onsdag 25 juni 2014

att inte ge upp

ibland blir jag så ledsen
när man desperat försöker få ihop allt i livet trots smärtorna som just nu bankar och slår
inombords i min kropp som gör allt annat än att lyda mig
jag har begärt vapenvila men min kropp men den vill inte följa den överenskommelsen riktigt
detta gör mig ganska låg och ledsen men självklart försöker jag hålla mig stark och besluten
om att detta kommer att gå över och att jag kommer vinna detta kriget mot sjukdom och smärta

jag har känt mig stark i alla år, men idag känner jag mig svag och orkeslös
men jag vet så väl hur detta med min sjukdom endometrios fungerar
man får satsa på en dag i sänder och i dessa dagar en timma i sänder
då går det lite lättare, jag får anpassa mig efter vad kroppen säger
det är så viktigt att lyssna på den och vad den berättar för mig

när man ger sig själv hopp och skickar kärleken till kroppen
så vet jag att den besvarar det bra, den möter mig halvvägs
det är en svår del av sjukdomen att lära sig hantera återfallen och smärtskov
då smärtan trummar på i högsta hugg och alla nerver och leder värker loss
jag önskar att jag då kunde banka och slå på hela min kropp, det är skönt att få smärtan bortdomnad
för varje minut och timma i denna graden smärta är oerhört påfrestande
mycket energi går åt att samla ork och kraft för att finna styrka för ytterligare minuter och timmar
det är svårt att förklara men hoppas du förstår mig lite iallfall

laddar om batterierna
för att imorgon kanske få en smärtfri dag och stund
hoppas på att kroppen svarar bra på den smärtlindring jag idag intar
ska bädda ner mig i värmefilten sen när jag kommer hem idag från jobbet
och därmed stanna i liggläge resten av kvällen
men ärligt talat så vet jag inte varför jag sitter här på jobbet just nu
det är ju så skönt att ändå ha saker att fokusera på även om det i denna stund
är lite tufft att vara i nuet när smärtan är på denna nivå som idag
ska satsa allt och försöka kämpa vidare här nu på jobbet

kärlek till er alla där ute från mig

er medsyster och vän Madeleine Säljö


Inga kommentarer: