det blir inte alltid som man tänkt sig

denna veckan blev svart

den bringade mig ingen lycka

ingen lycka alls

utan bara grubblerier och en stor sorg

jag var på besök hos min doktor i måndags

rutinkontroll och genomgång av mediciner och hormonbehandlingar

jag var glad och lättad över att det äntligen skulle kollas över

sen blev det svart i mitt huvud, jag föll till tårar i bilen efter

besöket, det var dags. Det är tillbaka igen, min endometrios

denna gången sitter den på höger äggstock

med nya cystor och skit, jag vart så arg på allt

förtvivlad och insåg att jag inte är klar med min sjukdom ännu

jag har njutit och fått distans under dessa 6 månader sen förra operationen

jag har verkligen levt så som jag så länge drömt om

utan oro för smärta och värk, utan starka starktabletter ALLT

nu ligger det en oro i luften igen

en rädsla för att jag inte ska klara av detta igen

att jag ska falla handlöst ner i asfalten och slå mig

skrapa upp mitt ansikte så att ingen känner igen mig längre

som grädde på moset fick jag världens största migränattack under kvällen och

kunde inte köra bilen hem, det var helt sjukt jobbigt och där satt jag

i bilen i ösregnet och sprang ut och in vartefter att jag spydde

det var fruktansvärt och jag kom till många insikter

livet har många utmaningar för mig just nu

men jag ska inte ramla tillbaka och ligga där på gatan medans världen rullar på

jag ska resa mig upp nu igen och fajtas och leva ändå

sen är det helt okej att vara ledsen och upprörd över min sjukdom

men jag tänker inte ge upp, ALDRIG för det är MITT liv

sen ska jag medge att jag är fullkomligt livrädd

för alla dessa hormonbehandlingar som jag nu ska utsätta mig för igen

motvilligt men det är inget att välja på

är så tacksam för mina vänner som omfamnar mig

i dessa tunga tider, ni är så himla vackra

tack, älskar er