tappa greppet och hitta nya tag

dagarna går långsamt, varje dag
varje timma känns just nu som ett år
jag vaknar med smärta
jag går och lägger mig med smärta
den finns där hela tiden och bråkar
knycker min energi och inre ro

lyckas inte landa
är frustrerad varje dag
hur ska man orka?
hur ska jag göra för att må bra?
det är just nu ett evigt pussel
som är svårt för mig att lösa

ligger mycket oro och gror
det är blandade ämnen och jag
måste få hittat min inre ro och lugn
då får jag energi och kan också ge tillbaka


just nu känner jag mig som
en värdelös syster
en värdelös vän
en värdelös medmänniska
för jag har slut
på mitt batteri

det kanske låter konstigt
men det är så och det är
precis som om allt som jag inte
kunnat känna och bearbeta kommer ikapp mig i detta nu
det gör att jag känner ett tryck över bröstet
hur blev det såhär?

nu kommer alla tårar som innan är så saknade
dom som visar att jag bryr mig och är medmänniska
jag har upplevt att jag varit "avstängd" och tom länge tillbaka
nu är den sidan av mig själv tillbaka, och allt ska bearbetas
på en och samma gång

det är säkert många människor jag sårat genom detta
jag vet ju några som står mig varmt om hjärtat
förlåt, inte varit meningen att stänga ner mig
tyvärr kan jag inte ordna allt på samma gång
får ta en dag i sänder och ta en sak i taget

jag har sökt sjukhuset idag igen, sträcker ut en hand
måste göra det för kan inte lösa allt detta på egen maskin
så jag kommer be om hjälp när dom hör av sig, snart hoppas jag
för jag måste få känna av mitt riktiga jag och få bli mig själv igen
åtminstone för en stund så det inte känns så långt bort från nuet

har aldrig mått såhär dåligt
känner mig så komplett på alla vis
försöker ta tag i mig själv varje dag

först att gå ur sängen och möta smärtan
sedan helst något nytta här hemma, vad som helst
för att hålla tankar och oro på avstånd
men det kommer ändå, då jag är minst beredd
då faller allt och tårarna sprutar och rinner längs kinderna
det är så mycket jag vill ha ogjort och ta tillbaka

då tillåter jag alla tårar att falla, dom måste ut vet jag
stannar upp och sätter mig ner och tar långa djupa andetag
lämnar det jag gör och sätter mig i soffan
sätter på en låt som innan lyckats lyfta mig i svåra stunder
tänker och släpper ut allt som ligger på kö där inne
sörjer, kanske är ett bra ord

då vill jag bara få ett slut på allt
då vill jag inte längre känna, se eller uppleva
då vill jag ha mitt liv på paus
tills dess att mitt batteri är laddat igen

för just nu är det slut och svårt att ladda om
men varje dag, säkert 60 gånger startar jag om mig själv
när jag finner mig själv i sittandes i soffan med tårar som strömmar
ner längs mina rosiga röda kinder som är blekare än vitt papper
då bestämmer jag mig om och om igen för att åter ladda om
ta nya tag, sätter på en glad Madde Padde sång och spelar den högt
sen sluter jag mina ögon och diggar med, ibland några dansteg framåt
innan jag återgår till den syssla som jag den dagen bestämt mig för att genomföra
såhär håller det på just nu, dag in och dag ut, timme för timme

idag 15 dagar kvar
till operation och en rejäl omstart för den här kroppen
och ni kanske tänker det är ju inget, men det är en oändlighet just nu
men jobbar på att må bättre och härda ut allt som just nu kommer
nu ska jag resa mig ur soffan för 55 gången idag och byta om
för att åka och träffa en god nära vän till mig och spendera
kvällen där och bara ha det bra helt enkelt, hemifrån
så bara att ta nya tag,

hoppas ni alla får en skön kväll i rusk och regn

Kram Madde Padde