idag har jag haft en rejält bakslag i ett par timmar
men nu känns det mycket bättre, tack och lov
så ska ladda om till imorgon, och jag längtar
ska strax bädda ner mig i sängen med vovvsan
det är aldrig lätt att hantera och finna sig i
att kroppen inte lyder en millimeter
det gör mig arg och besviken på mig själv
jag vill ju så mycket men ibland tar det bara stopp
men jag är bestämd och har en stark tro och vilja
på att jag ska få allt att fungera, min kropp ska landa
och fungera bättre än den gjort på länge
det är skönt att veta vart man vill nå
för ett par veckor sedan fick jag en fin skylt av en vän & medsyster
och jag älskar verkligen dess text
ingenting
är omöjligt...
Det
omöjliga
tar bara lite
längre tid...
tack vännen för den skylten, den hänger där jag ser den
varje dag, och laddar om kropp och knopp
för jag ska övervinna smärtan och få ordning på min sjukdom
och jag tänker inte låta mig besegras av den
det är mitt liv och min kropp
jag ska opereras den 3 december
och tills dess ska jag kämpa, kriga, övervinna
mina hinder och utmaningar som jag möter
det är en lång tid tills december
men det ska fungera
nu kör vi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar