lördag 9 februari 2013

bland stort hopp och lite förtvivlan

först och främst...
tack alla underbara medsystrar
tack alla underbara medmänniskor
för allt ni gett, för allt ni ger hela tiden
jag har inte lagt mig ner, jag har inte gett upp
aldrig tänker jag tillåta mig själv att försumma det liv jag har
även om det innebär förändringar i min livssituation

ligger och vilar igen i min sjukhussäng
den känner min kropp väl vid denna tiden
idag kom maten in, bara lukten av den fick mig illamående
så jag beslutade att min dag skulle inledas genom en skön dusch
den var mer än skön, mobilen spelade hög musik, Såklart med Petter
ekade i hela badrummet samtidigt som jag blundade med tvål i ögonen
jag drömde mig bort och hem från detta huset, jag var hemma och hel och fungerande
jag sjöng med och mitt i allt knackade det på dörren och min sköterska frågade om allt var bra
så pinsamt, men jag skrek tillbaks att det var superordentligt minsann

sen smorde jag in mig i Madde Padde krämer - Victoria Secret betyder det
och på med allt rosa jag hade = inget, för alla plagg var slut så bidde annat
men jag klädde mig, fixade till mig och kände hur bra jag mådde av att få göra det
jag var så trött i hela kroppen efter dusch och påklädning så jag fick vila igen (tantvarning)
låg och stirrade på min kryckor länge, kunde inte ligga bekvämt på grund av smärtan i benet
det är så svårt att hitta ett "viloläge" från smärtan, ibland så, men oftast inte så lätt att finna det
tog ork och kraft från alla styrkekramar från er och fattade kryckorna och for upp för träna mina ben
så tungt och motigt på många håll och kanter men det var bara att fortsätta ut en sväng
stappla några steg och sedan böja upp benet och vila från allt och smärtan som är så intensiv
starka stickningar som går från underfoten hela vägen upp till höften bränner av på rader
värk och brännande smärta i hela benet när jag sträcker ut det och belastar det vid träning

fick besök av syrran och Erica och det var en glädjeboll helt i sig - tack ska ni ha för besöket
satt och fnissade och skrattade åt allt och ingenting, så kul med sällskap
jag har inte någon familj så utöver min syster så det är så kul med andras stöd och sällskap
det känns alltid av när man ligger inlagd, man ser och hör andras fina anhöriga familjer som kommer på besök ofta och som liksom är det där extra stödet som man behöver emellanåt
men jag är tacksam ändå, för er vänner och bekanta som finns och sänder mig god energi
sen så glad över hjälpen med min bejbi Honey som svärmor och svärfar tar hand om just nu

jag ska sikta på att komma upp och träna även imorgon och hoppas på en skön sömn.
för smärtan störde mig lite inatt men jag ska nog lyckas sova lite och återhämta mig
en sak som jag känner är hur mycket jag saknar min mommo, eller mummu som det stavas på finska
hon lämnade mig tyvärr i maj förra året, men tror hon finns med mig även denna vända trots allt
önskar bara jag kunde få en go kram av henne och få säga henne hur tacksam jag är för allt hon gjort

sen personalen här på Sahlgrenska Sjukhuset avdelning 135, Strokeavdelningen är helt underbara och de har varit sådant stöd och tröst när tårarna sprutar, dom är så fina och förstående och stöttande :)

godkväll på er alla kära läsare :)
kram från Tant Madde

har du sett min stödgrupp för kvinnor med endometrios?
www.medsystrar.se





Inga kommentarer: