vilket år. många saker som hänt detta året som varit. många bra och många mindre bra.
jag känner en viss stolthet i min kropp. detta för att jag kämpat mer hemma med endometriosen än tidigare år som varit. det har varit hemskt och kanske inget att rekomendera men det känns skönt idag att jag orkat med det. visst har jag ibland gett upp och åkt in till slut. men jag har tämjt bra på mina egna gränser och pressat mig själv hårdare. jag har på något vis fått insikt i att jag inte kan hålla på att opereras hela tiden var 6:e månad som dessa tidigare 5 år. helt sjukt är det. inte konstigt att man kommit upp i 12 ingrepp och operationer. detta har jag klarat tack vare mina nära och kära såklart som stöttat mig i allt.
TACK - det finns ingen bättre julklapp eller present i världen som slår sann vänskap
främst har jag en mycket speciell person i mitt nära att tacka. Det är Jessie. Hon finns inte med i mitt liv just nu tyvärr vilket jag sörjer varje dag. jag vet att jag har skrivit mycket om det här och det är min ventilation. hon har alltid gett det lilla extra i allt precis som jag själv brukar göra och det har betytt väldigt mycket. Alla de gånger jag varit ledsen så har hon kramat och tröstat mig. Vi har gått igenom så oerhört mycket sedan vi lärde känna varandra. h
sen självklart min älskade Carlis. Han är så fantastiskt underbar och jag kunde aldrig drömma om att få en sådan sann prins in i mitt liv. Han ger så mycket av sig själv och så mycket kärlek han sprider omkring sig. Jag är så lycklig. Jag är verkligen välsignad att få vara hans tjej.
sen alla mina andra nära och godingar, tack för att ni gett mig styrka genom allt som varit.
det har varit en tuff resa detta året gällande far min. det är långt ifrån över men hoppas nu att allt ska komma på rätsida och att han tar tillbaka kontrollen över sitt liv. Vi är många som är anhöriga till alkoholister. alla känner vi samma känslor tror jag. man är så ledsen över alla tomma löften. man vill bara ha en väl fungerande familj. man får acceptera läget.
jag har någonstans också lagt ner stridsyxan gentemot min mamma. jag måste acceptera att det är som det är. man får försöka ta till vara på det som finns och är. inget jag heller kan påverka där. lägga det som varit bakom sig och ingen idé att försöka reda ut de sakerna. hon minns inte, för hon vill inte minnas. det gör alldeles för ont och så kanske hon skäms över vad hon gjort och sagt, eller kanske bär även hon på skuldkänslor ?!
jag har en stark känsla av att 2tusen10 kommer bli ett bra år....
Gott Nytt År på eder alla !
