måndag 15 augusti 2011

ett steg taget idag

bra dag idag
för att vara måndag så att säga
då var man tillbaka på arbetet igen och det har gått bra idag

har fått gjort några bra saker idag
skickade iväg ett brev till min mamma om hur jag känner om vår relation
det var på tiden att jag orkade ta tag i den saken. det är inte självklart att orka med det
efter alla dessa år av tafatt kontakt. det var skönt att få ur sig alla känslor som jag känner.

hon vill att jag följer med henne och min moster på deras resa till Italien nästa år
det hänger på att först hitta tillbaka till varandra och respektera varandra på nytt.
Det har hänt mycket i vår familj som har påverkat oss på många vis. Om jag hade kunnat välja så hade det varit fantastiskt bra om jag och min mamma samt syster gick i terapi ett tag tillsammans för att tala ut om våra relationer och allt som hänt oss. Det är en dröm.

följande skrev jag till mamma idag:

Hej Mamma,

Det var roligt att se dig igår. Var länge sedan och jag vet att jag har stängt av dig en tid tillbaka. Även om det är alltifrån rätt av mig. Det är så många saker som hänt genom åren som format mig och dig och Helen samt pappa.

Det är så svårt att smälta in det och förhålla sig till den verklighet som vi nu har. Vi är alla splittrade vilket känns så himla jobbigt. Det är en stor sorg både för min del samt Helens.

Jag önskar så att allt vore annorlunda. Att du inte var så långt bort och så främmande. Du var ju så engagerad mamma som ville vara med oss och ta del av våra liv och val. Jag vill så gärna ha den mamman tillbaka.

För jag saknar dig oerhört mycket. Framförallt när du är nykter, då saknar jag dig och vet att du trivs när du inte är jäktad eller stressad hem som du ofta är.

Jag kan följa med till Italien om du och moster åker. Men då måste vi jobba på vår relation och förbättra den stort. Jag vet att du finns där inne och bryr dig.

Nu får tiden utvisa hur det blir emellan oss men ett steg i rätt riktning är taget iallafall. Jag vet att jag gjort detta innan vacklat mellan att ha kontakt eller inte men det är en sådan stor sorg att det är som det är idag mellan oss. Jag har så svårt att släppa det. Livet är ju här och nu.

Inga kommentarer: