat om att vinna på Bingolotto - hon fick vara med om det -

saknar henne och hennes råd och vishet
allt angående hennes bortgång går väldigt sakta framåt vilket gör det långdraget och plågsamt
jag försöker att inte lägga ork på det utan lämna det åt dem som håller i allt med bouppteckningen
det känns så konstigt att inte ha henne i livet längre, hon peppade alltid mig inför operationerna och var alltid så noga med att få prata med mig snarast möjligt så fort jag opererats.
Jag vet att hon är med mig även om jag inte kan se eller ta på henne, och är tacksam för hennes kärlek till mig trots att vi inte var av samma kött och blod, hon var ändå min Mommo - älskar henne stort -

nu ska jag släpa ut min Chihuahua som jag nämnde i början av detta långa inlägget
dags att släpa runt henne i Kallebäck så att hon till slut lägger en liten minikorv så vi kan gå in igen
ska posta papper till bouppteckningen också, mitt i allt regn och rusk ute. Sen blir det värmefilten igen och sedan sluta ögonen för dagen och somna gott och drömma goda drömmar <3 p="p">
Godnatt på er, Puss&Kram från mig till er som vill´

Avslutar med ett roligt ordspråk som är mycket sant och klokt :)


 

fredag 28 september 2012

så stolt medsyster

i måndags den 24 september var det en stor dag
då medverkade 3 av mina medsystrar i Borås Tidning
dom lämnade ut sina egna liv och allt för att nå andra
kvinnor med endometrios. Det var så grymt bra jobbat.
Jag är så stolt över dom och evigt tacksam för det dom
går ut med och berättar om sina egna liv, det är stort

så dagens inlägg tillägnas helt dessa och även de andra
goa brudarna i medsystrar. Jag är så glad över att ni finns
och allt som ni ger av er själva varje dag, varje minut :)

Älskar er tjejer,

Angående mig själv så är läget inget vidare, smärtorna är så intensiva
och de ger inte med sig i första läget, sömnen är inte bättre den
så jag är en mix av massa känslor på samma gång just nu
men tar mig genom detta också, precis som allt innan
Snart är det 1 oktober och då är nedräkningen i full gång till operation
nerverna är utanpå emellanåt men under kontroll än så länge,

Ni som inte läst tidningen så kommer här nedan artikeln :)

Puss & kramar på er alla där ute


Fotograf: Anders Robertsson


söndag 23 september 2012

nödvändig krasch

kära medsystrar och andra läsare,

jag har nått botten i alla känslor och tankar kring min sjukdom endometrios
det skedde för några dagar sedan och med hjälp av en annan medsyster kallad A-M
jag har sedan mitt sista läkarbesök flytt från allt jobbigt i min nuvarande situation
har valt att tänka på allt annat än min situation och kommande operation
detta gjorde att jag behövde platt fall i landning för att ta in allt, på riktigt vis

så kom jag dit
bröt ihop
grät febrilt
så mycket sorg
så mycket ilska
över allt
som denna
sjukdom
ställt till med
i mitt liv

arg vart jag
över att inte kunna
göra ett skvatt för att
kunna lösa gåtan på min sjukdom endometrios
som bara tar och tar av mig
och mitt liv med den
mitt liv som
jag vill ska innehålla
livskvalite
glädje
energi
kärlek
upplevelser

det gör så ont att inse att jag ska göra ytterligare en operation
jag var nöjd och inställd på att den i våras skulle vara min sista
ville stoppa detta och bli bra, på riktigt
men allt annat än det har hänt
jag har inte blivit av med problemen med smärtorna
tvärtom, dom har blivit råa och intensivare än någonsin

även om jag har gjort galet många operationer
så vänjer man sig aldrig, tro mig
det är alltid oro, ångest kring detta

nu ska jag försöka göra det jag kan
för att landa och ta in vad som komma skall
ska försöka förbereda mig i den mån det går

en dag i sänder

idag smärtor som faan
min man har en överraskning till mig idag
vad det blir återstår att se

Puss & Kram till er alla som vill

Ge inte upp tjejer, det kommer en dag då livet vänder

Mommo, jag saknar dig väldigt mycket

söndag 16 september 2012

Prövning

min kropp
prövar just nu mig
hårt

smärtan är
stark
ihärdig
intensiv

jag är svag
trött
sliten
i både leder och kött

det är en tuff prövning
att ha ont hela tiden
så idag Soffläge intaget
försöker slappna av så gott jag kan

hatar hur denna sjukdom
tar dagar och tid ifrån mig
och det finns inget jag kan göra
åt den saken heller

så idag är det 1-0 till endometriosen
men det är inte över ännu

Hoppas att ni andra har en fin dag
med nys och smärtfrihet

puss&kram

onsdag 12 september 2012

here we go...

*virveltrumma*

då är den officiell min lilla vision och idé som startade sin inre resa i mig för längesedan
tror det var i samma sekund som jag fick diagnosen för 8 år sedan nu
med hjälp och stöd av ett gäng fantastiska tjejer och medsystrar som också har endometrios är den nu verklighet. Ni är så många som hjälp mig att genomföra detta oändliga projekt men nu är det igång och vart det fortsätter får livet avgöra, det känns så bra inombords och jag sitter med tårar och lipar över de fina kommentarer som andra sjuka tjejer delar med sig av i detta nu. Det berör mig oerhört mycket att få höra att det som har kommit fram ur allt jobbigt som hänt i sommar har blivit något bra som hjälper andra med deras resa med denna sjukdomen. Var och en av er är en del av detta. DET ÄR SANT!

info om stödgruppen finns på: www.medsystrar.se

filmen
monologen skrev jag 2009 då livet prövade mig...såhär blev den...


massa kärlek och massa tack för ert goa stöd allesammans

sprid ordet och filmen om medsystrar
det vore så roligt att nå ut till ännu fler tjejer där ute

Glädjepatrullen - älskar er

Nathalie Nyman du är en stor person i mit liv ska du veta sedan många år tillbaka
Tack för allt du gjort och gett mig under denna tid. Du är såå himla underbar

följ hennes blogg på:

http://www.lie85.blogspot.com/

Puss

lördag 8 september 2012

fint starkt avtryck

igår var en intressant dag
både känslomässigt och fysiskt

jag tog tag i saker som jag tänkt på men inte fått gjort
ett av dem var till en kvinna som gjorde ett starkt avtryck
i mitt liv och ett väldigt positivt sådant.
Jag träffade henne den dagen då jag fick vara med i Bingolotto
i maj för att komma tillbaka och berätta vad vinsten betydde för mig
i mitt liv som sjuk med endometrios. Hon tog hand om mig och de
som skulle medverka i studion denna dag. Hon var en solstråle och skinande
stöd från samma sekund som man kom in i studion och jag vart så tacksam för det.
Har nu gått sedan dess och tänkt på att jag ville förmedla det till henne och igår
ringde jag henne och berättade det för henne och hon vart glad och berörd.
Så efter att ha pratat med henne så vart det så skön känsla inombords

Tack E igen för ditt stöd och engagemang den dagen för jag vart ju nervös
såklart men du gav mig mod och stöd att prata om min sjukdom och mitt liv i live TV
här nedan är det programmet i maj då jag berättade lite om endometrios och hur mycket vinsten i Bingolotto betytt/betyder för mig sedan dess då jag varit mycket sjuk och dålig under detta året.

Spola fram till 25 min in i programmet så får ni höra min berättelse,

" target="_blank"> Bingolotto


Kram till er alla kämpar där ute

puss & kram

tisdag 4 september 2012

följa sitt inre

















jag har aldrig varit någon som drömmer mycket
eller rättare sagt inte kommit ihåg vad jag drömt om
men nu det sista veckan och veckorna har mina drömmar
gjort starka avtryck på mig och jag har kommit på under
dagarnas lopp vad dom innehållit mm

en person som återkommit nu det sista är en vän
en vän som betydde väldigt mycket under många
tunga år i mitt liv då min familj var splittrad och
jag var rejält under ytan också men vi hade det
roligt och bra ihop. Det är en kille men inte något
som helst sorts av kärleksrelation utan snarare en
väldigt nära vänskapsrelation som är svår att beskriva

så jag kände nu tillslut att jag ville försöka få kontakt med
honom igen och höra hur det var med honom, om han ens
ville höra från mig igen eller ej, det förblir sålänge obesvarat
för det var inget bra uppbrott när jag förlorade honom som vän
pga av att jag bland annat var ihop med en människa som var
en riktig psykopat, se upp för de grabbarna för det slutade med
polisanmälan mm och en massa trista saker

denna person iallafall raderade alla mail och meddelanden
som jag fått från just denna vännen så allt är borta

på grund av alla drömmar som kommit så tog jag steget ut
och gjorde ett försök att få kontakt med honom igen
jag vet inte om jag nått honom, då det är ett gammalt telefonnummer
som jag har kvar i min telefon. Jag önskar så bara att jag kunde
få en chans och få träffa honom och förklara en hel del för honom
tacka honom för att han ställde upp under en hel del minst sagt
obehagliga situationer för min skull, jag vill säga en del saker till honom
som jag velat göra länge, i många år helt ärligt

hoppet sägs vara det sista som överger människan
och jag kan bara säga att jag hoppas att jag når honom
på nåt sätt och får träffa honom för att då lätta på mitt inre och dela
med mig av massa saker som jag känner att jag vill att han ska veta

nu återstår det att vänta och se
hoppas så innerligt att han inte tar avstånd utan hör av sig
för jag saknar honom som min vän i mitt liv, stort och mycket

idag fick jag en ny upplevelse och påminelse som gjorde att
jag idag skriver detta inlägg och det var att jag letade efter min
änglakortlek och kände helt plötsligt vart den låg, vilket stämde
den hade ramlat ner bakom min säng så jag fick gräva fram den
då var det ett kort som var uppvänt mot mig och det var just
kortet Dreams.....så nu följer jag bara mitt inre och hoppas på gensvar

sedan kan jag dela med mig av att min smärta sedan förra veckans start av skov
har börjat lätta och jag är idag så mycket bättre än igår vilket känns så härligt
det är riktigt tufft mentalt med denna sjukodmen för den slår till när man inte
är förberedd eller redo eller kanske är på livets topp och mår så bra,
plattfall sker då rakt ner i asfalten, men jag reser mig igen och tar nya tag
hela denna veckan har jag tvingat mig att ta en dag i sänder och bara tänka så
inte planera eller lägga upp massa mål som jag inte klarar i detta skede med
all smärta som gör sig påmind hela tiden, men som sagt, en dag i sänder

ser fram emot morgondagen - för då hoppas jag att kunna åka och jobba :)

