Hur mår jag idag 2 dagar efter mitt läkarbesök?
Jo jag är är mer skör än någonsin. Jag ska göra mitt bästa för att dela med mig av denna inre resa som nu startar. Jag kan inte garantera att ni kommer förstå men kanske någon av er gör det.
I onsdags beslutade jag tillsammans med en läkare jag känner mig trygg med att jag ska genomgå operation där min livmoder ska opereras bort. Samtidigt ska dom även operera bort delar av min ändtarm som också är attackerad av endometriosen. Tarmoperationen har jag gjort innan och den känns bra ifrån alla vinkar mentalt och fysiskt.
Igår vaknade jag med kraftiga smärtor, troligtvis på grund av den ägglossning som pågår plus att jag alltid får lite bakslag av ultraljuds undersökningen. Så smärtlindring och vila var det enda alternativet. Utöver detta kände jag ångest och rädsla.
Ångesten beror på att jag alltid är orolig/rädd att ta fel beslut i min sjukdom #endometrios. Att jag jag göra en missbedömning som senare kommer kosta mig dyrt fysiskt och psykiskt. Så mycket gråt och tårar blev det.
Rädslan är den andra reaktionen som jag kände av tydligt igår. Rädd att genomföra denna operationen med att ta bort min livmoder och sedan hamna utanför vårdens hjälp. Jag vet att detta hänt andra drabbade. För att vissa läkare/experter påstår att man nu är botad och då inte längre kan känna av sin endometrios och smärtorna den orsakar. Här i denna rädsla känner jag mig väldigt liten på jorden och så oerhört skör. För under alla mina år med denna diagnos har jag fått kämpa och kriga för att få min röst hörd. Få hjälp när det varit som värst. Det är inga som helst garantier att du blir hörd på eller stöttad när du idag söker akut hjälp med din endometrios. Det vet alla som är inne i denna vårdkarusell i kvinnosjukvården.
Jag vill också förtydliga att jag är fullkomligt införstådd med att detta ingrepp inte är något som helst bot på min sjukdom endometrios som är en kronisk sjukdom. Men, i mitt fall har jag haft mycket smärta från bland annat livmodern och då den är bakåtlutad så älskar endometrios härdarna att härja bakom och under där i alla de vrår som finns.
Jag har i alla år alltid haft endometrios i andra delar av buken som min vänstra äggstock, slidväggen in till ändtarmen, andra delar av bukväggen. Så jag är införstådd med att det inte kommer gå att få bukt med allt detta, men det stora MEN är att jag kan känna lindring av smärtorna som nu på daglig basis tar ifrån mig mycket av min energi och ork. Krafter som jag skulle vilja lägga på dom som står mig nära i mitt liv istället 🙏🏼❤️ Jag vill (om så bara för en kort tid) kunna planera och hitta på aktiviteter. Leva ett så mycket bättre och innehållsrikt liv med så mycket mer livskvalitet än som jag har det nu. Jag har det väldigt bra på många sätt men inte när det kommer till min kropp och mitt egna välmående. Jag vet hur bra jag kan bli trots att jag har endometrios. Jag kan med hjälp av vården lyckas få till allt ännu bättre. Jag har lyckats med det förr och kan sannerligen lyckas igen. Jag vet att det går. För tro mig, värre än jag har det just nu kan jag inte må med endometriosen.
Smärta äter så oerhört mycket livskvalitet, energi, hopp, ork, och styrka så det är en svår och stor sak att hantera och lära sig att hantera. Det jag lyckats med efter alla år är att jag anpassat mig och lärt mig vilka metoder/verktyg som hjälper mig i mitt liv. Jag har lärt mig acceptera smärtan till en viss del men när den eskalerar ska man inte bara ta det och svälja allt det som följer med på köpet. Man får själv bestämma och sätta upp sin egna gräns för när man måste sträcka ut en hand för hjälp.
Detta är superviktigt. För vi ska inte och kan inte klara av allt med denna sjukdomen själva. Vi behöver andras hjälp för att navigera oss igenom livet med denna kroniska sjukdom.
Jag har påtalat det tidigare och kommer aldrig sluta påminna om de fantastiska medsystrar som inte längre finns kvar i detta jordelivet längre. Som hellre såg en utväg från smärtan genom att lämna livet. Eller de medsystrar som genom misstag fått lämna detta jordeliv på grund av de mediciner eller smärtlindringar vi har att hjälpa oss igenom allt.
ALLA dessa oavsett hur dom lämnade oss är för alltid värda att bli hedra och bli ihågkomna som fantastiska kvinnor. Dom hade så många omkring sig som älskade dom och som gjorde allt i sin makt för att försöka hjälpa/få hjälp från vården för att kunna göra alla dessa kvinnors liv lite bättre.
Igår sträckte jag ut en hand om hjälp till endometrios vården på Sahlgrenska Sjukhuset Gyn för förfrågan om specialiserad samtalskontakt om min kommande operation. För det kommer jag behöva ha oavsett när den blir genomförd.
Jag hörde av mig till psykiatrin om hjälp och stöd framöver. Så idag har jag pratat med min samtalskontakt där och har informerat dom om vad som är status i min endometrios. Vi ska uppföljning framöver också.
Du som orkat läsa igenom dessa långa inlägg och som kanske har gjort den här operationen eller vill dela med dig av tankar och funderingar kring detta så gärna av dig till mig. Jag uppskattar så när vi alla hjälps åt och delar med oss av oss själva. Du kan skicka DM eller mail till mig på: madde@medsystrar.se
Tack för din tid och kanske detta inlägg nådde fram till någon av er där ute på internet 🙏🏼💛
