tisdag 4 mars 2014

dag 2 på sjukhuset

är tilbaka på sjukhuset
det var ändå ett tag sedan sist nu
det är tufft med smärtorna
dom ger inte med sig och har sedan i torsdags pumpat all energi ur mig
så efter att ha legat hela lördagen till sängs för smärtor så övertalade mina
medsystrar mig att åka in i söndags. Tack för det tjejer
åkte in i söndags men blev hemskickad, problemet är att jag spyr hela tiden
så får inte behålla någon smärtlindring i magen, då är det svårt att få ner smärtorna
åkte in igår morse igen, blev lyssnad på och inlagd. Enormt stöd här sedan dess
får smärtlindring intravenöst istället vilket gör att jag får behålla det i kroppen
sen fick jag vätska och dropp insatt också, var helt matt av vätskebrist och tom mage

idag ska jag försöka komma igång med maten
sitter med en tallrik framför mig nu och det tar emot väldigt
ska få lite hjälp med illamående medicin i nålen innan så kanske det går lite lättare
fick hjälp med smärtlindring nu på morgonen och gick och tog mig en lång dusch
så skönt var det, känns som en ny människa nu. Känner mig så vidrig när man ligger till sängs här
vill känna mig fräsch och fin, men är på sjukan så vad förväntar jag mig egentligen

nu tar smärtan över, måste lägga mig ner igen och stänga ner lite
hörs lite senare <3 p="">
Massa Styrkekramar till er alla


4 kommentarer:

Anonym sa...

Du om nån ska ju ha styrkekramar! Hoppas den ger med sig lite nu så du får tid å hämta lite energi och bygga upp igen!! Gul kram på dig! //L

Anonym sa...

Hej. Du är så stark, att genomlida alla smärtor, och någonstans söker man en förklaring till detta "varför just jag" och så vidare. Hur gör du att ändå få enrgi att inte ge upp? Just den energin söker jag..

♡ Madeleine ♡ sa...

Hej,

Jag vet inte hur jag gör exakt men tror jag hela tiden söker det positiva i varje situation. Jag tänker aldrig "varför just jag", utan bättre mig än någon annan. Jag finner styrka i det som är bra i mitt liv trots sjukdomens bakslag. Vissa dagar är jag självklart också depp och har svårt att se ljuset i tunneln men på nåt sätt ger jag aldrig upp. Jag känner en stor kärlek och ett stort engagemang med att sprida info och kunskap om endometrios, där hämtar jag drivkraft och av den feedback jag får från andra medsystrar finner jag styrka och mod. Stor Kram

Anonym sa...

Du är nog gjord att vara en kämpe och bekämpa. Men för oss andra är det ju en ennan väg som lockar.. Man drar efter halmstrån..