please

skoja inte att det pirrar i min mage. det gör det av flera orsaker....

• först och främst är jag väldigt lycklig i mitt hjärta med mannen i mitt liv. han är så fantastisk och jag älskar honom så oerhört. han stöttar mig i allt och jag honom. vi håller på nu hemma och ska fixa till det i köket och det blir så bra. känns så roligt och rätt. vi har många bollar i luften som vi löser mycket galant. kärlek är så underbart när den är rätt

• sedan är det allt med "mitt lilla jag" som just nu känns så roligt att komma igång med. jag har så många känslor och idéer i allt detta som sprudlar, jag får vara kreativ vilket jag trivs så bra med. har saknat det i mitt liv lite granna.

jag är en hoppfull flicka just nu. ska ju till läkaren den 29:e och få "domen" eller vad man ska säga. vad det blir för besked vet jag inte men försökte nå sjukhuset för att få reda på det men såklart är det sekretess på sådant. får hålla mig helt enkelt. är rädd för att det ska vara tillbaka. att endometriosen åter igen ska få mig i sitt grepp. det är jag livrädd för. jag kämpar så oerhört mycket med mina smärtor nu. försöker i varenda cell i kroppen att inte ramla ihop. ibland känns det som om jag ska svimma på arbetet för smärtan. jag domnar bort och försvinner in i min värld där jag kan fokusera på något helt annat, där jag kan drömma mig bort någonstans. jag vill inte behöva vara hemma, jag ska minsann fixa det. jag har klarat av sommaren och känner en stor styrka av det. jag har kämpat med mina biverkningar och påbörjat en ny medicin som jag hoppas ska göra mig underverk. för det behöver jag just nu. smärtfrihet.....snälla