kära medsystrar,
jag har nu precis varit hos läkaren för undersökning. Min väntan på detta besök har dröjt många veckor. Jag ringde och eskalerade min smärtsituation vecka 33 och nu först vecka 46 är jag hemkommen från sjukhuset. Det har varit en oerhört tuff resa med tårar och smärtor. Jag kände hur jag idag klev in i rummet med en stor suck av lättnad att äntligen få träffa min fantastiska läkare och informera honom om mitt läge med sjukdomen. Jag är tacksam för honom. Väldigt tacksam.
efter genomgång av mediciner och annat så var det dags för att kliva upp i den kära gynstolen som man så många gånger bestigit. Det var med en oro som är utom denna värld då jag visste vilken smärta det skulle innebära att genomföra ultraljuds undersökning. Smärtan pikade när vi först kollade över höger äggstock. Där föll dom första tårarna av smärtan som förstärktes vid beröringen. Två nya stora cystor hade växt till sig på högersidan, samt såg vi att det fanns vätska i buken på högesidan. = INTE BRA
nu ska jag erkänna en sak. Jag bröt ihop fullständigt. Samtidigt som jag är så glad över att man hittar något att ta bort så känns det jobbigt med karusellen som drar igång med en ny operation. Jag har blivit väldigt shopig här på detta området. Jag menar efter alla dessa operationer som är över 13 nu så har jag inte direkt vant mig vid det. Jag mår dåligt inför det. Hatar att det påverkar mitt liv som det gör. Jag vill må bra och kunna ge 300 % och inget annat.
Anyway, detta är ett måste för att kunna få en tid av mindre smärtor eller förhoppningsvis få bort dom helt och få uppleva smärtfriheten.
alla ni där ute som har denna sjukdom Endometrios. Ge inte upp på grund av att ni inte blir tagna på allvar. Kriga för er rätt att få den hjälp ni förtjänar.
Stor Kram och Kärlek från Madde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar