måndag 26 december 2011

vilken helg

ofattbart är ett bra ord som beskriver alltihopa
jag är så långt ifrån insikten av vad som hände i fredags som jag kan komma
vad skedde där? Hur gick det till?

det har varit en tung tid nu det sista med min mage och sjukdom
kroppen har gjort allt annat än att lyda mig och vara nådig mot mig
det har varit många och tunga smärtutbrott som tagit energi ur mig
jag har varje dag försökt att ladda om och tänka positivt oavsett hur jag känt mig
det flyger en massa ork och kraft ur en när man måste tänka så
tankar som: -ge inte upp nu - kämpa på - kom igen du klarar det här
ibland har tårarna kommit då jag insett att jag inte är frisk utan har min sjukdom
som just nu är svår att besegra. Men en dag då.....

så är det allt med julen som kommer dessutom
min pappa är inte okej, han är onykter så han träffar jag inte
i år åker vi upp till min sambos familj och bäddar ner oss i soffan på fredagen
uppesittar kväll med bingolotto med svärmor och svärfar och självklart min sambo
smärtan är där och berör mig hela dagen och kvällen, tar ingen smärtstillande
så spelar vi bingo och har det härligt skönt. Sen sker alltsammans som nu
är så svårt att få in i sin skalle och inse....

på sista bingon så får jag en bingorad, tar fram luren och slår det numret som man ska
ringa om man får bingo. Inser inte alls vad som sker utan är ganska flummig även här :-)
så hör jag en kvinnoröst i luren och jag blir paff att någon svarar. Dom vill veta mitt namn och adress samt telefonnummer. Kvinnan i telefonen berättar att jag kommer få välja en lucka bland dom som är kvar och jag nickar. Sedan får jag info om att dom kommer att ringa upp mig om 15 minuter och då är det live i Bingolotto, jag tackar så länge och lägger på. Beskriver för mina 3 familjemedlemmar vad som precis hänt och dom Grattar mig för alltsammans. Vi är i chock.
Jag ringer upp min syster och meddelar henne att kolla på Bingolotto och se när jag ska välja låda mm. Hon tror precis som mig att det är ett skämt och inte verklighet. Vi lägger på och en kort stund senare ringer min telefon, det är Lotta Engberg som ropar hallå och undrar vem hon har i luren. Jag presenterar mig själv kort och blir ombed att välja en låda av det som finns kvar.
I början av Bingolotto spelet har jag nämnt till svärmor att om jag skulle vinna så skulle jag välja låda nummer 1 eller 11. Nummer 1 finns kvar så den är ett självklart val från min sida. En sak som är viktig att beskriva och berätta om är att det är en fördröjning på TV så mina nära och kära ser ju först några sekunder senare vad som hänt medans jag pratar med Lotta i realtid. Så händer det nåt underligt. Lotta skriker och ropar Grattis Madde du har fått färgfemman, jag tystnar och fattar ingenting. Va?! är det sant?! nä det kan inte vara sant?! Sen ser jag det några sekunder senare och blir galet överraskad och oerhört lycklig såklart. Hjälpes, då ska jag välja fler luckor och jag tänker inte alls på vad jag håller på att vinna. Jag är bara så glad över att jag fått min bingorad och fått komma med i TV ha ha, sen är det lite svårt att minnas dom kommande minuterna, det flyter samman av glädje, lycka och oerhört mycket tacksamhet!! Jag har ännu idag inte insett vad som hänt mig. Vad jag har vunnit. Jag vinner inte sånt, jag har ingen tur i sånt och sånt händer inte mig. Nu har det hänt, jag har fått allt vad man kan önska sig någonsin. En helt ny bil. Så snygg är den, min sambo har visat mig massa bilder på hur den ser ut men det går inte liksom in i mitt huvud. Jag har aldrig haft en helt ny bil. Så det kommer ta tid att smälta detta. Sen mat för 50 000:- är såå sjukt tacksamt, resor för 50 000:-, är också helt galet. Senast förra veckan satt jag och min sambo och pratade om att det vore så skönt att få komma iväg på en resa men vi insåg snabbt att vi inte hade pengar till det just nu. Nu har vi möjlighet till det och det ska bli så underbart. Sen inredning för 25 000:- på Mio, herrejösses alltså.

nu när jag är där jag är idag med min kropp som inte lyder mig. Det har varit en så tuff helg med smärtorna, jag fick bädda ner mig mitt i julmaten för smärtan tog all ork och kraft. Så jobbigt och trist men så är det just nu. Samma sak igår och idag. Smärtan är fruktansvärd. Smärtstillande har det blivit att ta till, det sista jag vill egentligen men måste få en kort paus. Måste få paus.
Jag har insett vad som håller på att hända i min kropp, den ska börja bråka nu igen. Tyvärr
men det oerhört härliga som jag fick uppleva nu när jag hade tuffa timmar var att jag har detta stora att vara glad och tacksam över. Jag kan inte vara tillräckligt tacksam för detta känns det som. Det är en oerhörd gåva att få vara med om. Det är skönt att veta att oavsett hur sjuk och dålig jag blir nu så kommer jag ha mat på bordet och mer därtill. Det är en trygghet. Det är svårslaget denna upplevelsen. Är så himla underbart tacksam att få dela detta med min man. Att få uppleva detta tillsammans och vara med om allt detta goda som det medför. Jag ska åka och köpa en blomma i denna veckan och lämna över den till gubben som stod och sålde bingolotterna till mig i förra veckan. Han är alltid där och står och säljer lotter. Han ska få en blomma för att han gav mig en vinstlott. Ska bli kul att lämna över en blomma till honom. Sen har jag blivit så rörd av alla kommentarer som folk skrivit till mig på Facebook. Att så många är så glada för min skull och dessa fina ord som dom skriver om att jag är värd detta. Tack för att ni är så snälla och rara. Det värmer oerhört mycket i hjärtat mitt.

nu ska jag bädda ner mig i min värmefilt och försöka slappna av så jag orkar kriga mot smärtan
den är så rå och hemsk just nu.

Hoppas att ni alla haft en skön jul och helg!

kramar

2 kommentarer:

Inaa sa...

Oh va roligt!! Jätte grattis! Jag tycker absolut att du är värd det, njut av det och jag hoppas att även det onda ska ge sig för dig. Vet själv hur tufft det är att ha denna hemska sjukdom så håller mina tummar för dig!

Kram Ingela

Cecilia sa...

OJ!! Stort grattis! Vilken lycka!

Och jag hoppas att magen ger sig snart så du får en lugnare period. Vet hur det känns..