måndag 20 december 2010

Tillbaka på akuten

Ligger på britsen igen
Alltid med samma ångest
Jag är tillbaka på akuten

Ett av mina titthål från operationen den 8:e är svullet som bara den, det liknar en tennisboll som sticker ut. Jag har väldigt ont där så efter samtal med gyn mottagningen så åkte jag in idag. Nu är det väntan som gäller. Vet inte hur länge dessvärre men får hålla ut.

Kram

fredag 10 december 2010

Godmorgon världen

Morgonen är här
Natten är förbi igen
Det är nätterna som är värst
När man inte kan sova
Då går ingenting bra

Jag vill inte röra på mig
Aj aj aj aj
Varenda rörelse känns oerhört mycket
Då är det inte roligt längre
Jag var uppe igår med min älskade
Vi gick massor i korridoren

Jag vet det, att jag måste genomlida detta, för att snabbare må bättre
Men just nu, är jag inte så kaxig
Vaknade av smärtorna, har nu fått en spruta, känner hur den värkar nu

Operationen har gått bra. Mina två cystor på höger äggstock är nu borttagna. Man fann även en stor bit som satt på min vänstra sida som var en slags förhårdnad. Den satt sammanväxt med lite olika organ i magen. Livmoder, slidvägg, urinblåsan samt tarmvägg. Den togs bort o ska nu iväg på analys o undersökning. Min läkare som för övrigt är bäst!, trodde att det var denna som gett mig det mesta av smärtorna.

Jag tog ryggmärgsbedövningen innan jag sövdes o den gör underverk mina vänner. Den hjälper oerhört mycket när man vaknar o ska genomlida den första dagen. Jag var uppe på benen snabbt o hade helt andra förutsättningar än vanligt. Så om ni får det som förslag, tveka inte utan ge det ett försök.

Det är ännu mörkt ute, ljusstaken i fönstret lyser så fint, klockan är tidig o jag är vaken. Dags för ännu en dag att kämpa med.

Jag är stolt över mig själv idag. Jag trotsade alla gränser igår o genomförde en dusch igår. Den gjorde att jag luktade lite mer mig själv igen istället för den där sterila lukten man får på sjukhuset ni vet.

Puss o kram så länge!

onsdag 8 december 2010

Nu är det när


Nerbäddad i sängen
Med operationsstrumpor på
Operationslinnet på också
Känner ångest, känner oro
Samtidigt som iver finns inom mig
Jag vill ju få detta avklarat
Vill att det ska vara över

Hatar känslan när jag vaknar upp
Smärtan e hemsk, kroppen lyder inte
Känner sig klen o kroppen förstenad
Illamåendet och förvirring av nåt slag

Jag önskar jag kunde få slippa detta igen
Att denna gången blir den sista, allra sista

Nu vänner e det snart dags , please sänd mig en tanke. Jag vill bara att smärtan ska vara borta o jag mår okej :)

Kram

fredag 3 december 2010



ångestladdad inför operation

jag är hemma igen
det är krig som alltid
mellan mig och smärta

det går bra trots allt
jag vinner just nu
alla slag i denna skala

nu är det inte många
dagar kvar till operationen
som sker nästa vecka

jag är laddad
jag är taggad
men ändå ska jag
erkänna att
jag bär på ångest
inför detta ingrepp

jag är en fegis
som just nu försöker
skingra tankarna på annat
men ska erkänna att jag
är redan nu en liten tös
som vet vilken resa
jag väntar efter operationen

börja om från början
med ett steg i taget
smärta, stelhet och svaghet
det är ett måste för
att få chansen till att bli bättre

det finns inget att välja på
jag vet det, men ändå
är man lagom ångestfull
inför detta ingrepp

allt tar sin tid
och det ända som
jag får påminna mig
om är

denna operation ska
ge mig ett bättre liv
med förhoppningsvis mindre
smärtor och ork

jag ser fram emot
att få komma tillbaka
stark, lycklig, lättad

men det är väl ett måste
att gå igenom dessa faser
som jag så många gånger
gått igenom förr

kärlek till er alla


måndag 29 november 2010


Honey, du fattas mig oerhört. Längtar hem till dig o pappa.

Puss
Jag är vaken
För att jag har vaknat
Jag kände ont
Jag kände aj aj

Det är mörkt
För det är natten
Jag är arg
För att jag vaknar
När det är natten

Jag önskar
Att jag kunde
Åka ner till ICA
Och köpa ny mage
Med friska delar
Istället för att doktorn
Ska laga min mage
För den känns hopplös

Ska jag göra adressändring?
Nu när jag bor på sjukhuset
Jag vill hem, är det så konstigt?

Sjukhus är så tråkigt
För ingen, som jag känner
Bor här, bara jag

Jag tror att jag är social
Och behöver prata
Fast , det finns en tant
Som är gubbgammal
Hon bara pratar, jag är hennes vän
Hon tror vi känner varann
Men hon är 70 år äldre än mig
Vi har inte samma intressen

Nu, ska jag sova
Det är jag bra på

Kram

söndag 28 november 2010

Smärtan och jag

Varje morgon när jag vaknar så tar jag mig en promenad in i min kropp för att se om jag kan hitta smärtan som gått och gömt sig varje dag. Idag hittade jag den bakom min högra äggstock. Det var en svart varelse som var hanka rund. Den var fylld med mörkt blod och på hans axel stod det -jag är en chokladsysta

Nu har jag varit på sjukhuset i 4 nätter. Det är söndag och jag testar först tabletter mot smärtan men inser sen att jag behöver starkare smärtlindring.

Min längtan hem bultar högt inom mig
Saknar allt annat som inte har med sjukhus att göra....

Tack till er snälla som kom o hälsade på mig.

Jessie
Carlis
Pappa
Helen Josefine Filippa
Sofia Lenny
Tiden står stilla när man ligger här ensam.

fredag 26 november 2010

Dag 3


Jag är vaken nu, är lycklig trots allt ont jag nu känner. Anledningen är för att jag fick två sömntabletter av nattsköterskan. Hon o en bra kvinnlig läkare kom in igår kväll. Vi pratade igenom gårdagen som var fullkomligt fruktansvärd. Smärtpikarna var skyhöga o vissa stunder hjälpte inga smärtstillande, helt sjukt känns det. Detta gjorde att jag låg konstant o vred o vände mig i förtvivlan. Sköterskan Anna ock jag testade flytande oxynorm utan verkan, hur hopplöst det än kändes så blev jag stark på nåt sätt, jag bröt ihop på en sekund av utmattning. Jag ville att min kropp skulle svara bra på smärtstillande. Inser att jag är helt maktlös där, jag kan bara försöka hålla mig på gott humör hur illa det än känns i kroppen. Det var skönt att få gråta ut oxå prata med sköterskan om hur detta påverkar mitt Liv o allt omkring det. Hon lyssnade verkligen o ställde frågor om mitt vil. Det betyder jättemycket som smärtpatient att få dela o informera om hur man känner sig. Tack syster Anna för att du lyssnade.
Mu har jag fått en spruta med morfin nu och önskar att den har bra effekt. Endometrios är ingen dödlig sjukdom, men många dör inombords på grund av den !

Mvh Madde

torsdag 25 november 2010

Tuff resa

Fryser inte längre. Jag har fått tre värmekuddar så jag är tacksam. I denna sal jag ligger på jag hamnat många gånger förr.

När jag rullades upp hit frös jag till för ett ögonblick då sköterskan lämnade över min journal hörde jag en röst som jag kände igen. Kände hur panik o ångest slängdes över mig med tyngd likt bly. Jag rullades in på mitt rum av undersköterskan. Dröjde lite innan jag tryckte om på larmknappen. Med oro och ångest väntade jag in sköterskan som hade hand om vår sal. Jag hade tur. Det var Anna Sjuksköterska som haft hand om mig på mina tidigare besök. Det var ett glatt återseende. Vi kämpade på som ett lag igår tillsammans för att lindra smärtan. Det gick sådär bra, jag har sovit ganska dåligt pga ont. Just nu ligger jag o krigar mot min kropp o smärtpikar.

Puss till alla medsystrar o andra människor

måndag 22 november 2010

Kram till Jonna

Sänder även en Stor kram till Jonna min vän. Finns här för dig vännen!

YEEESS!!! Operationen insom synhåll



Ja, såhär brukar jag känna mig när jag blir ivrigt lycklig över någonting. Vad som ligger bakom denna extrema lyckokänsla är nu att jag idag pratat med operations koordinatorn på sjukhuset jag ska opereras på. Jag fick besked att operation för min del är inbokat den 8:e dec och inläggning sker den 7:e december. Jag är överlycklig för detta ska ni veta kära människor. Det är en oerhört lättnad som känns som operationen ligger relativt nära. Det ska bli skönt som alla andra gånger att få gjort operation och få bort de cystor och vätska som ligger inne i mig som inte ska vara där. Jag känner hopp och styrka. Åh, detta måste jag fira lite idag...

Kärlek till eder alla där ute som kämpar, ge inte er i första taget !!

Puss & Kram

Tack mosters töser för den fina teckningen :)

Så fint dom stavat Honey med Hane ha ha


torsdag 18 november 2010

läkarbesöket

kära medsystrar,



jag har nu precis varit hos läkaren för undersökning. Min väntan på detta besök har dröjt många veckor. Jag ringde och eskalerade min smärtsituation vecka 33 och nu först vecka 46 är jag hemkommen från sjukhuset. Det har varit en oerhört tuff resa med tårar och smärtor. Jag kände hur jag idag klev in i rummet med en stor suck av lättnad att äntligen få träffa min fantastiska läkare och informera honom om mitt läge med sjukdomen. Jag är tacksam för honom. Väldigt tacksam.



efter genomgång av mediciner och annat så var det dags för att kliva upp i den kära gynstolen som man så många gånger bestigit. Det var med en oro som är utom denna värld då jag visste vilken smärta det skulle innebära att genomföra ultraljuds undersökning. Smärtan pikade när vi först kollade över höger äggstock. Där föll dom första tårarna av smärtan som förstärktes vid beröringen. Två nya stora cystor hade växt till sig på högersidan, samt såg vi att det fanns vätska i buken på högesidan. = INTE BRA



nu ska jag erkänna en sak. Jag bröt ihop fullständigt. Samtidigt som jag är så glad över att man hittar något att ta bort så känns det jobbigt med karusellen som drar igång med en ny operation. Jag har blivit väldigt shopig här på detta området. Jag menar efter alla dessa operationer som är över 13 nu så har jag inte direkt vant mig vid det. Jag mår dåligt inför det. Hatar att det påverkar mitt liv som det gör. Jag vill må bra och kunna ge 300 % och inget annat.

Anyway, detta är ett måste för att kunna få en tid av mindre smärtor eller förhoppningsvis få bort dom helt och få uppleva smärtfriheten.



alla ni där ute som har denna sjukdom Endometrios. Ge inte upp på grund av att ni inte blir tagna på allvar. Kriga för er rätt att få den hjälp ni förtjänar.



Stor Kram och Kärlek från Madde

tisdag 26 oktober 2010

samlar kraft


Kära älskade medsystrar och andra som läser min blogg.

Det var alldeles för länge sedan jag skrev nåt på min blogg. Har inte haft ork tid och kraft just nu. Den sista tiden har varit en tuff men oerhört rolig period. Jag njuter av att vara mitt i det fortfarande. Är ute en del med jobbet och reser nu till södra delarna av Svearike. Det gör aldrig fel att komma iväg lite från sina egna väggar och städer. Man behöver ibland miljöombyte av många orsaker. Främst för att samla kraft känner jag. Jag har ännu en tuff och envis färd med mina smärtor. Det är under kontroll ska jag erkänna. Jag jobbar och kör på med mitt liv och försöker på kvällar/helger att slappna av och varva ner.


Idag, igår och förra veckan och veckan innan det och sedan veckan innan det igen, hmmmm

sedan jag gick på semester denna sommar försökt få tag på min läkare. Jag har fått goda besked hem i brevlådan om att jag skall bli kallad men inte har det kommit någon kallelse till honom eller något mer om smärtcentrum. Jag har ju varit där nyss men måste vänta in min läkares remiss som säger att jag önskar köra igång hos dom igen. Det är nu ganska akut och man känner inombords att det är dags att stå på sig igen. Det är en resa man alltid är stand-by på. Det är allt annat än enkelt att få rätt stöd och hjälp. Men jag är tacksam för det jag fått. Absolut.

detta får jag återkomma med om status....


idag fick jag ett samtal av en kamrat till mig. Hon låg inlagd på avdelning 67 på sahlgrenska. Där har jag varit alldeles för många gånger tyvärr. Första gången det är ombytta roller om man säger som så. Hon har fått diagnosen endometrios och igår gjorde hon sin första titthålsoperation. Jag vart i chock i luren, samtidigt som jag har sagt till henne att hon borde kolla upp sina smärtor och annat då hennes smärtor och besvär liknat sjukdomens. Det är ju så vanligt också att vi som tjejer har problem med blödningar och smärtor så det är inte så konstigt att man inte först tror att det ska ligga en stygg sjukdom bakom alltsammans. Hursomhelst.


Hon genomlider allt vad det innebär nu med smärtor och besvär efter operationen och jag önskar så att jag inte vore någon annanstans idag utan i Göteborg så jag fått hälsa på henne där för en gångs skull :-) jag ska hjälpa dig med allt jag kan och ge dig alla råd och rön i världen. Nu kände jag att sjukdomen kom till nytta för en gångs skull i mitt liv och kanske kan jag göra något litet mirakel för henne om hon är osäker eller undrar något. Vilket vore en ära att få hjälpa till med. Jag tänker på dig tösa ska du veta. Stor kram från mig till dig. Önskar jag kunde göra dig frisk så du slipper riskera att råka ut för allt hemskt och ont som det kan innebära. Vi får hjälpas åt du och jag tillsammans kommer vi kunna stötta varandra genom eventuella hinder eller bekymmer.

Varför jag orkar med allt just nu beror på att jag påminner mig hela tiden om att leva i nuet. Inte sväva iväg med tankarna om att eventuellt allt ska fallera med min smärthantering. Jag tänker på allt jag gör och hur jag gör det. Detta gör att jag påminner mig själv om att njuta av varje liten enskild sak som händer varje dag. Tex. När jag pussar min man så känner jag efter hur den pussen känns mot våra läppar. När jag gosa med min vovve så tänker jag på hur go och len hon är i sin päls. Hur underbart mjuk hennes öron är mot mina händer. Ja, ni vet vad jag menar.

dock


en av mitt livs värsta möten hände idag. För att inte behöva skriva en roman om det så tänkte jag förkortta alltsammans med lite punkter...häng med, eller försök hänga med:


  1. jag ska parkera min bil på en parkering i Malmö centrum


  2. när jag står och väntar in en bil som ska backa ut från sin plats så inser jag snabbt att lägga i backen kvickt då bilen rör sig fasansfullt fort mot min lilla bil. Allt går väldigt snabbt och vad som ska tilläggas är att jag INTE stod nära den utbackande bilen. punkt.


  3. jag tutar tuuut tuuuut för att väcka den icke vaksamma föraren.


  4. bilen som backar ut kör snabbt bakåt och åker in i min framskärm. Dunk.


  5. jag hamnar i en sekundkort chock


  6. bilen som nyss backat på min kör sedan in i en ny p ruta


  7. jag parkerar min bil i en annan ficka


  8. Jag går ur min bil och kollar in min framskärm om det finns något märke från påkörningen


  9. svaret är nej, jag ser inget märke. Men känner att jag vill påminna föraren i den andra bilen om att inte missa döda vinkeln då det kan vara en person som denne kör på nån dag


  10. Jag stegar i lugn takt mot den andra bilen och knackar försiktigt på rutan


  11. i samma sekund jag möter den gamle mannens blick så inser jag misstaget


  12. han stegar ur i vansinnes pensionärskliv och börjar skrika på mig


  13. -dagens ungdom, hur ska världen klara sig med dagens ungdom


  14. jag försöker då få fram några ord om att jag bara önskar att han tänker på döda vinkeln men hinner inte mer än två ord innan han fortsätter skrika:


  15. -fruntimmer ska inte har körkort, det är inget kvinnogöra att köra bil. Det klarar vi inte av


  16. - vem tror jag att jag är som kommer och säger till honom att tänka sig för?


  17. - han har haft körkort bra mycket längre än jag och har därmer mer erfarenhet


  18. -vem tror jag att jag är?


  19. han fortsätter att ösa ur sig taskiga kommentarer och jag inväntar en vila från hans mun


  20. han tystnar


  21. jag försöker då förklara igen att det inte är mitt fel utan att han som backar måste ha uppsikt bakåt. Jag försöker åter igen få fram att min avsikt inte var att bråka med honom utan enbart att påminna honom om detta. Det är ju en orsak till att äldre står för den höga procenten av trafikolyckor men detta nämner jag inte....tyvärr


  22. han spottar och säger hur han spottar på människor som mig


  23. här brister mitt lugn och jag känner att gränsen är nådd. När jag börjar stega så stirrar han på mig och läser mitt namn på min badge som jag har på mig från jobbet. Då hånskrattar han och säger:


  24. - jag vet vilket företag du arbetar på och på det företaget så vet jag vilka idioter som arbetar. Jag har själv arbetat där en gång. Alla är idioter. Här försäger mannen sig om hur dum i bollen han själv måste vara som själv jobbat på mitt företag.


  25. jag ger honom arga blicken och säger avslutningsvis:


  26. -lämna in kortet, trafikreglerna har ändrats dom sista 60 åren


  27. jag lämnar platsen och går in på mitt hotell.


  28. Jag ser mannen eller gubben stå och blicka på min bil, sen ser det ut som han spottar mot min bil.


  29. Jag lägger mig på hotellrummet och läser en bra bok och tänker, what a crazy world!


Då får vi se vad Malmö har att bjuda på imorgon, det är inte bara en galen laserman som är lös, pensionärerna är dessutom väldigt bittra och galna,


Natti Natt









onsdag 21 juli 2010

hat del II

Smärtan pumpar och bankar i magen och neråt rumpan till. Jag börjar gunga min kropp i sängen fram och tillbaka, försöker andas lugnt och fint. Vänder och vrider mig i sängen. Steg för steg upp på smärtskalan känns av och jag blir svettig och tårarna rinner ner över mitt ansikte. Paniken infinner sig. Nu klarar jag inte mer. Med stor ångest trycker jag på larmknappen. Då var det dags igen. Kriget om att få hjälp med smärtlindring. Det är jag mot världen känns det som i det ögonblicket. Jag vet att jag har många med mig men alltid känner man sig extra ensam i det läget. Så kommer min inre själs budskap om att man inte ska behöva ha det såhär. Jag har rätt till hjälp. Jag klarar inte denna smärta hemma, det är därför jag är här på sjukhuset. Jag håller andan och försöker fokusera bort all smärta jag känner. Nu måste jag få en paus, en timma åtminstone för återhämtning. En desperat känsla efter vila och ro infinner sig. Jag hör steg. Det är sköterskan som kommer. När dörren öppnas drar jag ett extra djupt andetag och blundar. I samma sekund som jag öppnar ögonen skiner jag upp med ett stort ”Madde leende” som bara jag kan göra. Dom har nämligen bytt personal inför natten och till min förtjusning är det syster Anna som ska ta hand om mig denna natt. Tårarna rinner längst kinderna och jag får en omfamning av sköterskan. Jag glömmer all smärta och besvikelse som varit hela dagen för ett ögonblick. Syster Anna har haft mig nästan alla dessa gånger jag legat inlagd här på avdelning 67 i dessa 6 åren. Hon har respekt för oss med endometrios. Hon tar mig på allvar och lyssnar, tröstar och hjälper mig på många olika sätt. Dessutom vet hon min historia och vi hjälps åt tillsammans. Hon sätter sig ner för att prata med mig och frågar mig hur jag mår i allt detta. Då kommer allt. Alla känslor och minnen väller fram över mig. Jag bryter ihop fullkomligt och berättar för henne om hur vissa i personalen behandlat och behandlar mig. Att vissa i personalen fullkomligt ignorerar och inte vill förstå hur oändligt tröttsamt det är att ha stark smärta hela tiden de flesta dagarna om året. Jag berättar om hur jag blir ifrågasatt vad jag har att göra där på sjukhuset då min sjukdom inte är en allvarlig nog med döden som utgång. Att vissa sköterskor är tykna och otrevliga, antagligen för att man inte vet hur man ska hantera oss smärtpatienter som ”bara” har endometrios.


Jag är ingen drogmissbrukare bara för att inte vanlig smärtlindring hjälper ibland. Det är så viktigt att få rätt smärtlindring vid rätt tillfälle och innan smärtan går alldeles för högt upp på smärtskalan. Ibland så är endometriosen inne i en tyngre smärtperiod där det är oerhört svårt att slappna av och smärtlindra. Det är när vi befinner oss där som man måste få stöd och förståelse från vården. Då ska vi bli tagna på allvar och inte bli ifrågasatta. Som tur är finns det fler som är som syster Anna. Ni och Anna är mina hjältar i livet. För ni och hon ser människor när ni arbetar och inte bara objekt. Jag är övertygad om att ni är av stor betydelse för många kvinnor där ute i världen. Man har som kronisk smärtpatient många gånger lust att ge upp kampen, men ni får oss att kämpa och försöka ta tillbaka livet. För att få det så normalt som man kan få det med denna sjukdomen. Endometrios syns inte utanpå oss drabbade, men den känns fruktansvärt smärtsamt inom oss.



torsdag 15 juli 2010

hat

När jag opererades i mars i år så skrev jag ner vad som hände de dagar jag låg inlagd. Jag hittade den lappen och tänkte dela med mig av en upplevelse som fick mig att känna mig väldigt ensam och missförstådd av sjukvården. Det är nog många av oss som kanske känner igen sig i detta och kanske kan finna lite tröst om att ni inte är ensamma. Det finns många sjuksköterskor som inte vet hur man ska bemöta patienter, i mitt fall mig med den kroniska sjukdomen endometrios som innebär intensiva smärtor varje dag nästan alla dagar om året.

mars 2010

Stirrar in i väggen.
Försöker slappna av men det går bara inte. Jag ska genomföra vattenlavemang i ändtarmen
inför min operation som ska ske imorgon. Det kanske inte låter som något att gråta över
men det innebär en oerhörd smärta om man har endometrios på ändtarmen.

- då kör vi , säger sköterskan.


Hon för upp ett litet rör och jag känner ett obehag komma. Onaturligt för det första att få
in något istället för att kroppen skickar ut något från den delen av kroppen.
Det värker till o jag biter mig i handen.
Så ligger jag där i de knappt 10 minuterna det tar innan allt vatten är inne i min ändtarm.
Känner att det spänner samtidigt som värken bultar.
Jag börjar må illa
och känner min puls pumpa hårt o fort.
Sköterskan lägger ingen energi på att fråga hur det går för mig
smärtmässigt utan hon kör på som ingenting.

Hon är besvärad av att hjälpa mig och drar ut slangen o jag rycker till av smärtan.

- Så så, nu ligger du still här tills jag kommer tillbaka om en stund,säger hon.

Så fort hon stängt dörren brister jag ut i gråt.
Känner panik på grund av smärtan.
Det värker bakom rumpan neråt. Jag känner igen smärtan.
Jag känner den smärtan väl vid det här laget.

Jag och smärtan står varandra väldigt nära kan man säga.
Fast det är inte med förtjusning. Det är hat från min sida.

Man ska inte använda ordet hat men det är verkligen rätt ord om vad jag känner för smärta.

Jag ligger helt stilla o tårarna slutar inte rinna, det var detta jag var så rädd för innan.
Med tanke på den sista tidens smärtor baktill så hade jag en aning om
vad som väntade men aldrig är man tillräckligt förberedd.

Jag ligger på den kalla britsen och krigar mot smärtan i tjugo minuter,
sen ringer jag på larmklockan och sköterskan kommer.
Hon drar en djup suck och meddelar först då
att jag kunde brutit tidigare om jag ville eller kände att jag inte klarade mer.
Varför sade hon inte det innan för? Hon suckar igen och lämnar rummet.
Trött och riktigt ledsen av det tykna stilen sköterskan har mot mig går jag in i duschen
och tvättar tar bort alla dofter som luktar mig själv och hemma.

Jag vill bara hem.
Vill inte vara på sjukhuset och bli av med massa energi och styrka
för att man inte kan hantera oss smärtpatienter.

Skrubbar med operationstvålen och försöker samla mig.
Det är svårt att motivera sig i detta läget.

Jag klär på mig och lägger mig i min säng igen.
Ensam och liten känner jag mig. Väldigt ensam.



tisdag 13 juli 2010

kämpa på

skönt väder ute, varmt och mulet tycker det har varit underbart väder nu när värmen har kommit till även oss i Sverige :-) speciellt skönt för alla som har semester nu, då kan man njuta till fullo. Det är helt okej att jobba, jag har ett par veckor kvar till semestern men trivs med det, är mycket att göra på jobbet så tiden går fort minsann.

Efter en lång tuff dag på jobbet blev det träning Body Combat med Jessie och Jempa, det var ju fullkomligt galet varmt i träningssalen då värmeböljan tog sig genom alla fläktar och väggar, vi tog det vackert och drack och vila mellan varven, har nog aldrig varit så svettig innan i mitt liv, tok lila i fejan ock, snacka om att det vart gött att åka direkt till Delsjön efter och slänga sig i för att svalka min trötta och svettiga kropp. Det var mycket folk där som alltid så vart ett snabbt dopp och upp igen för min del. Sen for vi hem, jag hade myror i benen som jag känt av dom sista dagarna framför allt, så hade så svårt att slappna av och varva ner. Käkade lite och mös med älsklingen min, han är sååå underbar och gud vad jag älskar honom och är varje dag såå tacksam för att han finns i mitt liv vid min sida. Varje gång jag kikar på honom så kommer värsta pirret i hela magen....I LOVE THAT FEELING

för att slutligen återgå till endometriosen som just nu plågar mig så vart jag så besviken i fredags när jag insåg att min läkare inte skulle ringa mig innan han gick på semester, han brukar alltid höra av sig snabbt när jag ringt och sökt honom. Med ledsen min och uppgiven blick kom jag hem i fredags och fann ett brev från sjukhuset till mig. Det var från min läkare :-) Han skrev att han fått mina lappar om att smärtan åter tagit över min kropp och jag ska få en kallelse nu igen till honom. Han skrev även att han ska hjälpa mig så att jag kan få komma till smärtkliniken på Östra Sjukhuset i höst. Kände hur ett stort hopp och en inre lycka välde inombords i min kropp. Nu minsann kom igen Madde, nu kämpar vi på minsann för att testa om denna omgång på smärtkliniken kanske kan hjälpa mig...ser fram emot det stort ska jag erkänna :-)

fram tills dess är det min egen kamp dagligen. Igår körde jag avslappning med ett avslappnings CD som gick igenom kroppen lugnt och avslappnat, lyssnade lydigt på kvinnans röst på bandet och lydde hennes ord. Det tog ungefär en halvtimme, körde en gång till och övade, detta gjorde jag samtidigt som jag låg på min spikmatta och somnade till slut efter över en timma träning för att slappna av, så ännu en dag somnade jag på min spikmatta. Idag körde jag med avslappnings övningarna på lunchen och bädda ner mig i soffan här på jobbet och försökte koppla bort omvärlden lite för att försöka fokusera bort smärtan. Det är väldigt tufft ska jag erkänna. Men, alltid värt ett försök...envishet är en bra egenskap gällande sjukdomen, det är nåt man lärt sig under dessa 6 år som jag haft diagnosen....

kämpa på ni där ute som har det jobbigt, tufft, fruktansvärt med smärtan eller allt som berörs omkring sjukdomen. En sak är säker, du är inte ensam, för vi är många drabbade och får hjälpas åt

torsdag 8 juli 2010

ringt sjukhuset idag igen

hej på er i regnet, det vräker ner utanför mitt fönster...usch och blä

ringde till sjukhuset imorse igen, fick denna gång en trevlig dam i andra ändan av luren. Hon var så snäll och trevlig och kände att hon tog mina ord och tankar på allvar och skulle lägga ytterligare en lapp hos min doktor. Han går på semester imorgon och kommer sedan vara borta ett tag så känns viktigt att få tag på honom innan dess. Känns skönt att jag orkade ringa och ligga på där igen angående detta. Sen slog jag även en signal till Smärtkliniken på Östra, pratade med dom och frågade om jag behövde en ny remiss för att få komma till dom innan jag får komma på besök igen, det behövdes så måste få tag i min doktor så han kan skicka iväg den innan hans semester. Behöver komma dit och få träffa hon som är smärtexpert på det mentala och få gå i en grupp där man övar och lär sig smärthantering. Det är det sista rycket innan jag gör operationen känner jag. Jag får peppa mig nu och försöka göra så gott jag kan med smärthanteringen tills jag får besked om jag får komma till smärtkliniken eller inte till hösten...håller tummarna minsann....

Ikväll blir det träning igen, det finns inget roligare än att träna med min bästa vän Jessie James, hon är en sann peppare och en dag för en massa år sedan så fann vi varandra. Vi både behövde en riktigt nära vän att dela alla känslor och tankar med och som man kunde vara med mycket och ofta. Sedan dess har vi varit oskiljbara, det är en sann vänskap det.



onsdag 7 juli 2010

trotsa smärtgudarna

onsdag alle redan då ja,

trotsade alla smärtgudar idag och tog mig ilsken, arg och vansinnig till gymmet och körde BodyCombat, det var så härligt och jag kände mig mentalt stark. En väldigt skön känsla att få uppleva när det är som det är med smärtorna. Svetten bara rann ner över min kropp och jag tog då verkligen i från kund och fosterland. Sen stretchade jag länge hemma innan duschen kallade på mig. Jag och älskade Honey var ute på en go härlig promenix och det var också skönt efter att jag tränat. Sen smärtstillande och städade hemma, överallt, satte tankarna på det och försökte fokusera bort smärtan som främst kändes av på vänstersidan. Senare efter städningen blev det spikmattan och lyssnande på Sommar i P1, vilade mig och sansade min kropp. Sen ringe syster som var på fest och det var dags att åka och hämta henne i Tollered, när jag skulle iväg var Honey så go och lade sig vid dörren för att jag inte skulle glömma henne minsann, hon är så nöjd med att få åka med mig på äventyr,

vaknade hyffsat utvilad imorse, skönt att komma upp och äta frukosten, då ligger den underbaraste lapp på golvet i hallen och väntar på mig, där står det att jag är den bästa som finns, och kvinnan i min mans liv. Han skrev också hur mycket han älskar mig. Stora ord som gick rakt in i hjärtat och berörde mig enormt. Kan dagen börja så mycket bättre?

Nä, skulle inte tro det.....

idag ska jag träffa Alma och vi ska gå och köra ZUMBA tillsammans, ska bli kul

måndag 5 juli 2010

smärtan snirkliga grusväg

silken resa helgen varit. massor av smärta och mycket tuff mental övning på smärthantering bestod den av. Låg på spikmattan med TENS igång samtidigt vissa stunder av helgen, vart så förtvivlad på många vis och plan inombords. Tog mina smärtstillande, försökte trots smärtan att röra på mig men det var tufft, riktigt tufft till och med. Det är en jobbig resa just nu på smärtans väg, den är bökig och stenig till tusen. Vill så mycket men blir oavsett om jag vill något begränsad. Det gör mig arg och förbannad. Detta har pågått för länge, jag har redan gett endometriosen snart 6 år av mitt liv. Den får inte ta denna plats nu framöver för jag vill leva och inte vara begränsad att njuta av mitt liv med mina nära och kära för att smärtan stoppar mig. Det är dags att försöka ta övertaget över sjukdomen en gång för alla. Jag ringde igår, jag ringde min läkare igår. Såklart fick jag inte tag på honom direkt. Fick en grinig sjuksköterska i luren som bad mig att se till att hamna på hans väntelista för att han ska höra av sig. Då tuffa jag till mig och sträckte på bröstet istället för att huka mig ner och sade henne att jag gått hos honom i snart 6 år och behöver inte längre stå på någon väntelista då jag fick besked om att höra av mig när jag börjar känna av smärtor igen, vilket förhoppningsvis skulle dröja länge innan :-(

så nu väntar jag på att höra från honom, ska berätta något för honom som jag verkligen känner och vill. Vad jag har bestämt mig för. Det är dags, egentligen sedan länge tillbaka...

Kärlek och styrka till eder alla

torsdag 1 juli 2010

nu kör jag gärnet

det är ett ständigt krig just nu mot min mage och smärtorna. Jag blöder igen men kommer inte ge med mig så lätt. Har kämpat hela denna veckan och tränat de pass som jag trodde var omöjliga när jag tänkte på det. Det har fungerat bra och jag har kört trots smärtorna. Dom har inte satt stopp på mig och gjort mig till en hög med människa nerbäddad i sängen eller soffan. Jag har kört gärnet och testar nu hur min kropp svarar på det:

Måndag BodyCombat
Tisdag Zumba
Onsdag BodyCombat
Torsdag BodyCombat & BodyBalance
Fredag Vila
Lördag Zumba
Söndag BodyBalance

min största favvo är ju BodyCombat som kanske framgår :-) Här är en av låtarna man kör och det är en tuff episod av passet men grymt bra musik, kika här:

http://www.youtube.com/watch?v=Dl4c2TfVmtk


min kropp får nu känna av Maddan Paddan, allt eller inget liksom, sån är jag med vissa saker. Sköter mig med maten också så nu borde det bränna av kilon här minsann :-) Känner mig starkare än någonsin och motiverad till tusen. Jag har tränat ett par veckor nu och känner mig så stolt över det, har kört spikmattan och motion mot smärtan, även TENS men det är ingen bra grej för min del. Andra kanske blir hjälpt av den men icke jag inte. Jag kör avslappning och försöker tänka bort smärtorna, det funkar helt okej ibland men såklart man inte är av stål och får ta till smärtstillande, så är det med den här sjukdomen, den är väldigt oberäknelig.

nu kvällsmat och promenix med Honey Boney

Natti snart väntar spikmattan och Sommar i P1

torsdag 24 juni 2010

jag är så trött mamma

Mamma jag e trött nu....

Honey tar en powernap i gräset

nu kör jag gärnet



Ovan foto är den vackra solnedgången över Göteborg igår och självklart Honey



god känsla i kroppen har jag just nu. Var iväg på ett nytt gym igår och körde Zumba. Det var annorlunda pass än vad jag är van vid när det gäller Zumba men så skönt att få skaka loss igen en timma. Sen bar det av hem, smärtlindring behövdes och käkade lite och gav mig ut med Honey på 50 min rask promenad. Skönt och bra för oss bägge, jag för min endometrios som smärtar hemskt och Honey vovvsan för att hon är skendräktig nu igen och behöver komma ut lite extra och utmanas. I förrgår varvade vi mellan att springa och promenera. Tog ut oss bägge två ha ha, vi var helt döda sen hon och jag. Kör med spikmattan varje dag nu och lägger mig på den minst 30 minuter, brukar nu bli att jag somnar på den och så kommer älsklingen och väcker mig och påminner mig om att jag somnat på spikmattan igen , ha ha

Jag vet att det är svårt att känna för att röra sig och träna när endometriosen värker och ställer till det men är övertygad om att jag tjänar på att träna kroppen ändå och sedan få återhämta sig och träna på smärthanteringen som är och finns där bakom hela tiden. Hoppas ni också orkar kämpa med detta. Vi får hjälpas åt och stötta varandra när det är svårt att hitta ork och motivation.

imorgon är det midsommar, önskar er alla en Glad Midsommar nu

tisdag 22 juni 2010

kriga

ja, spikmattan är en av mina nuvarande metoder mot smärtan. Det är en rätt okej lösning när det värker på då man fokuserar på smärtan som spikmattan ger istället för magen, självklart funkar den enbart när man inte är för högt på smärtskalan, då är det svårt att klara av att kriga mot den. Sen har jag även TENS hemma som jag försökt testa innan. Det är dags nu för en ny testomgång. Om ni inte vet vad TENS är kan ni kolla in länken nedan:

http://www.prne.se/

ni vet man skjuter på det där tuffa beslutet som kommer allt närmare och närmare känns det som. Ska man göra den stora operationen en gång för alla? Slippa alla dessa smärtdagar förhoppningsvis, det är ju lätt värt en chans kan jag känna, för visst ska livet inte behöva bestå av smärta titt som tätt. Man har väl rätt till ett smärtfritt liv om det finns en chans att det kan ske? Många frågor som jag just nu söker mitt inre svar på....

jag är så lyckligt lottad på mycket här i livet, familjen och vänner bland annat som är många fina stenar och människor. Är tacksam för det stöd man får i allt detta :-)

Kärlek till eder alla där ute...


torsdag 3 juni 2010

Den badräktstid nu kommer....

♪ Den blomster(baddräkts)tid nu kommer

♪ Den baddräktstid nu kommer, när magenär för stor.

♫ Då valkar bara sväller och celluliter gror.

♪ Generande behåring....lyfts fram i solens ljus.

♫ Nej stranden verkar boring, vi stannar inomhus.

♪De krav som sommar´n ställer, förstör vår ledighet.

♫Vi sitter där å gnäller, fy #### vad jag e .......fet.
...... ♫Fast ...vem vill motionera, när man... kan sitta still.
♪ Nej låt oss revoltera, och tar en kaka till
.

♪ Den frossartid nu kommer, med fest o förning stor.

♫ Då grillarna går varma, och sen vi gallret gnor.

♪ En glass på stora torget, besöka varje vän.

♫ På stranden har vi picknick, och äter om igen.

♪De krav som sommar´n ställer, de vill jag strunta i.

♫ Jag cyklar mycket heller, ja nu när jag är .......fri.
♫för ...jag vill motionera, ja vem... kan sitta still.

♪ Så låt oss revoltera, och cykla ett varv till.

måndag 31 maj 2010

tisdag 20 april 2010

vår

Skönt väder har det varit och det har gett energi och inspiration. Fullt upp med lägenheten med renovering av vårt badrum. Som PEAB aldrig lyckas göra rätt. Så då var det igång igen med helrenovering. Har ingen dusch hemma nu men toa har jag minsann. *SKÖNT*

massor av roliga saker på jobbet att göra nu så jag stortrivs. Varit på besök i Danmark förra veckan och det var tokigt roligt. Så kul att se hur dom andra länderna jobbar och få nya kontakter inom bolaget. Imorgon bär det av till Stockholm för en ny grej. Ska bli kul att hälsa på lite gamla kollegor på huvudkontoret. Lit cheerleadingfolk bland annat. Så hoppas på fint väder när man är där. Blir tåg upp då flyget är som det är just nu. Även där hoppas jag att vädergudarna hjälper oss alla snart, världen över.

Puss & Kram

måndag 29 mars 2010

smärtskala = 6,5

dagens höjdpunkt: promenaden i solskenet på eftermiddagen
dagens bottennapp: smärtan som väckte mig inatt

vad det tar energi från mig, att ha såhär ont hela tiden.
Jag säger som en vän till mig brukar säga:
- jag är helt slut !

vädret gjorde mig lite gladare på kvällskvisten. Jag åt lite nyttigare mat idag för första gången på en bra tid bakåt. Kändes bra. Hoppas nu att det inte blir allt för kämpigt när det ska ur kroppen. Jag fasar. Smärtan som kommer dom dagarna kan inget på denna jorden hjälpa mig med. Jag ska få sällskap ikväll. Min moster ska komma och sova här. Hon jobbar på ett sjukhem här i området och ibland kommer hon och sover över här när hon jobbar sent. Har tänt upp med ljus här i storarummet och myser nu i soffan med världens bästa vovve. Hon är bäst. Saknar min älskade man så oerhört men ska inte misströsta. Han är snart hemma i min famn igen. Den kärlek jag känner för honom gott folk. Är mer än vad älska innebär. Det är oerhört starkt och jag blir alltid lika pirrig i kroppen när vi ska träffas. När jag ser honom i ögonen blir jag så lycklig och berörd. Finns ingen så fantastisk människa. Är så glad över att vi är ett par du och jag.

smärtan skriker inom mig.
smärtan krigar mot mig
Jag tänker kriga tillbaka.
Vem vinner tror ni?


smärtskala = 10 !!!

herregud vilken smärta jag just nu har. vägrar ta dom starka morfintabletterna idag. Har inte tagit någon sedan i lördags och vill inte behöva ta en nu. PLEASE !! Har haft en helvetes dag idag och legat hela dagen nästan. Vill inte röra mig när det värker så. Orkade inte ens med att se på tv under vissa perioder. Står inte ut med detta. Herregud. Nu får smärtan ge sig.
jag somnade men vaknade nu av smärtan. lyckades inte somna om så satte mig här lite. för att samla mig lite innan jag ska göra ett nytt försök att somna. känns som omöjligt just nu. Klockan är liksom halv tre på natten. nu borde Madde sova och inget annat....min vovva Honey ligger här brevid mig. Hon överger mig inte en sekund. Vart jag än går är hon med mig dit.
nä, nu dags att räkna får igen och förhoppningsvis somna...bara smärtan gick ner så jag kan slappna av igen. Är helt slut och känner hur värken liksom går bakåt mot rumpan. Känner hur otroligt spänd jag är i axlarna och nacke. Man blir stel som en glasspinne.

natti natt

lördag 27 mars 2010

smärtskala = 8

dagens höjdpunkt = min promenad med Honey i skogen, fågelsång och frisk luft
dagens bottennapp = smärttopparna

nerbäddad i min underbara värmefilt. den går på högsta läget och jag klarar mig inte utan den en sekund utan den. Kan rekomendera alla att köpa den. Den är från OBH Nordica och är brun. Kolla in länken här så ser du vilken det är:

http://www.onoff.com/online/se/inet.nsf/vProd/85164?opendocument&markID=90-28-60

idag har jag vilat och tog mig senare en långpromenad med Honey upp mot Delsjön. inte alls så långt som vi brukar men alltid något. det var ju inte direkt jättekul väder idag men det var uppehåll vilket var dunderskönt. satte mig en stund på en stor trädstock som låg ner och då fick jag syn på ett stort fint rådjur. det stod och kollade på mig i flera minuter. Honey och jag var blixtstilla och kika tillbaka. jättefint var det. sen kom det en fågel som satt och sjöng alla sina sånger. blundade då och sög in luften och fågelsången. smärtan gjorde sig påmind och jag började sakta min resa hem igen.

hela tiden ligger jag och kikar på min älskade. han är så fin och fantastisk. kan inte sluta att titta på honom för han är så vacker. nu ska vi ligga och kika tv hela kvällen och götta oss.

frid

fredag 26 mars 2010




idag fredag

smärtskala = 7
dagens bottennapp = smärtan fyyy skööven
dagens höjdpunkt = att få se skymten av vår och sol

haft en mysig dag. känns givande. har njutit att komma hem och få vara hemma. även om jag inte kan göra så mycket mer än vila så är det sådan ro att få komma hem. mitt hem är mitt bo och min trygghet och jag älskar att få komma hem. min lilla Honey ligger här med mig på värmefilten och vilar hon med. det var ett sådant lyckligt återseende att få hämta hem henne. min älskade lilla bebbe. Som jag har saknat henne. oerhört mycket.

ikväll kommer min älskade hem. jag längtar så oerhört efter honom och ska pussa på honom hela helgen :-)

hela dagarna är ett evigt kämpande mot smärtan. tar mina myrsteg varje dag och kände idag hur mycket jag bara vill att tiden ska gå och att jag förhoppningsvis ska känna mig smärtfri. det är en längtan som hela tiden finns inom mig. jag har beställt ut hela min journal och den damp ner i brevlådan idag. ska läsa igenom den och se om man glömt hälften av det som hänt genom åren med endometriosen. men nu ska jag se film...i skuggan av värmen

onsdag 24 mars 2010

utcheckad

hade en bråkig natt igen. vet inte vad det berodde på men antagligen att man är på sjukhus för då sover man så mycket sämre än hemma. var uppe på benen efter smärtlindringen och tog en lång promenad i korridoren och avslutade resan med en dusch. en skön och välbehövd sådan. Träffade sedan min läkare, vi pratade en lång stund och det var givande. Kan ju inte annat än hoppas på att denna operationen hjälpte mig lite i och med att dom tog bort lite sammanväxtningar. Svårt att veta det nu alle redan. En timme i taget är mitt motto och det lever jag just nu efter. Efter vårt långa samtal beslutade vi att jag skulle åka hem. Mår inte bättre av att ligga inlagd av många orsaker. Det är en kamp inte bara mot smärtan. Kan erkänna att jag var inne hos avdelningschefen och hade ett bra samtal. Det finns saker som gör att man känner sig felbehandlad och det finns inget värre än det. När man dessutom har fullt upp med sin smärta och att bli bättre och piggare efter en operation. Nu efter mina 6 år då jag checkat in och ut på sjukhuset i behov av vård fick jag nog. Det var dags för mig att ta tag i saken och framföra mina erfarenheter som känns väldigt intressanta. Inte bara för min egen del utan säkerligen även för andra inlagda patienter. Jag tog beslutet att åka hem till min syster och vila upp mig. Har man alltid folk omkring sig och det känns viktigt just nu. Kommer stanna här tills fredag då min älskade kommer hem igen. Då ska jag njuta av livet tillsammans med honom.

Idag är det onsdag och det enda som gäller är vila vila vila. Min kropp är så trött och inget annat tillåter jag. Smärtorna finns också att fightas med så nu kör vi på och hoppas att timmarna rullar på snabbt. Finns inget värre än den här stelheten och smärtorna efter operationen....bläää

Puss och kram

tisdag 23 mars 2010

Måndagens rapport


Dagens höjdpunkt igår = pappas underbara besök hos mig. Hade det väldigt mysigt tillsammans. Pappa är ett jättestöd i allt detta endometrioshelvete.
Fick det jättesöta vykortet av honom

Dagens botten napp = SMÄRTAN fyyy
Har varit en av dom tuffaste jag upplevt smärtmässigt

Herr Smärta

Har varit på
Intensivt
Hårt
Långvarigt
Besök idag

Men, vad mer kan man vänta sig?
Jag blev opererad idag. Nu är denna resan igång för att bli 100% igen. Det har varit en minst sagt tuff dag idag och så även dom kommande närmsta dagarna. Jag har nu varit på powerwalk i korridoren här på avdelningen. Fick hjälp av smärtlindringen och passade då på att röra mig så mycket det gick. Operationen gick bra. Min läkare fann sammanväxtningar som han tog bort. Nu får endast tiden visa hur hjälpt jag blivit av operationen. En timme i taget gäller och inget annat.

Idag är det tisdag och jag ska göra en bra sak för mig själv som jag har tänkt på alldeles för länge innan jag tog tag i saken. Ska berätta mer såklart när det är gjort.

Önskar nu en natt som går smidigt fram med sömn o ingen smärta, ja smärtfri kanske den inte kan bli men smidig utan att behöva vakna av ont kanske den kan ge mig.

Natti Natt på er
over and out from avdelning 67 och sal 5

måndag 22 mars 2010

Gårdagen

Stirrar in i väggen. Försöker slappna av men det går bara inte. Då kör vi , säger sköterskan. Hon för upp ett litet rör och jag känner ett obehag komma. Det värker till o jag biter mig i handen. Så ligger jag där i de knappt 10 minuterna det tar innan allt vatten är inne i min ändtarm. Känner att det spänner samtidigt som värken bultar. Jag känner min puls pumpa hårt o fort. Sköterskan lägger ingen energi på att fråga hur det går för mig smärtmässigt utan hon kör på som ingenting. Hon drar ut slangen o jag rycker till av smärtan. Så så, nu ligga du såhär jag komma tillbaka om en stund säger hon. Så fort hon stängt dörren brister jag ut i gråt. Känner panik på grund av smärtan. Det värker bakom rumpan neråt till o jag känner igen smärtan. Jag ligger helt stilla o tårarna slutar inte rinna, det var detta jag var så rädd för innan. Med tanke på den sista tidens smärtor baktill så hade jag en aning om vad som väntade. Jag ligger i tjugo minuter sen ringer jag på larmklockan o sköterskan kommer. Hon meddelar först då att jag kunde brytit tidigare om jag ville eller kände att jag inte klarar mer. Trött och riktigt förbannad av det nochiga stilen sköterskan har mot mig går jag in i duschen o tar bort alla dofter som jag har från hemma. Skrubbar med operationstvålen o försöker samla mig. Klär mig o lägger mig i min säng igen. Smärtan pumpar o bankar i magen ner mot ändan till. Jag har fått nog känner att jag måste få hjälp att lindra smärtan eller helst av allt få en paus från den så jag kan hämta mig lite. Ringer på larmklockan o sköterskan kommer, känner att hela jag skiner upp när jag ser att dom bytt personal inför natten och till min förtjusning är det syster Hanna som ska ta hand om mig inatt. Hon har haft mig alla dessa gånger jag legat här dessa 6 åren. Hon vet mina smärtpikar och vi hjälps åt tillsammans. Hanna sätter sig även ner o pratar med mig o undrar hur jag mår i allt detta. Hon ser människor när hon arbetar o inte bara objekt. Natten var tuff o hon hjälpte mig så gott hon kunde vilket gjorde att jag sov några timmar emellanåt och det behövde jag verkligen. Nu är klockan snart 7 på morgonen o jag ska försöka somna igen för snart är det dags för operation.

Puss o kram

Helt slut e jag både fysiskt och psykiskt


Ännu en natt med tunga smärtor. Hade min favorit sköterska som jobba natten så jag var i trygga händer. Hon behandlar mig som en människa och inte något objekt. Vi har kämpat tillsammans och klarat av denna hemska natt. Har fått en spruta nu så ska försöka sova lite till. Är så trött. Kramar

Sjukhus outfit


Man e grymt snygg NOT !

God Morgon världen


Idag e det dags för operationen...

söndag 21 mars 2010

bävar inför imorgon...

jag är så trött. det gör mig så känslig. många tankar som snurrar i huvudet mitt idag. om ett dygn vaknar man upp från nästa operationen. Det är dags för nummer 13 i ordningen. hoppas då man känner sig okej och inte mår alltför jävligt. ska erkänna att jag är nervös inför denna operationen. vet inte varför men så är det. har sovit dåligt nu det sista på grund av smärtorna och det ska bli skönt att äntligen få göra opertationen så att jag får känna mig bättre framöver och får uppleva smärtfrihet. Finns det något bättre att känna och uppleva. Kärleken är såklart nummer ett. att få känna och verkligen uppleva den sanna kärleken är livets stora njutning. sen kommer smärtfriheten för mig. Den ger energi och man får äran att kunna vara sig själv och genom det får vi uppleva massa saker i vardagen och i livet. Hur kommer det sig att man känner sig som ett nervvrak och är totalt nervös inför någonting jag längtat efter för att bli bättre ?

ska nu få det där härliga lavemanget igen. jag avskyr det. men det är ett måste inför imorgon. troligtvis så åker jag ner för operation vid 11-12 tiden imorgon. hoppas det blir ännu tidigare. Ju snabbare desto bättre.

min lilla Honey är hos mormor och jag saknar henne STORT, hon brukar alltid vara med mig, vart jag än ska eller är. Så hon är verkligen saknad. Hon har varit så underbar nu denna tid när jag blivit så mycket sämre. Inte en sekund har hon lämnat mig, om jag så sitter på dasset så ligger hon vid mina fötter och sover.

jag är så ledsen på all denna smärta som jag känner hela tiden. konstant. den gör mig tokig och otroligt trött. jag är ett kolli som går omkring med två ben. resonerar med mig själv hela tiden och försöker att pressa mig själv ännu hårdare, men nu är det nog. Jag klarar inte mer än såhär. Och nu kommer min belöning hoppas jag efter denna operationen. SMÄRTFRIHETEN

den är så efterlängtad och välkommen !!


måndag 15 mars 2010

en minut i taget

klockan är långt över läggdags jag vet, det blir lite ruckade tider när man har smärta. Jag kämpar på hemma, har klarat av hela den här långa perioden av väntan för operation snart vilket självklart känns som en stor vinst för mig själv. Denna perioden har varit tuff minst sagt men det kommer alltid något gott ur allt så jag försöker njuta av det som är positivt omkring mig.

Jobbade idag och fick massa mod, styrka och energi av det. Det tar inte bara energi utan ger massor också tillbaka. Jag trivs väldigt bra med mina sysslor vilket gör att man längtar tillbaka när man är hemma. Jag var hemma förra veckan från tisdagen. Man blir bra trötter av denna smärtan, känns som man sprungit massa mil i kroppen. Blir ju seg som kola i huvudet till slut.

nu tar jag till reserverna med energi och styrka som jag lagt i en låda i källaren och kör på nu, nedräkningen har börjat och imorgon är det bara 6 dar kvar till operation. Jag kan säga att jag både är nervös och lättad. Blandade känslor det där. Vill bara att detta ska vara över så man får börja sin resa för återhämtning och få njuta hela vägen ut i fingertopparna av livet sen. Har massa goda ting här i livet att njuta av så det tänker jag göra. Det blir belöningen på denna kamp. Har skrivit massor nu när jag varit hemma. Det är så skönt att få ur sig alla tankar och annat som man bär inom sig. Det är också en utmaning att få ner det i ord för ibland kan det vara väldigt svårt att sätta ord på smärtan, men ibland går det och det är lika skönt och givande varje gång.

min helt underbara vovva är med mig hela tiden. Hon lämnar mig inte en sekund just nu, går jag på toa till exempel så lägger hon sig nedanför mina fötter tills jag är klar där och så håller det på, följa John kan man säga. Ha ha och jag bara älskar henne så oerhört mycket och är så glad över allt hon ger mig. Ser fram emot en sommar med henne då vi ska njuta båda två av allt vad det ger.

imorgon ser jag fram emot att åka till min syster efter jobbet och träffa mina små syskonbarn som också ger en massa kärlek och energi, dom har varit utomlands nu en vecka så det ska bli ett kärt återseende att få krama dom igen. Ska nana över där tänkte jag så det blir nog en mysig kväll imorgon :-)

en sak som jag måste erkänna är att jag är grymt duktig på är att fånga varje minut just nu och vara och leva i nuet, prova det ni som inte gör det. Så många ögonblick som finns där varje dag i våra liv som vi inte njuter av.

natti på eder alla där ute i kyliga Svearike och glöm inte:

kila dakika ya maisha ni ya kipekee ( som det heter på Swahili )

vilket betyder på svenska: varje minut i livet är unik

tisdag 2 mars 2010

Honey - finaste bästa vovva


Denna dag när mycket känns tungt e det väldigt underbart med en glad och gosig vovvsa. Om du visste vad du betyder mycket för mig. Mamma älskar dig

tuffa beslut

var hos farbror doktorn idag
vad ska man säga ? vart ska vi börja ?
gjorde alla undersökningar som ni vet det innebär = ONT

hade ett riktigt bra samtal med min läkare som jag kände att jag är så glad över att ha som doktor. Vi pratade såklart om min dagliga smärtproblematik och hur den påverkar mig och mitt liv. Sedan pratade vi lite om tidigare operationer och vilka mediciner och hormoner jag provat för att få bukt med min endometrios. Det är verkligen så att jag har testat det som idag finns att pröva. Har haft min diagnos i 6 år nu i år. Det har hänt så mycket och inneburit massa ingrepp. Vi kom sedan fram till båda två att det var nog dags för en ny operation. Har inte gjort någon sedan nov 2008 så det är riktigt skönt att jag klarat mig så här länge, även om det känts så tufft. Är verkligen stolt över mig själv för att jag kämpat så bra denna omgången. Samtidigt blir jag lite förbannad på mig själv för att man inte sätter gränsen för sig själv lite lägre, men jag vill ju så gärna lära mig att hantera all smärta. Det är för mycket begärt av mig själv har jag nu insett. Jag är nu uppsatt på operation inom en månad från idag och ska nästa måndag 8 mars ringa till operationskoordinatorn och kolla hur det ser ut med tider. Hoppas det går illa kvickt för jag vill inte behöva gå och må såhär. Jag klarar med nöd och näppe just nu att arbeta. Jag vill inget annat än att kunna jobba för jag mår bäst då. Älskar mitt jobb verkligen och allt vad det innebär.

en annan sak som idag kom upp igen är detta med barn. Det fungerar inte att hålla på att opereras hela tiden som det är nu. Utan ska starkt överväga om vi behöver gå ett steg längre, om vi gör det så innebär det en operation där vi tar bort livmodern i första skedet. Detta för att mycket av smärtan kan bero på just livmodern och det ärrvävnader och annat som finns där och som gör ont och värker. Jag har ju länge skjutit detta beslutet framför mig för att slippa tänka på allt som det skulle innebära. Jag har nog någonstans hela tiden under min långa resa haft det som en sporre att fortsätta kämpa med allt för att en dag kunna få bli gravid och kunna få fullfölja en hel graviditet och få ett biologiskt barn. Även om jag är helt klart öppen för andra alternativ så är det självklart mitt första val. Jag har träffat världens bästa man som jag känner så starkt för och som jag mer än gärna skulle vilja ha ett barn med. Nu är det långt ifrån att fatta något beslut men jag ska bearbeta och resonera med min älskade om vad vi vill och hur vi vill ha framtiden tillsammans. För tyvärr kanske jag inte har någon lång tid på mig att vänta med detta beslut. Det får tiden utvisa. Nu är det först dags att förbereda sig inför den kommande operationen som jag inte vet vad den kommer att innebära. Vi får se när dom öppnar och ser vad som kan behöva göras. Dom kommer även att kolla tarmen hur den ser ut och om vi eventuellt behöver göra något på den. Som sagt, många bollar idag att fundera kring.

längtar efter min älskade som jag är så lycklig över. Du är så fantastisk älskling.

Puss & kärlek till er alla där ute

nu gäller det att bita ihop det sista för att sikta framåt mot att då uppleva smärtfrihet

söndag 28 februari 2010

ladda ladda - imorgon gäller det

spänd
stel
smärtpåverkad

men ändå så glad
har nu en natt kvar till läkarbesöket
helgen är avklarad, trots dessa tunga smärtor

jag är i chock att jag fixade detta, att jag höll ut tills imorgon

spänd
stel
smärtpåverkad

men ändå lycklig
har många goda saker omkring mig
som min vovva, hon är en mycket viktig del i mitt liv
hon har verkligen gett mig massor av den lilla tiden hon funnits hos mig
hon ligger likt en kringla runt min mage när jag har ont

imorgon är en lång dag med massa kämpande
så jag ska vila min kropp tills klockan ringer imorgon
alla endometriossystrar - ge inte upp - våga kämpa emot och kriga - för din rätt till smärtfrihet och genom det - ett värdigt liv

för jag tycker inte ett liv med daglig smärta är ett värdigt och lyckligt liv

GodnattPuss



fredag 26 februari 2010

välkommen hem

min kväll ska bestå av
  • kärlek
  • kel
  • mys
  • pys
  • gos
ska bli så skönt att få hem min älskade. Ska njuta av de timmar som vi har tillsammans. Ska bygga kök och det ska bli så kul att få se vårt nya fina kök komma fram ur kartongerna.
Min mage är katastrof smärtmässigt. Jag har starka planer på att åka in i helgen för smärtlindring men ska försöka klara mig till tisdag nästa vecka då jag ska träffa min läkare. Jag vill som sagt njuta av min man denna helgen, så ska vila mig och vara rädd om magen så kanske det går vägen. Blöder kraftigt igen. Hoppas att det vänder. Men varken jag vill eller ej så är det nog hög tid för en ny operation. Det går liksom inte att härda ut så mycket mer än jag gjort. Hoppas på mirakel att det ska ge med sig.

Kärlek

fredag 19 februari 2010

otäck upplevelse

igår var jag med om en hemskt läskig upplevelse. Jag satt på huk i några sekunder hemma och reste mig sedan upp, då small det till i huvudet och huvudet åkte bak, jag förlorade synen och hörde hur mina armar krampade och flög omkring över skrivbordet där jag stod, såg som sagt inget men hörde vilket oväsen mina armar gjorde på sakerna omkring mig, sakta välte jag åt vänster och efter några sekunder så får jag tillbaka synen och ser hur jag ramlat åt vänster och ser mina armar sakta stilla av efter sina kramper.Som tur var står där massa kartonger till köket som jag vält mot och som stoppade mig så jag inte ramla i golvet. Jag var liksom stel i hela kroppen på något sätt så välte som en stolpe liksom. Kände mig så knepig och självklart skärrad. Jag känner mig lite orolig vad det kan bero på och om det finns något jag kan göra för att det inte ska hända igen. Har grubblat såklart om vad det kan bero på, nästa vecka ska jag till vårdcentralen och se om dom kan ge mig några svar eller veta vart jag ska vända mig. Ska bli skönt att älsklingen kommer hem idag så jag inte är ensam för tycker det är läskigt just nu.

helgen består av kärlek gos och kel och längtan är stor efter min älskade man

fredag 12 februari 2010

händelserik vecka

jag är åter en vecka fram i mitt liv. Har jobbat en hel del ska jag erkänna. Det har varit mycket på jobbet och jag trivs ju så bra då. Magen dessvärre har varit bråkig så har lagt ner all energi på kvällarna åt att lugna den och behärska mig själv.

i onsdags förra veckan kom köket vårt och jag var ledig hemma för att jag & C och hans pappa skulle ta emot det. Det var en massa lådor och kollin som lastades in sakteligen i lägenheten. Det är ju redan monterat och klart med lådorna och skenor till. Så skönt att inte behöva skruva ihop allt själv utan att det mesta är klart för montering. I helgen ska taket göras klart med elen för spottar och alla köksmaskiner. Jag är så ivrig med att få klart och upp allt men det får ta sin tid. Det kommer minst sagt bli så fint iallafall. Ska lägga in lite bilder i helgen tänkte jag.

i fredags satt jag och älsklingen i soffan och lyssnade på massa roliga låtar som vi hittat, vi skrattade så mycket , för dom var så roliga. Hade en skön och mysig fredagkväll med öl och tilltugg som vi unnade oss. Lördagen var fullt ös, jag hjälpte pappa med att hämta och köra lite av hans saker, gick galant och kändes skönt för honom tror jag. Sen var det hem igen, svärmor kom förbi på besök och vi satt och tjöta medans C & svärfar jobbade på med köket. Då kom den galanta idéen att det var Öppen dans på dansskolan där jag går. Jag vart överlycklig och for dit med svärmor och svärfar för dans. Hade otroligt roligt och var så glad över dom 3 danserna som jag lärt mig. Dansade loss som aldrig förr, sen hem och gosa med världens bästa man. Hade åter en skön kväll hemma bland alla paket och bråte.

idag är det måndag och jag ska till min vän Anna och hälsa på henne och familjen och Honey ska få träffa sin date Gizmo. Spännande hur det kommer gå om det blir kärlek eller ej.
hoppas att ni andra också har en skön måndag.

kram

Äntligen fredag



måndag 8 februari 2010

blod, skratt och tårar är min helg i korthet.

  • blod gör jag, helt sjukt. Less kan man säga. Allt annat än good news, det vet jag. Tyvärr en sak man aldrig vänjer sig vid. En av Endometriosens

  • skratt har jag haft hela helgen runt omkring mig eller från min egna trut. Har roliga minnen från denna helgen kan jag erkänna. Både från nära och kära. Hade en mycket lyckad utekväll i fredags med dans och skratt. Längesedan jag dansade så det värkte i fötterna så länge efter. Underbar känsla att få höra alla de goa låtarna i sådan hög ljudnivå. Älskar det ! Tack Jessie för helgen !!

  • tårar i ögonen fick jag när jag dansade Linedance och skrattade så jag grät av lyckan det gav mig. Är så glad att jag börjat den kursen igen, denna gången ska jag inte bli sjuker så jag missar någon lektion. Jag vill så gärna fullfölja den kursen. Det är så roligt. Om det är någon som läser så gå in och kika på hemsidan http://www.lineup4dance.se/ det är en sådan rolig grej att göra !

igår var jag och syster med familj i stan och mötte upp pappa. Vi gick och strosa och sedan bjöd pappa oss alla på middag. Var jättegod mat på La Gondola. En av dom godaste restaurangerna som finns i Götet. Var oerhört roligt att få träffa pappa igen och få ge honom en kram. Idag ska jag åka och träna. Ska köra loss på MRL idag. Det ska bli så skönt att få träna mig svett. Nu minsann blir det andra bullar ha ha !

torsdag 4 februari 2010

Vinterbild tagen av Alma


Fin e den. Nu är vi på bio och ska se en komedi Its complicated den ska vara bra tror jag :)
tankarna som håller sig påminda hela tiden just nu är:

ska jag åka in till sjukhuset ?

  • nej , det ska jag inte. Det passar sig inte alls just nu i mitt liv att åka in och bli inlagd. Jag ska försöka att klara mig ännu längre hemma. Men kroppen säger ifrån. Man blir så trötter på alltsammans. Fick hem papper igår på en läkartid som jag ska på. I början av mars först. Det är liksom helst igår man skulle varit där. Jag har ju verkligen jagat en tid länge och kände mig så besviken på att det man behöver inte finns för en när man verkligen är i den nöden. Det finns så många tankar omkring allt detta som jag brottas med varje dag. Smärtan finns där hela tiden och den är så stygg mot mig. Jag försöker verkligen att tänka bort den , vilket är nog världens största utmaning. Det går bara inte, till slut hamnar jag i mitt "koma" mode då jag inte ser eller hör någonting omkring mig.

  • nej, jag är så rädder för att behöva göra en ny operation och starta den där långa resan som det kan bli innan man blir bra och på benen igen. Innan man kommer hem till slut och kan vila sig hemma för att komma tillbaka till livet så sakteligen. Det händer så mycket när jag blir opererad. Försöker samla mig, vilket jag gjort sedan oktober förra året när detta började balla ur. Jag har ju alltid åkt in med en gång innan men försöker ju som sagt att bemästra detta hemma. Rädslan över att man ska få massa mer problem efter operationerna. Ja, Ja det får lösa sig !

annars är min vän åter i livet, hon har varit saknad och sörjd men finns nu åter med i mitt liv igen. Det tackar jag alla änglar för.

tisdag 26 januari 2010

Godmorgon alla


Vaken och uppe tidigt. Blir ju så när jag måste låna duschen på jobbet. Har bra förväntningar på denna dagen. Hade en jobbig natt med ont och hade svårt att somna på grund av smärtan. Puss till er alla där ute i kylan.

måndag 25 januari 2010


ork kraft och styrka

ork kraft och styrka
det är dags att plocka fram förrådet nu. det är just nu en daglig kamp mellan mig och magen.

ena delen av mig är en jävla ursäkta ordet men "F*tt Kärring" som har lust att lägga sig ner och skrika och gråta på en gång. Den e så stygger bara. Smärtlindring in , hjälper något men det är knappt. Helt sjukt verkligen. Är arg på att det inte blir bättre. Det är inget som löser problemet jag vet men förbannat svårt att inte bli arger på alltsammans. Så ringer man åter igen sjukhuset och får en trevlig sköterska som säger mig att jag ska åka in för min egen skull. Ska inte ta denna kampen hemma. Försöker förklara för henne att det är så mycket ångest i det beslutet. Den där kampen igen som det alltid blir. Att kriga för sin rätt att få rätt smärtlindring. Det ska verkligen inte behöva vara så. Sjukt verkligen. Om dom bara kunde öppna upp en endometriosklinik som är endast för oss med sjukdomen, där man kan få bli behandlad som man borde ha rätt till. Det är långt ifrån vad mina erfarenheter är från sjukvården. Ångestfull och utmattad är man när man tar sig därifrån. Man har brytit ner sig i psyket något hemskt tack vare alla krig för sin rätt. Det finns så många sköterskor och läkare som inte tar denna sjukdomen och dess smärta som ingår innebär för en människa. Jag vill inte avsky någon men det är svårt att låta bli när man inte blir tagen på allvar av läkare eller sjukhuspersonal. Om ni bara visste. Då hade det varit ni som hade ångest och ågren för hur ni bemött alla oss patienter där ute som blir misstrodda och inte tagna på allvar.

andra delen av mig är väldig , vågar nästan säga världens envisaste människa. Jag VILL så gärna klara allt själv och lära mig hantera all denna smärta hemma. Men Madde, kanske har jag tagit mig vatten över huvudet när det kommer till att greja denna smärtan själv hemma. Jag vill så gärna jobba och stå i för att inte missa eller hamna efter i någonting. Trivs så bra med vad jag gör. Vill så gärna träna och hålla igång min kropp för mår så bra då. Att kunna njuta av dagarna lite mer än vad man nu kanske gör. När jag är ledig på helgerna slappnar jag av och då kommer all trötthet och spänningar som man haft under veckan och jag blir som en vissen dillkvist.

Mitt liv är en fin gåva. Jag har så mycket som jag vill göra och uppleva. Just nu känner jag att den vidriga sjukdomen börjar begränsa mig mer än vad jag vill tillåta. Jag håller på att gå in i den där tunneln igen då allt en sekund bara blir svart. Ska göra allt och mycket till för att inte hamna där men ibland känns den stunden nära.

till er alla där ute. Stor kram och en dos av ork kraft och styrka

Puss

söndag 24 januari 2010

Härliga söndag


Vi e vakna och försöker att plocka lite i all röra som vi har nu när renovering e igång :)