måndag 29 november 2010


Honey, du fattas mig oerhört. Längtar hem till dig o pappa.

Puss
Jag är vaken
För att jag har vaknat
Jag kände ont
Jag kände aj aj

Det är mörkt
För det är natten
Jag är arg
För att jag vaknar
När det är natten

Jag önskar
Att jag kunde
Åka ner till ICA
Och köpa ny mage
Med friska delar
Istället för att doktorn
Ska laga min mage
För den känns hopplös

Ska jag göra adressändring?
Nu när jag bor på sjukhuset
Jag vill hem, är det så konstigt?

Sjukhus är så tråkigt
För ingen, som jag känner
Bor här, bara jag

Jag tror att jag är social
Och behöver prata
Fast , det finns en tant
Som är gubbgammal
Hon bara pratar, jag är hennes vän
Hon tror vi känner varann
Men hon är 70 år äldre än mig
Vi har inte samma intressen

Nu, ska jag sova
Det är jag bra på

Kram

söndag 28 november 2010

Smärtan och jag

Varje morgon när jag vaknar så tar jag mig en promenad in i min kropp för att se om jag kan hitta smärtan som gått och gömt sig varje dag. Idag hittade jag den bakom min högra äggstock. Det var en svart varelse som var hanka rund. Den var fylld med mörkt blod och på hans axel stod det -jag är en chokladsysta

Nu har jag varit på sjukhuset i 4 nätter. Det är söndag och jag testar först tabletter mot smärtan men inser sen att jag behöver starkare smärtlindring.

Min längtan hem bultar högt inom mig
Saknar allt annat som inte har med sjukhus att göra....

Tack till er snälla som kom o hälsade på mig.

Jessie
Carlis
Pappa
Helen Josefine Filippa
Sofia Lenny
Tiden står stilla när man ligger här ensam.

fredag 26 november 2010

Dag 3


Jag är vaken nu, är lycklig trots allt ont jag nu känner. Anledningen är för att jag fick två sömntabletter av nattsköterskan. Hon o en bra kvinnlig läkare kom in igår kväll. Vi pratade igenom gårdagen som var fullkomligt fruktansvärd. Smärtpikarna var skyhöga o vissa stunder hjälpte inga smärtstillande, helt sjukt känns det. Detta gjorde att jag låg konstant o vred o vände mig i förtvivlan. Sköterskan Anna ock jag testade flytande oxynorm utan verkan, hur hopplöst det än kändes så blev jag stark på nåt sätt, jag bröt ihop på en sekund av utmattning. Jag ville att min kropp skulle svara bra på smärtstillande. Inser att jag är helt maktlös där, jag kan bara försöka hålla mig på gott humör hur illa det än känns i kroppen. Det var skönt att få gråta ut oxå prata med sköterskan om hur detta påverkar mitt Liv o allt omkring det. Hon lyssnade verkligen o ställde frågor om mitt vil. Det betyder jättemycket som smärtpatient att få dela o informera om hur man känner sig. Tack syster Anna för att du lyssnade.
Mu har jag fått en spruta med morfin nu och önskar att den har bra effekt. Endometrios är ingen dödlig sjukdom, men många dör inombords på grund av den !

Mvh Madde

torsdag 25 november 2010

Tuff resa

Fryser inte längre. Jag har fått tre värmekuddar så jag är tacksam. I denna sal jag ligger på jag hamnat många gånger förr.

När jag rullades upp hit frös jag till för ett ögonblick då sköterskan lämnade över min journal hörde jag en röst som jag kände igen. Kände hur panik o ångest slängdes över mig med tyngd likt bly. Jag rullades in på mitt rum av undersköterskan. Dröjde lite innan jag tryckte om på larmknappen. Med oro och ångest väntade jag in sköterskan som hade hand om vår sal. Jag hade tur. Det var Anna Sjuksköterska som haft hand om mig på mina tidigare besök. Det var ett glatt återseende. Vi kämpade på som ett lag igår tillsammans för att lindra smärtan. Det gick sådär bra, jag har sovit ganska dåligt pga ont. Just nu ligger jag o krigar mot min kropp o smärtpikar.

Puss till alla medsystrar o andra människor

måndag 22 november 2010

Kram till Jonna

Sänder även en Stor kram till Jonna min vän. Finns här för dig vännen!

YEEESS!!! Operationen insom synhåll



Ja, såhär brukar jag känna mig när jag blir ivrigt lycklig över någonting. Vad som ligger bakom denna extrema lyckokänsla är nu att jag idag pratat med operations koordinatorn på sjukhuset jag ska opereras på. Jag fick besked att operation för min del är inbokat den 8:e dec och inläggning sker den 7:e december. Jag är överlycklig för detta ska ni veta kära människor. Det är en oerhört lättnad som känns som operationen ligger relativt nära. Det ska bli skönt som alla andra gånger att få gjort operation och få bort de cystor och vätska som ligger inne i mig som inte ska vara där. Jag känner hopp och styrka. Åh, detta måste jag fira lite idag...

Kärlek till eder alla där ute som kämpar, ge inte er i första taget !!

Puss & Kram

Tack mosters töser för den fina teckningen :)

Så fint dom stavat Honey med Hane ha ha


torsdag 18 november 2010

läkarbesöket

kära medsystrar,



jag har nu precis varit hos läkaren för undersökning. Min väntan på detta besök har dröjt många veckor. Jag ringde och eskalerade min smärtsituation vecka 33 och nu först vecka 46 är jag hemkommen från sjukhuset. Det har varit en oerhört tuff resa med tårar och smärtor. Jag kände hur jag idag klev in i rummet med en stor suck av lättnad att äntligen få träffa min fantastiska läkare och informera honom om mitt läge med sjukdomen. Jag är tacksam för honom. Väldigt tacksam.



efter genomgång av mediciner och annat så var det dags för att kliva upp i den kära gynstolen som man så många gånger bestigit. Det var med en oro som är utom denna värld då jag visste vilken smärta det skulle innebära att genomföra ultraljuds undersökning. Smärtan pikade när vi först kollade över höger äggstock. Där föll dom första tårarna av smärtan som förstärktes vid beröringen. Två nya stora cystor hade växt till sig på högersidan, samt såg vi att det fanns vätska i buken på högesidan. = INTE BRA



nu ska jag erkänna en sak. Jag bröt ihop fullständigt. Samtidigt som jag är så glad över att man hittar något att ta bort så känns det jobbigt med karusellen som drar igång med en ny operation. Jag har blivit väldigt shopig här på detta området. Jag menar efter alla dessa operationer som är över 13 nu så har jag inte direkt vant mig vid det. Jag mår dåligt inför det. Hatar att det påverkar mitt liv som det gör. Jag vill må bra och kunna ge 300 % och inget annat.

Anyway, detta är ett måste för att kunna få en tid av mindre smärtor eller förhoppningsvis få bort dom helt och få uppleva smärtfriheten.



alla ni där ute som har denna sjukdom Endometrios. Ge inte upp på grund av att ni inte blir tagna på allvar. Kriga för er rätt att få den hjälp ni förtjänar.



Stor Kram och Kärlek från Madde