Puss&Kram





lördag 1 september 2012

önskar detta inlägg kunde få innehålla lite glädje
men jag tänker vara ärlig i allt det som hände igår

jag låg på soffan och hade ont, kraftigt ont
dum som jag var så hade jag inte min tablettnecissär brevid mig
så jag for upp och stapplade mot hallen och kände snabbt av smärtan som tilltog
sen var det som om en kniv kördes in rakt in i min vänstra sida av mage
när jag sedan öppnar ögonen så står min lilla vovva och slickar på mig i ansiktet
jag inser då att jag svimmat och blir väldigt rädd, jag klappar om Honey och sätter mig upp
mobilen ligger i storarummet och jag tar med mina tabletter och tar mig till soffan
helt chockad av vad som hänt mig, ringer min bästa vän Jessie
bryter ihop innan hon svarar och då jag säger hej hör hon på mig att nåt hänt mig
jag förklarar vad som hänt och beskriver hur rädd jag är, jag sitter bara och gråter
har svårt att få fram orden och hon säger att jag ska ligga på soffan och vänta så kommer
hon till mig med en gång, jag tar smärtstillande och ligger raklång på soffan

den känslan som ramlar över mig i soffan är svår att beskriva
jag var nog i någon slags chock över vad som hänt mig
gråter och gråter är livrädd för vad som hänt och skärrad in i benmärgen
jag har inte svimmat av smärta tidigare så det var inte alls något jag kunde tro skulle hända mig, ligger och stirrar i taket, min C är borta med jobbet och jag vill inte skrämma upp honom än utan avvaktar lite, smärtan är fortfarande helt åt skogen och jag inser att om jag inte kan
få ner den så återstår bara en sak och det är att åka in till gynakuten
något som jag drar mig för att göra på grund av många orsaker
jag har genom dessa år med diagnosen blivit kränkt och dåligt behandlad och vet jag inte att min läkare som är i princip den enda jag känner tillit till är på plats så åker jag inte in dit
oavsett vad man lovat mig om att saker som hänt tididare inte ska hända igen bla bla bla
men själkart vet jag att om jag inte får ordning på smärtan och lyckas kapa toppen så finns det inget alternativ än att åka in, jag tänker igenom vad som behövs packa ner
skapar mina planer i mitt huvud om hur allt ska lösa sig bara jag överlever
för jag var på riktigt rädd för mitt liv på något konstigt sätt
vissa som läser detta kanske tycker det låter fjompigt men det är nog för att ni inte varit med om en sådan här händelse. Så lägg av.

jag håller mig stilla och gråter och gråter, talar med en medsyster och informerar om vad som hänt sen orkar jag inte prata mer, jag lägger bort telefonen och försöker bara att andas rätt och få in så mycket syre i min kropp som det går, väntar och väntar på att smärtan ska klinga av
det gör den inte och efter att ha väntat 40 minuter tar jag ännu en omgång smärtstillande
och att behöva göra det gör mig också så ledsen, för jag har klarat mig så bra en lång tid nu
så hamnar man i denna sitsen igen, fy skjutton vad arg och besviken jag blir på min kropp

när man är i det skedet då tårarna aldrig slutar att rinna
man ligger och känner sig som om man ska dö av smärtan
man känner sig som om man är ensamast i hela världen
ilskan över denna förbannade sjukdom pyr över och jag blir tom inombords av alltsammans
inser ju att det är 2 månader kvar till operation, jag har fått datum till den 24 oktober
hur ska jag klara detta på egen hand tills dess?

jag hade en enorm tur, jag slog inte i mitt huvud eller något annat
vilket är ett under för jag trodde man skadade sig lätt när man svimmar
så det är enormt tacksam för att det gick bra trots alla vassa kanter som jag var omgiven av

sen kom hon, min Jessie och bästa vän och änglavinge, hon kom och kramade om mig
som bara hon kan göra och tröstade mig, lugnade mig med att hon inte skulle lämna mig själv
och att hon ville följa med mig in till akuten om det inte gav med sig
när hon sagt dom orden så fick jag ett inre lugn, jag hade henne vid min sida om det skulle
hända något mer. Det kändes så skönt. Hon är som en syster för mig och hon ställer alltid upp. Hon kräver aldrig något tillbaka, men jag och hon är lika för vi vill båda hjälpa varann
och det vi gått igenom tillsammans har gjort oss till systrar på alla plan som finns

sen låg vi i min säng hela kvällen och vi pratade om massa saker
jag började känna av att smärtan klingade av vilket kändes så skönt och det gjorde mig lättad
sen kom all trötthet och den slitna känslan som min kropp kände över mig och jag började
nicka till och somna i omgångar, så Jessie påminde mig om att jag nog skulle gå och lägga mig. Så hon klappade om mig och begav sig hem. Vilken insats hon / du gjorde om du läser detta. Det var verkligen mer än jag någonsin kunde drömma om. Du bara fanns där och tröstade mig och lugnade mig. Under våra fina år tillsammans så har vi ju lärt känna varandra in och ut och jag tror att du också vart rädd för vad som hände mig igår. Oroa dig inte nu.
Jag hör av mig om det händer igen. Det jag ville ha fram här är TACK för att du är min bästa vän och syster när min sjukdom tar över mitt liv och min vardag, då stöttar du och pushar mig.

nu idag sitter jag med lite mer insikt och kunskap om min själv. Min kropp sade ifrån igår
det går inte att förneka och det kommer jag inte heller blunda för. Jag vet alla medsystrar och andra som jag kommer i kontakt med att jag alltid vill hjälpa er i alla lägen och ber er åka in direkt om smärtan tilltar och inte de mediciner man tar mot smärta hjälper, det menar jag fortfarande. Det är viktigt, jag har haft mina smärtor i många år nu och vet vart gränsen går vid detta laget då jag behöver åka in och jag har bra smärtlidring så om den inte hjälper så är det enbart gynakuten som gäller, puss

idag har jag vilat
imorgon ska jag vila
jag ska lyssna på kroppen
det gör mig så ledsen när jag inte får vara den jag egentligen är - damp Madde X 2000

nu e det aj aj så måste sträcka på mig och lägga mig lite på spikmattan och sedan köra någon av de appar som jag får mycket hjälp av i min avslappning och sömn, det är följande och alla är gratis, sen finns det några från samma man men dom kostar pengar, men gratisversionerna är grymt bra och effektiva, så testa och våga ge de en chans, sömn är en viktig medicin!!

nu sova sova sova
ladda om för en ny dag imorgon och då hoppas jag på nya krafter så att jag får njuta
ska sova så länge jag vill om det så blir till klockan 15 :)

Jag kommer aldrig ge upp angående min sjukdom, aldrig
det är en sak som jag tänkte på efter att jag svimmade
aldrig aldrig aldrig ger jag med mig, jag ska vinna denna matchen
och komma tillbaka till 100 % och i god form, gud vad gött det ska bli
att inte skymma sin kropp i olika tillfällen utan träna så att man känner sig tillfreds
med att visa sig bara som på en badstrand tillexempel, allt har sin tid

jag förstår också att detta inte kan ske innan operationen
det får jag lösa under vintern när jag landat och läkt helt från operationen
och bara tanken på att den kan hjälpa oss med endometrios gör mig så sporrad
hur man nu kan bli det över en jobbig operation, men tydligen går det som sagt

här är två bilder som jag tagit på min vän Joanna när hon gifte sig i somras

hon är så vacker alltså :)


sedan en bild på en ängel som jag köpt till två av mina vänner
de är skyddsänglar som ska skydda dom :)



puss&kram

torsdag 30 augusti 2012

insikt och tacksamhet

onsdag idag
ingen bra dag enligt mig
smärtor smärtor smärtor
ett pågående krig i min kropp
om vem som bestämmer över den
om vem som äger den

jag vann
för jag ger aldrig med mig
insikten knackar mig på ryggen
klokheten viskar några ord i mitt öra
smärtan spelar dart med pilkastning i min mage
men jag vann

vad var då priset?
jo, den sköna känslan över att inte gett vika
att inte låta tankar och ångest ta över
att lägga sig ner raklång i soffan
bädda om sin kropp med mitt goda duntäcke

funderar
tänker
grubblar

idag vet jag mer än jag gjorde igår
idag fick jag beskedet om operationsdag
den känns långt bort, jag vet
men det är inga problem

det blir som min vanliga plan
en dag i sänder (det har dessa års insikt lärt mig)
en timme i taget (det har klokheten lärt mig)
en minut i taget (det har smärtan tvingat mig att inse)
så är det nu

back off allt annat
jag kommer fixa detta
tillsammans med mina fina vänner
och mina fantastiska medsystrar
som alltid får mig att skratta
tack för att ni påminner mig
om att säga nej

att säga kanske om minsta lilla tecken i min kropp känns ovisst
sätta gränser och förklara varför jag gör det så att andra ska få en chans att förstå
för jag har alltid innan, och jag menar ALLTID

kört och hämtat människor
åkt till mina vänner oavsett hur lång väg det är dit eller i vilket skick jag är i smärtmässigt
anpassat mig efter andras planer och förväntningar
men nu är det stopp

de vänner som är mina vänner förstår detta vid detta laget
att dom får komma till mig nu istället
jag kommer inte flänga hit och dit
jag ska hålla min kropp stilla

och de dagar som är bra
då ska jag passa på att ha roligt
på det vis som inte gör smärtan eller kroppen värre
nyktert tillstånd och massa bus

ut och köra hoj
njuta av ljudet på den när jag gasar
ligga inne och kolla film i timmar
bädda ner mig i soffan med min vovva

leva livet och inte låta livet leva upp mig

sen kommer jag alltid vara positiv
så om det är någon som tror att dom ska få mig arg eller knäckt
så kan dem lägga ner det, för motgångar gör mig stark

är det någon som behandlar mig eller någon jag ser på ett ikke respektfullt sätt
kommer jag säga det och göra den personen påmind om att inte göra så mot andra människor

lets do this

Tack alla ni fina medsystrar som tänker på mig och sänder mig kärlek
Tack alla medsystrar för all stöttning i mina kommande projekt och ideér.
Tack Noomi för dina fina tankar för mig och mitt tillfriskande, jag ser fram emot att komma till dig snart
Tack Jonna för alla dina fina ord och din kärlek som är så stark oavsett om du nu befinner dig i Umeå
Tack Joanna för din fina starka vänskap och för att du berömmer mig och ber mig kriga vidare
Tack Jessie för att du och jag är systrar och bästa vänner & soulmates
Tack ni goa kollegor på jobbet som jag pratat med som gett mig så fina kommentarer och mail där ni ger mig beröm och kärlek och medmänsklighet, tack för att ni ger mig de fina orden, dom ger mig ork och kraft
Tack alla ni som läser denna blogg som kanske för vissa framstår som knäpp, men då är jag knäpp för sådan här är jag och min pappa älskar mig för den jag är.
Tack mommo för att du finns hos mig även om jag inte kan se dig, jag känner din och moffas närvaro
Tack Honey för att du lägger dig på min mage och gosar med mig när jag är knäckt av smärta
Tack alla mosters töser för att ni finns och ger mig spontan villkorslös kärlek och att ni säger att ni vill bli som mig när ni blir stora, de orden är svåra att inte börja lipa till när dom kommer ur era söta munnar.

Tack & Godnatt

avslutar med nedan bild som jag tagit och skrivit några ord på...



fredag 24 augusti 2012

Underbara ögonblick

Jag är så glad, igår fick jag träffa två av mina närmsta vänner som också är drabbade av endometrios
det var en riktigt rolig stämning och öppenhet. Mycket skratt och bra samtal.
Jag var det femte hjulet och tänkte först avboka så att de två kära paren skulle få umgås själva
men mina medsystrar dog i mig och framförde hur mycket dom ville att jag skulle komma dit :)

Sedan fick jag en ära att få höra en ung persons motgångar i livet, redan vid den unga ålder så var livet en utmaning och allt som fanns gick förlorat och man hamnade i den värsta situation som få människor tar sig ur, när man inte längre har ett hem att komma hem till och ro om utan hamnar på livets botten, man är hemlös och har inte många saker att glädjas över pga livsituationen.
Sen nu har denna person lyckats vända om och sakta bygga upp sitt liv igen, många väljer ju i tunga perioder av tex missbruk av olika sak att inte längre vilja leva mer. Denna person valde livet och har som sagt var nu lyckats komma tillbaka och dessutom så valt att använda sina upplevelser och motgångar för att hjälpa andra i samma situation, finns det något bättre än att göra så?
Jag blev verkligen berörd av allt jag fick ta del av försökte få personen att inse hur stolt denne ska vara över sin tuffa resa och återkomst till ett bra liv med livskvalité.
Om du läser detta inlägg så ta till dig av vad jag sa till dig.
Beröm dig själv varje dag, och fortsätt att dela med dig av dig själv och ditt liv till andra människor för då kan du rädda andra från att inte ge upp och det är ett av det bästa man kan ge människor.
Detta med att dela med sig och vara öppen är en bra egenskap.

Jag har ju sedan min sjukdom varit väldigt öppen av vad jag genomgått och varit med om sedan diagnosen 2004. Jag hoppas att det hjälpt några medsystrar från att inte hamna i en mörk cirkel då man gör sig till offer och genom det blir man bitter och har svårt att glädjas åt andras lycka och framgångar i livet. Det är det värsta man kan hamna i. Att bestämma att inte tillåta sjukdom ha kontrollen över våra liv för det är vi själva som ska bestämma och ta beslut om hur våra liv i vardagen ska fungera på bästa sättet för var och en av oss. Det kanske låter som en lätt uppgift för andra som inte är drabbade av endometrios, men det är ett rent helvete att genomlida hela livet ut.
Min sjukdom kan lätt knäcka mitt inre i ögonblick som till exempel:

Man har blivit opererad och kirurgen har städat bort all endometrios som man upptäckt vid operationen. 3 månader senare sitter man med smärtor åter igen som bara ökar på för varje timme. Man bokar in en tid hos sin läkare för att se om man bara inbillar sig. Läkaren genomför ett ultraljud och finner att man åter igen fått cystor som ligger inuti magen och trycker på nerver vilket kan vara en orsak till de hemska smärtorna. Sedan lägger läkaren märke till hur patienten rycker till av smärta på vissa ställen i buken som ultraljudet stöter emot under gynundersökningen gång.
När läkarbesöket är över kommer allt som precis bekräftats blir tufft att ta till sig och förstå.
Sedan kommer oron på hur man ska hantera situationen på bästa sätt.

Efter några dagar eller bara några timmar efter läkarbesöket kommer känslor och tankar och oro
fram. Dela alla känslor och all oro med dina närmsta vänner och familj. Man har många frågor som man inte kan få svar på. Man är maktlös och måste ge sig hän åt läkaren som ska operera och hjälpa till.

Sedan det allra viktigaste, att tro på att det kan bli väldigt bra efter operationen. Att man kan få tillbaka sitt liv utan smärtproblem och då också kunna njuta av allt som man önskar sig uppleva i livet. Att få den sanna livskvalitén. Att aldrig ge upp kampen mot endometriosen.

Så fort man får en motgång med denna sjukdom så sätter tankar, oro, rädsla igång.
Det är alltid lika jobbigt när man får beskedet om att allt har kommit tillbaka på väldig kort tid.
Då inser man att man redan är tillbaka på ruta ett och måste börja testa olika hormoner och kombinationer av mediciner för att stoppa alla cystor från att växa och få bukt med eventuella endometrioshärdar.

så kära medsystrar, om ni har frågor eller behöver råd från en gammal räv & tant så hör av er

Massa Kramar och styrka och mod till er från mig





torsdag 23 augusti 2012

min plan efter läkarbesöket

Kära medsystrar och andra bloggläsare

det är alltid lika jobbigt
som jag skrev i mitt förra inlägg så infinner sig massor av känslor och oro inför varje läkarbesök.
det är helt naturligt och ibland blir det som man önskat eller hoppats på eller så blir det motsatsen
oavsett är det så viktigt att ventilera alla känslor och oro till sin läkare och även anhöriga
anhöriga är så maktlösa vilket kan skapa en hel del konflikter, eller så stöttar dom bara oavsett vad varje anhörig till den som är sjuk känner. Det viktiga är iallafall att prata om sina känslor.
Då är det skönt med vänner som man vet förstår och som har insett hur livet med endometrios är.
Jag är väldigt lyckligt lottad, detta känner jag varje dag, flera gånger om dagen.
Den känslan att man vet att dom gör vad dom kan för att finnas tillgänglig som stöd och bollplank

Att få diagnosen endometrios är tufft. Det finns så många olika faser och stadier som vi alla måste gå igenom och tillåta ske. Det är för vissa svåra beslut om hur man ska ställa sig till att skaffa barn.
Det är en så viktig fråga och ett väldigt viktigt ämne att dela med andra. Gör det om ni kan.
Jag är ännu inte klar i min personliga inre och yttre resa i allt som rör sjukdomen. Det kommer ta lång tid innan man är redo för olika beslut gällande sitt liv och det som man vill ha i sitt liv.
Vad är det viktigaste för var och en av oss? Ni måste alla ställa er den frågan. Det är jätteviktigt.

För min del är det smärtfrihet så att jag inte längre känner mig begränsad av min sjukdom
Jag hade ju ett helt halvår förra året utan smärtor, smärtstillande, mediciner mm.
Varje dag under det halvåret så njöt jag till fullo och det var så enormt underbart att få känna den otroliga känslan då man vaknar utan smärtor, att inte ha några som helst smärtor under hela dagarna
Det värdesätter jag enormt mycket. Att kunna röra på mig lika mycket som jag vill.
Kunna träna och bygga upp min kropp och återhämta mig efter det tunga perioder som varit innan.
Att då den tiden då man kan göra precis vad man känner för, det är en sådan frihet och gåva.
Många som inte har problematik med smärta tänker inte ens på det, man tar det ofta för givet.
Det är också något positivt med att leva med en kronisk sjukdom att man lär sig uppskatta små saker som man annars inte hade tänkt på eller uppskattat.

Läkarbesöket gick jättebra. Jag hade som jag skrev innan en stor oro inför besöket.
Rädd att man inte ska se någonting och att det inte skulle finnas några fler alternativ än dom vi testat var och en och även kombinerat i alla de olika former som går för att lindra smärtan och få bukt med min endometrios som återkommer så snabbt efter varje operation, det är så sjukt att kroppen gör så.
Jag och min läkare hade ett väldigt bra samtal och har nu en plan för mig som känns så bra.
Jag har aldrig under mina 8 år med diagnosen haft en sådan skön känsla och hopp för min framtid.
Det var helt fantastiskt underbart att få känna en frid och ett lugn efter ett läkarbesök.
Planen är att genomgå ännu en operation, nummer 16 i ordningen och då gå in och rensa och titta över hela buken och se till att få bort det som finns som orsakar min enorma smärta dagligen.
Sen ska vi testa en ny studie eller teknik som är ny för oss med endometrios.
Operationen innebär att man injicerar bedövningsmedel i bukväggen. Detta hjälper många att bli av med en hel del smärtor då det inte är ovanligt att man får endometrios i det området.
Så genoom att bedöva dessa nerver så minskar smärtan.

Jag var så lycklig att det fanns något nytt att testa för min del för jag hatar att inte vara 100 % bra och stark. Jag vill ha tillbaka min livskvalité och sluta med att behöva oroa sig varje gång man har bokat en träff med vän eller familj men sedan bli tvungen att avboka på grund av att smärtorna ökat på.
Det gör mig så arg och ledsen, det är så mycket jag vill göra men som jag inte klarar just nu.

Operationen blir troligtvis i oktober och det känns jättebra. Jag känner mig taggad att vara tillbaka på jobbet nu igen och få så mycket kärlek från vissa av mina kollegor och stöd och god feedback och massa stöd för vad jag just nu genomgår. Det gav mig en skön känsla i magen. När jag ringde kollegor för lite ärenden så fick jag så många goa komplimanger och beröm för att jag orkar fortsätta kämpa trots mina prövningar med endometriosen. Det är så himla skön känsla att folk tror på mig och vill framföra sitt stöd oavsett om dom sitter i Stockholm. Idag fick jag så fina mail där man vart så glad att ha mig tillbaka på mitt arbete och mitt sätt att hantera det arbetsuppgifter som vi har.
Så jag har bara tagit till mig av alla varma ord och allt stöd. Det som känns så bra är att jag har ett nätverk av kollegor som jag lärt känna under mina år på DHL Express, dom ger också kärlek och fina ord och omtanke för mig. Tack ska ni ha för det, önskar ni kunde läsa det här och ta till er hur glad jag är över dessa personers ord och beröm till mig, tack allihopa och tack igen för att ni satsat på mig hela vägen i massa olika situationer trots att jag är sjuk en del under året tack vare mina smärtskov.
Priset ni gav mig förra året värmde så gott i mitt hjärta och en kollega påminde mig om varför jag blivit nominerad av så många människor och fick äran att vinna den STORA äran som årets anställd 2011, jag och en tjej till i Sverige fick äran att åka ner till Aten och ta emot pris och diplom och ära.
Det är en av mina lyckligaste ögonblick i livet helt klart med på topp 5 listan om goda ögonblick.
Jag skka lyda min goa kollegas råd att påminna mig om att jag fått det priset för att man uppskattade mitt arbete som jag utförde när jag var på arbetet. Så sant.

Jag kommer nu att jobba 50 % fram till operationen och sen ska jag förbereda mig så mycket jag kan inför operationen så att jag kan slippa massa ångest och rädsla för att inte vakna denna gången. Jag har en tid till min psykolog nästa vecka och det ska bli så skönt att få prata om alla känslor och ångest för den kommande operationen.

Så slutligen, jag är gööör nöjd med läkarbesöket och det stöd jag får från min underbara läkare

Ikväll efter jobbet åkte jag och Honey direkt till min medsyster Johanna och Josefine som också är en medsyster. Det var så himla kul och många roliga stunder med skratt och skoj. En riktigt rolig och lyckad kväll. Sen var det många givande samtal som jag vart så glad och tacksam över.
Så tack än en gång Jojjo och din man, Josefine & Patrik och Jimmy. Vi får göra om det snart.

Åter igen, jag är så himla lycklig och tacksam för mitt möte med min läkare
för jag längtar och ser framför mig att detta gör mig bättre och kanske till och med smärtfri :)

nu ska jag släcka ner min hjärna och gå och lägga mig, för imorgon ny dag och nya utmaningar

Massa kärlek från mig till er,

Sen får ni inte missa att gå in på min nya hemsida :)

www.mittlillajag.se

och sist men inte minst, tack för att var och en av er som gått med i min grupp gör den till en så
bra och givande grupp, det är så häftigt att vi är över 550 tjejer som deltar !!

Tack






tisdag 21 augusti 2012

Läkarbesöket

så var man här igen
i denna situation som så många gånger innan
hjärtat bultar utanpå kroppen och i en väldig takt
jag kan inte förstå
hur det går till?

så många operationer
så många mediciner
så många hormonbehandlingar (det värsta som finns för en kvinna)
så många läkarbesök
så många ultraljudsundersökningar (som ofta gör rejält ont)
så många besök till gynakuten
så många olika bemötande av så många olika läkare
så mycket oro
så mycket ångest

idag ska jag träffa min läkare
jag erkänner att jag bävar inför det
på grund av att jag vet vad som krävs att genomlida
ännu en ny operation

för detta funkar inte längre
med såhär ont och smärtpåverkad
det går liksom inte att planera något alls just nu
det blir pannkaka helt ibland och då vet jag att
mina vänner eller min familj ändå blir besvikna på ett sätt
över att jag inte klarar att genomföra det som var tänkt
men det är inget som jag kan styra över
och det sista jag behöver höra / känna är skuld
för jag är maktlös
helt maktlös

jag har en fin skara vänner som förstår helt och hållet
dom vet hur dagen kan vända helt på 10 minuter
och när det händer, så måste man lyssna på kroppen och inte känslorna
för det gynnar aldrig att pressa sig till smärtgränsen
medsystrar, lyssna på era kroppar och lyd dom
det människor som inte förstår saknar ju någon slags empati

så nu blir det till att vila innan läkarbesöket
annars kommer jag aldrig att palla det
så enkelt är det

jag är ju en gammal räv med denna sjukdomen endometrios
men man vänjer sig aldrig vid allt som tillhör sjukhus, operation mm
det är som den första gången varje gång, för ibland blir det komplikationer som gör
att man måste stanna över några dagar till mm. Helt okej.

nu är det dags att åka till Sahlgrenska, jag bävar men det är ju nödvändigt

wish me luck

Kram till er alla




måndag 20 augusti 2012

tisdag 14 augusti 2012

Dag 1 på jobbet

jag var nervös och sov därför väldigt dåligt
det fanns ingen stopp-knapp för smärtan
dessa dagar gör så att (iallafall jag) man blir:

arg
ledsen
förbannad
ensam
arg igen
förtvivlad
Ursinnigt arg
arg

för det är så skitjobbigt att försöka jobba
Det var några ljusår sedan jag var på mitt jobb
Jag vet att det blir lite tungt inlägg idag
blir så när sjukdomen försöker ta över mitt liv
är så tacksam för detta internet där man
kan gnälla och skratta ikapp

Imorgon:

Jobba och jag kommer mkt energi
Det är svårt att sitta stilla så
jag kommer /ska klara detta
Så kul att komma igång igen

Nu nana och sova gott

En sak som jag är så glad och
Är att min Facebook grupp "Jag är glad och Tacksam över"
har blivit så stor och lyckad :)
så roligt att den hjälper tjejer

Godnatt på er

Styrkekram till er som vill

Nedan är en härlig bild på min prinsessa Honey

söndag 12 augusti 2012

Jobb imorgon

då var det dags för arbete imorgon
känns gött att komma igång äntligen.
Så nu är mitt huvud är stressat för att jag måste somna nu bums

Hoppas att går bra imorgon :)

Stor kramis

måndag 6 augusti 2012

Saknar mommo

Vaknade
hade ju lyckats somna
men vaknade nu
stressad inombords

Imorgon
är det dags för
Bouppteckning
Mommos boupteckning
känns lite tungt
Saknar henne

Har en vän med mig imorgon
som stöd för att slippa sitta där ensam
måste somna om

hörs imorgon,

Puss & Kram


söndag 5 augusti 2012

tack tjejer

Det är så mäktig känsla
jag ler med hela kroppen just nu
det som var en lite idé och tanke
har växt och blivit så kul och inspirerande
och framförallt givande

den lilla grupp som jag skapade på facebook
där tjejer/kvinnor som har det motigt av olika orsaker
kan samlas och hjälpas åt att se det goda i livet
som finns där omkring även de dagar när man tror man ska dö
eller inte orka mera

Så grymt stort att få vara en del av detta
massa inlägg varje dag, mycket skratt och glädje
sen även stor medmänsklighet för andra
att även kunna glädjas åt andras lycka är stort
det kan vara oerhört svårt i vissa motgångar i livet
men det sker
här och nu

är du en som vill ta del av detta och som kanske också
behöver lite hjälp att se det goda omkring dig

hör av dig till mig på Facebook så får du också ta del av det

vi är just nu uppe i lite under 400 medlemmar och det ger
så mycket ork och kraft att få hjälpas åt att dela saker och ting

Godnatt på er, kramis





tisdag 31 juli 2012

tacksam över allt gott just nu

Jag har en hel del att glädjas över
Tack till Johan och Katta för överraskningen vi fick i fredags

jag har fått uppleva den största upplevelse man kan få genom en konsert
med allas vår Bruce "the boss" Springsteen på Ullevi i lördags.
Det var en stor dag och kväll och jag njöt alla timmarna han spelade
grät här och där av beröring och stod med min sjal med american flag och njöt
det var så stark upplevelse, den gjorde under med mig..

det timmarna som han spelade så glömde jag av allt som rör sjukdomen, smärta, sorg för mommo
och sög in mig allt gott som konserten förmedlade till mig inombords,
så sjukt tacksam för att jag fick uppleva detta, det var en stor dag i mitt liv

så måste påpeka att jag har nu två delar av min topp tio lista i livet...

Nr 1. När jag vann på Bingolotto på uppesittarkvällen den 23 dec 2011
















Allt gott som denna vinst för med sig och hjälpt mig genom dessa månader i mitt liv som varit.
Vilken gåva i precis rätt tidpunkt också i mitt liv, trots allt är detta ett av de bästa åren i mitt liv 2012

Så tack Bingolotto för allt kul jag fått uppleva tack vare vinsten :)


OBS Spola fram till 2 tim och 29 min så får ni hör hur det hela gick till när jag vann :)


Nr 2. Bruce Springsteen konserten i lördags den 28 juli 2012 





















Jag finner inga ord att beskriva denna kväll med, alla ord känns för fjuttiga för att beskriva vad det betydde för mig som person. En oerhört stark upplevelse och jag är så lycklig över den dagen och kommer att leva på den länge framöver, precis som Bingolotto


Så ser den ut nu, min lilla topp tio lista 
det känns svårt att något skulle slå dessa två stora dagar i mitt liv :)
Som tur vet man inte vad livet har i sitt sköte för var och en av oss

idag har jag haft en lugn dag med ro och skötsel av mina pelargoner
det har varit skönt för både själ och kropp :)

till er som har tuffa dagar idag, kriga på medsystrar det kommer en morgondag och den
kanske är en bra dag för just dig, så försök hålla ut och åk in till akuten om det är illa

Behöver ni mig så vet ni vart ni når mig :)



torsdag 26 juli 2012

Noomi - min fina vän

vaknar
känner
mediciner
somnar om

dagen blir trots allt så bra
jag får träffa en tjej och vän till mig som jag
inte fått äran att träffa på väldigt många år
fattar ni hur glad man blir då eller??!!

vi ska ses igen nästa vecka
hon bor annars i Spanien
så när hon nu hörde av sig och sa att hon var i Sverige
då bultade mitt hjärta extra slag, så glad bidde jag

vi satt i kyrkan och pratade
hon är så omtänksam och hon har ett av det vackraste
namnen som finns för en tjej, hon heter Noomi,

under hela denna tuffa tiden under detta året med sjukdomen
så har hon och hennes familj bett för mig
det berör mig mycket, så fint av dom
tack Noomi för din omtanke och stora hjärta

du är en sådan fin och värdefull vän som jag
är så glad över att ha som min vän

när jag åkte hem lyssnade jag till massa bra musik
och kände hur lyckan omfamnade mig
känner mig välsignad verkligen

Till dig Noomi, en text skriven av Siv Andersson:

Tack för ditt stöd


När dagen är ett mörker
blir natten dubbelt lång.
Då slutar solen lysa,
då tystnar fåglarnas sång.


Men nån mening kan nå in
från en omtänksam person
- liksom ljuset i en blick
som inte tappat tron.


Att någon bryr sig om en
när man inte längre vill
är just vad man behöver
för att orka lite till.


Det du har gjort för mig
är sådant som man minns.
Så tack för allt ditt stöd
- och tack för att du finns.


Noomi, tack för alla dina fina ord under 
mina tunga tider detta året dom har gett 
mig massa ork och djup beröring. 

Jag är så glad över de vänner jag har som verkligen
förstår att det är svårt ibland att motivera sig men
jag återuppstår alltid, starkare för varje motgång





















nu sova, Kram & Godnatt