jag är hemma igen
det är krig som alltid
mellan mig och smärta
det går bra trots allt
jag vinner just nu
alla slag i denna skala
nu är det inte många
dagar kvar till operationen
som sker nästa vecka
jag är laddad
jag är taggad
men ändå ska jag
erkänna att
jag bär på ångest
inför detta ingrepp
jag är en fegis
som just nu försöker
skingra tankarna på annat
men ska erkänna att jag
är redan nu en liten tös
som vet vilken resa
jag väntar efter operationen
börja om från början
med ett steg i taget
smärta, stelhet och svaghet
det är ett måste för
att få chansen till att bli bättre
det finns inget att välja på
jag vet det, men ändå
är man lagom ångestfull
inför detta ingrepp
allt tar sin tid
och det ända som
jag får påminna mig
om är
denna operation ska
ge mig ett bättre liv
med förhoppningsvis mindre
smärtor och ork
jag ser fram emot
att få komma tillbaka
stark, lycklig, lättad
men det är väl ett måste
att gå igenom dessa faser
som jag så många gånger
gått igenom förr
kärlek till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar