så gör jag allt för att då vila kropp och knopp
smärtan tar så mycket energi av mig
så jag blir lite extra trött dessa perioder
jag åkte med tåg i helgen upp till släkt i Värmland
det var så många år sedan jag var där sist, 20 år sedan
därför kändes det så roligt inombords att få träffa dom igen
så jag och lillan packade in oss på tåg och buss och for dit
fick en alldeles fantastisk helg där, så glad att jag åkte dit
tog oss 2 långa bad i deras utomhus jacuzzi som var 39 grader varm
kroppen svarade så bra på detta och med vila och sömn kände jag
mig återhämtad och omladdad för nya tag och äventyr
Stort tack för allt detta underbara i helgen Bettan & Ove
vi såg på en gammal film från när jag var liten och det berörde mig
så kul att få se sådant då vi inte har sånt att titta på själva, tyvärr
kändes kul att få träffa dem alla, vi är ingen stor släkt alls så den man har
känns så rolig att få hålla kontakten med. Är djupt tacksam för dem alla.
ringde även pappa i förra veckan
dock ingen svar denna gången heller
men ger inte upp, saknar honom stort och hoppas att han kämpar på
med de krig som han nu utsätts för, vet hur tufft han har det i sina återfall
idag blev jag kontaktad av en vän till honom
Denne undrade om jag visste varför han inte svarade på sin mobiltelefon
när sånt sker så mår jag alltid lite extra dåligt, för jag kan inte hjälpa till
eller svara på varför han inte hört av sig eller är svår att få tag på
jag vet lika lite som alla andra, så blir påmind om min oro kring honom
samt den oerhörda saknad som jag upplever när han är onykter och frånvarande
jag och min syster har sedan några år valt att inte agera när han tar sig återfall
innan har vi gjort allt som många andra anhöriga gör som vi trodde hjälpte
pappa att bryta sina återfall. Vi åkte runt på olika "tillhåll" och krogar som vi
visste att han besökte. Vi åkte hem till honom och försökte alltid köra in honom
för att få honom inlagd. Vi körde in honom till avgiftningar och behandlingshem
Vi åkte och besökte honom på olika avgiftningar.
Vi gjorde allt vi kunde och orkade för att hjälpa honom men höll själva på att gå under.
Till slut så kände vi att det inte fungerade, vi hjälpte honom inte på detta sätt. Nu vet vi att vi inte kan hjälpa honom. Han måste själv göra val för att få ordning på sitt missbruk och för att besegra alkoholismen. Så efter många tårar och samtal så beslutade vi oss för att sluta med detta.
Vi påminde oss själva om att han är en vuxen individ som själv måste ta ansvar för sina handlingar och val, det är ingenting vi kan göra åt honom. Oavsett hur mycket vi älskar honom.
Det känns alltid som om jag sviker honom då han tar sig ett återfall.
Jag vill ju hjälpa och finnas för honom lika mycket som han finns för mig när han är nykter
och vi då vi har kontakt med varandra igen. Men, jag kan inte gå under varje gång och dras
ner i all ångest och den svarta mörka dimma som drabbar mig då jag försöker hjälpa pappa.
Vi påminde oss själva om att han är en vuxen individ som själv måste ta ansvar för sina handlingar och val, det är ingenting vi kan göra åt honom. Oavsett hur mycket vi älskar honom.
Det känns alltid som om jag sviker honom då han tar sig ett återfall.
Jag vill ju hjälpa och finnas för honom lika mycket som han finns för mig när han är nykter
och vi då vi har kontakt med varandra igen. Men, jag kan inte gå under varje gång och dras
ner i all ångest och den svarta mörka dimma som drabbar mig då jag försöker hjälpa pappa.
Jag måste försöka tänka på mig själv också och mitt liv och välbefinnande.
Självklart går jag inte runt lycklig när min pappa fattas mig. Han är som jag tidigare skrivit en stor del av mig som person och en stor byggsten i mitt liv. Jag har bara kommit till insikt om att jag inte kan hjälpa honom att bli nykter. Jag kan inte göra den resan för honom hur mycket jag än vill och önskar.
Varje dag utan kontakt med honom sörjer jag honom, han är en person som det blir stor tomhet efter när man inte har tät kontakt med honom. Varje dag utan honom gör ont.
Jag vet att jag säkert upprepar mig, men detta är en bearbetning för mig.
Att få ord på de känslor och tankar jag har kring min kärlek och saknad för min pappa.
Många brukar säga att man väljer inte sina föräldrar, om jag fick välja hade jag i alla lägen ändå valt min far, för han är och förblir en fantastisk människa och medmänniska, samt en fin kärleksfull far som gör allt för sina prinsessor.
Nu skriker min kropp av smärta så måste stänga ner för återhämtning
Godnatt alla fina
Godnatt pappa
Kärlek från din lilla prinsessa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar