det regnar lika mycket som när jag vaknade imorse
lagom kul att släpa min lilla Chihuahua Honey ut på promenaden
hon är alltid lika sur för att hon blir blöt om tassarna och pälsen
så hon inleder alltid promenaderna i total vägran att gå ett enda
chihuahua-steg utanför vår port här hemma, men jag är envis
så fort man kommer ut så börjar hon ruska på sig för att hon blir blöt
och tar förstiktiga små mini chihuahua-steg under resten av promenaden
när vi är påväg hem igen går hennes tassar helt plötsligt så snabbt igen
däremot släpar hon sin vackra och kvinnliga svans i backen vilket ser hysteriskt roligt ut
när vi är tillbaka i trappuppgången så är det en genomsur Chihuahua som blänger på mig
sen får jag torka av henne allt grus och bös som hon samlat på sig under magen för att
sedan bädda ner henne och mig i värmefilten så vi blir i fungerande skick igen :)
hursomhelst
måndag idag
idag är det den 1 oktober så nu börjar min resa på nedräkning till min operation den 24 okt
känns såklart både upp och ner när jag tänker på det, jag trodde jag var klar nu vid min 15 operation
men tydligen så var inte min endometrios det så det är bara att göra det bästa av saken och ta allt i ministeg nu så att kroppen och knoppen hinner med alla dessa processer att bearbeta :)
jag må vara en gammal räv i denna sjukdom men inte blir man klar med den processen tror jag
bearbetningen och processen är lika kronisk som sjukdomen endometrios i sig o inte vänjer man sig
det är min personliga åsikt om saken och jag kan lättare acceptera läget när jag funderar på allt i mitt liv kring min sjukdom. Det är en nödvändig mental resa för att inte gå under av sorg och negativitet
det känns så bra även om det också är jobbigt, bägge delar på en och samma gång.
Igår kom det över mig igen när jag funderade på den stundande operationen som kommer
alla de tankar och känslor som många av oss gång på gång får bemöta och hantera
det är alltid ännu en prövning av allt som man bär med sig i sitt bagage och tidigare erfarhit
alla dessa känslor, all oro, all ångest görs till en cocktail av reaktioner och bearbetningar
det är så svårt att förlika sig och acceptera att jag inte kan styra allt helt själv, mycket av min sjukdom kan jag inte kontrollera eller påverka, men det jag kan påverka är mina tankar och hur jag väljer att se allt på saken, det gör att jag blir starkare och starkare men att jag ändå inte blir bitter och arg
något som jag ser positivt på i år trots många motgångar på många olika håll är att jag ännu inte lagt mig ner och gett upp hoppet, hoppet om att bli bättre än jag är just nu, hoppet om att jag kommer klara det kommande utmaningar som ligger framför mig som jag ännu inte vet om
det är skönt att känna att jag finns kvar och lever, jag får inte ge upp nu
idag när en vän ringde och påminde mig om varför hon uppskattade mig så föll jag i tårar efter samtalet för jag hade inte alls samma självbild som henne. Det är så fantastiskt med äkta vänner för dom vet man vart man har och man vet att det inte är påhitt utan sanning för henne. Tack för att ni fina underbara vänner påminner mig om att ta hand om mig själv och mitt inre, för ibland vill man bara fly från allt med denna sjukdomen, men det får inte ta över och precis som jag ger råd till andra i deras liv och situationer så vill ju andra hjälpa mig, tack för all den omtanken ni alla gör. Den är guld värd i livet, ingen nämn och ingen glömd, alla ni är fantastiska själva, glöm inte det
imorgon blir det sjukhuset, inför operation, ska lägga mig nu och stänga mina ögon för vila, det har varit en tuff dag på många håll och kanter men så länge jag följer mitt inre så vet jag att jag får stöd och medvind i det saker som sker i mitt liv, det är så häftigt :)
på eftermiddagen kommer Bosse fotograf från Hemmets Journal hit och ska fota mig och Honey lite
jag föredrar att fotografera andra och blir som en barnunge när någon ska fota mig - gaaahhh
men han vet ju redan den sedan förra gången :) ska bli kul att se artikeln när den kommer ut. Det har och är en riktigt ball upplevelse allt sedan jag vann förra året. Så tacksam för det. Kommer alltid vara tacksam för det. Jag är också så glad att det skedde precis då för det gjorde att Mommo fick uppleva det också, hon har alltid i alla år skojat om att vinna på Bingolotto - hon fick vara med om det -
saknar henne och hennes råd och vishet
allt angående hennes bortgång går väldigt sakta framåt vilket gör det långdraget och plågsamt
jag försöker att inte lägga ork på det utan lämna det åt dem som håller i allt med bouppteckningen
det känns så konstigt att inte ha henne i livet längre, hon peppade alltid mig inför operationerna och var alltid så noga med att få prata med mig snarast möjligt så fort jag opererats.
Jag vet att hon är med mig även om jag inte kan se eller ta på henne, och är tacksam för hennes kärlek till mig trots att vi inte var av samma kött och blod, hon var ändå min Mommo - älskar henne stort -
nu ska jag släpa ut min Chihuahua som jag nämnde i början av detta långa inlägget
dags att släpa runt henne i Kallebäck så att hon till slut lägger en liten minikorv så vi kan gå in igen
ska posta papper till bouppteckningen också, mitt i allt regn och rusk ute. Sen blir det värmefilten igen och sedan sluta ögonen för dagen och somna gott och drömma goda drömmar <3 p="p">
Godnatt på er, Puss&Kram från mig till er som vill´
Avslutar med ett roligt ordspråk som är mycket sant och klokt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar