låånga djupa andetag
en timme i sänder
så är det att vara min kropp just nu
Herr smärta har hälsat på några dagar i rad
och han äter upp mig inifrån när han är här
så det var mycket krigande för att orka
vila och smärtlindring
fy vad jag blir ledsen när smärta anländer
då blir jag så besviken och arg på att det
aldrig ger upp eller försvinner en gång för alla
jag har svårt att inse att det kommer förbli såhär
resten av livet om bot och ett under sker
det är en svår sak med denna sjukdomen
att försonas med och acceptera
laddar om varje dag och tar nya tag
men det är helt okej att känna sig matt ibland
för det är en viktig del av processen med allt
att tillåta sig vara ledsen och upprörd ibland
just nu befinner jag mig i en period då jag känner
mig nere och tung i bröstet, jag försöker att vända
på allt men det är en stor utmaning
jag är berikad som har fina medsystrar i mitt liv
då min familj är knapp med min syster och familj
så känner jag ibland en ensamhet som är svår att bli av med
självklart har jag min lilla hårtussa Honeys sällskap
det är en svår del av detta med endometrios
den berör så stora delar av livet
det gäller att vara stark och ta hjälp av anhöriga
för det är svårt att klara av att bära allt själv
det ska man inte behöva göra
jag arbetar varje dag med att tänka positivt
att finna nåt i min omkrets som jag kan se glädje genom
hur ont jag än har eller hur mörkt allt än må kännas inombords
så försöker jag ladda om batterierna för att orka ställa mig upp igen
för det krävs att man orkar göra den resan om och om igen med endometrios
men man kan ha ett bra liv med denna sjukdomen, ge inte upp
Massa styrkekramar och kärlek från mig till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar