livet enkelt ?

vem har sagt att livet skulle vara enkelt. det är det långt ifrån. en dag i sänder som alltid i mitt liv. fick stanna hemma i tisdags då jag kände av starka smärtor. kunde inte få ro i kroppen och kunde inte slappna av det minsta. var på helspänd och liksom svettig av smärtan. vred och vände mig. la mig på värmegolvet i badrummet som är en skön sak att testa emellanåt. men ikke. upp igen, tog sedan lite starkare smärtstillning igen och mådde ju pyton på grund av det. tyvärr. men sedan lättade det lite efter att jag fått börjat slappna av och sov hela dagen. vila och åter igen vila. det är så skönt när man till slut får somnat när smärtan varit så ihållande i så många timmar i sträck. jag blir helt död....

så skönt att känna hur det lättade senare på kvällen och jag kände mig så mycket mer avslappnad och visste att jag skulle kunna jobba dagen efter. skönt. hatar att inte klara av det. skam den som ger sig
jag är envis och vägrar ge upp. jag ska lyckas besegra detta. man kan påverka det själv. har unnat mig långa härliga promenader med Honey. Vår lilla vovve som gör sig så älskad av oss. hon har verkligen gett mig så mycket alle redan. hon älskar att ligga under täcket och sova och hamnar ofta som en liten kringla brevid min mage. och då behöver jag ingen värmedyna för har den goaste av dom alla. Gooos !

igår var det min dag att hämta tjejerna. vi lekte lite roliga lekar och skrattade och busade. Sen självklart var det dags för att laga rosa pannkakor. en STOR favorit som bara är ett MÅSTE på onsdagar. det är så underbart att få ha en egen stund med tjejerna där vi kan prata och få egen tid. Det ger också mycket till mig och mitt hjärta. Dom är så viktiga i mitt liv. En stor del av det. Är en stolt moster till dom och vill alltid finnas där för dom så länge jag finns och existerar.

inatt drömde jag igen....
det är samma dröm och man vaknar med ett ledsamt öga. det känns så skumt att fortfarande inte hört något från pappa. han har verkligen gått under jorden. känns konstigt verkligen. mycket att bearbeta nu kan man säga. helt sjukt skumt känns det. jag har förlorat 2 av mina byggstenar. Min pappa och min Jessica. Dessa två relationer kan jag inte påverka, pappa förstår ni eftersom det handlar om missbruk och allt vad det innebär. Min älskade vän Jessica har valt bort vår vänskap på grund av flera orsaker. Mycket beror på att hon "börjat" ett nytt liv med sin pojkvän och där fanns det inte längre utrymme och vilja att hålla kontakten och umgås med mig. Vi har stått varandra väldigt nära i många år och jag sörjer varje dag som går utan att hon finns i mitt liv. Älskar dig

vem har sagt att livet skulle vara enkelt. det är det långt ifrån. en dag i sänder som alltid i mitt liv.
jag önskar bara varje dag att allt detta ska vara en mardröm och inte verklighet.