tappa greppet och hitta nya tag

dagarna går långsamt, varje dag
varje timma känns just nu som ett år
jag vaknar med smärta
jag går och lägger mig med smärta
den finns där hela tiden och bråkar
knycker min energi och inre ro

lyckas inte landa
är frustrerad varje dag
hur ska man orka?
hur ska jag göra för att må bra?
det är just nu ett evigt pussel
som är svårt för mig att lösa

ligger mycket oro och gror
det är blandade ämnen och jag
måste få hittat min inre ro och lugn
då får jag energi och kan också ge tillbaka


just nu känner jag mig som
en värdelös syster
en värdelös vän
en värdelös medmänniska
för jag har slut
på mitt batteri

det kanske låter konstigt
men det är så och det är
precis som om allt som jag inte
kunnat känna och bearbeta kommer ikapp mig i detta nu
det gör att jag känner ett tryck över bröstet
hur blev det såhär?

nu kommer alla tårar som innan är så saknade
dom som visar att jag bryr mig och är medmänniska
jag har upplevt att jag varit "avstängd" och tom länge tillbaka
nu är den sidan av mig själv tillbaka, och allt ska bearbetas
på en och samma gång

det är säkert många människor jag sårat genom detta
jag vet ju några som står mig varmt om hjärtat
förlåt, inte varit meningen att stänga ner mig
tyvärr kan jag inte ordna allt på samma gång
får ta en dag i sänder och ta en sak i taget

jag har sökt sjukhuset idag igen, sträcker ut en hand
måste göra det för kan inte lösa allt detta på egen maskin
så jag kommer be om hjälp när dom hör av sig, snart hoppas jag
för jag måste få känna av mitt riktiga jag och få bli mig själv igen
åtminstone för en stund så det inte känns så långt bort från nuet

har aldrig mått såhär dåligt
känner mig så komplett på alla vis
försöker ta tag i mig själv varje dag

först att gå ur sängen och möta smärtan
sedan helst något nytta här hemma, vad som helst
för att hålla tankar och oro på avstånd
men det kommer ändå, då jag är minst beredd
då faller allt och tårarna sprutar och rinner längs kinderna
det är så mycket jag vill ha ogjort och ta tillbaka

då tillåter jag alla tårar att falla, dom måste ut vet jag
stannar upp och sätter mig ner och tar långa djupa andetag
lämnar det jag gör och sätter mig i soffan
sätter på en låt som innan lyckats lyfta mig i svåra stunder
tänker och släpper ut allt som ligger på kö där inne
sörjer, kanske är ett bra ord

då vill jag bara få ett slut på allt
då vill jag inte längre känna, se eller uppleva
då vill jag ha mitt liv på paus
tills dess att mitt batteri är laddat igen

för just nu är det slut och svårt att ladda om
men varje dag, säkert 60 gånger startar jag om mig själv
när jag finner mig själv i sittandes i soffan med tårar som strömmar
ner längs mina rosiga röda kinder som är blekare än vitt papper
då bestämmer jag mig om och om igen för att åter ladda om
ta nya tag, sätter på en glad Madde Padde sång och spelar den högt
sen sluter jag mina ögon och diggar med, ibland några dansteg framåt
innan jag återgår till den syssla som jag den dagen bestämt mig för att genomföra
såhär håller det på just nu, dag in och dag ut, timme för timme

idag 15 dagar kvar
till operation och en rejäl omstart för den här kroppen
och ni kanske tänker det är ju inget, men det är en oändlighet just nu
men jobbar på att må bättre och härda ut allt som just nu kommer
nu ska jag resa mig ur soffan för 55 gången idag och byta om
för att åka och träffa en god nära vän till mig och spendera
kvällen där och bara ha det bra helt enkelt, hemifrån
så bara att ta nya tag,

hoppas ni alla får en skön kväll i rusk och regn

Kram Madde Padde

Torsdag

Idag är det exakt en vecka sedan
jag for in med taxi till akuten
då hade jag legat 4 dagar och spytt
inte hade jag fått behålla någon smärtlindring
när sedan sömnen var frånvarande
blev det hela för mycket för min kropp
även för mycket för mitt inre och psyke

smärta är en oändlig och stark motståndare
denna veckan och mina år tillsammans med den
har framkallat mycket rädsla och förtvivlan
jag har låtit allt det få komma ur mig i tårar
det har vart så skönt att få släppa ut de tårarna
och att känna de rinna längs kinderna

Sedan har jag kramat hårt i kudden och då kommer
den känslan som jag även känner när jag ligger inlagd
jag känner mig så liten och klen på många vis
smärtan är stor och stark med ådriga muskler
den håller stundtals mig och min kropp i ett hårt grepp

ikväll hade jag besök av pappa, det var så roligt som alltid.

han kämpar och står i men mlssar ingen dag utan besök

denna veckan har blivit så bra tack vare er fina vänner som besökt mig 

Jojjo - aj löv ju

Jossan - tack för bebisgos & blommor, så glad att få träffa dig

Elvira - i all smärta och tuffa timmar har vi alltid något skoj att prata om, du är en fin vän

Sandra - det finns alltid tid för att balla ur och skratta bort allt elände, gillar dig skarpt, tack för skylten

Syster Helle - du ger mig allt stöd och tid du orkar / jäktar med - elsker deg

Frida - du kunde inte få ihop d att ta dig hit men du hörde av dig och fanns där hela tiden

Sedan massa kärlek till er som hört av er och tänkt på mig denna tid, alla kommentarer har värmt

Facebook är e n bra portal för det, löven Instagram 

Nu ska jag byta om och bli hämtad för att få komma hem äntligen

Få sova i min säng,gosa med Honey och bara va 💛

Omtumlad

LSå var det tisdag, och jag är kvar på sjukhuset ännu. Igår trodde jag att jag skulle kunna åka hem ett tag, sen försvann hoppet när jag strax efter fick upp de lilla jag fått i mig. 

Smärtan är så stark och påträngande

Det är svårt att försöka kolla bort den

Så vi gör nu allt som vi kan för att jag ska fungera så bra som möjligt.

Hur länge detta ska hålla på vet jag inte

Idag är det en vecka sedan det började 

Smärta som tilltar väldigt snabbt och innan de värktabletter jag har tagit hinner hjälpa så kommer allt upp igen, jag blir besviken och orolig för vad som

Händer i min kropp egentligen :o

Efter ännu en tuff natt med sömnavbrott så ska jag nu försöka somna om lite.

Sömn gör så mycket så jag ska ge den en chans nu, återkommer senare idag 

Massa kramar från mig till er

utmaningar

Just nu sätts jag på prov

hårt för den delen

från min egen kropp som kör på

den ligger på alldeles för hög hastighet

och borde fällas för fortkörning 

jag blir då utmattad helt och det som 

såg ut att bli en förtjusande natt

byttes om till en bråkig och tuff sådan

har sovit mellan 01-02:30 iallafall

men hade behövt ett bra tag till

så har försökt med alla de medel att

få ner smärtan och få återgå till lägre siffra på smärtskalan. Den har förblivit hög, så nu ännu en omgång med

smärtlindring för att kanske få bort en del

av den intensiva smärtan som nu träter

på min högersida, inifrån och ut.

blir så ledsen när det blir såhär

för vill ju se snabb förbättring så att jag 

kan få komma hem och klara mig hemma 

men det är en del av allt som är svårt 

med att leva med endometrios.

fullkomligt oberäknelig och den sviker ofta sitt lovord, men skakar av mig det

för att åter sätta in siktet på förbättring 

dom är så fina personalen mot mig på avd 67. Många känner jag sedan många år tillbaka och det är alltid skönt med att få någon som man känner och har stort förtroende för. De som är nya har vart så goa och omtänksamma och det får mig att känna lättnad att jag sökte in, ni är så fantastiska mot oss, tack för det !

var så lyckligt lottad igår här

fick två besök på dagen, gör massor

för mig att få besök. Jag känner mig lätt ensam och liten, då blir det tungt med det också. Tack Jossan som först kom med sin lilla prinsessa, hon är så söt

så fick lite baby time här på rummet

så mysigt och jag kan inte bärga mig förrän jag kommer hem och blir så frisk att jag kan besöka dom igen, fick fina

rosa rosor av dom, som nu pryder mitt 

nattduksbord här på salen. 

Lite senare kom även Jojjo, var också skönt att få träffa henne och prata om allt och ingenting, få skratta och balla ur lite mentalt är ju aldrig fel. Måste kunna se de komiska i en del saker som man råkar ut för. Då blir genast livet lite bättre.

shit, nu får jag avsluta

långa djupa andetag nu för jösses vad det ska bröts på med smärtor

jag får fortsätta senare, i förhoppningsvis bättre skick och välmående 💛

Massa styrkekramar till er alla där ute

och är du en medsyster till mig så gör dig en tjänst och vänta inte för länge innan du åker in, sök akut om det krävs.

Kram från mig Madde

Inlagd

Ligger på min sal 1

på avdelning 67 

Kvinnokliniken Sahlgrenska

Jag är matt och tom på energi 

Kroppen är helt och totalt nerkörd

tur att man har närstående som 

praktiskt taget tvingar mig att åka in

dom gör det av kärlek till mig

för att jag måste ge upp ibland

jag måste ta till hjälp när det blir såhär 

har spytt och febrat hemma sedan

i måndags, kroppen kunde inte

ta till vara något som jag åt

inga värktabletter och ingen mat

smärtan som just nu är så intensiv 

får mig att spy, och om d inte slutar

så kör jag på så länge jag bara kan

nu ligger man till sist på avdelningen

dropp och antibiotika samt hjälp

att hantera smärtorna genom hjälp

med smärtlindring.

jag är så trött, har sovit så dåligt hela denna veckan och då har man inga reserver kvar att hantera smärtan med

så är glad och tacksam, för er som 

stod på er idag och sa åt mig att åka in

just nu är jag glad över det, dom är så fina och underbara mot mig, all personal på Kvinnokliniken Sahlgrenska.

Dom bemöter mig med respekt och förståelse, så gott dom kan

tack, ni är våra hjältar 

Nä måste vila, är så trött och utmattad

så tar jag nya tag imorgon,

Kram Madde

Lyssna mer på kroppen

nerbäddad

först varm

Sedan kall

dessa hormoner

som får min kropp kluven

min dag har vart tuff

kroppen är så trött

på att ha ont

att aldrig hitta 

den där platsen

eller det där tillfället

då den får och har möjlighet

att helt få ta igen sig

jag har känt av ett tryck

det känns som om nån

står på mitt bröst

därigenom pressar på

det är en obehaglig känsla

och upplevelse som gör mig

lite rädd och stressad

jag vet

det kan handla om ångest

det är mycket just nu

det förnekar jag inte

får ta d ännu mer vackert

känns som att jag inte kan 

göra mindre än jag just nu gör

delar upp alla saker

i mindre delar och mindre mål

får ju försöka anpassa mig

lyssna på kroppen ännu mer

nu nytt försök till vila & sömn

hoppas ni som kanske läser

får en god natts sömn

Kram Madde

Krigets timmar & kamp

Ligger nerbäddad i sängen

Lyssnar på min lilla Honeys snarkningar och andetag

Tiden står stilla och har gjort det ett tag nu

Dagliga krig mot smärtorna, det tar energi

Vare sig jag vill det eller ej

Kan inte fly det

Det är så just nu

Blir besviken och framförallt frustrerad

Av att vakna med smärtorna 

tillbringa dagen i dess sällskap

gå och lägga sig tillsammans med dom

det blir ibland bara för mycket

stark intensiv ihållande smärta i min högra del av magen

dels upplever jag smärta på min högra äggstock

men också en bit in på högersidan, mot mitten om ni förstår

denna smärta är ny för mig, aldrig haft ont där innan

jag upplever att det är urinblåsan, hoppas jag har fel

Sen...

stark värk i mina armar & ben

framförallt underarmarna och nedre delen av benen mina

ibland

ber jag nån att ta sina händer och greppa runt en av underarmarna

för att sedan trycka allt vad man har, 

så smärtan som trycket ger domnar bort armen/benet

då känns det skönt för en kort stund, den stunden innan värken återkommer

svårt att förklara

men så kan man inte hålla på, jag vet

men

ibland är man bara desperat

sedan min komplikation vid "felstucken" EDA

bråkar mitt vänstra ben, det är en brännande smärta

den har ännu inte gett vika sedan detta hände mig januari 2013

Den är knivskarp som kan greppa taget om mig

det känns som om någon skär mig längs min baksida på benet med en kniv

denna smärta har aldrig svarat på någon av 

de preparat som jag intar som smärtlindring

dessvärre

men jag har gott hopp om att detta blir bättre, med tiden

bara jag fortsätter röra på mig och sedan återupptar min träning

styrketräning samt gymklasser

det hoppet gäller hela min hälsa och jag längtar

efter att få komma igång med träningen

det ligger ovanpå den smärta & värk oro inom mig

hur ska jag klara allt ekonomiskt just nu?

jag står ensam nu på denna front och ber och hoppas

på att allt löser sig, bara man inte ger upp och ger det man kan

för att finnas där och hjälpa andra medmänniskor, 

ensamheten

en känslig fråga men så påtaglig och verklig

vet inte varför jag känner mig så ensam och liten just nu

men tränger inte bort de tankar & känslor som det medför

för att det är en del av mig och min kamp mot min sjukdom

Jag saknar en del viktiga och oerhört betydelsefulla personer i mitt liv

kärleken och saknaden av dem gör sig påmind ständigt just nu

vissa av dem kan jag aldrig mer omfamna eller anförtro mig till

det tynger mig, men det minnen jag fått genom dom tänker jag ofta på

då får jag en varm berörande känsla från knopp till tå

andra hoppas jag på att få återse i mitt liv igen

ska försöka somna igen, försök 37 idag,

Hoppas att morgondagen har goda och fina ögonblick att bjuda på

Kärlek från mig till dig, vem du än är