torsdag 30 oktober 2008
en tung period is coming...
Hur ska detta gå till ??
Hur ska jag orka ??
Vad kan man begära av sjukvården ??
Alla dessa frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har nu varit på smärtkliniken och besöket tog över en timma. Fick en ny läkare och känner hur mitt inre bubblar över. Satt där och förklarade min situation åter igen. Han bläddrade i min journal ( som jag tycker säger sitt ) och läste sakta igenom allt. Frågade om mitt liv, mina relationer, mitt jobb, mina mål i livet mm. Jag svarade som alltid, sedan säger han åt mig att man inte kan sätta in mer morfinpreparat som smärtstillande, det är för illa, för jag är ju bara 27 år och då ska jag inte ta dessa preparat för det slutar med missbruk. Detta gör mig så förtvivlad. Jag är långt ifrån stark nog att klara av detta. Jag måste få pauser på dagarna från smärtan, annars bryter jag ihop och åker åter igen in till Sahlgrenska. Vill inte hamna där hela tiden, denna in och utcheckning som pågår hela tiden vill jag slippa. Men satt där och svalde hans kommentarer.Sen så ville han höja mina antideppresiva till 5 tabletter istället för 3. Han frågade mig varför jag trappat ner och mitt svar var redan förberett då jag VISSTE att dom skulle ta upp det. Jag har mått bättre i våras och valde då att trappa ner dom, för vill INTE äta sådana preparat. Dessutom ska dom lägga till ännu ett antideppresivt preparat som ska hjälpa till med smärttröskeln. Jag vill ju komma ifrån allt sånt men får åter igen lämna fram en vita fanan och kapitulera. Jag vinner aldrig i denna kamp. Jag känner mig alltid överkörd och att dom inte lyssnar. Jag försökte förklara för honom att det är min livskvalité som är illa ute när jag ständigt får utstå denna smärta och att ingen lyssnar och hör på vad jag känner och upplever genom allt detta. Det känns så tungt just nu. Vi satt och samtalade i över en timma, min smärtsköterska där kom in och var med en stund och hon höll med om min problematik. Hon medgav att jag har en svår skala av sjukdomen som har svårt med smärtlindring som hjälper. Jag påpekade åter igen för 1000 gången att det var inte den lösning som skulle vara för alltid, utan att jag skulle kunna få denna starka smärtlindring tills jag fått operation. Jag väntar just nu på Magnetröntgen och innan dess kommer ingen operation ske. Ska min vardag se ut såhär till dess. Med smärtskalor i höga tal och smärttoppar flera gånger om dagen. Jag försöker vara stark. Försöker att inte ge upp och känna bitterheten. Men jag orkar inte med detta. Det är för tungt för att man ska orka med och kriga om detta år efter år, trots att man har så mycket dokumentation på mig om mina besvär och operationer. Jag har ju gjort nu 9 operationer. På 5 år. Det är jättemycket jag vet det. Jag får mina 6 månader efter operationen och då mår jag kanon, då lever jag livet och njuter tills tyvärr som den gjort det sista återkommer smärtan och börjar om igen. Man preppar mig med hormoner och läkemedel, ber mig vara stark i allt , ber mig härda ut och försöka med ytterligare ett preparat och härda ut. När jag ställer frågan hur gör andra patienter med endometrios, hur härdar dom ut med smärtan??? Då svarar min sköterska att dom patienter som dom har med endometrios har lärt sig att hantera smärtan och leva med den. HUR SKA DET GÅ TILL??? Hur kommer man må då om man ska leva med den såhär?? Jag ska då faan operera bort allt där inne, varenda liten äggbit och livmodersmillimeter. Jag skiter i det där med barn,samtidigt vill jag ju inte förstöra chanserna för att skaffa egna barn. Självklart kom barnfrågan upp också. - Varför skaffar ni inte barn, jag ser att ni har varit igång med fertilitetsfrågor innan. Då var det sååå nära att jag brast ut i gråt och bara gick och slängde igen dörren. Mitt svar var : - för att jag tycker att man ska må bra om man ska bli mamma, och inte ha smärtor som påverkar en. Man ska väl bli en bra mamma till sitt barn och kunna lägga allt på barnet och kunna ge allt av sig själv. Sen la jag snabbt fram i ansiktet på honom att Barn är inte ALLT här i livet, hälsan är allt…sen kommer livet…
Jag känner mig matt just nu, helt likgiltig inombords. Det är mycket jag ska klara av nu och jag känner att det ligger för mycket som ska fixas. Jag behöver få hjälp att klara av denna tiden till operationen. Frågan är vem som kan hjälpa mig??
Over and out...
Hur ska jag orka ??
Vad kan man begära av sjukvården ??
Alla dessa frågor som snurrar i mitt huvud just nu. Jag har nu varit på smärtkliniken och besöket tog över en timma. Fick en ny läkare och känner hur mitt inre bubblar över. Satt där och förklarade min situation åter igen. Han bläddrade i min journal ( som jag tycker säger sitt ) och läste sakta igenom allt. Frågade om mitt liv, mina relationer, mitt jobb, mina mål i livet mm. Jag svarade som alltid, sedan säger han åt mig att man inte kan sätta in mer morfinpreparat som smärtstillande, det är för illa, för jag är ju bara 27 år och då ska jag inte ta dessa preparat för det slutar med missbruk. Detta gör mig så förtvivlad. Jag är långt ifrån stark nog att klara av detta. Jag måste få pauser på dagarna från smärtan, annars bryter jag ihop och åker åter igen in till Sahlgrenska. Vill inte hamna där hela tiden, denna in och utcheckning som pågår hela tiden vill jag slippa. Men satt där och svalde hans kommentarer.Sen så ville han höja mina antideppresiva till 5 tabletter istället för 3. Han frågade mig varför jag trappat ner och mitt svar var redan förberett då jag VISSTE att dom skulle ta upp det. Jag har mått bättre i våras och valde då att trappa ner dom, för vill INTE äta sådana preparat. Dessutom ska dom lägga till ännu ett antideppresivt preparat som ska hjälpa till med smärttröskeln. Jag vill ju komma ifrån allt sånt men får åter igen lämna fram en vita fanan och kapitulera. Jag vinner aldrig i denna kamp. Jag känner mig alltid överkörd och att dom inte lyssnar. Jag försökte förklara för honom att det är min livskvalité som är illa ute när jag ständigt får utstå denna smärta och att ingen lyssnar och hör på vad jag känner och upplever genom allt detta. Det känns så tungt just nu. Vi satt och samtalade i över en timma, min smärtsköterska där kom in och var med en stund och hon höll med om min problematik. Hon medgav att jag har en svår skala av sjukdomen som har svårt med smärtlindring som hjälper. Jag påpekade åter igen för 1000 gången att det var inte den lösning som skulle vara för alltid, utan att jag skulle kunna få denna starka smärtlindring tills jag fått operation. Jag väntar just nu på Magnetröntgen och innan dess kommer ingen operation ske. Ska min vardag se ut såhär till dess. Med smärtskalor i höga tal och smärttoppar flera gånger om dagen. Jag försöker vara stark. Försöker att inte ge upp och känna bitterheten. Men jag orkar inte med detta. Det är för tungt för att man ska orka med och kriga om detta år efter år, trots att man har så mycket dokumentation på mig om mina besvär och operationer. Jag har ju gjort nu 9 operationer. På 5 år. Det är jättemycket jag vet det. Jag får mina 6 månader efter operationen och då mår jag kanon, då lever jag livet och njuter tills tyvärr som den gjort det sista återkommer smärtan och börjar om igen. Man preppar mig med hormoner och läkemedel, ber mig vara stark i allt , ber mig härda ut och försöka med ytterligare ett preparat och härda ut. När jag ställer frågan hur gör andra patienter med endometrios, hur härdar dom ut med smärtan??? Då svarar min sköterska att dom patienter som dom har med endometrios har lärt sig att hantera smärtan och leva med den. HUR SKA DET GÅ TILL??? Hur kommer man må då om man ska leva med den såhär?? Jag ska då faan operera bort allt där inne, varenda liten äggbit och livmodersmillimeter. Jag skiter i det där med barn,samtidigt vill jag ju inte förstöra chanserna för att skaffa egna barn. Självklart kom barnfrågan upp också. - Varför skaffar ni inte barn, jag ser att ni har varit igång med fertilitetsfrågor innan. Då var det sååå nära att jag brast ut i gråt och bara gick och slängde igen dörren. Mitt svar var : - för att jag tycker att man ska må bra om man ska bli mamma, och inte ha smärtor som påverkar en. Man ska väl bli en bra mamma till sitt barn och kunna lägga allt på barnet och kunna ge allt av sig själv. Sen la jag snabbt fram i ansiktet på honom att Barn är inte ALLT här i livet, hälsan är allt…sen kommer livet…
Jag känner mig matt just nu, helt likgiltig inombords. Det är mycket jag ska klara av nu och jag känner att det ligger för mycket som ska fixas. Jag behöver få hjälp att klara av denna tiden till operationen. Frågan är vem som kan hjälpa mig??
Over and out...
onsdag 29 oktober 2008
smärtkliniken kl 13:30 idag!!
Ja vad ska man säga om allt just nu??
Mina tankar går till maggen min och den smärtan som jag känner just nu. Jag har höga förväntningar på dagens besök på smärtcentrum på Östra Sjukhuset idag klockan 13:30. Jag vet vilken kamp som jag har att utstå mot att få dom att förstå att jag inte klarar mig på mina nuvarande smärtstillande, dom hjälper verkligen ingenting och jag inser snabbt att jag inte kan ha en sådan här vardag som är nu men smärta hela tiden, och värk bakåt mot ryggen till. Att jag inte vågar äta för att det gör så ont att få ut det sen när man ska på toa, det är helt sjukt, allt annat än bra för min kropp är det. Mår skit av alltsammans. Det är så tungt att det ska vara sådan krig varje gång, att man känner sig som en narkoman när man säger att det enda som hjälper just nu är morfin , ketogan. Jag vet att det är allt annat än hälsosamt att gå på dessa tunga mediciner som är beroendeframkallande, men jag har respekt och jag är förnuftig. Jag måste lite på mig själv nu och inte låta mig känna mig dum eller sjuk i huvudet för att jag inte klarar mig med mina små Panocod. Jag har ätit dom i flera år och när jag var hos min smärtpsykolog ifrågasatte hon att man inte ger mig något annat starkare då min kropp kan ha vant sig vid dom nu efter så lång tid.
Tyvärr har jag ingen energi, jag är trött i själ och kropp och är så rädd att jag ska bryta ihop totalt idag på smärtcentrum. Det är inte till min fördel om jag gör det. Det har pågått så länge och jag känner mig varje gång missförstådd och överkörd då jag får höra att jag ska härda ut och klara mig på det jag har. Men jag vet, ingen annan hur ont jag har varje dag och hur detta bryter ner mig mer och mer, mitt psyke tar stryk, min energi till allt annat i livet tar stryk. Men ska göra mitt bästa idag för att uppnå det jag vill ha ut av det. Jag har väntat på detta besöket sedan i september så nu äntligen är det dags. Hoppas det är en bra läkare, min gamla läkare är inte där förrens i Januari igen. Håll tummarna för mig idag. Det kan jag behöva känner jag. Allt stöd man kan få i detta är så tacksamt.
Jag återkommer efter besöket idag....
Kramar
Mina tankar går till maggen min och den smärtan som jag känner just nu. Jag har höga förväntningar på dagens besök på smärtcentrum på Östra Sjukhuset idag klockan 13:30. Jag vet vilken kamp som jag har att utstå mot att få dom att förstå att jag inte klarar mig på mina nuvarande smärtstillande, dom hjälper verkligen ingenting och jag inser snabbt att jag inte kan ha en sådan här vardag som är nu men smärta hela tiden, och värk bakåt mot ryggen till. Att jag inte vågar äta för att det gör så ont att få ut det sen när man ska på toa, det är helt sjukt, allt annat än bra för min kropp är det. Mår skit av alltsammans. Det är så tungt att det ska vara sådan krig varje gång, att man känner sig som en narkoman när man säger att det enda som hjälper just nu är morfin , ketogan. Jag vet att det är allt annat än hälsosamt att gå på dessa tunga mediciner som är beroendeframkallande, men jag har respekt och jag är förnuftig. Jag måste lite på mig själv nu och inte låta mig känna mig dum eller sjuk i huvudet för att jag inte klarar mig med mina små Panocod. Jag har ätit dom i flera år och när jag var hos min smärtpsykolog ifrågasatte hon att man inte ger mig något annat starkare då min kropp kan ha vant sig vid dom nu efter så lång tid.
Tyvärr har jag ingen energi, jag är trött i själ och kropp och är så rädd att jag ska bryta ihop totalt idag på smärtcentrum. Det är inte till min fördel om jag gör det. Det har pågått så länge och jag känner mig varje gång missförstådd och överkörd då jag får höra att jag ska härda ut och klara mig på det jag har. Men jag vet, ingen annan hur ont jag har varje dag och hur detta bryter ner mig mer och mer, mitt psyke tar stryk, min energi till allt annat i livet tar stryk. Men ska göra mitt bästa idag för att uppnå det jag vill ha ut av det. Jag har väntat på detta besöket sedan i september så nu äntligen är det dags. Hoppas det är en bra läkare, min gamla läkare är inte där förrens i Januari igen. Håll tummarna för mig idag. Det kan jag behöva känner jag. Allt stöd man kan få i detta är så tacksamt.
Jag återkommer efter besöket idag....
Kramar
fredag 24 oktober 2008
Buzz & Shopping!
Vilken kväll det blev igår.
Först vart vi ”VIP Festen” som var igår på Åhlens. Det var en varuhusinvigning med lite tilltugg och shopping, man fick 20 % att handla för. Syrran kom och vi åkte in tillsammans, Lilla Wilma var med, fick ha henne på maggen med en sjal, hon var så söt alltså. Låg där och kikade på mig och Carlis när vi gick runt och shoppade tillsammans. Carlis köpte en jättefin grå kofta till sig, han var såå snygg i den. Jag handlade en träningströja, en bra bok Mig äger ingen av Åsa Linderborg, en sann historia som jag älskar att läsa. Sen köpte vi en snygg vit duk till vardagsrumsbordet, vi ska ju ha folk imorgon hem så ska duka fint, 4 st dukunderlägg som var coola i svart. Några söta örngott i spetskant, jag älskar ju romantik stilen så vart så förälskad i dom söta örngotten. Sen luskade vi runt och kika men hittade inget speciellt mer. Var nöjda och framför allt trötta i benen av promenaderna i oändligheten i varuhuset. Så vi shoppade det vi ville ha, sen lämnade vi över lilla Wilma som hade somnat i min famn, gooooos, och bestämde för att mätta våra hungriga magar! Så tog oss en promenad till vår favvo grekiska restaurang Taverna Sirtaki på Lilla Kungsgatan i stan, där slog vi oss ner trötta i benen och beställde in varsin Tzatziki och sedan kyckling på grillspett, alltså det var så gott, var bara vi på där så det var så mysigt !! Sen tog vi för omväxlingsskull bussen hem till Kallebäck, vi brukar ju alltid ta bilen överallt så det var ovant och länge sen man åkte buss men mysigt...
Väl hemma så kände jag hur magen började värka, skyndade mig att ta en smärtstillande och försökte slappna av så att det skulle släppa. Somnade senare i knät på Carlis framför Tv:n.
Magen var såå jobbig....bläääävaknade inatt kl 04:30 av att jag hade så ont i magen baktill, vred och vände mig men till slut så gick jag upp och tog ännu en tablett, försökte sova men det gick inte så bra alls kunde inte somna av smärta, gick upp igen och satte mig och jobbade en stund, till slut så släppte det lite så jag kunde äntligen få somna.
Sen kändes det som om man bara blinkat innan klockan ringde igen.
Helt slut klev man uppska, fick lagt mig och vilat på lunchen här på jobbet. = Skönt!!!
Idag är det joggingdax igen med Carlis, springa 2,5 km idag igen, för tredje gången denna veckan. Sen är det middagsdags och speldags med vårt nya playstation, fick meddelande om för en timma sedan att det kommit till hämtbutiken, så Carlis ska åka och hämta hem det och köpa till Buzz, så jag är så lycklig, ikväll ska vi spela han och jag, och jag ska vinna!!! He heMen innan dess är det arbete och jogging…så just nu känns det långt bort…
I wish you all a nice Friday!
Först vart vi ”VIP Festen” som var igår på Åhlens. Det var en varuhusinvigning med lite tilltugg och shopping, man fick 20 % att handla för. Syrran kom och vi åkte in tillsammans, Lilla Wilma var med, fick ha henne på maggen med en sjal, hon var så söt alltså. Låg där och kikade på mig och Carlis när vi gick runt och shoppade tillsammans. Carlis köpte en jättefin grå kofta till sig, han var såå snygg i den. Jag handlade en träningströja, en bra bok Mig äger ingen av Åsa Linderborg, en sann historia som jag älskar att läsa. Sen köpte vi en snygg vit duk till vardagsrumsbordet, vi ska ju ha folk imorgon hem så ska duka fint, 4 st dukunderlägg som var coola i svart. Några söta örngott i spetskant, jag älskar ju romantik stilen så vart så förälskad i dom söta örngotten. Sen luskade vi runt och kika men hittade inget speciellt mer. Var nöjda och framför allt trötta i benen av promenaderna i oändligheten i varuhuset. Så vi shoppade det vi ville ha, sen lämnade vi över lilla Wilma som hade somnat i min famn, gooooos, och bestämde för att mätta våra hungriga magar! Så tog oss en promenad till vår favvo grekiska restaurang Taverna Sirtaki på Lilla Kungsgatan i stan, där slog vi oss ner trötta i benen och beställde in varsin Tzatziki och sedan kyckling på grillspett, alltså det var så gott, var bara vi på där så det var så mysigt !! Sen tog vi för omväxlingsskull bussen hem till Kallebäck, vi brukar ju alltid ta bilen överallt så det var ovant och länge sen man åkte buss men mysigt...
Väl hemma så kände jag hur magen började värka, skyndade mig att ta en smärtstillande och försökte slappna av så att det skulle släppa. Somnade senare i knät på Carlis framför Tv:n.
Magen var såå jobbig....bläääävaknade inatt kl 04:30 av att jag hade så ont i magen baktill, vred och vände mig men till slut så gick jag upp och tog ännu en tablett, försökte sova men det gick inte så bra alls kunde inte somna av smärta, gick upp igen och satte mig och jobbade en stund, till slut så släppte det lite så jag kunde äntligen få somna.
Sen kändes det som om man bara blinkat innan klockan ringde igen.
Helt slut klev man uppska, fick lagt mig och vilat på lunchen här på jobbet. = Skönt!!!
Idag är det joggingdax igen med Carlis, springa 2,5 km idag igen, för tredje gången denna veckan. Sen är det middagsdags och speldags med vårt nya playstation, fick meddelande om för en timma sedan att det kommit till hämtbutiken, så Carlis ska åka och hämta hem det och köpa till Buzz, så jag är så lycklig, ikväll ska vi spela han och jag, och jag ska vinna!!! He heMen innan dess är det arbete och jogging…så just nu känns det långt bort…
I wish you all a nice Friday!
torsdag 23 oktober 2008
hurtiga e vi!
är så stolt över mig själv
jag och Carlis sprang 2,5 km i söndags ( trots det kassa vädret )
och igår var det dags igen....
jag förbättrade mig med en minut, så det var så kul tyckte jag
även om jag var helt slut och såg ut som en tomat i ansiktet efteråt
idag
ska vi på fest på VIP invigningen av Åhlens på kungsgatan
Det är Min syster, hennes man och pappa och Yvonne som ska gå
blir lite mingel med lite tilltugg mm.
Ska bli kul, ser mycket fram emot det, så ska hem sen och fixa iordning mig bara
sen drar jag o Carlis in dit...
Tjingeling!
jag och Carlis sprang 2,5 km i söndags ( trots det kassa vädret )
och igår var det dags igen....
jag förbättrade mig med en minut, så det var så kul tyckte jag
även om jag var helt slut och såg ut som en tomat i ansiktet efteråt
idag
ska vi på fest på VIP invigningen av Åhlens på kungsgatan
Det är Min syster, hennes man och pappa och Yvonne som ska gå
blir lite mingel med lite tilltugg mm.
Ska bli kul, ser mycket fram emot det, så ska hem sen och fixa iordning mig bara
sen drar jag o Carlis in dit...
Tjingeling!
måndag 20 oktober 2008
jag = klant
åh sorry sorry
har ju lyckats blocka kommentarer...
men nu ska det fungera utan att ha konto mm...
Tjing!
har ju lyckats blocka kommentarer...
men nu ska det fungera utan att ha konto mm...
Tjing!
söndag 19 oktober 2008
bra dag !
jag är så tacksamidag har jag varit mycket mer smärtfri, det har gett mig energi och styrka som jag saknat dom sista veckorna tillbaka. det kändes så ljuvligt att få vakna utan ont.
Sen har det i stort sett varit en skön dag utan större smärtutbrott.... = madde glad, pigg och lyckliggårkvällen var hemsk, till slut när jag käkat lite yougurt och knäckebröd eftersom jag inte pallar att käka så mycket annat för att det gör så ont att gå på toaletten sen, blöder från tarmen och har så jävla ont så ni kan inte ana. känns som om det ska spricka i min tarm liksom. så gav upp och fick ta en Oxynorm (10mg) och då blev det lite bättre, och jag kunde till slut slappna av helt. sen somna jag, ha ha men Carlis var lika trött han, vi hade en skön myslördag med massa gott och mys, oliver, vitlöksbröd och coca cola liksom,. det var lördag juh så då fick man frossa lite i det goda...
helt svett, tänkte ta till vara dagen då jag inte hade ont så jag fick iväg mig till spåret och tro det eller ej, på hur många år har inte jag joggat/sprungit men idag sprang jag och Carlis 2.5 km, helt slut är jag , ser ut som en tomat och skoja inte att jag är så chockad över att jag inte behövde stanna och gå en ända gång liksom, det trodde jag aldrig om mig själv, jag är så otränad.
Så idag är jag stolt över mig själv för första gången på länge!!Duktig tjej Madde, hoppas nu att jag får fler sådana här dagar med mindre smärta så att jag kan komma ut och röra på mig....
Är så tacksam för denna dagen, har vart iväg hos Carlis syster i Vara och det var så mysigt , jag och Carlis och hans mamma åkte upp imorses. vi fika och spelade Wii, ha ha vilket spel, och så fick jag äntligen lämna över två kort som jag fixat på henne och hennes man. Jag tror hon blev glad i hjärtat för dom och det kändes bra.
Nä nu, ska min kompis som jag lärde känna på avdelning 67 komma förbi snart, tänk att man kan lära känna människor på dom mest konstiga ställen och konstiga tillfällen, men vi fick dela rum i våras och våra band knöts med en gång och sen dess har vi kontakt och ses ofta tillsammans, det är så kul, är så glad att jag fått lära känna henne , hon är en frisk fin fläkt....
Så dagens ord: Tacksamhet, Stolthet över mig själv...Puss
torsdag 16 oktober 2008
onsdag 15 oktober 2008
igår - vilken skitdag!
Heeeej!
Vilken dag igår, jag verkligen stupade innanför dörren när jag nådde mitt hem igår kl 18:30
Asså skoja inte vilken skitdag det vart igår, massa tråkigheter på jobbet och mitt i alltihopa så mår man väl kanske inte så bra av alla jävla hormoner som sätter igång värmevallningar och frossa om vartannat. Hela kroppen är helt CP. Mår skit verkligen av det. Kroppen lever sitt egna liv just nu kan man säga.
Ska äntligen få träffa Smärtkliniken nästa vecka den 21:e. Ett besök jag längtat efter och ser fram emot jättemycket. Ska diskutera smärtlindringen och mitt mående just nu. Det tär väldigt på mitt psyke allt detta som sker med sjukdomen hela tiden. Många stora beslut som måste fattas, som jag inte är mogen för ännu känner jag, skjuter på allt sånt ett tag framåt i tiden. Det får komma när det känns bättre. Nu måste jag få bukt med smärtan först. Sedan är jag liksom heltokig när det gäller att vara tålmodig på att vänta in en tid som skulle komma då jag ska göra MR ( magnetröntgen ) då man ska kolla igenom min kropp hur det ser ut där inne med allt. Jag är ivrig och vill bara få det gjort känner jag.
Smärtan är fortfarande inte bra alls, så jag ringde idag gynmottagningen och dessvärre så var det ingen lycka med det samtalet. Min läkare är inte där på 2 veckor så kände hur paniken spreds sig inom mig. Jag fattar inte hur jag ska klara detta med den futtiga smärtlindringen som jag har nu. Den är för svag för att klara mig hemma känner jag, om det nu då inte vänder allt detta och blir bättre. Ska ge det några dagar till sen får jag fundera över allt igen. Men ska ta upp detta även med smärtkliniken när jag ska dit nästa vecka. Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp lite skumma fläckar som jag har fått på mina armar, min man har tjatat på mig om detta hela sommaren men nu har jag fått tummen ur och ska kolla upp det. Det har inte känts som om det varit prio på det just nu när allt annat är kaos liksom. Men imorgon ska jag kolla upp det äntligen!!!
Idag jobbar man åter igen till kl 18 suck, say no more....
Idag blir det hem och laga middag med mannen, idag ska vi äta Lax & Quinoa med sallad. Muuums….sen ska vi ta en kvällspromenix han och jag Gooos
Over and out for today
Vilken dag igår, jag verkligen stupade innanför dörren när jag nådde mitt hem igår kl 18:30
Asså skoja inte vilken skitdag det vart igår, massa tråkigheter på jobbet och mitt i alltihopa så mår man väl kanske inte så bra av alla jävla hormoner som sätter igång värmevallningar och frossa om vartannat. Hela kroppen är helt CP. Mår skit verkligen av det. Kroppen lever sitt egna liv just nu kan man säga.
Ska äntligen få träffa Smärtkliniken nästa vecka den 21:e. Ett besök jag längtat efter och ser fram emot jättemycket. Ska diskutera smärtlindringen och mitt mående just nu. Det tär väldigt på mitt psyke allt detta som sker med sjukdomen hela tiden. Många stora beslut som måste fattas, som jag inte är mogen för ännu känner jag, skjuter på allt sånt ett tag framåt i tiden. Det får komma när det känns bättre. Nu måste jag få bukt med smärtan först. Sedan är jag liksom heltokig när det gäller att vara tålmodig på att vänta in en tid som skulle komma då jag ska göra MR ( magnetröntgen ) då man ska kolla igenom min kropp hur det ser ut där inne med allt. Jag är ivrig och vill bara få det gjort känner jag.
Smärtan är fortfarande inte bra alls, så jag ringde idag gynmottagningen och dessvärre så var det ingen lycka med det samtalet. Min läkare är inte där på 2 veckor så kände hur paniken spreds sig inom mig. Jag fattar inte hur jag ska klara detta med den futtiga smärtlindringen som jag har nu. Den är för svag för att klara mig hemma känner jag, om det nu då inte vänder allt detta och blir bättre. Ska ge det några dagar till sen får jag fundera över allt igen. Men ska ta upp detta även med smärtkliniken när jag ska dit nästa vecka. Imorgon ska jag till vårdcentralen och kolla upp lite skumma fläckar som jag har fått på mina armar, min man har tjatat på mig om detta hela sommaren men nu har jag fått tummen ur och ska kolla upp det. Det har inte känts som om det varit prio på det just nu när allt annat är kaos liksom. Men imorgon ska jag kolla upp det äntligen!!!
Idag jobbar man åter igen till kl 18 suck, say no more....
Idag blir det hem och laga middag med mannen, idag ska vi äta Lax & Quinoa med sallad. Muuums….sen ska vi ta en kvällspromenix han och jag Gooos
Over and out for today
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)