smärtan finns där så stark och närvarande hela tiden
jag har inte gett upp, jag har inte slutat existera
det är mycket nu kan man minst sagt säga som finns där inombords
jag får inte riktigt ur mig allt vilket ställer till det för mitt inre
skriva brukar fungera bra och jag har så mycket att fokusera på som är bra
ibland vill sig ändå livet inte riktigt erbjuda mig den goa känslan alla dagar
jag har ont hela tiden och ibland tar det knäcken på mig
det för att jag är totalt livrädd för att det inte ska bli bättre
utan att jag ska behöva ha denna smärtan dagligen och kanske ännu värre med tiden
varje dag vaknar jag av och känner att den finns där så stark och nyper energi som jag så gärna skulle vilja göra så mycket annat med. Det är så svårt att just nu acceptera hur begränsad jag är just nu sedan den senaste operationen och alla dessa veckors sjukhusvistelser. Det tär på ens inre ni anar inte. Jag vill så mycket men min kropp begränsar mig desto mer just nu. Kampen om det är långt ifrån över men det kommer över en rätt som det är och då smäller det banne mig hårt i hjärta och själ. Jag har gett så mycket av mig själv och min kropp i dessa 6 år med sjukdomen endometrios. Idag sitter jag i en sits som ingen kan läka, behandla mig ur.
mitt motto och tänk varje vaken sekund är:
- en timme i taget Madde
Jag ska berätta mer om alla dessa händelser som skett under denna tid december och januari och februari. Det finns så mycket ni ska få reda på och ni kommer få rysningar kanske eller så berörs ni inget alls. Det får vi se.
Kram, nu ska jag åka till en vän och ha tjejkväll med film och göra allt annat än att deppa ner mig i denna äckliga gryta.
Natti till eder alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar