så stolt medsyster

i måndags den 24 september var det en stor dag
då medverkade 3 av mina medsystrar i Borås Tidning
dom lämnade ut sina egna liv och allt för att nå andra
kvinnor med endometrios. Det var så grymt bra jobbat.
Jag är så stolt över dom och evigt tacksam för det dom
går ut med och berättar om sina egna liv, det är stort

så dagens inlägg tillägnas helt dessa och även de andra
goa brudarna i medsystrar. Jag är så glad över att ni finns
och allt som ni ger av er själva varje dag, varje minut :)

Älskar er tjejer,

Angående mig själv så är läget inget vidare, smärtorna är så intensiva
och de ger inte med sig i första läget, sömnen är inte bättre den
så jag är en mix av massa känslor på samma gång just nu
men tar mig genom detta också, precis som allt innan
Snart är det 1 oktober och då är nedräkningen i full gång till operation
nerverna är utanpå emellanåt men under kontroll än så länge,

Ni som inte läst tidningen så kommer här nedan artikeln :)

Puss & kramar på er alla där ute

Fotograf: Anders Robertsson



nödvändig krasch

kära medsystrar och andra läsare,

jag har nått botten i alla känslor och tankar kring min sjukdom endometrios
det skedde för några dagar sedan och med hjälp av en annan medsyster kallad A-M
jag har sedan mitt sista läkarbesök flytt från allt jobbigt i min nuvarande situation
har valt att tänka på allt annat än min situation och kommande operation
detta gjorde att jag behövde platt fall i landning för att ta in allt, på riktigt vis

så kom jag dit
bröt ihop
grät febrilt
så mycket sorg
så mycket ilska
över allt
som denna
sjukdom
ställt till med
i mitt liv

arg vart jag
över att inte kunna
göra ett skvatt för att
kunna lösa gåtan på min sjukdom endometrios
som bara tar och tar av mig
och mitt liv med den
mitt liv som
jag vill ska innehålla
livskvalite
glädje
energi
kärlek
upplevelser

det gör så ont att inse att jag ska göra ytterligare en operation
jag var nöjd och inställd på att den i våras skulle vara min sista
ville stoppa detta och bli bra, på riktigt
men allt annat än det har hänt
jag har inte blivit av med problemen med smärtorna
tvärtom, dom har blivit råa och intensivare än någonsin

även om jag har gjort galet många operationer
så vänjer man sig aldrig, tro mig
det är alltid oro, ångest kring detta

nu ska jag försöka göra det jag kan
för att landa och ta in vad som komma skall
ska försöka förbereda mig i den mån det går

en dag i sänder

idag smärtor som faan
min man har en överraskning till mig idag
vad det blir återstår att se

Puss & Kram till er alla som vill

Ge inte upp tjejer, det kommer en dag då livet vänder

Mommo, jag saknar dig väldigt mycket

Prövning

min kropp
prövar just nu mig
hårt

smärtan är
stark
ihärdig
intensiv

jag är svag
trött
sliten
i både leder och kött

det är en tuff prövning
att ha ont hela tiden
så idag Soffläge intaget
försöker slappna av så gott jag kan

hatar hur denna sjukdom
tar dagar och tid ifrån mig
och det finns inget jag kan göra
åt den saken heller

så idag är det 1-0 till endometriosen
men det är inte över ännu

Hoppas att ni andra har en fin dag
med nys och smärtfrihet

puss&kram

here we go...

*virveltrumma*

då är den officiell min lilla vision och idé som startade sin inre resa i mig för längesedan
tror det var i samma sekund som jag fick diagnosen för 8 år sedan nu
med hjälp och stöd av ett gäng fantastiska tjejer och medsystrar som också har endometrios är den nu verklighet. Ni är så många som hjälp mig att genomföra detta oändliga projekt men nu är det igång och vart det fortsätter får livet avgöra, det känns så bra inombords och jag sitter med tårar och lipar över de fina kommentarer som andra sjuka tjejer delar med sig av i detta nu. Det berör mig oerhört mycket att få höra att det som har kommit fram ur allt jobbigt som hänt i sommar har blivit något bra som hjälper andra med deras resa med denna sjukdomen. Var och en av er är en del av detta. DET ÄR SANT!

info om stödgruppen finns på: www.medsystrar.se

filmen
monologen skrev jag 2009 då livet prövade mig...såhär blev den...


massa kärlek och massa tack för ert goa stöd allesammans

sprid ordet och filmen om medsystrar
det vore så roligt att nå ut till ännu fler tjejer där ute

Glädjepatrullen - älskar er

Nathalie Nyman du är en stor person i mit liv ska du veta sedan många år tillbaka
Tack för allt du gjort och gett mig under denna tid. Du är såå himla underbar

följ hennes blogg på:

http://www.lie85.blogspot.com/

Puss

fint starkt avtryck

igår var en intressant dag
både känslomässigt och fysiskt

jag tog tag i saker som jag tänkt på men inte fått gjort
ett av dem var till en kvinna som gjorde ett starkt avtryck
i mitt liv och ett väldigt positivt sådant.
Jag träffade henne den dagen då jag fick vara med i Bingolotto
i maj för att komma tillbaka och berätta vad vinsten betydde för mig
i mitt liv som sjuk med endometrios. Hon tog hand om mig och de
som skulle medverka i studion denna dag. Hon var en solstråle och skinande
stöd från samma sekund som man kom in i studion och jag vart så tacksam för det.
Har nu gått sedan dess och tänkt på att jag ville förmedla det till henne och igår
ringde jag henne och berättade det för henne och hon vart glad och berörd.
Så efter att ha pratat med henne så vart det så skön känsla inombords

Tack E igen för ditt stöd och engagemang den dagen för jag vart ju nervös
såklart men du gav mig mod och stöd att prata om min sjukdom och mitt liv i live TV
här nedan är det programmet i maj då jag berättade lite om endometrios och hur mycket vinsten i Bingolotto betytt/betyder för mig sedan dess då jag varit mycket sjuk och dålig under detta året.

Spola fram till 25 min in i programmet så får ni höra min berättelse,

" target="_blank">


Kram till er alla kämpar där ute

puss & kram

följa sitt inre

jag har aldrig varit någon som drömmer mycket
eller rättare sagt inte kommit ihåg vad jag drömt om
men nu det sista veckan och veckorna har mina drömmar
gjort starka avtryck på mig och jag har kommit på under
dagarnas lopp vad dom innehållit mm

en person som återkommit nu det sista är en vän
en vän som betydde väldigt mycket under många
tunga år i mitt liv då min familj var splittrad och
jag var rejält under ytan också men vi hade det
roligt och bra ihop. Det är en kille men inte något
som helst sorts av kärleksrelation utan snarare en
väldigt nära vänskapsrelation som är svår att beskriva

så jag kände nu tillslut att jag ville försöka få kontakt med
honom igen och höra hur det var med honom, om han ens
ville höra från mig igen eller ej, det förblir sålänge obesvarat
för det var inget bra uppbrott när jag förlorade honom som vän
pga av att jag bland annat var ihop med en människa som var
en riktig psykopat, se upp för de grabbarna för det slutade med
polisanmälan mm och en massa trista saker

denna person iallafall raderade alla mail och meddelanden
som jag fått från just denna vännen så allt är borta

på grund av alla drömmar som kommit så tog jag steget ut
och gjorde ett försök att få kontakt med honom igen
jag vet inte om jag nått honom, då det är ett gammalt telefonnummer
som jag har kvar i min telefon. Jag önskar så bara att jag kunde
få en chans och få träffa honom och förklara en hel del för honom
tacka honom för att han ställde upp under en hel del minst sagt
obehagliga situationer för min skull, jag vill säga en del saker till honom
som jag velat göra länge, i många år helt ärligt

hoppet sägs vara det sista som överger människan
och jag kan bara säga att jag hoppas att jag når honom
på nåt sätt och får träffa honom för att då lätta på mitt inre och dela
med mig av massa saker som jag känner att jag vill att han ska veta

nu återstår det att vänta och se
hoppas så innerligt att han inte tar avstånd utan hör av sig
för jag saknar honom som min vän i mitt liv, stort och mycket

idag fick jag en ny upplevelse och påminelse som gjorde att
jag idag skriver detta inlägg och det var att jag letade efter min
änglakortlek och kände helt plötsligt vart den låg, vilket stämde
den hade ramlat ner bakom min säng så jag fick gräva fram den
då var det ett kort som var uppvänt mot mig och det var just
kortet Dreams.....så nu följer jag bara mitt inre och hoppas på gensvar

sedan kan jag dela med mig av att min smärta sedan förra veckans start av skov
har börjat lätta och jag är idag så mycket bättre än igår vilket känns så härligt
det är riktigt tufft mentalt med denna sjukodmen för den slår till när man inte
är förberedd eller redo eller kanske är på livets topp och mår så bra,
plattfall sker då rakt ner i asfalten, men jag reser mig igen och tar nya tag
hela denna veckan har jag tvingat mig att ta en dag i sänder och bara tänka så
inte planera eller lägga upp massa mål som jag inte klarar i detta skede med
all smärta som gör sig påmind hela tiden, men som sagt, en dag i sänder

ser fram emot morgondagen - för då hoppas jag att kunna åka och jobba :)

Puss&Kram

önskar detta inlägg kunde få innehålla lite glädje
men jag tänker vara ärlig i allt det som hände igår

jag låg på soffan och hade ont, kraftigt ont
dum som jag var så hade jag inte min tablettnecissär brevid mig
så jag for upp och stapplade mot hallen och kände snabbt av smärtan som tilltog
sen var det som om en kniv kördes in rakt in i min vänstra sida av mage
när jag sedan öppnar ögonen så står min lilla vovva och slickar på mig i ansiktet
jag inser då att jag svimmat och blir väldigt rädd, jag klappar om Honey och sätter mig upp
mobilen ligger i storarummet och jag tar med mina tabletter och tar mig till soffan
helt chockad av vad som hänt mig, ringer min bästa vän Jessie
bryter ihop innan hon svarar och då jag säger hej hör hon på mig att nåt hänt mig
jag förklarar vad som hänt och beskriver hur rädd jag är, jag sitter bara och gråter
har svårt att få fram orden och hon säger att jag ska ligga på soffan och vänta så kommer
hon till mig med en gång, jag tar smärtstillande och ligger raklång på soffan

den känslan som ramlar över mig i soffan är svår att beskriva
jag var nog i någon slags chock över vad som hänt mig
gråter och gråter är livrädd för vad som hänt och skärrad in i benmärgen
jag har inte svimmat av smärta tidigare så det var inte alls något jag kunde tro skulle hända mig, ligger och stirrar i taket, min C är borta med jobbet och jag vill inte skrämma upp honom än utan avvaktar lite, smärtan är fortfarande helt åt skogen och jag inser att om jag inte kan
få ner den så återstår bara en sak och det är att åka in till gynakuten
något som jag drar mig för att göra på grund av många orsaker
jag har genom dessa år med diagnosen blivit kränkt och dåligt behandlad och vet jag inte att min läkare som är i princip den enda jag känner tillit till är på plats så åker jag inte in dit
oavsett vad man lovat mig om att saker som hänt tididare inte ska hända igen bla bla bla
men själkart vet jag att om jag inte får ordning på smärtan och lyckas kapa toppen så finns det inget alternativ än att åka in, jag tänker igenom vad som behövs packa ner
skapar mina planer i mitt huvud om hur allt ska lösa sig bara jag överlever
för jag var på riktigt rädd för mitt liv på något konstigt sätt
vissa som läser detta kanske tycker det låter fjompigt men det är nog för att ni inte varit med om en sådan här händelse. Så lägg av.

jag håller mig stilla och gråter och gråter, talar med en medsyster och informerar om vad som hänt sen orkar jag inte prata mer, jag lägger bort telefonen och försöker bara att andas rätt och få in så mycket syre i min kropp som det går, väntar och väntar på att smärtan ska klinga av
det gör den inte och efter att ha väntat 40 minuter tar jag ännu en omgång smärtstillande
och att behöva göra det gör mig också så ledsen, för jag har klarat mig så bra en lång tid nu
så hamnar man i denna sitsen igen, fy skjutton vad arg och besviken jag blir på min kropp

när man är i det skedet då tårarna aldrig slutar att rinna
man ligger och känner sig som om man ska dö av smärtan
man känner sig som om man är ensamast i hela världen
ilskan över denna förbannade sjukdom pyr över och jag blir tom inombords av alltsammans
inser ju att det är 2 månader kvar till operation, jag har fått datum till den 24 oktober
hur ska jag klara detta på egen hand tills dess?

jag hade en enorm tur, jag slog inte i mitt huvud eller något annat
vilket är ett under för jag trodde man skadade sig lätt när man svimmar
så det är enormt tacksam för att det gick bra trots alla vassa kanter som jag var omgiven av

sen kom hon, min Jessie och bästa vän och änglavinge, hon kom och kramade om mig
som bara hon kan göra och tröstade mig, lugnade mig med att hon inte skulle lämna mig själv
och att hon ville följa med mig in till akuten om det inte gav med sig
när hon sagt dom orden så fick jag ett inre lugn, jag hade henne vid min sida om det skulle
hända något mer. Det kändes så skönt. Hon är som en syster för mig och hon ställer alltid upp. Hon kräver aldrig något tillbaka, men jag och hon är lika för vi vill båda hjälpa varann
och det vi gått igenom tillsammans har gjort oss till systrar på alla plan som finns

sen låg vi i min säng hela kvällen och vi pratade om massa saker
jag började känna av att smärtan klingade av vilket kändes så skönt och det gjorde mig lättad
sen kom all trötthet och den slitna känslan som min kropp kände över mig och jag började
nicka till och somna i omgångar, så Jessie påminde mig om att jag nog skulle gå och lägga mig. Så hon klappade om mig och begav sig hem. Vilken insats hon / du gjorde om du läser detta. Det var verkligen mer än jag någonsin kunde drömma om. Du bara fanns där och tröstade mig och lugnade mig. Under våra fina år tillsammans så har vi ju lärt känna varandra in och ut och jag tror att du också vart rädd för vad som hände mig igår. Oroa dig inte nu.
Jag hör av mig om det händer igen. Det jag ville ha fram här är TACK för att du är min bästa vän och syster när min sjukdom tar över mitt liv och min vardag, då stöttar du och pushar mig.

nu idag sitter jag med lite mer insikt och kunskap om min själv. Min kropp sade ifrån igår
det går inte att förneka och det kommer jag inte heller blunda för. Jag vet alla medsystrar och andra som jag kommer i kontakt med att jag alltid vill hjälpa er i alla lägen och ber er åka in direkt om smärtan tilltar och inte de mediciner man tar mot smärta hjälper, det menar jag fortfarande. Det är viktigt, jag har haft mina smärtor i många år nu och vet vart gränsen går vid detta laget då jag behöver åka in och jag har bra smärtlidring så om den inte hjälper så är det enbart gynakuten som gäller, puss

idag har jag vilat
imorgon ska jag vila
jag ska lyssna på kroppen
det gör mig så ledsen när jag inte får vara den jag egentligen är - damp Madde X 2000

nu e det aj aj så måste sträcka på mig och lägga mig lite på spikmattan och sedan köra någon av de appar som jag får mycket hjälp av i min avslappning och sömn, det är följande och alla är gratis, sen finns det några från samma man men dom kostar pengar, men gratisversionerna är grymt bra och effektiva, så testa och våga ge de en chans, sömn är en viktig medicin!!

nu sova sova sova
ladda om för en ny dag imorgon och då hoppas jag på nya krafter så att jag får njuta
ska sova så länge jag vill om det så blir till klockan 15 :)

Jag kommer aldrig ge upp angående min sjukdom, aldrig
det är en sak som jag tänkte på efter att jag svimmade
aldrig aldrig aldrig ger jag med mig, jag ska vinna denna matchen
och komma tillbaka till 100 % och i god form, gud vad gött det ska bli
att inte skymma sin kropp i olika tillfällen utan träna så att man känner sig tillfreds
med att visa sig bara som på en badstrand tillexempel, allt har sin tid

jag förstår också att detta inte kan ske innan operationen
det får jag lösa under vintern när jag landat och läkt helt från operationen
och bara tanken på att den kan hjälpa oss med endometrios gör mig så sporrad
hur man nu kan bli det över en jobbig operation, men tydligen går det som sagt

här är två bilder som jag tagit på min vän Joanna när hon gifte sig i somras

hon är så vacker alltså :)

sedan en bild på en ängel som jag köpt till två av mina vänner
de är skyddsänglar som ska skydda dom :)

puss&kram