min kris och sorg

lite uppdatering...

Dags att laga sig själv både inre och utsida
Jag har varit hemma och krigat sedan 7 månader
Det har varit en mental kamp inombords, en kris som antagligen behövde hända
Jag har aldrig krashat innan, jag fick lägga mig ner och titta upp i himlen från marken
Det har varit allt annat än enkelt att ta sig genom dagarna, tiden har stått stilla stundtals

Det bästa som hände mig var att jag fick hjälp. Framförallt så tog jag emot hjälp.
Det är en viktig del i allt som hänt. Jag öppnade min famn och mottog kärlek och omtanke.
Jag trotsade mitt inre och la bort alla tankar om vad andra skulle tycka och tänka.
Jag lade in mig på psyk och det var så bra för mig. Det var så nyttigt att gå igenom allt det.
Jag låg där inne i 2 månader och fick ta en liten stund i taget, många små steg och insikter.
Det som var det mest läskiga är min livsvilja. Den försvann helt och har sedan dess sviktat lite.
Jag arbetar med det för att hitta tillbaka igen och må bättre i denna frågan.

Jag fick insikt om att jag befann mig i kris i mitt inre mentala. Jag behövde höra vad detta kunde bero på och hur jag skall tänka och hjälpa mig själv att må bra igen och hitta tillbaka till mig själv.
Resan är långt ifrån över, jag hamnade i ännu en kris då min älskade pappa lämnade oss 2 april.
Vi var väldigt nära och jag har ännu svårt att inse helt och förstå att han lämnat jordelivet.
Det är det värsta och jobbigaste jag gått igenom innan. Han var min hjälte och en viktig byggsten i mitt liv och jag saknar honom mer än hela tiden. Konstant och intensivt fattas han mig.
Jag och syster har nu tömt hans lägenhet och städat ur den. Det känns så konstigt.
Begravningen var så fin och blev den finaste jag varit med om. Pappa är nog mer än nöjd över den.

Så sammanfattat är det en hel del saker att bearbeta och smälta just nu.
Sorg och kris tillsammans är ingen rolig kombo. Jag gör så gott jag kan och har kontakt med en kurator som jag går hos 1 gång i veckan. Denna resan får ta sin tid och jag ska ge mig själv tid att på bästa sätt smälta och hantera allt det som hänt. Är tillbaka på jobbet nu igen och arbetar från igår halvtid igen. Det är en sådan skön känsla att vara tillbaka. Jag behöver få träffa folk och bli mer social igen, har haft svårt att släppa in nu en tid. Nu känns det som jag är påväg tillbaka även där.

Så mår du psykiskt dåligt...sök hjälp och ta emot den hjälp som eventuellt erbjuds.
Jag är så tacksam för min tid som inlagd för jag har fått stor hjälp av att tillåta det.
Så var inte rädd för det, det är alla sorters människor som ligger inlagd där. Allt från ungdomar till människor som arbetat framgångsrikt men som också tappat sin livsvilja någonstans på vägen.
Det är okej att må så och bli inlagd där. Tabun om det är fel och den gör illa så många människor.
Så öppna famnen och fatta den hand som sträcks ut. Psykisk ohälsa kan drabba alla så skäms inte.

Endometriosen är igång igen och den testar mig också. Smärtorna kommer och går liksom blödningarna. Det är en tröttsam fas och jag försöker nu komma i kontakt med den doktor som jag numera har sedan min bästa läkare gått i pension. Det är nog dags att göra en undersökning och se över allt och behandlingar. Jag avskyr allt kring endometrios. Det förgör så mycket och kostar mycket livskvalité. Hoppas på hjälp här snarast möjligt. Måste få ordning på den.

Massa kramar Madeleine Madde Padde Säljö