Honey, du fattas mig oerhört. Längtar hem till dig o pappa.

Puss

Jag är vaken
För att jag har vaknat
Jag kände ont
Jag kände aj aj

Det är mörkt
För det är natten
Jag är arg
För att jag vaknar
När det är natten

Jag önskar
Att jag kunde
Åka ner till ICA
Och köpa ny mage
Med friska delar
Istället för att doktorn
Ska laga min mage
För den känns hopplös

Ska jag göra adressändring?
Nu när jag bor på sjukhuset
Jag vill hem, är det så konstigt?

Sjukhus är så tråkigt
För ingen, som jag känner
Bor här, bara jag

Jag tror att jag är social
Och behöver prata
Fast , det finns en tant
Som är gubbgammal
Hon bara pratar, jag är hennes vän
Hon tror vi känner varann
Men hon är 70 år äldre än mig
Vi har inte samma intressen

Nu, ska jag sova
Det är jag bra på

Kram

Smärtan och jag

Varje morgon när jag vaknar så tar jag mig en promenad in i min kropp för att se om jag kan hitta smärtan som gått och gömt sig varje dag. Idag hittade jag den bakom min högra äggstock. Det var en svart varelse som var hanka rund. Den var fylld med mörkt blod och på hans axel stod det -jag är en chokladsysta

Nu har jag varit på sjukhuset i 4 nätter. Det är söndag och jag testar först tabletter mot smärtan men inser sen att jag behöver starkare smärtlindring.

Min längtan hem bultar högt inom mig
Saknar allt annat som inte har med sjukhus att göra....

Tack till er snälla som kom o hälsade på mig.

Jessie
Carlis
Pappa
Helen Josefine Filippa
Sofia Lenny
Tiden står stilla när man ligger här ensam.

Dag 3

Jag är vaken nu, är lycklig trots allt ont jag nu känner. Anledningen är för att jag fick två sömntabletter av nattsköterskan. Hon o en bra kvinnlig läkare kom in igår kväll. Vi pratade igenom gårdagen som var fullkomligt fruktansvärd. Smärtpikarna var skyhöga o vissa stunder hjälpte inga smärtstillande, helt sjukt känns det. Detta gjorde att jag låg konstant o vred o vände mig i förtvivlan. Sköterskan Anna ock jag testade flytande oxynorm utan verkan, hur hopplöst det än kändes så blev jag stark på nåt sätt, jag bröt ihop på en sekund av utmattning. Jag ville att min kropp skulle svara bra på smärtstillande. Inser att jag är helt maktlös där, jag kan bara försöka hålla mig på gott humör hur illa det än känns i kroppen. Det var skönt att få gråta ut oxå prata med sköterskan om hur detta påverkar mitt Liv o allt omkring det. Hon lyssnade verkligen o ställde frågor om mitt vil. Det betyder jättemycket som smärtpatient att få dela o informera om hur man känner sig. Tack syster Anna för att du lyssnade.
Mu har jag fått en spruta med morfin nu och önskar att den har bra effekt. Endometrios är ingen dödlig sjukdom, men många dör inombords på grund av den !

Mvh Madde

Tuff resa

Fryser inte längre. Jag har fått tre värmekuddar så jag är tacksam. I denna sal jag ligger på jag hamnat många gånger förr.

När jag rullades upp hit frös jag till för ett ögonblick då sköterskan lämnade över min journal hörde jag en röst som jag kände igen. Kände hur panik o ångest slängdes över mig med tyngd likt bly. Jag rullades in på mitt rum av undersköterskan. Dröjde lite innan jag tryckte om på larmknappen. Med oro och ångest väntade jag in sköterskan som hade hand om vår sal. Jag hade tur. Det var Anna Sjuksköterska som haft hand om mig på mina tidigare besök. Det var ett glatt återseende. Vi kämpade på som ett lag igår tillsammans för att lindra smärtan. Det gick sådär bra, jag har sovit ganska dåligt pga ont. Just nu ligger jag o krigar mot min kropp o smärtpikar.

Puss till alla medsystrar o andra människor

Kram till Jonna

Sänder även en Stor kram till Jonna min vän. Finns här för dig vännen!

YEEESS!!! Operationen insom synhåll

Ja, såhär brukar jag känna mig när jag blir ivrigt lycklig över någonting. Vad som ligger bakom denna extrema lyckokänsla är nu att jag idag pratat med operations koordinatorn på sjukhuset jag ska opereras på. Jag fick besked att operation för min del är inbokat den 8:e dec och inläggning sker den 7:e december. Jag är överlycklig för detta ska ni veta kära människor. Det är en oerhört lättnad som känns som operationen ligger relativt nära. Det ska bli skönt som alla andra gånger att få gjort operation och få bort de cystor och vätska som ligger inne i mig som inte ska vara där. Jag känner hopp och styrka. Åh, detta måste jag fira lite idag...

Kärlek till eder alla där ute som kämpar, ge inte er i första taget !!

Puss & Kram

Tack mosters töser för den fina teckningen :)

Så fint dom stavat Honey med Hane ha ha

läkarbesöket

kära medsystrar,



jag har nu precis varit hos läkaren för undersökning. Min väntan på detta besök har dröjt många veckor. Jag ringde och eskalerade min smärtsituation vecka 33 och nu först vecka 46 är jag hemkommen från sjukhuset. Det har varit en oerhört tuff resa med tårar och smärtor. Jag kände hur jag idag klev in i rummet med en stor suck av lättnad att äntligen få träffa min fantastiska läkare och informera honom om mitt läge med sjukdomen. Jag är tacksam för honom. Väldigt tacksam.



efter genomgång av mediciner och annat så var det dags för att kliva upp i den kära gynstolen som man så många gånger bestigit. Det var med en oro som är utom denna värld då jag visste vilken smärta det skulle innebära att genomföra ultraljuds undersökning. Smärtan pikade när vi först kollade över höger äggstock. Där föll dom första tårarna av smärtan som förstärktes vid beröringen. Två nya stora cystor hade växt till sig på högersidan, samt såg vi att det fanns vätska i buken på högesidan. = INTE BRA



nu ska jag erkänna en sak. Jag bröt ihop fullständigt. Samtidigt som jag är så glad över att man hittar något att ta bort så känns det jobbigt med karusellen som drar igång med en ny operation. Jag har blivit väldigt shopig här på detta området. Jag menar efter alla dessa operationer som är över 13 nu så har jag inte direkt vant mig vid det. Jag mår dåligt inför det. Hatar att det påverkar mitt liv som det gör. Jag vill må bra och kunna ge 300 % och inget annat.

Anyway, detta är ett måste för att kunna få en tid av mindre smärtor eller förhoppningsvis få bort dom helt och få uppleva smärtfriheten.



alla ni där ute som har denna sjukdom Endometrios. Ge inte upp på grund av att ni inte blir tagna på allvar. Kriga för er rätt att få den hjälp ni förtjänar.



Stor Kram och Kärlek från Madde

samlar kraft

Kära älskade medsystrar och andra som läser min blogg.

Det var alldeles för länge sedan jag skrev nåt på min blogg. Har inte haft ork tid och kraft just nu. Den sista tiden har varit en tuff men oerhört rolig period. Jag njuter av att vara mitt i det fortfarande. Är ute en del med jobbet och reser nu till södra delarna av Svearike. Det gör aldrig fel att komma iväg lite från sina egna väggar och städer. Man behöver ibland miljöombyte av många orsaker. Främst för att samla kraft känner jag. Jag har ännu en tuff och envis färd med mina smärtor. Det är under kontroll ska jag erkänna. Jag jobbar och kör på med mitt liv och försöker på kvällar/helger att slappna av och varva ner.


Idag, igår och förra veckan och veckan innan det och sedan veckan innan det igen, hmmmm

sedan jag gick på semester denna sommar försökt få tag på min läkare. Jag har fått goda besked hem i brevlådan om att jag skall bli kallad men inte har det kommit någon kallelse till honom eller något mer om smärtcentrum. Jag har ju varit där nyss men måste vänta in min läkares remiss som säger att jag önskar köra igång hos dom igen. Det är nu ganska akut och man känner inombords att det är dags att stå på sig igen. Det är en resa man alltid är stand-by på. Det är allt annat än enkelt att få rätt stöd och hjälp. Men jag är tacksam för det jag fått. Absolut.

detta får jag återkomma med om status....


idag fick jag ett samtal av en kamrat till mig. Hon låg inlagd på avdelning 67 på sahlgrenska. Där har jag varit alldeles för många gånger tyvärr. Första gången det är ombytta roller om man säger som så. Hon har fått diagnosen endometrios och igår gjorde hon sin första titthålsoperation. Jag vart i chock i luren, samtidigt som jag har sagt till henne att hon borde kolla upp sina smärtor och annat då hennes smärtor och besvär liknat sjukdomens. Det är ju så vanligt också att vi som tjejer har problem med blödningar och smärtor så det är inte så konstigt att man inte först tror att det ska ligga en stygg sjukdom bakom alltsammans. Hursomhelst.


Hon genomlider allt vad det innebär nu med smärtor och besvär efter operationen och jag önskar så att jag inte vore någon annanstans idag utan i Göteborg så jag fått hälsa på henne där för en gångs skull :-) jag ska hjälpa dig med allt jag kan och ge dig alla råd och rön i världen. Nu kände jag att sjukdomen kom till nytta för en gångs skull i mitt liv och kanske kan jag göra något litet mirakel för henne om hon är osäker eller undrar något. Vilket vore en ära att få hjälpa till med. Jag tänker på dig tösa ska du veta. Stor kram från mig till dig. Önskar jag kunde göra dig frisk så du slipper riskera att råka ut för allt hemskt och ont som det kan innebära. Vi får hjälpas åt du och jag tillsammans kommer vi kunna stötta varandra genom eventuella hinder eller bekymmer.

Varför jag orkar med allt just nu beror på att jag påminner mig hela tiden om att leva i nuet. Inte sväva iväg med tankarna om att eventuellt allt ska fallera med min smärthantering. Jag tänker på allt jag gör och hur jag gör det. Detta gör att jag påminner mig själv om att njuta av varje liten enskild sak som händer varje dag. Tex. När jag pussar min man så känner jag efter hur den pussen känns mot våra läppar. När jag gosa med min vovve så tänker jag på hur go och len hon är i sin päls. Hur underbart mjuk hennes öron är mot mina händer. Ja, ni vet vad jag menar.

dock


en av mitt livs värsta möten hände idag. För att inte behöva skriva en roman om det så tänkte jag förkortta alltsammans med lite punkter...häng med, eller försök hänga med:

1. jag ska parkera min bil på en parkering i Malmö centrum



2. när jag står och väntar in en bil som ska backa ut från sin plats så inser jag snabbt att lägga i backen kvickt då bilen rör sig fasansfullt fort mot min lilla bil. Allt går väldigt snabbt och vad som ska tilläggas är att jag INTE stod nära den utbackande bilen. punkt.



3. jag tutar tuuut tuuuut för att väcka den icke vaksamma föraren.



4. bilen som backar ut kör snabbt bakåt och åker in i min framskärm. Dunk.



5. jag hamnar i en sekundkort chock



6. bilen som nyss backat på min kör sedan in i en ny p ruta



7. jag parkerar min bil i en annan ficka



8. Jag går ur min bil och kollar in min framskärm om det finns något märke från påkörningen



9. svaret är nej, jag ser inget märke. Men känner att jag vill påminna föraren i den andra bilen om att inte missa döda vinkeln då det kan vara en person som denne kör på nån dag



10. Jag stegar i lugn takt mot den andra bilen och knackar försiktigt på rutan



11. i samma sekund jag möter den gamle mannens blick så inser jag misstaget



12. han stegar ur i vansinnes pensionärskliv och börjar skrika på mig



13. -dagens ungdom, hur ska världen klara sig med dagens ungdom



14. jag försöker då få fram några ord om att jag bara önskar att han tänker på döda vinkeln men hinner inte mer än två ord innan han fortsätter skrika:



15. -fruntimmer ska inte har körkort, det är inget kvinnogöra att köra bil. Det klarar vi inte av



16. - vem tror jag att jag är som kommer och säger till honom att tänka sig för?



17. - han har haft körkort bra mycket längre än jag och har därmer mer erfarenhet



18. -vem tror jag att jag är?



19. han fortsätter att ösa ur sig taskiga kommentarer och jag inväntar en vila från hans mun



20. han tystnar



21. jag försöker då förklara igen att det inte är mitt fel utan att han som backar måste ha uppsikt bakåt. Jag försöker åter igen få fram att min avsikt inte var att bråka med honom utan enbart att påminna honom om detta. Det är ju en orsak till att äldre står för den höga procenten av trafikolyckor men detta nämner jag inte....tyvärr



22. han spottar och säger hur han spottar på människor som mig



23. här brister mitt lugn och jag känner att gränsen är nådd. När jag börjar stega så stirrar han på mig och läser mitt namn på min badge som jag har på mig från jobbet. Då hånskrattar han och säger:



24. - jag vet vilket företag du arbetar på och på det företaget så vet jag vilka idioter som arbetar. Jag har själv arbetat där en gång. Alla är idioter. Här försäger mannen sig om hur dum i bollen han själv måste vara som själv jobbat på mitt företag.



25. jag ger honom arga blicken och säger avslutningsvis:



26. -lämna in kortet, trafikreglerna har ändrats dom sista 60 åren



27. jag lämnar platsen och går in på mitt hotell.



28. Jag ser mannen eller gubben stå och blicka på min bil, sen ser det ut som han spottar mot min bil.



29. Jag lägger mig på hotellrummet och läser en bra bok och tänker, what a crazy world!

Då får vi se vad Malmö har att bjuda på imorgon, det är inte bara en galen laserman som är lös, pensionärerna är dessutom väldigt bittra och galna,

Natti Natt