mot sig själv och sin kropp
tar minst sagt energi och musten ur dig
vissa dagar
inte alla
men vissa dagar är det så
då gäller det att hitta motivation och inspiration
till att orka fortsätta kämpa och hitta livskraft
allt för att inte känna känslan av uppgivenhet
det går
du kan
du klarar det
ge bara inte upp
jag vet att många säkert
tycker det låter så jobbigt positivt
men det är det bästa råd jag kan
ge alla mina medsystrar
det är så lätt att bara vilja lägga sig ner
platt, raklång mot marken
att inte orka känna alla tunga känslor
att inte kunna se något ljus i tunneln
för många av mina medsystrar
är varje dag en kamp,
att först klara ställa sig upp ur sängen
förflytta sig för att få stoppa i sig nåt i matväg
sedan är varje timma en kamp
varje minut eller sekund kan kännas evigt långa
då smärtan bultar
det är många som ännu inte får något stöd
från vård och omsorg, det gör ont i mig när jag hör om det
varje gång så går jag sönder inombords
för jag lider med dom oerhört, och tar det hårt att
det är såhär dåligt i dagens samhälle, när denna sjukdomen
har funnits i så många år tillbaka, ändå har man igen bot
man har knappt några svar på vad och varför våra kroppar gör som dom gör
allt med endometrios är idag en gåta
som jag och så många andra kvinnor i världen väntar ivrigt på
att få stöd och förståelse för,
tills den dagen är här
då ett bot eller något som gör våra liv med endometrios bättre
så kommer jag kriga
tjata
prata
och göra allt annat i kommunikationsväg och engagemang
för att sprida info om att denna hemska sjukdom finns
och att vi är många, oerhört många som lider av den varje dag
en sak som jag alltid tänker på
är att jag alltid försöker se det ljusa som finns omkring mig
trots all smärta och värk
just nu har jag har ett kraftigt smärtskov
ett skov som inte vill ge vika
smärta och skov vägrar lämna min kropp
den biter sig fast i mig
inifrån och ut
jag slår tillbaka och ger allt
för att vinna detta mot min kropp
jag vet att jag klarar detta
att jag vinner mot min kropp
jag ska tillbaka och träffa min läkare
det är mindre än en månad kvar och jag har snart klarat mig hemma
hela denna sommaren,
det har jag gjort genom att vila när det vart som värst
rört på mig och tränat de dagar då min kropp tillåtit det
och jag mår så bra av det, att få röra på mig
och idag ska jag göra det
köra lite på gymmet, känna efter
hoppas att du som läser har en bra dag också
Kram & Kärlek
er Madde Padde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar