det känns så skönt att det närmar sig med stora kliv efter denna långa väntan
denna dag är en riktigt bra dag som jag känner stor tacksamhet över
idag har jag fått nytt hopp och en skön energi från min läkare
han är en av många som kämpar för oss med endometrios och jag är så tacksam över att han finns och allt han gör för vår skull och som han har hjälpt oss genom - vi är många som känner så
det är en sak som man ALDRIG får glömma - att ge både ris och ros till sjukvården
även om det uppstår situationer som gör det svårt att lita på vissa experter så är det långt ifrån alla som gör så mot sina patienter. Det finns många duktiga människor inom sjukvården som verkligen ger kraft och ork till oss kvinnor som åker in och ut från avdelningar / gynakut på grund av smärtorna.
Glöm aldrig att säga det till dem som gör ett bra jobb - påminn dom om detta
Jag vet att jag dragit hastiga beslut och inte alltid har varit lätt att handskas med genom mina år av sjukhusbesök operationer mm, men jag är så tacksam för de gånger någon läkare lyssnat på mig och mitt inre och allt kaos som smärtan ger. Mycket rädsla och ångest, men också mycket stöd av personal på sjukhusen. Dom har tröstat och gett mig ork och hopp om att vinna mot smärtan.
Det var så skönt att få säga tack till de personer som gjort så mycket för mig under dessa åren som gått.
Till dem jag inte nått ännu ska jag också framföra detta. Jag har stor respekt mot de personer som brinner för att hjälpa mig och andra kvinnor med sjukdomen endometrios.
Är det någon av er som läser detta inlägg? I så fall så förlåt om jag varit en jobbig patient.
Jag känner stor lättnad av att under detta året lärt känna min kropp och mitt inre. Det har hjälpt mig att lära mig acceptera vad den här sjukdomen utsätter och testar oss för. Jag har tvingats tänka igenom allt jobbigt och genom stöd av mina vänner / medsystrar har jag kommit fram till mångt och mycket.
Just den saken som att bara på riktigt acceptera hur sjuk jag är gör stort för mitt inre. Detta innebär inte att jag lägger mig ner på golvet och ger upp - utan tvärtom. Jag lär mig anpassa mitt inre till min verklighet. Försöker och jobbar mycket med avslappning och inre ro för att undvika inre stress.
Stress är inget som gör saken bättre, tvärtom det ökar ju på allt inombords. Bara genom att tänka på stress och annan inre press hjälper jag mig själv enormt. Känner redan respons på detta i kroppen.
Jag har sakta trappat ut mina starka smärtlindring. Tar bassmärtlindring och lär känna min kropp på nytt eftersom den innan har tutat på i sin vanliga rytm som så många år tillbaka. Genom denna nedtrappning har jag lärt känna mina smärtor igen och genom att träna mig på att tänja på mina gränser så har det gett god effekt på mig och mitt inre. Jag är stolt över att jag genomfört det och verkligen har fått känna efter vart smärtorna sitter och på vilken nivå det ligger på. Sen har jag fått ta dom senare för att inte sumpa den chans att lyckas kapa toppen av smärtberget hemma utan akutbesök på gynakuten.
nu dags för nattens vila och återhämtning, när jag vaknar imorgon är det mindre än en vecka kvar till operation - det känns fantastiskt bra :)
Medsystrar - ge aldrig upp mot endometriosen
Bock och Tack för idag
Puss & Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar