mål och målmedveten

jag är ju en tjej med mycket energi i kropp och själ
när jag är i mitt vanliga skick i min kropp vill säga
då flödar ideer och tankar och jag har många viljor och mål att uppnå och satsa på
det är väldigt härligt att leva då och man känner verkligen törst efter framtiden och vad den ska bjud på
då är alla problem och tankar som endometriosen bjuder på långt borta, då lever jag i nuet totalt
det är en sak som jag ofta skrivit om, att jag tror att när man är sjuk och har en sjukdom som är oberäknelig, då är man nog mer tacksam för när man har stunder utan smärta och värk. Jag har lärt mig att uppskatta det stunderna mycket och konsten att verkligen fånga dom. När jag har skov så tar smärtan lätt över och då stjäl den energi från mitt förråd tyvärr. En sak som jag försöker jobba med är att ändå pressa mig själv lite fysiskt till att ta mig ut och iväg för att motionera eller röra på mig. De värsta dagarna kanske man får helt avstå men att alltid komma ut lite och få röra lite på ben och kropp. Det har alltid fått mig att må bra och jag tror det är nyttigt för kroppen.

För första gången på väldigt länge så kom jag ut denna veckan och tog en löprunda, jag sprang ju inte hela tiden utan varvade löp och promenad med varandra. Tog mig runt på 8 km i sol och blå himmel.
Jag ska erkänna att jag var mer än slut och smärtan kom på besök men jag gjorde det och jag överlevde.
Nu i efterhand så känner jag mig glad och stolt över mig själv att jag genomförde det trots allt.
Jag har satt upp lite personliga mål som jag nu ska sikta in mig på och fullfölja i den mån kroppen tillåter

smärtskovet fortsätter men jag jobbar på och har nu ännu en dag klarat av att jobba
varje sådan här dag så känner jag stor tacksamhet och lycka, jag kommer fixa detta

jag kan
jag vill
jag ska
klara detta
och övervinna
samt
besegra
smärtan

Madde vs Smärtan 101465-0

nä nu dags för att avsluta och åka till gymmet och träna

puss & kärlek från mig till er

att inte ge upp

ibland blir jag så ledsen
när man desperat försöker få ihop allt i livet trots smärtorna som just nu bankar och slår
inombords i min kropp som gör allt annat än att lyda mig
jag har begärt vapenvila men min kropp men den vill inte följa den överenskommelsen riktigt
detta gör mig ganska låg och ledsen men självklart försöker jag hålla mig stark och besluten
om att detta kommer att gå över och att jag kommer vinna detta kriget mot sjukdom och smärta

jag har känt mig stark i alla år, men idag känner jag mig svag och orkeslös
men jag vet så väl hur detta med min sjukdom endometrios fungerar
man får satsa på en dag i sänder och i dessa dagar en timma i sänder
då går det lite lättare, jag får anpassa mig efter vad kroppen säger
det är så viktigt att lyssna på den och vad den berättar för mig

när man ger sig själv hopp och skickar kärleken till kroppen
så vet jag att den besvarar det bra, den möter mig halvvägs
det är en svår del av sjukdomen att lära sig hantera återfallen och smärtskov
då smärtan trummar på i högsta hugg och alla nerver och leder värker loss
jag önskar att jag då kunde banka och slå på hela min kropp, det är skönt att få smärtan bortdomnad
för varje minut och timma i denna graden smärta är oerhört påfrestande
mycket energi går åt att samla ork och kraft för att finna styrka för ytterligare minuter och timmar
det är svårt att förklara men hoppas du förstår mig lite iallfall

laddar om batterierna
för att imorgon kanske få en smärtfri dag och stund
hoppas på att kroppen svarar bra på den smärtlindring jag idag intar
ska bädda ner mig i värmefilten sen när jag kommer hem idag från jobbet
och därmed stanna i liggläge resten av kvällen
men ärligt talat så vet jag inte varför jag sitter här på jobbet just nu
det är ju så skönt att ändå ha saker att fokusera på även om det i denna stund
är lite tufft att vara i nuet när smärtan är på denna nivå som idag
ska satsa allt och försöka kämpa vidare här nu på jobbet

kärlek till er alla där ute från mig

er medsyster och vän Madeleine Säljö