Det har varit en lång dag för mig och min kropp idag
Vaknade trött och med värk i hög grad, gick upp för smärtlindring
Lade mig ner igen, Honey mådde inte heller helt hundra och gnydde lite
Så fick ligga och gosa ner henne i sängen också, klappade och kelade med henne
så att hon iallafall skulle komma till ro, jag var ju ändå tvungen att invänta smärtlindringen
Sedan upp och se mig själv i spegeln. Hoppade nästan baklänges när jag såg mig själv
Just nu är jag bara så trött och otroligt sliten både mentalt och fysiskt
Hälsade på pappa igår kväll direkt efter jobbet. Jag frågade om det fanns något som han ville ha och visst fanns det önskemål. Han ville ha en BigMac och pommes, så stannade på Donken påvägen dit.
Så kände mig som en sann feeder när jag klev in på avdelningen. Blev glad att han kände något slags sug eller matlust då han minskat så kraftigt i sin vikt sedan detta startade i Juni.
Så man blir liksom glad för vad han än känner för att äta eller stoppa i sig, bara han får i sig något.
Han är så härligt rak min pappa vilket jag nog är lik honom med. Så det första som kommer ur hans mun är inte - åh hej Madde, vad kul att du kom. Utan istället...- Vad tjock du är Madde
Där ramlade den sista käftsmällen den dagen vilket fick mig att plaska rakt ner i golvet mentalt.
Så idag blev det inhandling av bubbelvatten och kraftig skärpning på intaget av ett visst gift. Socker !
Jag känner att jag inte haft den bästa viljan eller orken att stoppa mig själv när det kommit till intaget av allt onyttigt tjafs. Så nu ska jag ta tag i allt det där igen så att man ser lite smidigare ut än idag...
Jag har genomfört ett skapande projekt som jag ska våga dela med mig av imorgon...
Är stolt över att jag genomförde det och satsade på min idé, det är en intern tävling på DHL runt om i hela världen. Jag har deltagit med en canvas + skulptur som är sammansatt av mig själv...
Tills dess får ni fundera och hållas nyfikna...jag mådde så bra när jag fick skapa så igen...
Smärtan är för tuff, måste stänga ner och försöka slappna av så jag lyckas somna ikväll också
Jag är så ledsen för hur min kropp beter sig och svarar på alla de hormoner jag nu stoppar i mig..
Hur mycket är rimligt att man ska orka med? När ska detta hormon-maraton sluta?
Många frågor och funderingar kring detta just nu, och det jag önskar är mer livskvalité
Kram och Kärlek från mig till eder alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar