saknad av min själsyster

det är så svårt. inte den dag går. utan att jag sörjer och saknar min vän. vi var varandra så nära så det är klart att det känns av mycket starkt hela tiden. pratade mycket varje dag och hade alltid något att skratta åt och prata om. hon fattas mig otroligt mycket. det är svårt för andra att förstå som inte vet vilken relation vi hade. saken blev inte bättre av att jag gick igenom mina papper hemma och hittade ett jättefint brev som jag fick av henne för exakt ett år sedan nästan. När jag läste det kom alla känslor igen och jag vart så ledsen och kände en sådan otroligt stor tomhet inom mig. Ingenting som hänt har sina skäl eller orsak. jag är helt i chock. tur att jag har min blogg att skriva av mig i. ni som tycker jag är en gnällspik får väl strunta i att läsa den då...detta kommer vara ett återkommande ämne, i hela mitt liv tror jag. om inte under sker och alla änglar skickar henne tillbaka in i mitt liv. det är det jag hoppas och ber för. Jag älskar henne så myxket och som min egna syster på alla sätt. så fort mina tankar kommer till henne så kommer tårarna, helt sjukt. jag kan bryta ihop på en sekund när jag inser att hon inte längre finns med i mitt liv. som om hon avlidit.
hitta ett ordspråk som är väldigt bra gällande vänskap...

vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar
Aristoteles