fredag 20 januari 2012

tålamod

idag fick jag beskedet, jag ska få träffa min läkare
och prata igenom situationen och mina möjligheter
just nu har jag dragit i handbromsen angående hormonerna
det är nog för nu med alla dessa preparat som vi stoppar i oss
nu inväntar jag att dem ska lämna min kropp så jag får bli mig själv igen
det ser jag fram emot att få känna av, att få bli kvitt alla dessa biverkningarna
ser så mycket fram emot den dagen i framtiden som jag kan se denna tiden bakom mig

då ska jag sätta mig ner på en skön plats och dra en lättnadens suck
att jag genomförde och stod ut denna tid denna omgång
nu måste jag backa lite och fundera igenom vilket steg jag ska ta
det är en evig process men jag är inte redo för det större
då man ska ta bort livmoder och även min sista högra äggstock
det klivet känns inte moget i mitt inre, då blir allt så definitivt
detta är en känslig sak för många, men för mig är jag bekväm att prata om det
jag skäms inte för detta med min sjukdom och vart den har lett mig
det är viktigt att inte vika sig dubbel och vända sig inåt
alla känslor och alla tankar måste ut , ut i det fria och ventileras

så nu är det tålamod och lugn som gäller
det är lätt att säga för det är svårt att behålla samma känslosvall
om det mot förmodan skulle vara någon på besök här på bloggen
och som dömmer ut eller tycker det är gnäll och tjöt om dessa hormoner
gå och lägg dig, logga ut

för oss med sjukdomen endometrios är det ofta mängder och olika format
på just hormone som vi preppas med för att kanske lyckas besegra smärtan
och sjukdomens tillväxt, i mitt fall har jag haft otur, så är det men en dag
då ska jag också bli frisk och smärtfri
och samtidigt ska jag vara mig själv och ingen annan eller i någon annans kropp

nu önskar jag er alla en skön fredag
jag ska gossa och busa med min lilla "bebis" (jag vet det är en hund) Honey
hon har bra effekt på negativa dagar och tankar, hon bara gnyr och pussar bort alltsammans

kärlek och styrka till er alla som behöver det <3

onsdag 18 januari 2012

Dagens låt - Maxwell - This Woman's Work

sträckte ut en hand idag för hjälp

finner inga ord i denna stund

alltsammans är bara en enda tom kropp
min kropp är det inte iallafall, det är inte min kropp detta

den lyder inga steg jag försöker ta och inte mitt inre
ramlar och faller hårt mot asfalten
slår mig
blöder
samlar kraft och plåstrar om mig själv
orkar till slut ställa mig upp
sikta min blick mot himlen
blundar och slappnar av
känner smärtan, känner värken
knäcks mer och mer inombords
faller i tårar i min uppsökta ensamhet
vill inte visa mig, vill inte se mig själv
sen börjar det om
jag ramlar
jag slår mig
jag blöder

vart är min kropp?
vart är mitt riktiga jag?
det var detta jag var så rädd för
men jag är förberedd och medveten denna gången
jag säger stopp och belägg
så var det där med värdigt liv
detta är inte det, för jag har inte ens mig själv just nu
har fått någon annans kropp och inre
den personen som nu är inombords ser inget ljus
den ser bara mörker, oavsett vad som sker omkring

stopp

idag sträckte jag för första gången på alla dessa år ut en hand
en hand som söker hjälp i all denna oro, ångest, smärta och plågor
jag sträckte ut den till den jag känner mest tillit till angående detta
min mycket fantastiska läkare, jag bröt ihop för 199 gången och fick iväg
info till honom om hur mitt liv och vardag ser ut just nu
jag var fullkomligt livrädd att han inte skulle se eller höra mig
eller att det inte skulle finnas rum för en till som just nu mår såhär
för vi är så många, så många

just nu vill jag så mycket men min kropp lyder mig inte
mitt inre lyder mig inte, eller det går inte att vända dessa känslor och tankar
jag brukar vara en mästare på att se det ljusa i saker och ting, men ikke nu

i alla dessa biverkningar som är på besök för att kanske lyckas besegra mitt onda
min dumma sjukdom. Jag har stoppat i mig oändliga mängder hormoner nu
oändliga mängder mediciner, ni anar inte....
och nu säger jag stopp, för som det är nu lever jag hellre med smärtan
än att vara den jag just nu är, en tom omkring vandrande kvinnokropp

over and out