Gårdagen

Stirrar in i väggen. Försöker slappna av men det går bara inte. Då kör vi , säger sköterskan. Hon för upp ett litet rör och jag känner ett obehag komma. Det värker till o jag biter mig i handen. Så ligger jag där i de knappt 10 minuterna det tar innan allt vatten är inne i min ändtarm. Känner att det spänner samtidigt som värken bultar. Jag känner min puls pumpa hårt o fort. Sköterskan lägger ingen energi på att fråga hur det går för mig smärtmässigt utan hon kör på som ingenting. Hon drar ut slangen o jag rycker till av smärtan. Så så, nu ligga du såhär jag komma tillbaka om en stund säger hon. Så fort hon stängt dörren brister jag ut i gråt. Känner panik på grund av smärtan. Det värker bakom rumpan neråt till o jag känner igen smärtan. Jag ligger helt stilla o tårarna slutar inte rinna, det var detta jag var så rädd för innan. Med tanke på den sista tidens smärtor baktill så hade jag en aning om vad som väntade. Jag ligger i tjugo minuter sen ringer jag på larmklockan o sköterskan kommer. Hon meddelar först då att jag kunde brytit tidigare om jag ville eller kände att jag inte klarar mer. Trött och riktigt förbannad av det nochiga stilen sköterskan har mot mig går jag in i duschen o tar bort alla dofter som jag har från hemma. Skrubbar med operationstvålen o försöker samla mig. Klär mig o lägger mig i min säng igen. Smärtan pumpar o bankar i magen ner mot ändan till. Jag har fått nog känner att jag måste få hjälp att lindra smärtan eller helst av allt få en paus från den så jag kan hämta mig lite. Ringer på larmklockan o sköterskan kommer, känner att hela jag skiner upp när jag ser att dom bytt personal inför natten och till min förtjusning är det syster Hanna som ska ta hand om mig inatt. Hon har haft mig alla dessa gånger jag legat här dessa 6 åren. Hon vet mina smärtpikar och vi hjälps åt tillsammans. Hanna sätter sig även ner o pratar med mig o undrar hur jag mår i allt detta. Hon ser människor när hon arbetar o inte bara objekt. Natten var tuff o hon hjälpte mig så gott hon kunde vilket gjorde att jag sov några timmar emellanåt och det behövde jag verkligen. Nu är klockan snart 7 på morgonen o jag ska försöka somna igen för snart är det dags för operation.

Puss o kram