jag ska erkänna en sak, det är ganska jobbigt att gå denna smärthanteringskursen, men jag är grymt tacksam för att jag får gå den!
det är så för att vi tvingas att tänka omkring på allt som berör smärtan och våra sjukdomar och som påverkas/påverkats under sjukdomstiden...
En fråga som vi skulle arbeta med hemma var: Hur var livet innan du blev sjuk?
mitt svar liksom fanns inte någonstans där inom mig. Jag tänkte och funderade men föll i tårar då jag insåg att jag inte minns något innan denna sjukdomen drabbade mig. Den delen av mitt liv innan känns så långt bort och är svårt att minnas av någon anledning. Kände mig dum för det. Fick sen förklarat att det inte är så dumt eller konstigt. Det gick massor av energi åt detta igår. Jag vart liksom utmattad av alla tankar och känslor som vällde upp inombords.
sedan har jag sedan i måndags jagat på gynmottagningen och möts av telefonsvarare som meddelar samma replik: personen du söker är tillbaka kl 13:00 osv, så har jag ringt klockan 13 och fått en ny tel svarare som meddelar att personen är åter imorgon kl 08:30. Varje dag !! Idag fick jag besked att personen du söker är åter 13:30 och när jag slängde mig på luren då så fick jag besked om att de är åter på måndag!!! den 30:e maj. Vad händer???
Jag vill ju jaga fatt på en tidigare operationsdag men det går sådär för mig!
idag är ingen bra dag alls smärtmässigt men jag håller mig uppe med musik. Lyssnar alltid på Melissa Horn och hon får mig alltid i harmoni. Dessa extra tunga dagar så vill jag bara att dagen ska vara förbi och över. Jag önskar man kunde stänga av mig då liksom. On, Off vore bra eller Sleep Mode...
har ju också fått recept på fysiskträning av min sjukgymnast och jag sköter mig på den delen. Idag är en tuff dag att genomföra dagens pass men det är bara att ta tag i saken och göra det. Ska inte fastna hemma och gå i ledsna tankar, då är det perfekt med lite träning som tvingar igång ditt tankesätt på annat än ont ont ont ont ont ont ont...ja, så ser mina tankar ut dessa dagar. Helt sjukt svårt att undvika smärtan när den är så stark och påträngande...
måste bli lite mer närvarande och strukturerad i mitt inre. Jag är alldeles för frånvarande just nu känns det som. Åhhh bara att ta tag i saken!
en himla massa kärlek till er alla där ute
här nedan är ett foto jag tog idag förut på min balkong, älskar ju ROSA !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar