när jag är i mitt vanliga skick i min kropp vill säga
då flödar ideer och tankar och jag har många viljor och mål att uppnå och satsa på
det är väldigt härligt att leva då och man känner verkligen törst efter framtiden och vad den ska bjud på
då är alla problem och tankar som endometriosen bjuder på långt borta, då lever jag i nuet totalt
det är en sak som jag ofta skrivit om, att jag tror att när man är sjuk och har en sjukdom som är oberäknelig, då är man nog mer tacksam för när man har stunder utan smärta och värk. Jag har lärt mig att uppskatta det stunderna mycket och konsten att verkligen fånga dom. När jag har skov så tar smärtan lätt över och då stjäl den energi från mitt förråd tyvärr. En sak som jag försöker jobba med är att ändå pressa mig själv lite fysiskt till att ta mig ut och iväg för att motionera eller röra på mig. De värsta dagarna kanske man får helt avstå men att alltid komma ut lite och få röra lite på ben och kropp. Det har alltid fått mig att må bra och jag tror det är nyttigt för kroppen.
För första gången på väldigt länge så kom jag ut denna veckan och tog en löprunda, jag sprang ju inte hela tiden utan varvade löp och promenad med varandra. Tog mig runt på 8 km i sol och blå himmel.
Jag ska erkänna att jag var mer än slut och smärtan kom på besök men jag gjorde det och jag överlevde.
Nu i efterhand så känner jag mig glad och stolt över mig själv att jag genomförde det trots allt.
Jag har satt upp lite personliga mål som jag nu ska sikta in mig på och fullfölja i den mån kroppen tillåter
smärtskovet fortsätter men jag jobbar på och har nu ännu en dag klarat av att jobba
varje sådan här dag så känner jag stor tacksamhet och lycka, jag kommer fixa detta
jag kan
jag vill
jag ska
klara detta
och övervinna
samt
besegra
smärtan
Madde vs Smärtan 101465-0
nä nu dags för att avsluta och åka till gymmet och träna
puss & kärlek från mig till er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar