Att få kalla mig din mamma - det är ett mirakel i rörelse

Tack för att jag får vara din mamma

Det vackraste jag någonsin blivit.

En plats, en roll, en kärlek –

större än ord

starkare än allt

Du ger mig mer än jag någonsin kunnat be om.

Dina ögon,

dina ord,

dina tankar som snirklar sig fram som små stjärnfall i rymden –

de får mig att stanna upp

Lyssna

Le

Andas djupare

Jag trodde inte jag skulle få det här

Att livet skulle ge mig just dig

Men jag släppte aldrig taget om drömmen

Och där var du –

mer verklig, mer underbar

än något jag ens vågat föreställa mig

Att få kalla mig din mamma

är inte bara en roll –

det är ett mirakel i rörelse

Det är hjärtslag jag aldrig visste fanns

Det är tårar av tacksamhet

när du sover tätt intill

Du är allt.

Allt jag kämpat för.

Allt jag längtat efter.

Och så mycket mer än jag visste att jag saknade

Älskar dig Vigfus ❤️

läkarbesöket och efterskalvet

Hur mår jag idag 2 dagar efter mitt läkarbesök?

Jo jag är är mer skör än någonsin. Jag ska göra mitt bästa för att dela med mig av denna inre resa som nu startar. Jag kan inte garantera att ni kommer förstå men kanske någon av er gör det. 

I onsdags beslutade jag tillsammans med en läkare jag känner mig trygg med att jag ska genomgå operation där min livmoder ska opereras bort. Samtidigt ska dom även operera bort delar av min ändtarm som också är attackerad av endometriosen. Tarmoperationen har jag gjort innan och den känns bra ifrån alla vinkar mentalt och fysiskt.

Igår vaknade jag med kraftiga smärtor, troligtvis på grund av den ägglossning som pågår plus att jag alltid får lite bakslag av ultraljuds undersökningen. Så smärtlindring och vila var det enda alternativet. Utöver detta kände jag ångest och rädsla.

Ångesten beror på att jag alltid är orolig/rädd att ta fel beslut i min sjukdom #endometrios. Att jag jag göra en missbedömning som senare kommer kosta mig dyrt fysiskt och psykiskt. Så mycket gråt och tårar blev det.

Rädslan är den andra reaktionen som jag kände av tydligt igår. Rädd att genomföra denna operationen med att ta bort min livmoder och sedan hamna utanför vårdens hjälp. Jag vet att detta hänt andra drabbade. För att vissa läkare/experter påstår att man nu är botad och då inte längre kan känna av sin endometrios och smärtorna den orsakar. Här i denna rädsla känner jag mig väldigt liten på jorden och så oerhört skör. För under alla mina år med denna diagnos har jag fått kämpa och kriga för att få min röst hörd. Få hjälp när det varit som värst. Det är inga som helst garantier att du blir hörd på eller stöttad när du idag söker akut hjälp med din endometrios. Det vet alla som är inne i denna vårdkarusell i kvinnosjukvården. 

Jag vill också förtydliga att jag är fullkomligt införstådd med att detta ingrepp inte är något som helst bot på min sjukdom endometrios som är en kronisk sjukdom. Men, i mitt fall har jag haft mycket smärta från bland annat livmodern och då den är bakåtlutad så älskar endometrios härdarna att härja bakom och under där i alla de vrår som finns. 

Jag har i alla år alltid haft endometrios i andra delar av buken som min vänstra äggstock, slidväggen in till ändtarmen, andra delar av bukväggen. Så jag är införstådd med att det inte kommer gå att få bukt med allt detta, men det stora MEN är att jag kan känna lindring av smärtorna som nu på daglig basis tar ifrån mig mycket av min energi och ork. Krafter som jag skulle vilja lägga på dom som står mig nära i mitt liv istället 🙏🏼❤️ Jag vill (om så bara för en kort tid) kunna planera och hitta på aktiviteter. Leva ett så mycket bättre och innehållsrikt liv med så mycket mer livskvalitet än som jag har det nu. Jag har det väldigt bra på många sätt men inte när det kommer till min kropp och mitt egna välmående. Jag vet hur bra jag kan bli trots att jag har endometrios. Jag kan med hjälp av vården lyckas få till allt ännu bättre. Jag har lyckats med det förr och kan sannerligen lyckas igen. Jag vet att det går. För tro mig, värre än jag har det just nu kan jag inte må med endometriosen.

Smärta äter så oerhört mycket livskvalitet, energi, hopp, ork, och styrka så det är en svår och stor sak att hantera och lära sig att hantera. Det jag lyckats med efter alla år är att jag anpassat mig och lärt mig vilka metoder/verktyg som hjälper mig i mitt liv. Jag har lärt mig acceptera smärtan till en viss del men när den eskalerar ska man inte bara ta det och svälja allt det som följer med på köpet. Man får själv bestämma och sätta upp sin egna gräns för när man måste sträcka ut en hand för hjälp. 

Detta är superviktigt. För vi ska inte och kan inte klara av allt med denna sjukdomen själva. Vi behöver andras hjälp för att navigera oss igenom livet med denna kroniska sjukdom. 

Jag har påtalat det tidigare och kommer aldrig sluta påminna om de fantastiska medsystrar som inte längre finns kvar i detta jordelivet längre. Som hellre såg en utväg från smärtan genom att lämna livet. Eller de medsystrar som genom misstag fått lämna detta jordeliv på grund av de mediciner eller smärtlindringar vi har att hjälpa oss igenom allt.

ALLA dessa oavsett hur dom lämnade oss är för alltid värda att bli hedra och bli ihågkomna som fantastiska kvinnor. Dom hade så många omkring sig som älskade dom och som gjorde allt i sin makt för att försöka hjälpa/få hjälp från vården för att kunna göra alla dessa kvinnors liv lite bättre. 

Igår sträckte jag ut en hand om hjälp till endometrios vården på Sahlgrenska Sjukhuset Gyn för förfrågan om specialiserad samtalskontakt om min kommande operation. För det kommer jag behöva ha oavsett när den blir genomförd.

Jag hörde av mig till psykiatrin om hjälp och stöd framöver. Så idag har jag pratat med min samtalskontakt där och har informerat dom om vad som är status i min endometrios. Vi ska uppföljning framöver också. 

Du som orkat läsa igenom dessa långa inlägg och som kanske har gjort den här operationen eller vill dela med dig av tankar och funderingar kring detta så gärna av dig till mig. Jag uppskattar så när vi alla hjälps åt och delar med oss av oss själva. Du kan skicka DM eller mail till mig på: madde@medsystrar.se

Tack för din tid och kanske detta inlägg nådde fram till någon av er där ute på internet 🙏🏼💛

Nya tag ☀️

 Nytt år, nya tider och nya möjligheter tänker jag

Det var så längesedan jag skrev här så dags att ta upp detta igen då det är kul att dela med sig av allt i livet som händer

Jag har fått äran att bli mamma till en magisk son som är helt underbar. Jag har äran att ha träffat den finaste av partner som älskar mig för den jag är, precis som jag är ❤️

Massa saker på gång, så håll utkik här 🥰

den jag vill vara

Allt börjar i mig. I mig bor möjligheten.

Att göra plats för självreflektion. Att införskaffa nya kunskaper, nya värderingar och tankar utanför boxen. Utmana sig själv. Sätta lite fast på den positiva spiralen. Där de positiva effekterna stärker självkänsla och självförtroende. Och likt ringar på vattnet även, så småningom, nå fram till omgivningen.

I mig staplas även de mer svåröverkomliga hindren. Jag är en spegling av allt som passerar mig. Avsiktligt. Oavsiktligt. Medvetet och omedvetet bär jag på rester av allt det som träffat mig. Minnen. Spår. Den dusch min hjärna och min kropp sprutas med, behag och obehag. Jag är den jag är men jag kan också bli den jag strävar mot att vara och det jag vill åstadkomma. Smälta de spår jag blir medveten om. Rensa. För att låta kroppen och hjärnan i vuxen ålder skapa egna välkomnande.

Positioner kan förflyttas. Kanske inte direkt några större berg men ändå, små kullar eller högar. En i taget. Bit för bit. Att göra det man de facto kan med tålamod, målfokusering och medvetandegöra hindren på vägen.

Att bli medveten hur jag och min hjärna fungerar i svåra situationer. Medvetenhet och förståelse för att lättare agera vid nästa svåra tillfälle. Känna igen sina reaktioner, förstå varför de uppkommer, vad som kan göras och vad som absolut inte var framgångsrikt.

Tid för reflektion. Insikt. Beslut. Förverkligande. Genomförande. Eller stannar det vid en tanke? Vad säger i så fall magkänslan dig? Vad säger ditt förnuft eller ditt hjärta?

Kärlek från mig till dig

text hämtad ur min kalender - ett skönare liv 2018

DET TAR TID

DET TAR TID ATT LÄRA SIG LEVA. DET TAR TID ATT LÄRA SIG ÄLSKA. TID, TILL DET SOM ÄR ÄKTA OCH VERKLIGEN VIKTIGT I LIVET

Att vara grundad i sig själv. Att känna, upptäcka och hämta kraft från det som bor i mig. Ett hem med trygghet. Värme. Acceptans och tillit. Medvetenhet. Ett självomhändertagande med varm kärlek och djup respekt. Att vara i sig själv oavsett om och i vilken grad vindarna viner runt knuten.

Att lägga märke till det som som sker i mig just nu, i denna stund. Reaktionerna min kropp ger ifrån sig. Tankar som skakar om och direkt väcker hjärnan till liv. Soldater som impulsivt ikläder sig de vanemässiga försvarsmekanismernas slitna rock. Skydd som för länge sedan blåsts hål på och nu blottar en sårig själ vars energiförluster fullständigt dränerat allt liv. Vad händer med mig om jag då istället öppnar dörren och kliver rakt in i mitt trygga hem? Stadig grundpelare med ständig access – möjlighet att återvända, om än bara för att checka av att satt kurs fortfarande är den som gäller.

Vi söker. Vi hoppas. Vi kämpar. Några ger upp. Andra laddar om och tar ny sats. För det är sådana vi är. Livets soldater som bär på känslighet, vilja, mod och styrka. Att ta strid för det vi tror på och det som gör skillnad. I det egna livet och för andra. Det tar tid att lära sig leva. Men, för du din eller andras talan?

kärlek från mig till dig

text hämtad ur min kalender – Ett skönare liv 2018

Juni flyger fram

tiden springer så fort fram nu...

de har varit fullt upp denna månad kan man säga...
Varit på 2 bröllop som bägge var toppenfina. Det ena var i Halland hos Maria & Christer
Det andra var ju min bästa kompis Jessica och hennes make Niklas bröllop.
Båda helgerna var så roliga och jag deltog med stor glädje :)

Förra helgen var det överraskningsfest för min syster då hon och hennes make firade 15 år som gifta
Det var även då fullt ös på dansgolvet men så skönt att vara nykter och må bra dagen efter :)
Denna helgen som kommer är det midsommar sedan nästa helg ska jag åka till Jonna i Umeå..whii

Det går bra att jobba och jag njuter av att vara igång igen
Förra veckan var jag barnvakt och umgicks med tjejerna 3 hela veckan
Det var intensivt och aktivt men gick bra. Jag är stolt över mig själv då smärtorna är intensiva just nu.
Jag lät inte dem begränsa mig utan tog mig ut och vi hittade på massa saker hela veckan
Några av dem var:

vattenkrig med vattenbalonger
utflykt till godisfabrik
1 dag med fyrhjuling med alla 3 tjejerna + mig
pinnbröds grillning x 3 - så gott med pinnbröd
utflykt till tomtemuseum
utflykt till loppis x 3
5 kamp på eget vis = Maddes specialsporter
Saftpong spel = blev såå roligt
utflykt till bondgården och träffa grisar

När jag släppt av tjejerna gick jag hem och lade mig och sov 12 timmar i sträck :p
Behövde ta igen mig lite helt enkelt, jag är ju och lär förbli en sovmänniska

nu är det strax hemgång och vila som gäller idag. Blir värken lite bättre så ska jag ta mig ut på en promenad. Får se vad dagen får som innehåll utöver jobb idag

Kärlek och styrka till er

Kram

välkommen sommaren 2016

sommaren är här och liksom värmen
så underbart väder det är just nu

igår satte jag mig på cykeln och cyklade till jobbet
på ditvägen är det bara uppför typ, så tufft det var 8 långa tuffa kilometer
väl framme var jag så trött och blodsmak i munnen :) perfekt väder var det
jag jobbade på och sen var det cykla hemåt, tog bara 20 min (mycket nerförsbackar)
Då njöt jag av hela resan, ingen stress utan bara skön motion i det vilda
Väl hemma bytte jag om till sköna sommarjkläder

jag körde ut pappas bil och åkte för att tvätta den
det behövdes och sedan tog jag mig en tur med den
när jag satte mig i bilen satte jag på pappas cd skiva som var i stereon
det kändes som allt kom tillbaka, det kändes som om pappa var med mig
jag verkligen kände hans närvaro där med mig i bilen, det var så mysigt

jag hämtade upp lilltjejerna tre och vi åkte ut och körde picnic på Härskogen
satte oss där i solen vid en bänk och åt och mös, snacka om livskvalité där
På kvällen var det dags för mig och syster + vän att promenera loss
Det blev en snabb powerwalk i 1,5 timma i perfekt svalt väder
så totalt blev det massor av träning och motion igår, det känns idag i kroppen

bilden nedan är tagen under vår powerwalk i Helgered

idag är det vilodag och sedan ska jag passa lite lilltjejer
vi kommer åka till Liseberg och det ska bli så kul att få springa runt och åka allt som går
det lär bli en härlig dag med dom, hoppas regnet håller sig borta bara :)
Senare idag spelar Molly Sandén som lilltjejerna gillar :)
Så lär somna fort och tungt ikväll med massa härliga minnen från dagen

smärtorna har ju varit värre nu men det blir ju alltid så när jag tränar och anstränger mig
det är nyttigt med motion mot smärta så det får vara så just nu, när det inte går så får man ta hjälp
denna sjukdom och smärta kan förgöra mycket i sin väg, jag försöker ta en timma i taget :)
så länge jag får vilat och sover bra fungerar jag hyffsat just nu, men det är viktigt med vila också

nu önskar jag er alla en härlig dag med värme och kärlek

drömmer och krigar

skönt att tiden på jobbet rullar på
jag är så tacksam för att vara tillbaka
energin kommer och går lite i takt med smärtorna
jag är envis och känner mig målinriktad
jag ska klara av detta, det ska bara gå

nu jobbar jag ju halvtid
det känns som en bra början just nu
denna veckan är det en del efter jobbet också
min bästa vän ska ju gifta sig på lördag
så nedräkningen har börjat på riktigt
ser fram emot lördag så enormt mycket nu

jag var ju på bröllop i helgen som var i Halland
det var en toppendag verkligen, njöt och grät berörd i kyrkan
bruden var så vacker och när brud och brudgum fällde tårar gjorde jag likaså
det är så roligt med bröllop och den energi som frigörs är magisk
smärtorna var närvarande men tog inte över, dessvärre fick jag migrän på natten
så var bara och lägga mig ner i mörker och tystnad för att slippa kräkas av smärtorna
så är det just nu och jag får acceptera läget

Lilla Honey var dålig också lördag till måndag
Hon hade smärtor och var sig inte ett dugg lik
Hon fick smärtlindring och vila och igår var hon sig själv igen
Den lilla energiska hårbollen som hon är haha
Vilken vän i alla väder och underbart kel och sällskap
Vad hade jag gjort utan henne? Vi två sitter ihop på riktigt :)
Sedan den dagen jag fann henne som omplaceringshund på blocket
har hon förtrollat många människor likaså mig, vilken fantastisk hund hon är

just nu saknar jag min hoj, att vara ute och köra MC är något av det bästa som finns
den friheten som det ger är oslagbar. Det ger enorm likskvalité att köra MC
Jag går och funderar över om man ska köpa en ny då min gamla blev stulen...
Då skulle jag vilja köpa en sådan här som nedan: Pearl White -2016



Sedan längtar jag så efter pappa, han är så saknad.
Hittade ett kort han skrivit till mig för 5 år sedan då jag var väldigt sjuk på sommaren
Jag låg inlagd hela sommaren i stort sett, var tufft men hade så bra stöd av pappa och nära och kära.
Jag saknar att träffa och framförallt prata med pappa då vi alltid hade bra samtal om allt i livet.
Önskar så att han fanns kvar här i livet, då jag ville uppleva så mycket mer med honom <3 p="">

arbetar igen

så skönt att arbeta igen
tiden går så fort om dagarna, jag hänger inte med alls i svängarna
igår var jag iväg och fixade lite band och annat till min klänning som jag ska ha på lördag
jag ska på bröllop då nere i Halland i helgen. Det ska bli så roligt, bröllop är alltid roligt
sedan var det hem och landa en kortis, mina tre systerdöttrar kom sedan upp på besök igår kväll
Umgås en hel del med dom just nu och det är alltid lika roligt att hänga med dom
Att vara moster är en välsignad gåva

magen bråkar
smärtorna ger inte med sig så jag har varit lite tröttare än vanligt
så får ta det lilla lugna med kroppen just nu, får ge den tid att läka
idag ska jag åka till Borås, hälsa på en nära vän som jag inte fått träffa på länge nu
alltid lika roligt att ses och uppdatera varandra lite om vad som sker i vardera liv
sedan kul att få träffa barnen igen, dom är så himla underbara

jag är så glad för en gåva som jag fick av en medsyster till mig
hon skickade mig detta fina armband med texten - ALDRIG ENSAM
det är ett bra engagemang för att sprida info om unga vuxnas psykiska ohälsa
Detta med tabun kring detta ämne är ett stort problem och behövs ändras på

ni kan läsa mer om engagemanget på www.aldrigensam.com

var rädda om er, puss & kram från Madde