kämpa på

skönt väder ute, varmt och mulet tycker det har varit underbart väder nu när värmen har kommit till även oss i Sverige :-) speciellt skönt för alla som har semester nu, då kan man njuta till fullo. Det är helt okej att jobba, jag har ett par veckor kvar till semestern men trivs med det, är mycket att göra på jobbet så tiden går fort minsann.

Efter en lång tuff dag på jobbet blev det träning Body Combat med Jessie och Jempa, det var ju fullkomligt galet varmt i träningssalen då värmeböljan tog sig genom alla fläktar och väggar, vi tog det vackert och drack och vila mellan varven, har nog aldrig varit så svettig innan i mitt liv, tok lila i fejan ock, snacka om att det vart gött att åka direkt till Delsjön efter och slänga sig i för att svalka min trötta och svettiga kropp. Det var mycket folk där som alltid så vart ett snabbt dopp och upp igen för min del. Sen for vi hem, jag hade myror i benen som jag känt av dom sista dagarna framför allt, så hade så svårt att slappna av och varva ner. Käkade lite och mös med älsklingen min, han är sååå underbar och gud vad jag älskar honom och är varje dag såå tacksam för att han finns i mitt liv vid min sida. Varje gång jag kikar på honom så kommer värsta pirret i hela magen....I LOVE THAT FEELING

för att slutligen återgå till endometriosen som just nu plågar mig så vart jag så besviken i fredags när jag insåg att min läkare inte skulle ringa mig innan han gick på semester, han brukar alltid höra av sig snabbt när jag ringt och sökt honom. Med ledsen min och uppgiven blick kom jag hem i fredags och fann ett brev från sjukhuset till mig. Det var från min läkare :-) Han skrev att han fått mina lappar om att smärtan åter tagit över min kropp och jag ska få en kallelse nu igen till honom. Han skrev även att han ska hjälpa mig så att jag kan få komma till smärtkliniken på Östra Sjukhuset i höst. Kände hur ett stort hopp och en inre lycka välde inombords i min kropp. Nu minsann kom igen Madde, nu kämpar vi på minsann för att testa om denna omgång på smärtkliniken kanske kan hjälpa mig...ser fram emot det stort ska jag erkänna :-)

fram tills dess är det min egen kamp dagligen. Igår körde jag avslappning med ett avslappnings CD som gick igenom kroppen lugnt och avslappnat, lyssnade lydigt på kvinnans röst på bandet och lydde hennes ord. Det tog ungefär en halvtimme, körde en gång till och övade, detta gjorde jag samtidigt som jag låg på min spikmatta och somnade till slut efter över en timma träning för att slappna av, så ännu en dag somnade jag på min spikmatta. Idag körde jag med avslappnings övningarna på lunchen och bädda ner mig i soffan här på jobbet och försökte koppla bort omvärlden lite för att försöka fokusera bort smärtan. Det är väldigt tufft ska jag erkänna. Men, alltid värt ett försök...envishet är en bra egenskap gällande sjukdomen, det är nåt man lärt sig under dessa 6 år som jag haft diagnosen....

kämpa på ni där ute som har det jobbigt, tufft, fruktansvärt med smärtan eller allt som berörs omkring sjukdomen. En sak är säker, du är inte ensam, för vi är många drabbade och får hjälpas åt