funderingar

skönt att dagarna drar förbi så snabbt...hinner knappt blinka innan dagen är slut

igår så var det dags att ta bort stygnen på mina ärr på min mage...
Det var spännande och något smärtsamt ska jag erkänna också. ser ut att bli bra ärr denna omgång och som jag sköter mig med tejpen. Ska inte misslyckas inte.
Jag hade tänkt och planerat att ta mig en långpromenad igår också men skippade den
Lade mig raklång i soffan och slappade istället...det var så nice och avkopplande

jag lever fortfarande i smärtfrihet. Det enda som slår mig i tankarna är Carpe Diem. Så jag gör bara saker som jag vill och tycker är roligt :-) Städa är inte kul men ett måste så det är ett undantag. Jag vaknar fortfarande och känner hur lyckan spolar över mig när jag märker att jag inte har några som helst smärtor. När var mitt liv såhär sist? Minns inte....

Många tycker inte om att man opereras när det gäller endometrios. Jag måste påstå tvärtom. Jag har aldrig blivit så bra som efter en operation. Det ger mig en helt annan vardag än den jag fått genom hormonbehandlingar. Antalet behandlingar är oändliga och biverkningarna är ganska tunga. Iallafall dom jag råkat på. Det är så olika och det är viktigt att man testar olika hormonbehandlingar för att inte missa den som kanske kan ge just dig ett bättre liv. Nu med några års erfarenhet av både sjukdom och vården så har man många erfarenheter i behåll.
Även här finns det både negativa men också positiva. Det finns människor som har fått ta hand om mig när jag legat inlagd på avdelning 67 som varit så fantastiska och stöttande. Det är dessa som fått mig att genomlida mycket och tagit mig genom alltsammans stark. Ni ska ha ett stort tack för det. Jag vet att vi som har kronisk smärta inte är lätta patienter.
När man sitter och blickar tillbaka på vårdtiden på sjukhuset så kan man så lätt bli berörd känslomässigt när man tänker på dessa hjältar som krigat för mitt välmående. Jag hoppas och önskar att många ändrar sitt beteende och sätt mot patienter så att man kan känna den känslan oftare när man kommer hem från sjukhuset. Idag är det mer negativt än positivt oftast.

inte att glömma..Tack Lisa Nattsköterska. Du är min favvo. I alla dessa år när jag hamnat på avdelningen så har du alltid mött mig med ett leende och en stor omfamning. Du har alltid gett mig massor med styrka och mod när jag har känt för att ge upp alltsammans.

Stor Kram till eder alla