fredag 24 augusti 2012

Underbara ögonblick

Jag är så glad, igår fick jag träffa två av mina närmsta vänner som också är drabbade av endometrios
det var en riktigt rolig stämning och öppenhet. Mycket skratt och bra samtal.
Jag var det femte hjulet och tänkte först avboka så att de två kära paren skulle få umgås själva
men mina medsystrar dog i mig och framförde hur mycket dom ville att jag skulle komma dit :)

Sedan fick jag en ära att få höra en ung persons motgångar i livet, redan vid den unga ålder så var livet en utmaning och allt som fanns gick förlorat och man hamnade i den värsta situation som få människor tar sig ur, när man inte längre har ett hem att komma hem till och ro om utan hamnar på livets botten, man är hemlös och har inte många saker att glädjas över pga livsituationen.
Sen nu har denna person lyckats vända om och sakta bygga upp sitt liv igen, många väljer ju i tunga perioder av tex missbruk av olika sak att inte längre vilja leva mer. Denna person valde livet och har som sagt var nu lyckats komma tillbaka och dessutom så valt att använda sina upplevelser och motgångar för att hjälpa andra i samma situation, finns det något bättre än att göra så?
Jag blev verkligen berörd av allt jag fick ta del av försökte få personen att inse hur stolt denne ska vara över sin tuffa resa och återkomst till ett bra liv med livskvalité.
Om du läser detta inlägg så ta till dig av vad jag sa till dig.
Beröm dig själv varje dag, och fortsätt att dela med dig av dig själv och ditt liv till andra människor för då kan du rädda andra från att inte ge upp och det är ett av det bästa man kan ge människor.
Detta med att dela med sig och vara öppen är en bra egenskap.

Jag har ju sedan min sjukdom varit väldigt öppen av vad jag genomgått och varit med om sedan diagnosen 2004. Jag hoppas att det hjälpt några medsystrar från att inte hamna i en mörk cirkel då man gör sig till offer och genom det blir man bitter och har svårt att glädjas åt andras lycka och framgångar i livet. Det är det värsta man kan hamna i. Att bestämma att inte tillåta sjukdom ha kontrollen över våra liv för det är vi själva som ska bestämma och ta beslut om hur våra liv i vardagen ska fungera på bästa sättet för var och en av oss. Det kanske låter som en lätt uppgift för andra som inte är drabbade av endometrios, men det är ett rent helvete att genomlida hela livet ut.
Min sjukdom kan lätt knäcka mitt inre i ögonblick som till exempel:

Man har blivit opererad och kirurgen har städat bort all endometrios som man upptäckt vid operationen. 3 månader senare sitter man med smärtor åter igen som bara ökar på för varje timme. Man bokar in en tid hos sin läkare för att se om man bara inbillar sig. Läkaren genomför ett ultraljud och finner att man åter igen fått cystor som ligger inuti magen och trycker på nerver vilket kan vara en orsak till de hemska smärtorna. Sedan lägger läkaren märke till hur patienten rycker till av smärta på vissa ställen i buken som ultraljudet stöter emot under gynundersökningen gång.
När läkarbesöket är över kommer allt som precis bekräftats blir tufft att ta till sig och förstå.
Sedan kommer oron på hur man ska hantera situationen på bästa sätt.

Efter några dagar eller bara några timmar efter läkarbesöket kommer känslor och tankar och oro
fram. Dela alla känslor och all oro med dina närmsta vänner och familj. Man har många frågor som man inte kan få svar på. Man är maktlös och måste ge sig hän åt läkaren som ska operera och hjälpa till.

Sedan det allra viktigaste, att tro på att det kan bli väldigt bra efter operationen. Att man kan få tillbaka sitt liv utan smärtproblem och då också kunna njuta av allt som man önskar sig uppleva i livet. Att få den sanna livskvalitén. Att aldrig ge upp kampen mot endometriosen.

Så fort man får en motgång med denna sjukdom så sätter tankar, oro, rädsla igång.
Det är alltid lika jobbigt när man får beskedet om att allt har kommit tillbaka på väldig kort tid.
Då inser man att man redan är tillbaka på ruta ett och måste börja testa olika hormoner och kombinationer av mediciner för att stoppa alla cystor från att växa och få bukt med eventuella endometrioshärdar.

så kära medsystrar, om ni har frågor eller behöver råd från en gammal räv & tant så hör av er

Massa Kramar och styrka och mod till er från mig





Inga kommentarer: