vill orka
vill hem
vill bara fungera
vill bara kunna gå
femtusen gånger har jag brutit ihop idag
femhundratusen menade jag
så mycket smärta i benet att hantera och sen pressa sig i det läget
man orkar liksom till en viss gräns sen går det bara inte
kroppen säger ifrån helt och hållet
jag har gått över till kryckor idag
känns darrigt och lite ostadigt men har aldrig haft det förut
allt får ta sin tid helt enkelt, men det är svårt att acceptera
idag kom samma läkare som innan, han kände över båda mina ben
allt fungerade som han ville men mitt läge är som det är
det kan ta tid att läka, jag har så svårt att förlika mig med det
jag är så social person så det är så tråkigt att vara här på sjukhuset
vill ju träffa mina nära och kära och vara med dom
allra mest saknar jag min bejbi Honey, hon fattas mig oerhört
jag tar en timme i taget som innan, kämpar på med smärtorna
har sagt nej till morfinet i och med att det ändå inte hjälpte mig
så nu kör jag på egen hand med nervmedicinen som dom höjd rejält
det är det värsta jag genomlidit både mentalt och smärtmässigt
smärtan är konstant och intensiv, sedan är ju delar av benet bedövat så
det känner jag inte någon av, foten samma, endast tårna känner jag resten är avdomnat
nu natt och hoppas på bra sömn trots smärtan
önskar er alla en skön natt och puss & Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar