Trött

Jaha, ingen sömn inatt alls

Smärtorna var helt sjuka

Vilken intensiv plåga natten vart

Skönt att jag åkte in känner jag idag

Haft jättebra sköterskor som lyssnat

Dom ville verkligen hjälpa mig kände jag

Sedan är det väldigt skönt med eget rum

Det var väldigt längesedan jag fick erfara det

Idag har jag spytt 2 ggr hittills 

Jag ville vara stark och kämpa på

Sköt på att ringa på klockan

För att jag ville dra ut på det lite mellan smärtlindringen

Helt oförberett som alltid fick jag flyga likt en svävande barbapappa

Jag hann precis fram till holken, sen krama toaholken ett tag

Nu kom sköterskan med frulle som jag ska försöka få i mig

Ostmacka och nyponsoppa blir det

Hörs sen, ska försöka vila sen

Kram & kärlek

Från igår

Denna dag var kaos från sekund ett. Vaknade med svåra smärtor i min mage. Tappade upp badkaret med hett vatten och satt där i 2 timmar. Sedan svida om för att trots all smärta försöka åka och jobba. Försöker sminka mig frisk och fräsch men det gick inge bra. Jag inser efter några timmar att det är läge att kontakta gyn för rådfråga om jag ska söka akut idag. Får en gullig och omtänksam sköterska i telefonen. Jag får besked om att genast ta mig till NÄL. Jag ska inte längre kämpa hemma själv mot smärtan. Sköterskan berättar att jag ska få träffa en doktor i eftermiddag. Jag sladdar iväg med lilla Honey till NÄL & Trolhättan. Där får jag komma in och träffa doktor direkt. Läkaren är väldigt bra och insatt om min #endometrios. Vi genomför ultraljud och sedan blir jag inlagd. Hon lyssnar på vad jag säger och hur jag känner och mår mentalt. Det känns tydligt att hon bryr sig. Efter bra samtal åker jag upp till avdelning 45. Lyx blir det då jag får eget rum. Skönt att slippa dela med någon annan idag. Jag lägger mig och stannar upp i nuet. Stor lättnad och tacksamhet infinner sig i min kropp. Jag bryter ihop igen och tårarna sprutar. Jag har sedan juni haft ett hårt, tufft & intensivt #smärtskov. Det har varit min energitjuv sedan dess. Nu är jag här på sjukhuset, omsluten av gullig och varm personal. Dom ska hjälpa mig att få ner smärtorna och ge mig vila. Jag är så trött och slutkörd mentalt samt fysiskt. Att bli tagen på allvar i sjukvården är en välsignelse av stort värde. Jag är så glad att jag åkte in idag.,Imorgon tar vi nästa steg mot mindre smärtor och välmående. Nu ska jag kämpa på under dagens timmar och utmaningar....

önskan om att få bli M.A.M.M.A

• Att bli gravid eller att bli mamma är inte en självklarhet i livet. Jag har många i min närhet som av olika skäl inte fått uppleva den äran och välsignelsen ännu. Ibland känns det som många tar denna välsignelse för givet då många inte har svårt att bli gravida. Jag är en av dem som hoppas på att en dag få den äran. Jag fick missfall för ett par år sedan och den tunga sorg upplevelsen som det innebar kommer alltid vara en del av mig. Jag var under min tid som gravid så stolt över min mage och jag var så obeskrivligt lycklig. När "baba" dog i min mage så blev det den mest smärtsamma händelse jag har upplevt i mitt liv. Samtidigt är jag så tacksam och stolt över att jag fick uppleva den ära som en graviditet innebär,även om jag inte fick fullfölja den hela vägen ut. Det är inget jag skäms över, det är ju bland det vackraste man kan få uppleva i livet <3
  Till mina vänner som på ett eller annat sätt kan ta åt sig av något nedan, jag är tacksam över att ha dig som min vän och finns här för er om ni behöver mig 

  Jag har vänner som nu lyckats bli gravida, jag är så innerligt glad för er skull 
  Jag har vänner som nu blivit mammor för första gången, jag är så innerligt glad och rörd för er skull 
  Jag har vänner som fortfarande kämpar hårt och som med tärande sorg ännu inte lyckats bli gravida, jag finns här som vän/medsyster om ni behöver mig för er skull 
  Jag har vänner som lyckats bli gravida äntligen men som sedan förlorat sina barn under graviditeten, jag finns här som vän/medsyster om ni behöver mig för er skull 
  #medsystrar #moderskap #barn #gravid #barnlöshet #IVF #ofrivilligbarnlöshet#endometrios

  
  
  

  
  

Our Legacy

ännu en dag med smärta har snart passerat
jag räknar ner varje dag nu tills dess mitt nästa läkarbesök är
det är i november så är några dagar / veckor kvar tills dess

idag fryser jag konstant och jag borrar ner mig i filtar och värmeplagg
det är bra kallt på kvällar och nätter nu och idag fick många skrapa rutorna hemma
jag ska ju erkänna ett projekt som jag skapat och tävlar med på jobbet.
Dom har nu startat en stor global tävling i tre följande kategorier:

Jag fick en idé och tanke direkt när jag såg tävlingen och körde på den helt och hållet.
Min idé består av en skulptur av en gravid kvinnas överkropp (bröst och mage)
Sedan har jag fäst den skulpturen på en stor canvas tavla. Därefter började jag klipp och klistra.
Jag vill ta upp detta med alla flyktingar vi har runt över vår jord. Vi måste bry oss och inte stänga ögonen, för våra beslut berör alla dem som kommer efter oss, våra barn och deras barn...kan skriva i oändlighet om detta ämnet då det berör mig djupt. Jag har därför lagt den drunknade pojken längst ner på tavlan. Sedan kommer havet. Över havet finns det tidningsartiklar i en rad.
Högst upp är en grå och mörk himmel med en stor vit fredsduva
Mitt namn på min tavla/skultpur är: Our Legacy
Jag vet att den är tung och djup men den har en poäng som jag hoppas kom fram.
Så nu får vi vänta och se om den berör någon mer på djupet och kanske kan komma vidare i tävlingen
Här är den iallafall, i tre olika synvinklar så ni tydligt kan se den fina gravidmagen från en vän till mig. Är så glad att jag vågade göra detta och genomförde min plan med denna tavlan.

kram och kärlek från mig till er....

- Vad tjock du är Madde

Skönt och varmt ligger jag nu nerbäddad i soffan, under värmefilten
Det har varit en lång dag för mig och min kropp idag
Vaknade trött och med värk i hög grad, gick upp för smärtlindring
Lade mig ner igen, Honey mådde inte heller helt hundra och gnydde lite
Så fick ligga och gosa ner henne i sängen också, klappade och kelade med henne
så att hon iallafall skulle komma till ro, jag var ju ändå tvungen att invänta smärtlindringen
Sedan upp och se mig själv i spegeln. Hoppade nästan baklänges när jag såg mig själv
Just nu är jag bara så trött och otroligt sliten både mentalt och fysiskt

Hälsade på pappa igår kväll direkt efter jobbet. Jag frågade om det fanns något som han ville ha och visst fanns det önskemål. Han ville ha en BigMac och pommes, så stannade på Donken påvägen dit.
Så kände mig som en sann feeder när jag klev in på avdelningen. Blev glad att han kände något slags sug eller matlust då han minskat så kraftigt i sin vikt sedan detta startade i Juni.
Så man blir liksom glad för vad han än känner för att äta eller stoppa i sig, bara han får i sig något.
Han är så härligt rak min pappa vilket jag nog är lik honom med. Så det första som kommer ur hans mun är inte - åh hej Madde, vad kul att du kom. Utan istället...- Vad tjock du är Madde
Där ramlade den sista käftsmällen den dagen vilket fick mig att plaska rakt ner i golvet mentalt.
Så idag blev det inhandling av bubbelvatten och kraftig skärpning på intaget av ett visst gift. Socker !
Jag känner att jag inte haft den bästa viljan eller orken att stoppa mig själv när det kommit till intaget av allt onyttigt tjafs. Så nu ska jag ta tag i allt det där igen så att man ser lite smidigare ut än idag...

Jag har genomfört ett skapande projekt som jag ska våga dela med mig av imorgon...
Är stolt över att jag genomförde det och satsade på min idé, det är en intern tävling på DHL runt om i hela världen. Jag har deltagit med en canvas + skulptur som är sammansatt av mig själv...
Tills dess får ni fundera och hållas nyfikna...jag mådde så bra när jag fick skapa så igen...

Smärtan är för tuff, måste stänga ner och försöka slappna av så jag lyckas somna ikväll också
Jag är så ledsen för hur min kropp beter sig och svarar på alla de hormoner jag nu stoppar i mig..
Hur mycket är rimligt att man ska orka med? När ska detta hormon-maraton sluta?
Många frågor och funderingar kring detta just nu, och det jag önskar är mer livskvalité

Kram och Kärlek från mig till eder alla

12 oktober

Tiden går så fort och samtidigt långsamt framåt just nu
De stunder som innehåller smärta går sakta med släpande steg framåt i tiden
Dom andra stunderna springer förbi så jag hinner inte med alls att njuta av dem

Just nu befinner jag mig i en period med smärta och blödningar
Det är inga lätta dagar att gå tillmötes men jag är van vid detta
Det enda jag känner är att jag känner mig väldigt matt mentalt och fysiskt
när alla de hormoner som jag proppar i mig just nu + 2 spiraler inte hjälper min kropp
Smärtorna är så tuffa och samma sak med alla andra tecken på att sjukdomen härjar där inne
Då har jag lust att bara åka in akut för att dra ut alla spiraler ur min kropp och bara få vara mig
själv och helt i min egen kropp utan alla dessa hormoner, för dom påverkar mer än ni förstår.

Idag ska jag fånga dagen lite extra, ska åka till Frida och hälsa på henne och barnen.
Det var ett tag sedan så ska bli så roligt att få träffas och hänga lite bara.

Pappa är fortfarande inlagd men vi hoppas på att han ska få komma från sjukhuset nu denna veckan. Han har legat inlagd sedan innan midsommar, med undantaget de 6 dar han var hemma sist innan han akut hamnade på intensiven igen. Han krigar på bra och jag är så stolt över honom för det.
Hela denna sommaren och sjukdomsperioden har varit extremt påfrestande för oss alla drabbade. Jag känner mig mer än slut av att bara tänka på det. Det har varit för mycket på en och samma gång.
Imorgon ska jag dit igen och hälsa på honom. Jag var där i lördags och hade med mig lördagsgodis. Pappa blev så glad och vi skrattade några gånger under mitt besök. Då är jag nöjd, när jag får honom att skratta och glömma allt det jobbiga för ett slag. Älskade pappa, du är så stark. Älskar dig

Nu dags att åka, ska berätta mer om vad som sker i mitt liv, kanske senare idag eller imorgon.
Var rädda om er och njut av varje ögonblick som finns, vart ni är befinner er <3 p="">
Kärlek från mig och lilla Honey