hade en bråkig natt igen. vet inte vad det berodde på men antagligen att man är på sjukhus för då sover man så mycket sämre än hemma. var uppe på benen efter smärtlindringen och tog en lång promenad i korridoren och avslutade resan med en dusch. en skön och välbehövd sådan. Träffade sedan min läkare, vi pratade en lång stund och det var givande. Kan ju inte annat än hoppas på att denna operationen hjälpte mig lite i och med att dom tog bort lite sammanväxtningar. Svårt att veta det nu alle redan. En timme i taget är mitt motto och det lever jag just nu efter. Efter vårt långa samtal beslutade vi att jag skulle åka hem. Mår inte bättre av att ligga inlagd av många orsaker. Det är en kamp inte bara mot smärtan. Kan erkänna att jag var inne hos avdelningschefen och hade ett bra samtal. Det finns saker som gör att man känner sig felbehandlad och det finns inget värre än det. När man dessutom har fullt upp med sin smärta och att bli bättre och piggare efter en operation. Nu efter mina 6 år då jag checkat in och ut på sjukhuset i behov av vård fick jag nog. Det var dags för mig att ta tag i saken och framföra mina erfarenheter som känns väldigt intressanta. Inte bara för min egen del utan säkerligen även för andra inlagda patienter. Jag tog beslutet att åka hem till min syster och vila upp mig. Har man alltid folk omkring sig och det känns viktigt just nu. Kommer stanna här tills fredag då min älskade kommer hem igen. Då ska jag njuta av livet tillsammans med honom.
Idag är det onsdag och det enda som gäller är vila vila vila. Min kropp är så trött och inget annat tillåter jag. Smärtorna finns också att fightas med så nu kör vi på och hoppas att timmarna rullar på snabbt. Finns inget värre än den här stelheten och smärtorna efter operationen....bläää
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar