Allt börjar i mig. I mig bor möjligheten.
Att göra plats för självreflektion. Att införskaffa nya
kunskaper, nya värderingar och tankar utanför boxen. Utmana sig själv. Sätta
lite fast på den positiva spiralen. Där de positiva effekterna stärker
självkänsla och självförtroende. Och likt ringar på vattnet även, så småningom,
nå fram till omgivningen.
I mig staplas även de mer svåröverkomliga hindren. Jag är en
spegling av allt som passerar mig. Avsiktligt. Oavsiktligt. Medvetet och
omedvetet bär jag på rester av allt det som träffat mig. Minnen. Spår. Den
dusch min hjärna och min kropp sprutas med, behag och obehag. Jag är den jag är
men jag kan också bli den jag strävar mot att vara och det jag vill åstadkomma.
Smälta de spår jag blir medveten om. Rensa. För att låta kroppen och hjärnan i
vuxen ålder skapa egna välkomnande.
Positioner kan förflyttas. Kanske inte direkt några större
berg men ändå, små kullar eller högar. En i taget. Bit för bit. Att göra det
man de facto kan med tålamod, målfokusering och medvetandegöra hindren på
vägen.
Att bli medveten hur jag och min hjärna fungerar i svåra
situationer. Medvetenhet och förståelse för att lättare agera vid nästa svåra
tillfälle. Känna igen sina reaktioner, förstå varför de uppkommer, vad som kan
göras och vad som absolut inte var framgångsrikt.
Tid för reflektion. Insikt. Beslut. Förverkligande.
Genomförande. Eller stannar det vid en tanke? Vad säger i så fall magkänslan
dig? Vad säger ditt förnuft eller ditt hjärta?
Kärlek från mig till dig
text hämtad ur min kalender - ett skönare liv 2018
